Färg eller svartvitt

Mitt svåra val

Observera nu att allt det jag skriver nedan gäller mig. Det kanske gäller för dig också men det var inte avsikten med detta blogginlägg.

"Verkligheten är i färg". Detta statement motiverade jag mitt fotograferande med i drygt fyra decennier. Det funkade förstås bra då jag bara dokumenterade allt som hände i mitt liv. Jag samlade minnen från läger, fjällvandringar, kanotpaddlingar, utflykter, resor till andra länder. Och barnens uppväxt. You name it. En bildskatt jag är nöjd med att ha. Jag körde för det mesta diafilm, Ektachrome 200, men när barnen kom började jag också köra Fujicolor 200 i ett andra kamerahus. Kvalitén på bilderna blev oftast som man förväntade sig. Innehåll och komposition var oftast amatörmässigt. Men det var en naturlig del av livet. Jag har växt upp med fotograferande föräldrar och jag gjorde bara likadant. Det arvet är jag tacksam för. Bara undantagsvis körde jag en svartvit rulle i kameran som pappa fick framkalla. Jag ansåg då att svartvitt var för svårt. Men i barndomen var verkligheten i stort sett  svartvit. I alla fall när jag tittar i albumen.

Praktica IVB

Chinon Genesis II

2004 fick jag en kompakt digitalkamera i händerna och började en tveksam resa med det digitala. Blev så småningom lite inspirerad och köpte en digital systemkamera och började fotografera i samma omfattning som i unga dar. 

Canon Powershot A80

Nikon D80

2007 gick jag med på Fotosidan och "upptäckte" att många fotograferade i svartvitt. Och dessutom på film! Jag fick ett infall och lånade pappas Nettar 515/16 och laddade med en rulle svartvitt som jag fått av pappa. Rullen skickades till Crimson och sen var jag fast. En färsk rulle Tri-X hamnade i min gamla kamera, Chinon CE-5, och jag skulle minsann lära mig ta svartvitt som många andra på FS. Jag gillade förstås mina bilder och var nöjd med att klara av svartvitt. Nu började jag intressera mig för äldre kameror och köpte den ena efter den andra, körde rullar i alla och pappa lärde mig framkalla och kopiera i sitt välutrustade mörkrum. Ett mörkrum som jag haft tillgång till i hela mitt liv men aldrig fastnat i riktigt. Det är något jag ångrar. Idag har jag eget mörkrum hemma och dessutom tillgång till ett på Kungsholmen och ett i Vällingby. Att bemästra det svartvita är livsluften. Nu tycker jag att färg år svårt! Hur gick det till?

Zeiss Ikon Nettar 515/16

Rolleiflex 3,5B

Jag förmodar att det beror på att min bildsyn har förädlats av det faktum att jag betraktat andra fotografers verk, och då särskilt kända fotografer. Något som jag sällan gjorde tidigare.

Nå, hur ska jag ha det? Jag känner att jag måste återerövra färg och här har William Eggleston guidat mig tillbaka till färgen med sin speciella bildstil. Franco Montanas färgrika landskap lockar mig till min svagaste gren, landskapsfotografi. Jag gillar verkligen att vara i naturen men får sällan någon impuls att ta en bild. Jag njuter bara av att vara där. Det får nog vara med naturen.

Zeiss ZM

Det svartvita har tagit ett evigt grepp om min själ och här finns många legendariska förebilder att hämta inspiration från. Det svartvita känns numera naturligt. Färg måste jag "arbeta" med. Förr var det tvärtom. Nu kör jag båda. En kamera med färg och minst en med svartvitt. Och däri ligger knuten, det svåra valet vid varje tillfälle. Jag tar ogärna med mig två kameror därute i livet. En veckas semester på Gotland med tio rullar svartvitt gick överhövan bra (om man bortser från att kalksten inte gör sig så bra i svartvitt). Jag saknade inte ens färgfilmen.

Zeiss ZM

FED 1

Ja,ja, jag får väl fortsätta att våndas varje gång jag lämnar hemmet med en kamera i näven.

Eders Vankelmodige

Matlagningsprocess i mörkrummet

Att framkalla färgfilm med sous vide-metoden

De flesta tänker nog att framkallning av färgfilm är mycket svårt. Tvärtom är det enklare än svartvitt. Framkallningsprocessen är standardiserad och ganska snabb och erbjuder lägre risk för att göra fel. Alltid samma temperatur. Alltid samma tider i de olika baden ( med en mindre förlängning beroende på hur många rullar som kemin har kört tidigare). En liter kemi räcker till 12-16 filmer och kostar i nuläget knappt 300 kr (Tetenals C-41 kit). Förmodligen räcker det till flera men jag vill inte chansa med fler filmer efter all möda man lagt ner på att fotografera varje rulle. Jag vill inte förlora några bilder p g a dålig kemi.

Det här behöver du

• 1 st Sous vide. Googla och du hittar massor med inköpsställen
• 1 st plastbalja som ska rymma sous vide, 2 enliters flaskor och en framkallningsdosa samtidigt. Tänk på att vattnet ska täcka flaskorna upp till halsen
• 3 st 1-liters bruna glasflaskor (Photax)
• 1 st Framkallningsdosa (t ex Paterson)
• 1 st tidtagare. Finns i mobilen eller använd äggklocka eller något annat som visar tid ( minuter + sekunder)
• 1 st 1-liters Färgframkallningskit C-41 eller E-6 (t ex Tetenal)

Sous vide monterad på en plastbalja från Clas Ohlson

Tetenals C-41 kit

1-litersflaskor till kemin

Så här gör du

• Ladda dosan med film
• Blanda kemin i glasflaskorna enligt instruktion i framkallningskitet
• Ställ ner framkallningsdosan, framkallningsflaskan och blekfixflaskan i baljan
• Sätt fast Sous vide (doppvärmaren) på baljans kant
• Ställ in en temperatur på 38,5°C. Då blir kemin ganska exakt 38°C i flaskorna
• Låt stå och  kontrollera att temperaturen i framkallningsflaskan har nått 38°C
• När temperaturen i framkallaren är rätt är det bara att köra igång som vanligt
• Häll i framkallaren och starta din tidtagare. Tider står i manualen som finns i kitet
• Agitering: Antingen tar du upp dosan och agiterar som vanligt ett par gånger eller så använder du agiteringspinnen och snurrar spolarna i dosan med den. Agiterar du med pinnen behöver du inte sätta på dosans lock
• Häll tillbaka framkallaren i framkallningsflaskan. Tratt rekommenderas
• Häll i blekfixet och starta din tidtagare igen. Agitera som ovan. Tid enligt manualen
• Häll tillbaka blekfixet i sin flaska
• Skölj under rinnande vatten
• Öppna dosans mellanlock och häll i stabilisatorn
• Lyft spiralerna i i centrumpinnen under någon minut. Lyft upp och låt stabben rinna av.
• Ta ur filmerna på vanligt sätt och häng upp på tork.

Eders Hängivne

PS
Du kan laga mat med din sous vide också. Den är avsedd för att tillaga vacuumförpackad mat i kastrull. Det kommer jag dock aldrig att göra.

Nu börjar mörkrumssäsongen i Vällingby

I somras var det knappt uthärdligt att framkalla film i mitt mörkrum. Än mindre att kopiera bilder. Men nu när hösten har inträtt och temperaturen sjunkit så ska det nog gå bra igen. Jag gör nog ett försök redan till helgen. Jag har mycket kvar att göra till min portfolio och en del nya bilder att kopiera för första gången även om jag inte varit särskilt flitig den här sommaren. Värmen la sordin på fotolusten. Jag ska testa en ny tonare också som jag är nyfiken på. Men det får bli lite senare.

Här kan jag köra max 30x40-papper. Det räcker långt. Vill jag göra större kopior kan jag gå till klubbens mörkrum.

Eders taggade

5-årsjubileum för Analogfotograferna Stockholm

Om Analogfotograferna Stockholm

Vi var några medlemmar som huserade i Midsommargårdens Fotoklubbs mörkrum. Men så såldes Midsommargården och skulle efter ett tag byggas om till lägenheter.  Midsommargårdens Fotoklubb fick också beskedet att man inte fick hålla sina möten där längre utan måste flytta. De medlemmar som använt mörkrummet behövde inte fundera länge på att starta om i egen regi. Lokal fanns i en gammal nedlagd Konsumbutik inte långt från Midsommargården.

Efter lite administrativa förberedelser satte sig fem intressenter och höll ett första möte för att bilda en helt analog fotoklubb. Den kom att heta Analogfotograferna Stockholm och bildades formellt den 1 maj 2013.

Startfemman

Nya medlemmar anslöt sig i frisk takt och lokalerna blev i samma friska takt för trånga. En flytt var nödvändig. Genom en medlems kontakt med Unga Forskare Stockholm erbjöds man använda deras lokaler mot att man startade en ungdomsverksamhet. Men det fanns inget mörkrum där. Men väl utrymme nog att bygga ett. Vintern 2014/15 byggdes det för fullt på Polhemsgatan 38 och därefter flyttades mörkrumsutrustningen.

Under 2015 kom den riktiga medlemsboomen och i slutet av 2016  beslutade man att ha ett kvartals medlemsstopp. Att introducera nya medlemmar i mörkrummet  tog mycket tid och ork. Till slut organiserades mörkrumsintroduktionerna i en takt som var lagom för alla inblandade.

Strax före årsmötet i mars hade klubben 165 medlemmar, varav 33% ungdomar under 26 år. 32% är kvinnor och enbart 5% är pensionärer. 53% av medlemmarna har körkort för mörkrummet och flera har egna mörkrum hemma. Den analoga fotografin lever i högsta grad i Stockholm. Nya medlemmar strömmar till varje vecka...

Jubileumsplaner

1 maj är ju en klassisk utflyktsdag så planen är att göra en utflykt till Strängnäs. Dagen efter är det månadsmöte i lokalen på Polhemsgatan där det kommer att bjudas på kaffe och jubileumstårta. Men vi håller kalaset inom familjen. Nya medlemmar är förstås välkomna på mötet den 2 maj. Dessa får som vanligt en guidad tur i mörkrummet som för tillfället står i fullt ljus. Förhoppningsvis ska detta leda till att de tar steget in som medlemmar.

Eders Hängivne
Sekreterare i Analogfotograferna Stockholm

Ett Ilford-år

Paradigmskifte i Vällingby

Efter åratal med Tmax 400 och Xtol gör jag nu ett skifte från Kodak till Ilford. Jag har för all del ett par, tre rullar kvar av Tmaxen men de försvinner nog fort när väl ljuset återvänder. Likaså har jag några liter kvar av Xtol men de försvinner i takt med att jag framkallar mina filmer.

Kodak Tmax 400 + Xtol 1+1

Sedan jag gjorde min stora utvärdering av 400 ISO-filmer har Kodaks blivit dyrare och Ilfords billigare, typ 3 kr/rulle skiljer dem åt. Då blir incitamentet för byte ganska klart. Ilfords Delta 400 var ju en av de filmer som nästan nådde upp till Tmaxens kvaliteter i min mycket subjektiva bedömning. Jag ska också överge Ilfords FP4+ för Delta 100 som jag har noll erfarenhet av men hört och sett mycket gott om. Jag har en hel del Acros 100 som borde betas av eftersom de passerat rekommenderat exponera-före-datum men det oroar mig inte särskilt.

Ilford Delta 400 + Xtol 1+1

När det gäller framkallare så är det en annan bevekelsegrund som får mig att byta. Jag vill slippa blanda pulver. 5 liter förrådslösning Xtol tar också sin plats att förvara. Nu byter jag till flytande och blandar eftersom jag behöver. Det tar mindre plats än en 5-liters flexdunk som jag använder nu. Och det betyder en hel del i mitt mörkrum på 2,5 kvadratmeter. Pappas första mörkrum på Kyrkogatan var ännu mindre, typ 1 kvadratmeter. Jag fattar inte hur han fixade det. Min nya framkallare heter Ilford Ilfotec DD-X och ska, enligt Ilford själva, vara den bästa framkallaren för Ilfords filmer. Vi får väl se. Jag hoppas att det är så att Delta 400 blir snäppet bättre med Ilfotec än med Xtol. Jag tänker ju gärna så att tillverkarna har optimerat sina filmer för de egna framkallarna (eller tvärtom) även om de också tar fram ftramkallningstider för andra framkallare.

Så, 2018 kommer att gå i Ilfords tecken

Delta 100
Delta 400
Ilfotec DD-X
Multigrade RC warmtone för kopiorna

Framkallaren för papper är inte skriven i sten ännu. Jag letar fortfarande efter den bästa i mitt tycke. Men jag har så mycket av andra att jag måste förbruka det jag har först.

Eders Hängivne

PS
Jag fotograferar till största delen småbild men kommer naturligtvis att köra de nya filmerna även i mellan- och storformat. Jag vill ju hålla igång de kamerorna också.