Rolleiflex och de praktiska tillbehören 12

Vi närmar oss slutet i serien om Rolleflexarnas tillbehör. Den här gången ska det handla om ett tillbehör som ger Rolleiflex torrt på fötterna. I havens djup. Såvida man inte njuter av att dränka gamla kameror så är det här ett utmärkt praktiskt tillbehör för alla som parar sitt fotointresse med dykning eller snorkling. Rolleimarin heter det. Och det finns i fyra varianter för att kunna passa till de flesta av Rolleiflex modeller.

Rolleimarin 1 för Rolleiflex 3,5. Serienr 567.000 - 1.099.999
                             vid ombyggnad av ljusschakt även t o m serienr 1.427.999
Rolleimarin 2 för Rolleiflex 3,5. Serienr 1.428.000 - 1.739.999
Rolleimarin 3 för Rolleiflex 3,5. Serienr 1.740.000 - 1.869.999
Rolleimarin 4 för Rolleiflex 3,5. Serienr fr o m  2.250.000

Det blir en annorlunda fotoupplevelse med Rolleimarin.

Här är det definitivt läge för färgfilm!

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 11

Vad sägs om en Rolleiflex med motor? Finns det? Jovisst! Rolleimot kallas den. Fast nu börjar man ju undra om det där med det praktiska i tillbehöret. Praktiskt för somliga men inte för dig och mig. Rolleimot är nog egentligen ett tillbehör för fjärsstyrning av kameran. Ni vet, sånt där som ska dokumenteras i en farlig miljö eller i bevakningsändamål. Eller en naturfotograf som vill trycka av utan att vara nära kameran. Det var nog lite svårt för säljarna att hitta på argument för detta batteridrivna tillbehör. Man kunde i alla fall fjärrutlösa kameran på upp till 200 meters avstånd. Med kabel! Det är nog inte läge att köra 120-film om man inte behöver mycket motion =) Lämpligast var det nog med 220-film (och det går ju inte i alla modeller) eller småbild med Rolleikin. Den här verkar endast kunna köra med Rolleiflex då den opererar på veven. Rolleicord har ju ingen vev. Det är förstås omöjligt att ställa skärpan. Autofokus var ännu inte uppfunnet! Men så används den nog mest i fasta situationer där fokus kan ställas in före. Så här ser den ut.

Drivs med 4 st 1,5V-batterier. Lampor indikerar när kameran är redo efter filmframdragning och när filmen är slut.

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg av första graden

PS
Bilden ser nästan ut som en önskedröm ur en projektkatalog men jag har sett livs levande exemplar på bild. Dock var bildens kvalitet och storlek inte så passande för det här inlägget.

Färg vs svart/vitt - 6

En del bilder blir helt enkelt inte bra i svart/vitt. En del motiv kräver färg. Se bara här på bilder från Grönsöö slott utanför Enköping. Visserligen fotat med två olika kameror vid två olika tillfällen. Men motivet är detsamma. Jag hade faktiskt det här inlägget i huvudet när jag tog bilderna.

ZI Super Ikonta 532/16 med Kodak Portra 160NC

Rolleiflex med Kodak Tri-X 400

Men det finns förstås undantag. Det gäller bara att ha klart för sig hur färger ter sig i gråskala. Här är en bild som jag tog i köket hemma. Det finns störande färger i bakgrunden så här tycker jag det blev lyckat med svart/vitt.

Rolleiflex med Rolleinar och Kodak Tri-X 400

Fast generellt tycker jag nog att blommor blir bäst i färg. Så man får väl ta med två kameror där den ena är laddad med svart/vitt och den andra med färg så att man har full valfrihet på utlykten. Ja, det gäller ju förstås bara om man är en hängiven filmfotograf. Digitalisterna har ju allt förpackat i samma fil.

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 10

Ajdå. Det var ett tag sen sist så nu trodde du kanske att det var slut med tillbehören till Rolleiflex. Så är icke fallet. Den här gången tänkte jag ägna mig åt det som många både hatar och älskar, kameraväskan.

De flesta kameror vid den här tiden levererades med en kameraväska för att skydda den nyinköpta familjeklenoden i generationer. Filosofin vid denna tid var att en kamera var för livet och för kommande generationer. Det är ju därför vi fortfarande kan fotografera med de gamla kamerorna. Jag är rädd att de digitala modellerna inte kommer att göra mycket väsen av sig om 50-60 år. Tillverkarna och köparna tänkte likadant därvidlag så det föll sig naturligt att produkten skulle ha en välgjord väska. Även tillbehören fick sig en släng av samma inställning.

Ja, ursäkta, tillbaka till ämnet.

Kameraväskan till Rolleiflexar och Rolleicorder rymde nu inte hela kamerautrustningen. Men nära nog. Men med tanke på alla tillbehör de hittade på borde de nog ha uppfunnit den moderna kameraväskan/ryggsäcken tidigare. Franke & Heideckes kameraväskor för TLR:er var gjorda i brunt kvalitetsläder. Nu är det så med läder att utan adekvat skötsel så blir det sprött. Sömmarna äter sig ut ur lädret och många är de inlägg i olika forum som ägnar sig åt spekulationer om hur man ska laga ”ruttnande” kameraväskor och remmar. Den optimala lösningen är att låta bli att sätta på den enligt min mening. Här kommer några exempel på kameraväskor.







Väska till Telerolleiflexen




Babyn fick en egen design på kameraväskan av gråmålat läder med plast i kamerafästet och mellan väskan bakre och främre halva. 

Som jag tidigare sagt så spillde kvalitetstänket över till allt vad man gjorde så även tillbehören fick små söta läderfordral. Här är några exempel.

Filtren kunde sitta lättillgängliga i egna små fodral på kameraremmen. Med kameran runt halsen är det lätt att plocka fram och applicera. Jag har sett amerikakoffertliknande miniatyrfodral med plats för hela filtersatser Rolleinarer mm. Här är en annan variant.

Motljusskydd och Rolleinarer hade också små fodral som var lite tjockare än filterfodralen. Alla kunde sättas på kameraremmen. En välutrustad TLR-fotograf kunde nog vara en imponerande syn.

Ytterligare fodral fanns till Pentaprisma, Rolleikin mm. En riktig kameraväska var av nöden redan på 50-talet!



Finns det ett tillbehör till Rolleiflex så finns det en väska eller fodral till det, kan man tro. Emellertid saknas det till några. Stativtillbehören och pistolgreppet t ex.

Om man skulle ut och resa i tropiska eller annars fuktiga klimat utvecklade F & H en tropikväska av metall. Hermetiskt tät och målad i gedigen hammarlack i diverse kulörer allt efter årens mode.

Nu får det vara nog med kameraväskor och fodral. Jag tillhör den kategorin som menar att en kamera är bara redo om den inte är instängd i ett föralldel välment skydd.

Samtliga bilder har jag funnit på ebay

Nu börjar vi närma oss specialtillbehören vars praktiska funktion nog kan diskuteras i en del fall. Du får döma själv vad det lider.

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 9

Den här gången tänkte jag vända mig mot interfacet mellan kameran och stativet ty här finns flera tillbehör. Till att börja med ska jag nämna snabbkopplingen till stativet, Rolleifix. Den har den vanliga stativgängan och passar till alla Rolleiflexer och Rolleicorder utom de allra tidigaste. Ingenjörerna ”standardiserade” helt enkelt många interface på kameran för att tillbehören skulle passa så många modeller som möjligt. Ibland gick det inte men för det mesta lyckades man bra.


Rolleifix


Babyn passar också som synes.

Ett annat tillbehör som kan roa fotografer som gärna tar panoramabilder är panoramahuvudet som monteras på stativet. Med hjälp av en inbyggd libell (vattenpass) ska man se till att kameran sitter helt vågrätt. Huvudet är indelat i 30°-lägen och då får man 12 lägen på hela varvet. Lika många lägen som rutor på filmen alltså. Fiffigt. Sen är det bara köra varvet runt och ta hela, eller delar, av rullen, framkalla, kopiera och klippa ihop = panoramabild. Jag har sett två modeller av detta tillbehör. Vem som kom först minns jag inte men jag tror det är den lilla.


Den lilla


Den stora

Ett annat tillbehör är stereoskenan som också ska fästas på stativet. Kameran monteras på släden som ställs i det ena ytterläget. Där tar man så en bild. Kameran skjuts över till det andra ytterläget där man också tar en bild. Dessa tvenne bilder kopieras bredvid varandra på ett papper som sedan monteras i en stereobetraktare. Den största svårigheten är nog att komma ihåg vilken bild som är höger respektive vänster. Stereobetraktare är sällsynt förekommande på sajterna men genom att studera bilder på antika dylika kan man nog lätt bygga en egen. Principen är att ögonen ska se två olika bilder för att därigenom uppnå en tredimensionell effekt. Därför finns det på stereobetraktaren en skiva mellan ögonen som hindrar det högra ögat från att se den vänstra bilden och vice versa. Stereofotografi var omåttligt populärt i början på det förra seklet. Faktum är att Firma Franke & Heidecke startade sin verksamhet med två stereokameramodeller några år innan den första Rolleiflexen.


Den uppmärksamme har redan sett att det är panoramahuvudet som sitter på sliden. Modulärt tänkande.




Stereo Heidosmat. En av de första modellerna från Franke & Heidecke.

Mellanformataren


Varudeklaration: Nördinlägg