Dagen med stort D

Igår, lördagen den 2 juli 2011 var det dags att efter sex veckor med full dos göra en utvärdering av hur väl medicinen hjälpt mot min ångest.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta (och håller faktiskt på med det också, då jag börjat på en tredje del av "Min Panikångest") men nöjer mig med att säga att jag numera har ett stort leende på läpparna! :o)

Jag mår SÅ HIMLA BRA! 

Jag har, hör och häpna inte haft en riktig ångestattack på TRE MÅNADER!!! Jag minns senaste gången så väl, för det var första gången på nästan tjugo år som jag fotograferade mig själv med min systemkamera när jag hade en ångestattack.

Nu är nästa steg att börja lita på att den positiva effekten av medicinen kommer att hålla i sig. Jag känner mig fortfarande orolig över att det bara är tillfälligt och att HELVETET skall braka lös igen... Jag är rädd för att det jag känner nu endast är temporärt och kommer att tas ifrån mig vilken sekund som helst.

Självklart tänker jag positivt och både hoppas och tror att så inte är fallet, men samtidigt kan jag inte släppa tanken på att detta är för bra för att vara sant.

Sedan, när jag förhoppningsvis har varit ångestfri en längre tid, kan jag luta mig tillbaka och känna tryggheten över att medicinen verkligen fungerar. Jag har redan ändrat på många saker som satt käppar i hjulet för mig och släppt flera "säkerhetsbeteenden" som jag haft i många, många år.

Faktum är att jag redan nu knappt minns hur det känns att ha ångest och jag förstår verkligen att andra människor har och har haft svårt att sätta sig in i en sådan situation. Jag antar att det är min kropps sätt att skydda sig, den vill helt enkelt inte minnas känslan av ångest, känslan är för smärtsam...

Här nedan kommet ett par bilder jag visat tidigare i min blogg, men som jag ville lägga upp igen då jag tycker de beskriver min ångest så bra. 

"En bild säger mer än tusen ord"...

Foto: Camilla Thieme

Jag har frågat de människor som står mig närmast hur de tycker att jag förändrats sedan jag började ta medicin mot ångest. Här är några saker:

- Mer positiv

- Mer livfull

- Mer utåtriktad

- Mer spontan

- Lugnare

- Gladare

- Tryggare

- Mindre pedantisk

- Mindre kontrollbehov

Själv känner jag mig lugnare, mer positiv och mer utåtriktad. Jag har inte lika många tankar kring sådant som gav (ger) min ångest, jag vågar göra mer saker och har blivit betydligt mer självständig. Min självkänsla har dessutom ökat markant. Idag tycker jag inte längre att jag är totalt värdelös och att jag inte har lika stor rätt att finnas till som alla andra. Idag ser jag mig själv som en "jämbördig individ" som har precis samma rättigheter (och skyldigheter) som vem som helst. Jag går med stolta, bestämda steg och jag håller huvudet högt. 

Som de få gånger då jag faktiskt mått bra under de senaste tjugo åren.Foto: Camilla Thieme

Här kommer ett litet utkast från "Min Panikångest" del tre:

"Jag minns när jag efter att ha tagit medicin i några månader var på återbesök på Carema Hjärnhälsan. Min läkare frågade då mig om jag fortfarande hade ångest? Jag tittade på henne som hon kom från planeten Mars och tänkte tyst för mig själv. "Vad då fortfarande ångest, vad menar hon? Kan man bli av med den?" Då hade jag ingen aning om att jag tre månader sedan skulle vara nästintill ångestfri."

De flesta biverkningar har också börjat ge vika. Jag är inte alls lika ofta trött, (och då menar jag "sjukligt trött" så att det inte går att hålla sig vaken) jag får inte blåmärken lika lätt och jag känner mig inte yr och skakig längre. Jag har till och med sluppit min kroniska värk, trots att jag suttit mer än någonsin framför datorn den senaste tiden. Däremot är jag fortfarande förstoppad/trög i magen samt har en del andra "privata" biverkningar kvar.

 Inom mig har jag alltid känt mig som den Camilla som jag alltid varit, glad, öppen, spontan, rolig och sprallig, men utåt sett har jag nog uppfattats som en väldigt inåtvänd och negativ person de senaste tjugo åren. Jag antar att ångesten dolde min rätta personlighet väl. Nu hoppas jag dock förbli "mitt sanna jag" igen, både i mitt hjärta men även för andra.

Kram Milla

En dikt om ångest...

Om Ni klickar på bilden här ovan skall Ni kunna lyssna när jag läser upp min dikt, men jag minns inte hur man lägger upp en ljudfil på nätet. Någon som vet? Berätta gärna! Har bloggat om detta tidigare, men hittar dessvärre inte inlägget...

"Du svepte in i mitt liv som en tjock dimma,

omgav mig och kvävde sakta mitt inre.

Du tog allt och alla ifrån mig och lämnade

mig ensam kvar med min oro och ångest. 

 Du förändrade min personlighet, min livssyn, hela mitt väsen

och långsamt förvandlade Du mig till en skugga av mitt forna jag."

Av : Camilla Thieme 2011

Portrait Professional

I går kväll hittade jag av en slump en sida på nätet som säljer retuscheringsprogram för porträtt. Programmet heter Portrait Professional och kostar just nu § 500.

Genom att endast göra ett fåtal klick med musen samt dra i några reglage (se bild nedan) kan man till exempel få en "tant" på 40+ att se tio år yngre ;o)

Inte illa, eller hur?

Gissa om jag skulle vilja ha detta program!

Har någon av Er också testat Portrait Professional eller kanske rent av äger det? Vad tycker Ni om programmet? Är det något att ha? Berätta gärna!

Kram Milla

Tog en bild i mängden och testade, för skojs skull. Hela processen tog inte mer än fem minuter och så här blev resultatet.

Innan och efter Portrait Professional.Foto: Camilla Thieme & Anders Ericsson

Programmet fungerar även på barn porträtt samt på både kvinnor och män. Testad att retuschera en bild på min vän Anders Ericsson också.Foto: Camilla Thieme

Ytterligare tio timmars arbete...

Fick i uppdrag av Per-Erik Ottosson att fotografera en nalle från Nalles Resa. Efter ytterligare tio timmar är resultatet äntligen färdigt...

Kram Milla

Det färdiga resultatet, vad tycks?

Innan & Efter änringarna, visst blev det stor skillnad?Foto: Camilla Thieme

Darth Vader eller Darth Nallesson...

Per-Erik Ottosson (även kallad "mannen med hunden" här i min blogg ;o) frågade mig om jag ville fotografera två av deras egna nallar till Nalles Resa.

Det ville jag naturligtvis göra! :o)

Kram Milla

Den första nallen heter Darth Nallesson och här är en bild på honom :o) Eventuellt kommer jag, efter önskemål, att göra ett par justeringar i bilden.Foto: Camilla Thieme

Visste Du att...

Igår läste jag i NP Sommar om "sommargift i naturen". Om bi- eller getingstick stod det bland annat detta.

Visste Du att:

- Man skall ta bort gadden om den är kvar när man blivit bi- eller getingstingen?

- Reaktionen på huden kan lindras genom att fukta huden och gnida in en tablett med acetylsalicylsyra (till exempel Asprin, Bamyl, Magnecyl, Treo) eller ibuprofen (Alindrin, Ibumetin, Ipren) på stickstället.

- Man kan lindra genom att kyla med is eller gnida in kortisonkräm på sticket.

Kram Milla

Förra sommaren blev jag getingstingen i munnen när jag var på Skansen och drack Pepsi ur en burk. Den gången lade jag en sockerbit under läppen ;o)

Foto: Anders Ericsson