ZM - första intrycket

Första intrycket när jag såg kameran på webben och insåg att den faktiskt existerade var  WOW - den ska jag ha! Nå, jag sansade mig och letade upp recensioner som jag läste både här och där, framlänges och baklänges. Känslan satt kvar. Det här är en kamera man vill äga och använda. Så den hamnade överst på önskelistan. Rolleiflex 2,8FX fick finna sig i att bli nedpetad. Fast nu är den på topp igen efter inköpet av ZM.

Jag är ju en mekanisk konstruktör och mycket intresserad av design. Det som slog an på mig vid första ögonkastet är att kameran är vacker. Man lät en designfirma ta fram en mängd olika förslag varav tre valdes ut för att testas på användarna, d v s fotografer. Både proffs och amatörer. Till Zeiss' förvåning favoriserades den mest konservativa designen. Jag vet ju inte hur de andra förslagen såg ut men den här gillar jag också. Den är "ren" på den mängd knappar man är van från digitalkameror och många av de nödvändiga funktionerna har man gömt på ett bra sätt för att ge kameran den stil den förtjänar. Namnet Zeiss Ikon förpliktigar till klassisk skönhet.

Rent, snyggt och funktionellt. Allt kan nås med pekfinger och tumme.  Jag skulle dock gärna ha sett att tidsrattens periferi varit närmare fronten för bekvämare tidsomställning. Det infällda räkneverket är tydligt och bra.

Underredet är lika rent och snyggt det också. Zeiss Ikon är kända för sina koniska knappar på undersidan. Zeiss' designers har tagit fasta på det historiska och gett ZM sina egna knappar som numera är platta och rymmer lite gömda funktioner. Stativgänga i den ena och returspolningen i den andra. Frikopplingen för återspolningen är den lilla knappen till vänster, klassiskt på sitt vis. Alla har väl tryckt på en sån på en SLR som är gamla nog att ha kört med film. Batteriluckan, ett diskret måste på denna kamera. Till vänster (i bild) om objektivet sitter bajonettlåset och till höger om detsamma sitter spaken för ramarna som man kan spegla in för olika brännvidder. Helt kompatibelt med Leicas modeller.

Den underbart rena baksidan. Displayen till vänster räcker gott och väl för den information man behöver. Den ljusstarka sökaren är den bästa i sitt slag. Det gäller bara att hålla ögat mitt för för att se mätsökarrektangeln och tiderna som visas i rött till vänster i den. En vanesak som kommer med övning. Knappen i mitten är exponeringslåset som håller de inställda värdena i 20 sekunder. Jag når den ledigt med tummen. Tummen fastnar också lätt på framdragningsarmen som går lätt med alldeles lagom motstånd. Dubbeldraget på M3 känns redan långt borta.

Så var det det där med manualen. Man har ju blivit lite bränd på digitalkamerornas vidlyftiga bokverk.

Lika tjocka men ZM är hälften så stor (A6). D80-manualen är enbart den svenska versionen. ZM-manualen rymmer sex språk. Den engelska versionen är på 22 sidor och läses snabbt medan man tar en kopp kaffe. D80-manualen har jag fortfarande inte läst färdigt =) 

Mellanformataren
Han som började med en Nettar 1964

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 11

Vad sägs om en Rolleiflex med motor? Finns det? Jovisst! Rolleimot kallas den. Fast nu börjar man ju undra om det där med det praktiska i tillbehöret. Praktiskt för somliga men inte för dig och mig. Rolleimot är nog egentligen ett tillbehör för fjärsstyrning av kameran. Ni vet, sånt där som ska dokumenteras i en farlig miljö eller i bevakningsändamål. Eller en naturfotograf som vill trycka av utan att vara nära kameran. Det var nog lite svårt för säljarna att hitta på argument för detta batteridrivna tillbehör. Man kunde i alla fall fjärrutlösa kameran på upp till 200 meters avstånd. Med kabel! Det är nog inte läge att köra 120-film om man inte behöver mycket motion =) Lämpligast var det nog med 220-film (och det går ju inte i alla modeller) eller småbild med Rolleikin. Den här verkar endast kunna köra med Rolleiflex då den opererar på veven. Rolleicord har ju ingen vev. Det är förstås omöjligt att ställa skärpan. Autofokus var ännu inte uppfunnet! Men så används den nog mest i fasta situationer där fokus kan ställas in före. Så här ser den ut.

Drivs med 4 st 1,5V-batterier. Lampor indikerar när kameran är redo efter filmframdragning och när filmen är slut.

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg av första graden

PS
Bilden ser nästan ut som en önskedröm ur en projektkatalog men jag har sett livs levande exemplar på bild. Dock var bildens kvalitet och storlek inte så passande för det här inlägget.

Färg vs svart/vitt - 6

En del bilder blir helt enkelt inte bra i svart/vitt. En del motiv kräver färg. Se bara här på bilder från Grönsöö slott utanför Enköping. Visserligen fotat med två olika kameror vid två olika tillfällen. Men motivet är detsamma. Jag hade faktiskt det här inlägget i huvudet när jag tog bilderna.

ZI Super Ikonta 532/16 med Kodak Portra 160NC

Rolleiflex med Kodak Tri-X 400

Men det finns förstås undantag. Det gäller bara att ha klart för sig hur färger ter sig i gråskala. Här är en bild som jag tog i köket hemma. Det finns störande färger i bakgrunden så här tycker jag det blev lyckat med svart/vitt.

Rolleiflex med Rolleinar och Kodak Tri-X 400

Fast generellt tycker jag nog att blommor blir bäst i färg. Så man får väl ta med två kameror där den ena är laddad med svart/vitt och den andra med färg så att man har full valfrihet på utlykten. Ja, det gäller ju förstås bara om man är en hängiven filmfotograf. Digitalisterna har ju allt förpackat i samma fil.

Berömda fotografer har också ett familjealbum

     ÄNTLIGEN!

Jag tog mig ut till Fotografiska idag för att kolla in stället och utställningarna. Det är ett mäktigt galleri vi har fått i Stockholm. Stora fina salar och gott om väggyta för bilder. Jag tyckte jag var lite sen men det var ännu lite folk när jag kom så det var inget större besvär att se sig omkring. Mot slutet av mitt pass där var det dock rätt trångt. Jag tittade förstås på alla utställningar men stannade längst hos Annie Leibovitz som jag tog till mitt hjärta - för hennes privata familjebilder. Man tänker nog inte på det men berömda fotografer har ju också ett familjealbum med gamla bilder. En familjehistoria värd att berätta. När jag ser andras familjebilder känner jag ett slags släktskap i de gemensamma nämnare man ser. Familjeporträtten på högtidsdagar, bilder på barn som blir större och större. De där ögonblicken i vardagslivet som triggar minnet eller, som i det här fallet, ger inblick i en annan familjs historia. Hennes porträtt av kända och berömda personer är förstås också bra. Inget snack om den saken. Men det var hennes privata bilder som gav mig mest. I butiken köpte jag hennes bok för att ha något att njuta av om kvällarna i fåtöljen.

Det blir inga bilder från besöket. Jag hade visserligen Coolpixen med men använde den inte. Det blev ZM för hela slanten och Tri-X som står i kö för framkallning i mitt kylskåp. Men bilder ska det vara i en fotoblogg så här kommer några bilder från Fotografiskas omgivning =)

De här grabbarna fixade till området utanför entrén förra sommaren.

Det märkliga huset på andra sidan gatan med ingång genom taket.

Birkaterminalen är närmaste granne. Man passerar den på väg till Fotografiska.

Min bästa rekommendation är att ta sig dit och se på härligheten!

Jag har årskort så nu kommer jag att ränna där ganska ofta. Och jag träffar gärna någon FS-bekant där.

Nytt Dogmalöfte - en sommarkärlek

Då var det dags att byta Dogmalöfte och överge det tidigare digitala med Coolpix S710. Jag klarar helt enkelt inte av en kamera utan sökare och att på armlängds avstånd komponera något och hålla kameran stilla. Suck! Ett tag var jag på vippen att gå tillbaka till mitt gamla löfte med Rolleiflexen som gett mig så många fina stunder. Men nej, nu får det bli ett annat stuk.

Det blir mycket nytt den här gången. Jag vill bekanta mig ordentligt med min  nya ZM med 35:an och pröva med en ny framkallare som jag inte använt förut. Bara filmen blir ett gammalt beprövat och säkert kort.

Zeiss Ikon ZM med Biogon 2/35 mm

Dessa filmer ska köras i närtid för att testa objektivets förmåga.

Tri-X som redan sitter i, Portra 400NC (färg) och Bluefire Police. Den sista är en extremt finkornig film som används i kriminaltekniska sammanhang typ CSI. En forensicfilm alltså. Det ska bli kul att se hur Biogonen klarar den. Eller tvärsom, hur den svarar på Biogonen =)

Dogmalöftet ska dock toppas med Tri-X och framkallas i XTOL. Men jag kommer att köra nån rulle färg mellan Tri-Xarna under sommaren.

Wish me luck!