En kamera, ett objektiv

Om fotografisk asketism

1974-1985 använde jag pappas gamla Praktica IVB med objektivet Meyer Primotar 3,5/50 mm. Efter ett tag fick jag också låna ett Tokina 4/150 mm. Telet använde jag dock inte så ofta. Detta ekipage blev min ständiga följeslagare på allt jag företog mig. Resor, utflykter, födelsedagar, kanotfärder, läger, vapenfri tjänst, you name it. Dokumentationen av min ungdomstid är omfattande. Jag använde så gott som alltid diafilm, den tidens hemmabio. För det mesta Ektachrome 200. Pappa och jag brukade dela på en 30-metersrulle. Ibland prövade jag andra fabrikat, typ Fujichrome, Sakurachrome och Kodachrome m fl. Sakurachrome var den i särklass sämsta film jag någonsin använt.

Praktica IVB. Här har jag dock en Zeiss Tessar 2,8/50 mm. Meyer-50:an ser nära nog likadan  ut. Jag har en Meyer också. Telet på bilden fick jag av pappa när jag  långt senare skaffade en likadan Praktica IVB från ebay. Numera ha jag också en Meyer Primagon 4,5/35 mm. Ska det va så ska det va.

Här några bilder tagna med detta DOGMA-ekipage. (Med Meyer-50:an). Från de första åren 1974-1976. Jag håller fortfarande på med att skanna diabilderna.

Praktican har en mattskiva som varken har snittbild eller gitter. Det var alltså ingen lek att fokusera med den.

Eders Hängivne

PS
1985 skaffade jag en egen kamera, en Chinon CE-5 med ett Chinon normalzoom 28-50. Men fortsatte med samma stuk, en kamera-ett objektiv.

PPS
Nu blev jag lite sugen på att köra en rulle i den! Men jag har redan så många kameror med film i så det får vänta.

Argan list

Åttonde sträckan startar tveksamt

Min kamerastafett kom av sig lite när kombon Super Ikonta och IR-film lade sig platt på mållinjen. Negativen blev nästan osynliga =) Men med min sedvanliga kreativitet och en god portion argan list har jag i alla fall lyckats få fram några bilder. Ett par av dem återfinns längst ned i detta inlägg. Inget att skicka in till tävlingar men i alla fall ett resultat efter mycket möda.

Under tiden har jag grunnat på vilken kamera som ska få äran på nästa sträcka. Nu har jag grunnat färdigt. Det blir min Praktica IVB med en rulle Velvia 100. Den har stått laddad sen i våras för att då och då kunna användas för nostalgiska återblickar. När jag började fotografera på allvar 1974 lånade jag pappas dito och körde diafilm i drygt tio år och hade stor glädje med den. Men hur är det att köra den idag? Det ska jag ta reda på nu.

Jag har visserligen ett par Kodachrome 64 i frysen men det går ju inte att framkalla dem nuförtiden. Annars var min favoritfilm Ektachrome 200, som också har slutat tillverkas för längsedan. Därav valet av Velvia 100. Den här östtysken är tung och klumpig och man talar verkligen om att man tar en bild. Slutarljudet kommer i närheten av Bronicans i decibel räknat. Den har inbyggd selenmätare av halvautomattyp. Man ställer två pilar mot varandra, läser av värden och ställer in kameran därefter. Men jag ska nog köra en handhållen exponeringsmätare som kontroll, bara uti fall att...

Jag lovade ett par bilder från Super Ikontan med IR-film. Här kommer de. Jag har inte lagt ner för stor möda att få dem perfekta men det syns i alla fall att det är infrarött.

Jordbruksredskap på kollektivet Rosenhill på Ekerö. Café Ogräs för de som varit där förut.

Den fina utsikten över Mälaren och Ekerö kyrka från landsvägen vid Träkvista.

Eders Hängivne

PS
Det blir inget PS denna gång. 

Ålder som ädelförfarande med bilder

Om Vivian Maiereffekten

Så här kan det gå när man dammar av en gammal diabild från 1978. Jag laddade upp bilden nedan på Tumblr igår och idag när jag kollade var det drygt 60 gilla och återbloggningar på den och stigande medan jag skriver. Det visar på att bilder förädlas med åldern.

Praktica IVB + Tele-Takumar f3,5/135. Ektachrome 200 var min standardfilm vid denna tid. Och som synes använde jag kameran flitigt även i vått väder. Östtyska kameror är robusta.

Eders hängivne

PS
 Så ser den ut 

Min kamerakrönika - Epilog

Nutid och därefter...

Nu när kamerakrönikan är slut kan man undra vad nästa steg ska bli. Helt säkert kommer det att bli flera kameror i mitt liv. Nörderiet med gamla kameror tar inte slut redan vid 57 års ålder. Inte heller slutar tillverkarna att utveckla fina kameror. För mig återstår några gamla godingar att erövra såsom ur-Contaflexen (TLR för 135-film), Contax IIa eller IIIa, den bästa M-Leican, en Leica 1A med sin hockeyklubba och varför inte en Corfield Periflex 1 i svinläder (udda SLR med periskopspegel). Storformat ligger nära till hands också. Jag har en 4"x5" på långlån av en kollega som jag fotar med då och då. Kanske skaffar jag en egen eller så renoverar jag min 8"x10" fältkamera med objektiv från 1896. Det slutliga nörderiet och toppen på min yrkeskarriär vore att skapa en egen kamera så som jag vill ha den. Så det är väl tur att jag har långt kvar till pension. I våras missade jag  möjliheten att få vara med och  konstruera ett nytt kamerahus för Hasselblad. Det hade varit något! Men jag hade ingen lust att börja veckopendla igen.

Här kommer nu en bildkavalkad på kamerorna i mitt liv.

        1964  Nettar 515/16          1967 Agfa Isolette             1974 Praktica IVB             1979 Konica C35

     1982 Chinon CE-5             1985 Chinon CP-5            1990 Chinon Genesis II     1999 Olympus µZOOM115

     
2004 Canon Powershot A80  2007 Nikon D80      2008 Nikon Coolpix S710   2009 Bronica S2A

2009 Rolleiflex 3,5B       2009 Leica M3                  2010 Zeiss Ikon ZM           2010 Leica IIIf

       
2011 Finepix X100           2011 Nikon S                        2011 Olympus OM-2n        ???? Tachihara?

7 tyskar, 12 japaner och Bellman (jag). Och Bellman vinner förstås...

Mellanformataren

PS
Har just satt i batterier i en svart Olympus OM40 Program med synlig mässing. Men den vill inte riktigt...