Pro Memoria

Mitt fotografiska minne

Mina sista år i arbetslivet

Om att gå i pension

Min sista arbetsplats hade jag i huset på bilden nedan (hus 9). Först några år på plan 7 och det sista 1,5 året på plan 8 (forskningsavdelningen). Den översta våningen i bilden är plan 8.

Mitt arbete handlade hela tiden om att konstruera Ericssons radioapparater för 5G. Trycket på utveckling av nya produkter var enormt. I Sverige var marknaden inte ur startgroparna. Men övriga världen bokstavligen slet nya produkter ur händerna på oss. Vi skulle leverera innan vi var färdiga. Mitt ansvar var att konstruera de kapslingar som skulle bygga in all radioelektronik i ett tilltalande yttre skal, De där vita burkarna som sitter lite varstans på väggar, master och tak. Det ser enkelt ut på utsidan men innanmätet är mycket komplicerat.  När elektroniken jobbar i Ghz-området ställer det höga krav på mekaniken. Det var oerhört intressant och kul. Men man fick inte fotografera inomhus.

Så här efteråt kunde jag i alla fall fotografera huset en dag när alla var lediga. Jag ställde bilen på den stora tomma parkeringen med bakluckan mitt emot huset och fick därmed lämplig närhet till alla prylar jag behövde. Stativet ställde jag omedelbart bakom bilen. Vid ett tidigare tillfälle stod jag närmare men den bilden blev för tajt.

Bilden tagen med Toyo-Field 45 CF, Nikkor-W f5,6/135 mm på Acros 100. Bländare 11 och 1/250s. Jag tog exponeringsdata mot asfalten på parkeringen då jag märkt tidigare år att Acrosen gärna blir något överexponerad.

Eders Hängivne

Postat 2024-05-14 17:00 | Läst 1038 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Färdigsprucket

Om arkitekternas lek

Jag har jobbat några år i Kista. Först i hus 30 sedan i hus 9. Granne med hus 9 ligger hus 10. Det är detta hus det här inlägget ska handla om. Hus 10 alltså, på Isafjordsgatan 10.

Här har arkitekterna varit på lekhumör och byggt in sprickor i fasaderna redan från början. På tre sidor i alla fall.

Huvudentrén på Isafjordsgatan.

Den största sprickan är vänd mot Isafjordsgatan. Söderut alltså.

Fasaden mot Blåfjällsgatan. Västerut. Här finns ingen entré.

Bakvägen mot Modemgatan. Norrut.

Här är sprickan lite djupare än vid huvudentrén. Hus 9 speglar sig längst in i den. Det står bakom mig.

Jag kan inte låta bli att undra hur mycket det kostade extra när huset var sprickfärdigt.

Eders Hängivne

Postat 2021-09-08 15:42 | Läst 2107 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera