Att köra minneskorten i botten

Och sedan tömma

Jag har gjort det förr. Försökt tömma kameror på film. Men snart sitter det en film där ändå. Det måste finnas en diagnos för det där fenomenet. Inte för mig utan för kamerorna!

Jag går in i det nya året fast besluten att köra slut på några av minnesremsorna i en del kameror redan under våren. Några får en ny men minst hälften ska tömmas.

I frysen finns det fler minnesremsor så det räcker ett bra tag.

Eders Hängivne

Jubileum och invigning

Om ett ånglok

I slutet av september var jag hemma i Åmål. När jag väl kom dit fick jag veta att Det skulle gå ett ångtåg mellan Åmål och Mellerud, tur och retur. Jag var där och fotade innan avfärden. När tåget kom tillbaka skulle den nya ombyggda plattformen invigas. Sedan skulle tåget göra en tur till Säffle, t o r. Samtidigt hade JÅÅJ ett jubileum (ett år för sent). Här är några bilder på loket. Som mekanikingenjör är jag svag för dessa gamla klenoder. Jag tog bilderna med Rolleiflexen från 1954 på Ilfords Delta 400.

Eders Hängivne

PS
Ikväll exponerar jag dem på papper också.

Ännu en -54

Om Voigtländer Vito II

Jag borde väl sluta att skriva om gamla kameror men det är ju så kul. Jag är ju ingenjör och tycker det är extra kul att se hur olika kameratillverkare hittar på konstruktionslösningar på olika funktioner. En fascinerande hobby bara det. Eller bara en yrkesskada =)

Sist jag var hemma i Åmål fick jag en kamera av min mamma. Hon hade ärvt den av sin kusin, ingenjören Gunnar Hansson som arbetade på ASEA i Västerås och mest höll på med bromsarna på loken. Han skaffade troligen den här kameran, Voigtländer Vito II, strax efter att den kommit ut 1954. Tillverkningen upphörde 1955. På 60-talet köpte han en annan Voigtländer med exponeringsmätare. Den har jag också förärats av min mamma för några år sedan.

Att denna modell är en -54:a vet man eftersom det var det året man introducerade blixtskon på den modellen. Först som ett tillbehör som kunde sättas på och tas av. Senare samma år som fast integrerad med toppkåpan. Min är den förra varianten.

Nu har jag laddat den med en egenrullad HP5+ och den får hänga med i någon ficka när jag befinner mig därute i världen. Den är så liten att den verkligen förtjänar att kallas en pocketkamera.

Eders Hängivne

SAAB Sport

Om en röd -63a

Min första bil var en glaciärblå SAAB 96 med tvåtaktsmotor och 4-växlad låda från 1964. Så varje gång jag ser en fin SAAB tvåtaktare slår hjärtat ett extra slag.

Tidstypiska extraljus också

Helröda bakljus

Fast gälarna på motorhuven undrar jag verkligen om det var original

Eders Hängivne

PS
Alla bilderna tagna med Rolleiflexen och HP5+

One Twenty

Om en gammal bil

Som jag skrev i mitt förra blogginlägg for jag till Nifsta gård och bilträffen där. Varje torsdag mellan 16-20 ungefär. Igår var det nog rekord på flera sätt. Rekordfint väder för i år och rekordmånga bilar på utställningsåkern. Min Cheva är för ung och oansenlig så jag ställde mig på "vanlig-bils-parkeringen". Kollegan Peter var där med hustru och sin Ford Mercury -47:a. Det fanns inte en suck att få en bild på den inklämd bland andra och svärmande betraktare. Men jag ska fotografera den stand-alone vid något tillfälle i sommar så den fick vänta.

Jag hade Rolleiflexen med mig med HP5+ i buken och två i reserv. Det tog trekvart, sen var filmen slut. Jag fotade med reservkameran, Olympus Pen F med nyladdad film. Det fina med den kameran är att filmen aldrig tar slut. Nu har jag tänkt att använda den till lite annat så jag tog bara nio bilder med den. Efter en timme och en kvart åkte jag hem för att framkalla. Idag skannade jag bilderna och var väl så där halvnöjd. Bilarna stod så tätt att det var svårt att hitta bra vinklar. Och om man hittade nåt läge så blev det till att vänta in en lucka i folkvimlet. En bil gick det särskilt bra med så den får ni se. Packard Coupé 1941.

Fartsymbol

Jag gillar bulliga bilar. Det var så de såg ut när jag var barn. Europeiska bilar var lite efter amerikanerna med kantigare former. Amerikanerna var bulliga före 50-talet.

Ja, nu har jag i alla fall värmt upp lite. Jag kunde konstatera att Alf Johanssons råd om att köra HP5+ på 640 ISO och sedan framkalla nominellt nog är väl så bra. Samtliga bilder blev något överexponerade. Nästa gång gör jag så.

Eders Hängivne

PS
Ingen frågade om det går att få tag på film!