Develop before 06/1988

Om Ektachrome 200 EFTER 20 år i frysen

Sista gången jag var hemma i Åmål och hälsade på så tömde pappa sitt gamla filmförråd ur kylen. Det blev en kasse med gammal film med ett bäst-före-datum för ett par-tre decennier sedan. Jag ville förstås kolla om den duger till något så jag laddade en rulle i min nyreparerade Bronica S2A och drog ut för att fotografera klara färger och se hur de skulle ta sig ut. Motiven är verkligen inget att skryta om. Inte kompositionerna heller men tanken var ju bara att kolla hur färgen återges efter så lång tid efter att den borde ha exponerats. För att ge er en aning om resultatet visar jag här två bilder av varje motiv. Det ena är oredigerat ur skannern, det andra är färgkorrigerat med Automatisk färg i Photoshop. Döm själva.

Mjaaa. Med lite mer arbete går det nog att nå ett hyfsat resultat. Som ni förstår är bilderna inte dugliga att monteras i diaramar men för digital presentation kan de nog göra tjänst efter åtskilligt pillande i Photoshop

Eders Hängivne

PS
Jag ska nog köra en till i fullt solsken också. Jag tror att den blir bättre. 

Fujifilm Neopan 400 pressad till 1600

Mellankornigt

Jag försöker verkligen att variera motiv och ljusförhållanden när jag testar nya filmer. Jag vill ju få filmen att bekänna färg, om man kan säga så om svartvita filmer =) Neopan 400 visar sig något bättre än de tidigare testade beträffande korn och kontrast när man pressar den 2 steg. Men ändå inte något jag tar till mig på samma sätt som jag gjort med Tmax 400. Under samma tid har jag exponerat Tmax 400 på 1600 ISO på bladfilm med ett helt annat resultat (läs finkornigt). Men Neopan 400 verkar ha potential att bli riktigt fin om man kör nominellt. Jag förväntar mig det när jag kommer dit i mina tester. Här kommer nu lite exempel från rullen. Som vanligt är den körd i OM-2N, denna gång med f2/35.

Filmen kupar sig måttligt så den fick ligga i press ett dygn innan jag skannade den.

Eders Hängivne

PS
Nu sitter det en Ilford Delta 400 i Olympusen som också pressas till 1600 ISO. 

Kodak Tri-X 400 pressad till 1600

Det var lite spännande att framkalla en gammal favoritfilm som Tri-X igen. Men nu är det gjort och resultatet visas här nedan. Som vanligt är bilderna tagna med OM-2N, de fllesta den här gången med 35 mm Zuiko.

 Grynigt värre. Och då menar jag inte väggen.

 Här funkade det bättre

Vad kan jag säga om det här då?

Nja, pressa Tri-X +2 steg är nog inget bra. Jag hade förväntat mig ett bättre resultat. Sannolikt blir det bättre när jag kör nominellt  senare i vår.

Eders hängivne

PS
Det kanske inte var helt lyckat att pressa två steg en solig vinterdag som jag gjorde i början av filmen. Men det är ju inte möjligt att välja mitt i en film.

Färg i fokus

när färg är motivet

Jag har svängt från färg till svartvitt för bara sex-sju år sedan. Dessförinnan hade jag kört färg i decennier och bara ett fåtal svartvita rullar. På den tiden tyckte jag att svartvitt var för svårt. Men när jag hållit på med svartvitt på nytt nu bara ett litet tag så kändes det plötsligt tvärtom, svårt med färg. Därför har jag försökt återupptäcka färgfilm igen; Och jag gör det medvetet genom att söka motiv där det är färg som egentligen är motivet eller är en avgörande komponent. Det här är inte helt lätt för en fotograf som helst går ut med bara EN kamera. Det har hänt mig otaliga gånger att jag saknat färgfilm i kameran. Tvärtom också förstås. Den klassiska boten mot detta dilemma är att ha två kamerahus; Ett med färgfilm och ett med svartvit film. Sedan några år har jag faktiskt det; En silverfärgad Olympus OM-2N (för färgfilm) och en dito svart (för svartvitt). Nu gäller det bara att vänja sig vid att bära två kameror ibland.

Jaaa, jag vet att många tycker att man får både färg och svartvitt i EN kamera om man kör digitalt. Men det är ju inte det som är grejen för mig.

Jakten på färgklickar i tillvaron fortsätter...

Eders Hängivne

PS
Här är ett exempel på när jag saknade färgfilm i kameran. Färgprakten i deras dräkter tiggde om färgbilder men jag hade bara svartvitt i kameran den gången.

Här har jag använt en Nikon S (1954) + f1,4/50 och Tmax 400

AGFA APX 400 pressad till 1600

Grovkornigt, minst sagt

Första pressade rullen i min undersökning av 400 ISO-filmer. Jag ändrade senare strategi i vintermörkret och kör nu en av varje sort som pressad till 1600 ISO. Först ut av de pressade filmerna blev AGFA's APX 400. Här kommer några bilder. Förstora för att se eländet (kornen).

Båda bilder ovan är tagna från Skanstullsbron

Jag fikade på Fotografiska

Jag provade med blixt också

Grovkornigt, som sagt. Inte alls i min smak men jag kan tänka mig en användning för speciella motiv. Det ska bli intressant att se hur den är när man kör nominellt.

Eders hängivne

PS
Nu sitter det en Tri-X 400 i OM-2N och kameran står fortfarande på 1600 ISO