Mitt fotografiska minne

Modern kompaktkamera från 50-talet

Om Vitessa N

Jag är ju förtjust i kameror från 50-talet då man inte fick så mycket hjälp med att ta bilder utan själv måste förstå de tekniska sambanden mellan slutare, bländare och filmkänslighet. Det var vid den här tiden som det började dyka upp exponeringsmätare som var inbyggda i kamerorna. Men de var just bara det, inbyggda. En handhållen exponeringsmätare var betydligt mer användbar. Men utvecklingen tog sina första steg mot enklare fotografering. På 60-talet blev det riktigt enkelt för gemene man att fotografera med alla "Electric Eye" Point-and-shot-kameror. Då försvann det roliga för de som kunde lite mer. Några decennier senare hade analoga kameror nästan allt som vi är vana vid idag. Förutom varierbar ISO för varje bild.

Jag har en, för 50-talet, ganska avancerad kompakt från Voigtländer. En Vitessa N som introducerades 1954. Lite senare kom Vitessa L som hade en inbyggd exponeringsmätare. Ännu lite senare kom Vitessa T med objektivet fast monterat utanpå ladugårdsdörrarna istället för dolt bakom dem. Vitessa N och L hade en pyttekort bälg bakom objektivet som Vitessa T inte längre behövde. Kameran fanns i olika utföranden med olika ljusstarka objektiv. Min har den ljussvagaste Color-Skopar 3,5/50. Jag skulle tro att det är av Tessartyp. De bilder jag hittills tagit har haft mycket bra skärpa så jag räknar med att det blir lika bra när jag nu kör en färgrulle i den. Det återstår att se hur den hanterar färg.

Den långa pinnen drar fram film och spänner slutaren. Den korta tar bilden. Med lite övning kan man ta en bild/sekund. Vad det nu ska vara bra för? Då tar det ju bara dryga halvminuten att ta slut på en rulle =)

Eders Hängivne

PS
Det här är stafettkamera 13 och har en rulle Kodak Color Plus 200 bakom linserna.

Inlagt 2017-04-30 14:19 | Läst 5165 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Här talar vi om kvalitet i minsta detalj. Inte minst objektivet. Viogtländers variant på Tessar, som du konstaterar.
Superkvalitet som sagt – men ett lite svagt konceptuellt tänkande. Man skall alltså mata fram och spänna slutaren genom en vertikal tryckfunktion, en tryckfunktion som då med nödvändighet uppvisar ett rätt stort motstånd. Om man nu tänker sig en snabb bildföljd, som väl ändå är tanken med systemet, ja, då har man skakningsoskärpan där som ett brev på posten. Jag vet, för jag har prövat.
!950-talet var de tyska kameraingenjörernas förlovade årtionde – men ibland borde dom ha lämnat ritbordet då och då, och gått ut i verklighetens värld och kollat efter... :-)
Svar från N Thomas Meldert 2017-05-01 07:55
Nja, så svårt att trycka på den långa pinnen är det inte. Jag har testat empiriskt att det går att ta en bild /sekund. Men det är ju inget kul med det. Filmen tar ju väldigt fort slut. Det är snarare bekvämt med den här anordningen. Man tvingas hålla kameran stadigt med båda händerna och skärpeinställningen sköter man ju med tummen via en ratt på baksidan. Det kan vara knepigare att göra allt i rätt ordning när man ska fälla ihop ekipaget och få pinnen att stanna nere =)
Jag håller med dig om de tyska ingenjörernas gyllene decennium. Så mycket skaparglädje!
Känner väl igen den här från broschyrerna jag bläddrade i från den tiden. Som gymnasist utan pengar köpte jag 1956 en begagnad Robot lla (tillverkades 1951-54) som min första småbildskamera. Den hade ju en fjäderdriven snabbframmatningsmekanism som räckte för kanske ett tiotal exponeringar och som spändes med ett större vred mitt på kamerans ovansida. Ovanlig också såtillvida att den vanliga 135-filmen måste spolas upp på en specialkasett och gav 54 kvadratiska bilder 24 x 24 mm. Hög mekanisk kvalitet. Objektivet jag hade var ett Xenar 2,8/37,5. Tyvärr sålde jag den kameran men det var en suveränt liten och kompakt kamera, storleksmässigt väl i nivå med många av dagens kompakter. Hälsningar/ Björn T
Svar från N Thomas Meldert 2017-05-01 08:00
Din Robot verkar vara en spännande grej! Jag har ibland letat efter någon kamera för 24x24-bilder men mest sökt efter Tenax II. Gemensamt för de flesta av den här tidens kameror är den fina kvalitén. Man gjorde kameror som skulle hålla länge. De var en investering för resten av livet och kanske t o m för efterföljande generationer. Så annorlunda man tänker numera!
En sån där kamera har jag haft i kameraaffären jag jobbade på flera ggr (Hasselblads Foto i Malmö)
Då som inbyte, en mycket välbyggd kamera, o skönt kompakt, men uppfinningen med den där pinnen som sticker upp var ingen höjdaride, men ändå en vacker kamera! Må fint, LO
Svar från N Thomas Meldert 2017-05-01 08:03
Ja, det är en riktigt vacker kamera, gediget byggd och väl fungerande. Visst är pinnen störande för totalintrycket men den gör verkligen skäl för epitetet kompakt.