Mitt fotografiska minne

Ljusfest - mitt ljushuvud

Det är ingen bra strategi att inte ta med stativet när man ska nattfotografera. Det är ännu sämre om det är 40 mil bort för att hämta det. Jag tog med pappa ut för att fotografera Åmåls Ljusfest i lördagskväll. Han hade stativet med förstås och de av hans klubbkompisar vi mötte bar på stativ. Seriösa fotografer har stativ vid nattfotografering. Oseriösa som jag får leka Dogma utan. Tog stöd på flaggstänger, trafikskyltstolpar och allehanda andra stolpar och räcken hela kvällen igenom. Jag använde den fasta 50mm-normalen och körde mest på f/1,4 och ISO 400. Kunde gott ha skruvat upp mer men jag tänkte inte på allt i stundens hetta. Krispigt kallt var det också. Inte så att jag frös men det bet lite i skinnet.

Vi började på Fesketorget där Wenern Brass hade promenadkonsert. Jag har spelat och tävlat med dom när jag jobbade hemma. Jag älskar soundet av brassband så vi stod där en stund. Kanske mest för att de hade bra ljus och det blev hyggliga bilder.

 

Några meter därifrån hade några en egen ljusfest i båten.

 

Åmåls i särklass mest fotograferade bro. Jag spädde på med fler bilder.

 

Renoveringen av åbrinkerna och tillägget av fornackar har gett ån ett nytt vackert utseende. Alla olyckskorpar till trots.

 

Laserreklam för sommarens Bluesfest. Om du gillar blues så är Åmål stället hela världen kommer till. Bluesen låter i vartenda gathörn. Massor med bågar, gamla amerikanare och annat som hör till. På stadshotellets ljusa bakvägg visades film. Dock inte Fucking Åmål denna gång.

 

Precis i avtrycket tappade mina fötter balansen. Marschallerna blev till älvors ljusdans.

 

Autofokusen hade svårt att fokusera i mörkret. Det ryckte käckt i ringen på objektivet.

Jag gjorde dessutom en tråkig upptäckt. Nattfotograferingsprogrammet på min D80 gör bilderna mycket gulare än när jag körde ”vanligt” (inget program menar jag).

Åmål är inte stort så efter en dryg timme hade vi sett allt och drog hem till mamma Carin i stugvärmen.

Om någon kan förklara alla gröna prickar som finns här och där i bilderna så vore jag tacksam att få veta vad det är. Såg även ljusfenomen på himlen i ett par bilder. Pärlband av vita stjärnor och det är inte reflexer i objektivet. De hade helt fel riktning.

Inlagt 2008-09-15 21:31 | Läst 13255 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Det framgår inte hur långa slutartider du hade på dina bilder men när man har långa slutartider kan flygplanens blinkande lampor ge upphov till ett pärlbandsmönster. Det ser ut som stjärnor som ligger på rad med ett jämnt avstånd. Kan det vara det tror du?
/mattias
Svar från N Thomas Meldert 2008-09-16 10:15
Det flyger inga flygplan över Åmål bara. Om det gjorde det så skulle det nog bli streckade punkter och inte runda. Men en bra gissning var det.
Långa slutarttider, lite rörelseoskärpa och jordens rotationshastighet påverkar. Har man för långa tider blir stjärnorna streck.
de gröna är väl speglingar av ljuskällor, kopplat till fel vitbalans kan det bli fina effekter.
Såg bilder av en fotograf som tog kvällsbilder, där han först ställde vitbalansen mot en felaktig bakgrund. Blev rätt fina effekter
Svar från N Thomas Meldert 2008-09-16 20:38
Jag tror trots allt att det är någotn effekt i objektivet. Det är inte streck som stjärnor blir vid mycket långa slutartider. Här är det ett pärlband av vita prickar på himlen, De gröna prickarna är nog trots allt reflexioner i kameran av de gröna lyktorna. Själva lyktorna är så starka att de nästan ser vita ut.
Vad skönt att slippa flygplan :) Jag bor nära Kastrup vid Köpenhamn och det gör att det är mycket svårt att undvika flygplansbelysning när man fotograferar på natten. Det behöver inte bli streck. Många gånger syns det som prickar och ibland får man ett upprepande mönster av färgerna rött, grönt och vitt beroende på hur flygplanet flyger genom bilden.
Svar från N Thomas Meldert 2008-09-16 20:39
Jag känner till den effekten av flygplan. Nu var det ju inga över Åmål =)