ZM - De första rullarna

Mellan kamerahuset och Biogonen gick det ett par veckor. Den fick beställas då inte ens generalagenten i Sverige, Molfo, hade den på lager. Jag ville ju ha en i silver. Men nu har jag ju en Leica M3 med några objektiv till så under tiden jag väntade satte jag på en Voigtländer Ultron 1,9/28 mm. Rullarna bara rann igenom kameran och när Biogonen slutligen kom så hade redan tre Tri-X och en Portra passerat ZM:en. Det blev inga medvetet vetenskapliga bilder för att pröva kamerans eller Ultronens gränser utan mer som en inkörningsperiod för att nöta in reflexerna i ryggmärgen. De flesta reflexerna fanns ju redan där (det finns ju inte så mycket grejer att pilla på) men sökaren behövde jag vänja mig vid lite extra. Exponeringslåset var ingen konst att hantera och resten är ju det gamla vanliga. Dubbeldraget från M3 glömdes snabbt bort. Laddning av film var lite trickigare än jag trodde men med tiden går det nog bra utan att ens titta. Mycket lättare än M3:an var det under alla omständigheter då hela bakstycket öppnas på klassiskt vis med ett gångjärn på ena kortsidan.

Nog snackat. Här är några bilder från inkörningsrullarna med Ultronen.

Första rullen - Seminarium på Pampas Marina

Ett grupparbete

Rekreationshörna med friluftsgrejerna redo

Kungar i baren

Andra rullen - På besök i Åmål

Mina föräldrar har flyttat och bytt altanen mot en balkong. Men utsikten är lika händelserik här som där att titta på.

Vågmästargården. Den kan vi tacka drottning Kristina för som valde Åmål framför Säffle som utskeppningshamn för timmer och malm. 1643 grundade hon staden. Säffle fick vänta ända till 1951 och blev Sveriges sista stad.

Jag kan inte låta bli att kolla läget borta vid de gamla lokstallarna vid Åmål Östra.

Tredje rullen - Fortfarande i Åmål

Den innebrända stålbåten

F d föräldrahem. Vi hyllade stället med att kopiera bilder på fiberpapper i pappas gamla mörkrum. Resultatet var över förväntan. Det går att få ur mycket mer ur ett negativ med det gamla tekniken än med skanning. Huset överlämnas slutgiltigt till den nye ägaren den sista maj.

En vy som få Åmålsbor har sett från det här hållet. Från mina barndomskvarter.

Fjärde rullen - Holmens bruk, Braviken

Driftstopp i renseriet och VM-hockey på TV. En dag på jobbet kan vara mycket sämre!

I väntan på en grön lampa.

Här rullas det tonvis med papper

Särskilt tack till Anders Berlin för rundvandringen på Holmens bruk. Jag gillar att fota arbetsmiljöer och människor i arbete.

Summering - ZM + Ultron

Kameran uppför sig exemplariskt genom att ge mig hela rullen jämnt och snyggt exponerad. Utom då jag glömde att ta av objektivskyddet =) Ultronen har tidigare gett mig ett varierat resultat ihop med M3 men det beror nog mest på han som skötte exponeringsmätaren. Med ZM:en är exponeringskontrollen fullständig, vare sig man kör på bländarprioritet eller helt manuellt. Mätningen i ZM är centrumvägd och det tycker jag är bra. Rätt exponering på motivet. Och vill man flytta motivet i utsnittet så är det ju bara att låsa med exponeringslåset. Då har man 20 sek. på sig att ta bilden.

Till de svart/vita bilderna har jag använt Tri-X som är framkallad i Xtol 1+0
Färgbilderna är från ett parti färska Kodak Portra 400NC som jag köpte för drygt halva priset på Tradera. 400NC är i grovkornigaste laget för min smak så jag har köpt hem en laddning 160NC som är finkornigare. Eventuellt köper jag hem Kodak Ektar 100 som är mycket finkornig senare i år.

Nu sitter en Tri-X i ZM:en igen och därefter blir det nog en Bluefire Police.

Så här långt är jag mycket nöjd.

 Nästa gång: ZM med Biogon 2/35 mm, Tri-X och Portra 400NC.

Tillökning i mätsökarfamiljen

Det har ramlat in flera mätsökare den sista tiden på två trappor Vällingby. Kompakta mätsökare av varierande kvalitet.  Ett par Olympusar, ett par Konica och på väg in är en Rollei kompakt mätsökare. Tills häromdagen var jag ovetande om att Rollei gjort mätsökare. Recensioner av dem är inte uppmuntrande men jag vill ju skaffa mig en egen uppfattning. Det kostar ju bara några hundralappar =)

Nå, det var inte det som inlägget skulle handla om utan det senaste och finaste tillskottet i familjen. En lillasyster till min Leica M3. Det skiljer 50 år i ålder men konstruktionerna är till förvillelse snarlika. Och lillasystern använder Leicas M-bajonett, därav släktskapet. Rebellen i mig fick mig att vara motfalls alla Leica-aficionados på FS så jag gick och köpte en Zeiss Ikon ZM med Zeiss objektiv Biogon T* 2/35 mm. Det är den där sortens kamera som har ett flexibelt minneskort av Tri-X eller Portra-typ.  Och en Zeiss Ikon Nettar var ju min första kärlek i kameravärlden =) Här är en bild på syskonen.

Leica M3 från 1955 till vänster med enVoigtländer Ultron 1,9/28 mm och Zeiss Ikon ZM introducerad 2005 till höger med en Biogon T* 2/35 mm.

Zeiss-ekipaget är sprillans nytt. Det går faktiskt att köpa NYA kameror för film fortfarande. Leica M7, ZI ZM, Voigtländer Bessa av olika modeller, Rolleiflex 2,8FX och Nikon F6 för att ta några exempel.

Jag valde 35 mm för det är en brännvidd som passar mig. 28 känns ofta för vidvinklig och 50 för mycket tele. 35 känns mer normalt och går dessutom utmärkt att köra hyperfokalt med på medium bländare. Snabbare autofokus finns inte! Som om nu snabbhet var något viktigt =)  Exponeringsmätaren är av typen TTL (through the lens) och batteridriven, allt annat helt mekaniskt. Och man måste inte använda exponeringsmätaren om man inte vill. Det går mycket bra att köra helt manuellt!

Här kan man läsa några artiklar om utveckling och framtagning av kameran. Den såväl som objektiven tillverkas av Cosina i Japan.

Nu drar jag till Fotografiska för att hämta ut mitt medlemskort i den Fotografiska Familjen och titta på bilder. Jag tar nog en fika också. Och hoppas få syn på något känt ansikte.

RÄTTELSE
Slutaren är inte helt mekanisk som jag angett utan elektroniskt styrd. Därmed är kameran alltså batteriberoende. Olle Jansons hökögon påpekade felet. Jag kollade i manualens specifikationer och fann att han har rätt.

En annan Rollei och Super 16

Det har varit hemligt tills nu. I Sergel Fotos dödsryckningar fyndade jag en Rollei till. Jag väntade på att Rajje skulle hitta något så jag fördrev tiden med att botanisera i kameraskåpen. Jag hittade en Rollei 16. Nej förresten, jag hittade två. Men det var bara en som fungerade. Rajje påstod att den skulle ha 110-film och det går ju att få tag på så jag köpte den. Jag fick några testkasetter på köpet.

Väl hemma kunde jag konstatera att 110-film inte funkade i den och vid en snabb research på nätet fann jag att den ska ha en sedan länge avsomnad film, Super 16. Jaha, då kan den inte ingå i Nyårslöftet då. Men för ett tag sedan hittade jag en oexponerad Super 16-film på ebay som jag vann och i veckan damp den ner i brevlådan. Negativ färg med bäst-före-datum mars 1981. Så nu våndas jag över om jag ska använda detta museiföremål eller inte. Ladda kameran och se vad det blir. En så gammal färgfilm lär det inte bli bra bilder av.

Film går faktiskt ännu att köpa i metervara då denna film är 16 mm och enkelperforerad. En film för rörliga filmer i filmkameror (den andra sorten). Men jag har ju bara en kassett. Och om kassetten går att återanvända är jag ännu inte säker på. Kanske går det att ladda en filmstump löst i kameran i mörker och att sedan ta ur den i mörker också. Men jag lär inte ta slut på 30 m film på många år i den här kameran...

Spana in bajonetten. Det fanns tillbehör till den också. Försättslinser t ex.

Vällingby med Rolleiflex och 35-mm film

För ett tag sedan laddade jag min Rolleiflex med 35 mm's film. Igår tog jag en promenad i Vällingby centrum och tog bilder med det ekipaget. Här är några exempel.

Vinterolympiad



Åskådarplats med utlagd sittdyna

Ett slags mellanformat. 35x60
Rolleiflex Automat med Tmax400 135-film

Mellanformataren

Som om livet inte redan är besvärligt

Eller

Hur man kör 135-film i en Rolleiflex utan Rolleikin

Jag har länge gått och funderat på att köra 135-film i min Rolleiflex. Men jag vill inte köpa det ofta dyra tillbehöret Rolleikin för ändamålet. Dessutom är det bara sporadiskt förekommande på ebay så när de dyker upp skenar budgivningen. Egentligen tycker jag det är att skända en mellanformatskamera att köra småbild i den. Dessutom tar ju filmen aldrig slut! Man har ju vant sig vid att ta tolv bilder och sen byta rulle.

Nå, jag gjorde en hybrid =) Jag klippte av en 135-filmsremsa lika lång som en 120-film (815 mm) och tejpade fast den på ett bakpapper för 120-film och rullade min egen film. Det var svårt att centrera den i mörkret så jag får väl se hur det gick om ett tag. Jag kommer att få bilder i formatet 35x60 så det blir ju fortfarande en sorts mellanformat. Om än med perforering och bildnummer i kanterna.

Den färdiglindade rullen. Det är en Tmax 400 under Tri-X-papperet. Nu sitter den i Rolleiflexen.

PS

Jag har förresten gjort tidernas fynd för min Rolleiflex hos Sergel Foto. Ett formidabelt udda och extremt sällsynt tillbehör som jag kommer att testa inom kort. Håll utkik!

Eders förbundne

Mellanformataren