Mitt fotografiska minne

Kina - en vintersaga

Det går inte att ta fel. Nånting är på G. Plusgrader, blöt snö, rinnande vatten, en solglimt, kvittrande muntergökar. Ryssarna har rätt om det där med vårens ankomst den 1 mars. Det har inget med vädret att göra. Det är bara en fråga om jämlikhet mellan årstiderna, de får tre månader var. Så  imorgon börjar den. Men jag tjyvstartade i Kina idag.


En del vill ha lite spänning i livet.


Andra håller sig till de säkra stråken.


Konsten och verkligheten är inte i fas med varann. Hos en är det sommar, den andre har vinter.

 

Analogbilderna närmar sig bakifrån med stora steg så jag ryckte lite idag och tog bara med en digitalkamera.

Inlagt 2010-02-28 16:50 | Läst 7308 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Fina bilder på Kinaslott. Det slår mig att det var länge sedan jag var i Drottningholm.
/John-Erik
Svar från N Thomas Meldert 2010-02-28 18:59
De e lugnt John-Åke. Det står kvar =) Du hinner nog dit innan turisterna tar över.
Man tackar för denna bildprommenad. Den skulpterade reliefen ovanför fönstret är en sådan där detalj som jag glömt. Men jag har nog inte varit därute på 25 år eller mer. Det väcker i alla fall minnen. Som barn gick jag runt där med min far, långt innan det blev kunglig bostad. Gubben var antikvarie och hade tillträde överallt. Jag minns bland annat teatern på slottet - inte detsamma som Drottningholmsteatern, utan en teaterlokal inne i själva slottet. Den hör man aldrig talas om. Och möblemang och serveringshyllor på Kina slott, som kunde sänkas ned i golvet. Antik fiffighet!
Svar från N Thomas Meldert 2010-02-28 20:18
Och lika fiffig är scenmekaniken på teatern. Världens äldsta i bruk. Försökte i somras att få tag på biljetter men det var fullt långt i förväg. Nytt försök i sommar...
Ska man gå på Drottningholmsteatern bör man ta med sig en kudde att sitta på, enligt min erfarenhet. Annars blir det träsmak i baken.

Jag har inte varit där mer än en eller kanske två gånger, jag minns inte säkert. En gång såg jag i alla fall Gluck-operan ”Ifigenia på Tauris”, det var väl originaluppsättning från 1700-talet, så långt den finns kvar.

Det var speciellt häftigt att se en havsstrand, med rullande vågor. Vågorna består av stora trästockar som är skulpterade i spiralmönster och målade, vilket skapar en illusion av vågor när stockarna vrids runt. I alla fall om man har lite fantasi.

Om man jämför med t ex filmen Avatar, så har anspråken på effekter ökat. Och kraven på åskådarens fantasi i lika mån minskat. Tja.
Svar från N Thomas Meldert 2010-03-01 06:35
Tack för tipset om kudden!
Vid tiden för teaterns grundande var nog varje liten effekt häpnadsväckande. Idag blir man inte häpen för någonting. Nästa steg i specialeffekter vore kanske att publiken pkaceras mitt i handlingen som om det var verkligt. Men sen då? Utveckling är ibland en förbannelse...
Var det inte en film för något år sedan där man kunde gå in i en låda och få sitt ansikte scannat och sedan pålagt på någon av huvudpersonerna? Tro det var något slags utställning nånstans. Hemskt!