Paradisverkstaden

Om konstens prylar

Vid det här laget är det väl inte obekant att vi varit på Öland i sommar. Ett varmt och brunbränt Öland. Det var inte mycket som var vackert i naturen. Gröna gräsmattor fann vi bara på Solliden. Men nu ska det handla om Paradisverkstaden i Färjestaden. Mina flickor ville gärna dit så då körde chauffören dit.

Här ingången till verkstaden som är minst lika stor som affären (bakom ryggen)

Fullskalaritning till ett större objekt

Måleriavdelningen

Vad de gjorde här vet jag inte men drejskivorna var igång i närheten.

Det verkade vara flera konstnärer verksamma här. Ett intressant ställe att undersöka.

Affären ser ut som de flesta inredningsaffärer. Jag fann inget nöje i att fotografera den. Full av exalterade kvinnor och deras bortkomna män.

Eders Hängivne

PS
Olympus OM-2N med Zuiko 50/1,4 och Fuji Superia Xtra 400

En kamera, ett objektiv, en film

Funderingar kring Dogma och ett nytt Dogma-löfte eller två

Jag har funderat lite kring det här med Dogma-fotograferingen. D v s en kamera, ett objektiv, en film. När man, som jag har flera kameror laddade med film så blir det gärna flera Dogma parallellt. Ett äkta Dogma-förfarande borde väl egentligen vara att under en längre  tid, säg ett halvår, bara fotografera med samma utrustning? Utan att göra utflykter med andra kombinationer. Annars går ju effekten av att begränsa sig och tvingas vara lite kreativ med "det man har" förlorad.

Jag inser att det blir omöjligt för mig den närmaste tiden då jag har ungefär 15 kameror med film som borde avslutas. Men om jag verkligen fokuserar på att avsluta dem så kan jag nog hålla mig till ETT Dogma-löfte ett tag.

Eller kan man ha TVÅ Dogma-löften samtidigt, herrar poolvärdar? Om några veckor åker vi till Öland och tanken är att ta med mig två kameror. En med färgfilm och en med svartvitt. Så här ser planen för resan ut.

Färg-Dogmat     Svartvitt-Dogmat

Nikon F6            Nikon F80
50 mm                35 mm
400 ISO              400 ISO

Kamerornas handhavande är mycket likartat och jag är mycket bekväm med dem. Brännvidderna är de jag använder allra mest och när det gäller film kör jag nästan uteslutande med 400 ISO.

Jag envisas med färg trots att jag tycker det är roligare med svartvitt. Jag tycker det är sååå svårt med färg men övning lär ge färdighet.

Ja, det får nog bli ett dubbel-Dogma under sommaren. När jag avslutat filmer i de andra kamerorna får det bli tagelskjorta nåt halvår. Vad det blir då är inte bestämt men just nu känner jag för ett retro-ekipage.

Och så en bild med en annan Nikon (1954) och Nikkor 8,5 cm och 200 ISO.

Eders Hängivne

PS
På några veckor hinner jag ändra mig flera gånger =)

Olympus OM-4 vs OM-4Ti

Om ett par dyra features

Jag har en längre tid letat efter en OM-4Ti till ett bra pris. Den har en stomme av titan och är alltså ganska mycket lättare än OM-4 vars stomme är av gjuten aluminium.

Strax före jul kom jag över en OM-4 för en ganska billig peng och kan bara konstatera att den nog är bättre än titanmodellen. Efter att jag har gått igenom manualen för OM-4Ti kan jag konstatera att det skiljer endast på två punkter.

                                          OM-4                     OM-4Ti

Kamerahusstomme      Aluminium           Titan

Blixtsko                           4-polig (T32)        5-polig (F280)

Titanmodellen är typ 200% mer pengar på auktionssajterna och ja, titan är inte billigt. Men lätt. Om nu lätt är att betrakta som en fördel. Jag föredrar nog hellre den tyngre och stadigare varianten (aluminium är också lätt).

Jag lägger inte upp någon bild på kameran. Googla om du vill se den. Min är svart.

Däremot lägger jag upp några bildexempel från första rullen.

Skisskurs på jobbet kan vara muntert

Hemma på gården. Siffrorna i överkant såg jag faktiskt helt i sökaren.

Naturen slår tillbaka

Mera skuggor

Eders Hängivne

PS
Och alla gamla ZUIKO OM-objektiv passar.

Återuppstånden från de döda - två gånger

Om Olympus 35RD

För ganska många år sedan fick jag mammas Olympus 35RD. En trevlig kompaktkamera med mycket bra objektiv, 1:1,7/f40 mm. Jag satte då genast i ett nytt batteri och laddade med en Tri-X 400 och började plåta bilder. Här är några exempel.

Men så mitt i en rulle började slutaren krångla. Den började långsamt öppna sig medan jag tryckte på avtrycket. Ibland öppnade den fort  med stängde långsamt. Jag vill att mina kameror ska fungera och den här var en mycket trevlig bekantskap så jag lämnade in den till Werner på LP Foto. Det kostade några hundra men det är småpengar för en fungerande kamera. Den höll ett tag, längre än reparationsgarantin, men sen gav slutaren upp igen. Den hamnade på hyllan. Jag hade ingen lust att reparera den igen. Sen föll den i glömska.

Häromveckan pratade jag med en kompis som har en 35RC samt en 35SP (även jag har en 35SP). Han hade reparerat sin 35SP vars bländarlameller fastnat och då fick jag idén att fråga honom om han kunde titta på min 35RD då mina ögon inte räcker till för sådana finmekaniska operationer. Jovisst det kunde han göra. Vi skulle träffas senare i veckan för bildsamtal med några andra vänner så jag skulle ta med den då. Kvällen innan letade jag rätt på den ur förvaringen i garderoben. Jag provade den igen och det såg likadant ut som när den gick sönder. Men efter flera avtryck uppförde den sig, till min förvåning, som den ska så jag meddelade min vän detta men jag tog i alla fall med kameran till bildsamtalet. Väl där provade jag igen. Samma slöa slutare. Men efter bara ett par gånger fungerade den igen. Den måtte ha blivit skrämd av tanken på att utsättas för en reparation. Jag tog med den hem och nu har den ett fräscht batteri och är laddad med en hemrullad Ilford HP5+. Jag får väl se hur det går men jag hoppas innerligt att den håller hela rullen.

Eders Hängivne 
Analogfotografen

PS
Det händer spännande saker i mitt mörkrum alldeles snart. Väntar på en ny pappersframkallare som jag hoppas mycket på. Mer därom i en senare blogg.

Sol i city

Med Bergger Pancro 400

Och kamera och vidvinkel

Den här filmen ser lovande ut.

Eders hängivne