Julhälsning och Nyårslöfte

Hejsan Ers Majestäter, alla fotograferande vänner och alla andra. Nu ska det firas Jul och jag vill förstås inte vara sämre än alla andra utan skicka en lite pladdrande hälsning från min skrivbordskant. Det blir mjuka klappar i år. Jag har bildbevis. Tomten körde hårdhänt in i modevaruhuset k:fem i Vällingby häromsistens. Och jag som hade önskat mig en gammal Bronica i julklapp. Jag får väl hoppas på lite mjukvara istället. Som tex Photoshop CS4. Jag kör inte så mycket Lightroom just nu. Det blir mest stearinljus. Imorgon tänder vi ett till och det blir ljusare på årets mörkaste dag. Thomas-dagen.

Snart är det nytt år också så jag tänkte önska er ett riktigt värstingår. Ett år som ni aldrig har varit med om förut. Det bästa någonsin. Jag är i grunden en positiv människa trots alla motgångar och positivitet är en sjukdom jag gärna smittar av mig med =)

Jag tänkte redan nu leverera ett nyårslöfte.

Jag ska ta minst en rulle film i alla mina analoga kameror nästa år. Så var det sagt. Det värmer hjärtat och eldar på min förväntan. 2009 ska bli ett kul fotoår. För det har jag bestämt.

Avdelningen Udda kameror

I mitt sökande efter roliga kameror stötte jag på en extra intressant kamera på ebay i England. En Corfield Periflex-1. Av den information jag fått fram verkar det som om denna kamera kommit fram ur ett behov av att kunna erbjuda ersättare för Leica i en tid (efter kriget) då import från Tyskland var belagd med hårda restriktioner och dyra tullar. Det är en 35mm SLR-kamera med två sökare. Den ena är en vanlig sökare men den andra, spegelsökaren, är ett omvänt periskop som man trycker ner i strålgången för skärpeinställning och skärpedjupskontroll. Kameran har Leicas gängfattning och några Leicaobjektiv kan användas. Här lite bilder på engelsk ingenjörskonst av det kamerala slaget.

 "Periskopet" med knappen för nedfällning.

Objektivet borttaget och spegeln nertryckt.

Kameran hade inget tandhjul så frammatning av film var nog inte det lättaste.

Då och nu 2

Den här gången tänkte jag uppehålla mig kring mitt eget hus där jag bodde mina barndomsår. Hur såg det ut då och vad ser det ut som nu. Först ett litet persongalleri ur mitt minne.

Hyresvärden hette Gustav Andersson, hans fru Eva och deras dotter Gunhild. De bodde på andra våningen. Här en bild på dom.

Yngve bodde också på andra våningen Han var kusin med Gunhild. Han jobbade på Vägverket som väginsspektör och parkerade alltid sin bil under den stora lönnen som tillsammans med uthuset bildade infart till tomten. Han hade en pepitarutig hjälm och läderhandskar i bilen som vi imponerat tittade på ibland. Jag har inget foto eller ens ett minne av hur han såg ut.

I grannlägenheten på första våningen bodde Elsa och Rolf med barnen Rigmor och Jörgen. Vad Rolf jobbade med på den tiden minns jag inte men nu driver hela familjen utom Rigmor OK/Q8-macken ute på Karlstadvägen. Det var de som skaffade TV före oss så det blev en del pyjamaslopp mellan lägenheterna innan vi skaffade en egen TV. Ty det fanns barnprogram även på den tiden. Men inte TV hos alla och det var ju gemenskapsfrämjande.

I det yttre hörnet av huset bodde Gösta och Gertrud med sönerna Kennet och Tommy. Gösta var grovarbetare och klarade av det mesta. Jag tittade på när han putsade grunden på huset en gång. När jag var där nyss kunde jag konstatera att han kunde sin sak. Allting sitter kvar. Han var alkoholist av den sorten som blir otrevlig under påverkan men han var en mycket trevlig prick när han var nykter. Han kunde trolla tioöringar ur mitt öra. Det var lika häpnadsväckande varje gång. Gertrud hade en speciell stil när hon gick. Korta försiktiga steg som om det alltid var halkigt. Sönerna tog till sig samma stil. Det händer att jag träffar Tommy när jag är hemma. Han är precis som jag minns honom från 60-talet.

Nu lite bilder.

1945. Så här såg huset ut när jag bodde där också. Idag kan man inte ta ett kort från den här platsen. Det står ett nytt hus i vägen.

1954. I lummig sommargrönska. En på många sätt spännande trädgård.

1977. Den stora trädgården som förgrund. En tråkig rest av fornstora dar. Här står fortfarande den gamla Arbetsförmedlingen kvar på Kyrkogatan.

Foto: Leiler Norén

2008. Nya hus har trängts in i trädgården. Några likheter syns kanske på mitt hus men det mesta är omdanat.

Entrén 1945. Den såg likadan ut när jag bodde där. Den trekantiga cementplattan med en pelare på var sida. Dörren till vänster var vår dörr. Den till höger gick in till trapphuset och Elsa o Rolfs lägenhet.

Entrén 2008. Nytt och fräscht. Men mysigare?

Då och nu i samma bild. Källardörren ser ut som som den alltid har gjort. Tack och lov!

Liten tävlingsframgång

The Everyman Photo Contest är en årlig internationell fototävling som med sin tillbakalutade stil helt passar mitt kynne. Inga stora priser eller berömmelse väntar segraren. Blott nöjet att få deltaga. Tävlingen försiggår i sex klasser: People/Portrait, Black/White, Macro/Abstract, Landscapes/Nature, Travel/Architecture och From the attic. Man får bara bidra med två bidrag om man inte har en bild för specialkategorin From the attic. Då får man bidra med tre bilder.

Bilderna får inte vara manipulerade annat än vad som kan betraktas som vanligt mörkrumsarbete. Den är bara öppen för amatörer.

Bilderna nedan var mina bidrag. 

 

Fall i kategorin Landscapes/Nature. Visad på kategorins resultatsida.

 

Blixtar och dunder!

På självaste Nobeldagen passar det väl extra bra att skriva om sånt som exploderar. Men först ett litet landsändaskämt.

-Vet du varför en dalslänning kammar sig och tar på sig finkläder när det åskar och blixtrar?

-Nä

-Han tror att han ska fotograferas!

För en tid sedan hade jag problem med att hitta blixtlampor och batteri till min gamla Brownie Flash IV's blixt. Den har ju fast bländare 14 och fast tid på 1/50 s så är det inte vackert väder får man skapa det med en blixt. Internet är en underbar källa när man letar efter allt möjligt som har funnits på jorden. I Danmark hittade jag batteribyen.dk som har allt man kan önska i batteriväg (tror jag). I all fall hade de ett passande 15V batteri till min blixt. Blixtlampor var värre. På blixten finns angivet ett par typer som inte passar! Så det blev till att gissa lite. Jag är ju ingenjör så att kartlägga de tekniska förutsättningarna var ju lätt. Men att hitta motsvarande lampa som passar i hålet var en helt annan sak. Slutligen hittade jag en passande lampa med helt annan beteckning, AG1B, på ebay i Australien! Lyckligtvis fanns möjligheten att köpa direkt utan att bjuda först så det gjorde jag. (Frakten kostade mer än lamporna). Häromdagen kom de och idag small det! Jag måste ju prova och det fungerade! Dagens första salut till Nobels minne blev en exploderande blixtlampa från Australien.

Brownie Flash IV med nybränd lampa. 7 lampor kvar...