Som att vara barn och vänta på jultomten...

Jag har en längre tid funderat på att skaffa hund, men velat fram och tillbaka. Dels för att jag haft astma och varit päls allergiker sedan två års ålder, men även för att jag aldrig varit en riktig  "hundmänniska". Till och med rasen Kinesisk nakenhund som sägs vara allergivänlig kan framkalla astma och allergi. Det finns tyvärr inte någon hundras som är helt allergifri. 

Men den senaste tiden har jag känt att det "fattas" något i mitt liv. Att det inte är barn är jag 100% säker på, (läs "Jag vill inte ha barn") däremot ett husdjur till. (Jag har ju sedan snart 30 år tillbaka Kickan). Men vad kunde jag skaffa mig för djur som är allergisk mot de flesta (åtminstone de djur som har päls). Jag funderade på en kakadua, (det har varit min högsta dröm sedan jag var barn) sköldpadda, (men hur kul är det?) leguan, Kinesisk nakenhund och duva. Tyvärr var min man emot att jag skulle köpa en kakadua (sköldpadda och leguan kom inte ens på frågan) eftersom vi bor i lägenhet och de låter en hel del. Så tillslut beslöt jag mig för att köpa en liten skrattduveunge som jag hade sett på blocket.

Allt var färdigt och paret som sålde den lilla duvan skulle själva komma och lämna honom för några veckor sedan. Men så fick de förhinder och avbokade vårt möte. Vi kom överens om att vi skulle ses en annan dag, men sedan hörde jag aldrig ifrån dem igen. Veckorna gick och trots att jag skrev flera mail och sms fick jag aldrig något svar. (Jag kunde i och för sig ha ringt dem, men jag gillar inte att ringa och försöker undvika det så länge som möjligt).

Jag började kika vidare på nätet efter andra möjligheter och hittade då en uppsjö av till exempel rasen Kinesisk nakenhund. Problemet var att jag aldrig hade träffat en sådan ras tidigare och inte hade en aning om ifall jag tålde den eller ej. (Har varit allergisk mot alla andra hundraser som jag mött).

Så jag satte mig ned och skrev mail (för ringa ville jag som sagt inte ;o) till diverse uppfödare och förklarade hur det låg till, att jag var allergiker och inte visste om jag tålde rasen eller ej. Jag frågade om det fanns möjlighet att "låna en valp" i cirka två veckor innan jag bestämde mig för ett eventuellt köp. Detta visade sig dock vara betydligt svårare än jag hade trott. (Tur är väl det, det är bra att uppfödarna är så måna och beskyddande mot de små liven). Tillslut fick jag i alla fall tag i ett par som hade en lite "äldre" hund som de skulle kunna tänka sig att "låna ut" ett par veckor. Jag har nämligen hört att det kan ta en tid innan allergin bryter ut.

Även denna gång "sket det sig", då min man vägrade att åka och hämta hunden i Linköping. Men tur var väl det, för annars hade jag aldrig kommit i kontakt med Susanne som ägde nakentiken "Clara".

Efter att ha övertalat min man via sms och telefon (honom vågar jag i alla fall ringa ;o) godkände han tillslut att jag fick köpa "Clara" på prov! Visade det sig sedan att det inte fungerade skulle jag bli tvungen att lämna tillbaka henne.

Så inom loppet av 24 timmar gick jag från tanken att "jag förmodligen aldrig skulle äga en hund" till att vara hundägare!!!

Susanne fick (i sista minuten) en tid hos veterinären för "besiktning" och så sent som tio minuter innan det var dags för besiktningen kunde jag ge henne klartecken (att min man godkänt köpet). Jag slängde mig framför datorn och förde över handpenningen, för utan den skulle det inte bli någon besiktning. Snacka om att vara ute i sista minuten... Tur att Susanne bor alldeles vid djursjukhuset.

Sedan var det bara att vänta. Susanne och hennes man ville gärna se vart deras "valp" (som redan hunnit bli 8½ nånad) skulle bo, så när jag erbjöd dem reseersättning mot att de kom och lämnade henne dagen efter, tackade de ja. Min man arbetade på sjön och hade ingen möjlighet att hämta henne.

Den natten blev det inte mycket sömn kan jag lova. Jag kände mig som ett litet barn som väntade på jultomten, så glad och förväntansfull var jag.

Fortsättning följer...

Kram Milla

Foto: Anders Ericsson

Bildredigering: Camilla Thieme

Dröm eller verklighet...

Jag befinner mig i chocktillstånd just nu. Allt gick så fort. Visst har jag haft funderingar, jag har till och med bloggat om det, men aldrig kunde jag drömma om att det skulle bli verklighet!!!

Fortsättning följer... 

Kram Milla

Kan två fotografer samarbeta på distans?

Lina Lindahl bad mig titta igenom några av hennes "tvillingbilder" och välja ut de som jag tyckte var bäst. När jag var färdig valde jag ut en av bilderna och satt och "lekte" lite med den i Photoshop. 

Lina har berättat för mig att hon inte har så mycket tid att sitta och redigera bilderna efter en fotosession och då slog det mig plötsligt. Kan man inte samarbeta, en fotograf tar bilderna och en annan redigerar dem. Självklart kan den andre fotografen också fotografera och vice versa, men jag menar ibland. Vore inte det en smart idé?

Kram Milla

Här är bilden som jag valde att "leka" med i Photoshop. Man behöver ju inte alltid göra sådana här "drastiska" redigeringar, men det kan kanske vara roligt för kunden att veta att möjligheten finns?

"Original"                                                        Redigerad

Foto: Lina Lindahl

Bildredigering: Camilla Thieme

Bortglömda...

Jag fick i uppdrag av nallebudet.se att fotografera några av deras nallar till "Alla Hjärtans Dag". Bilder som sedan skulle ligga på nallebudets facebooksida. Redan ett par veckor innan den 14/2 mailade jag över några olika förslag och nallebudet valde ut två stycken av dessa.

Men så när "Alla Hjärtans Dag" kom, fanns inte någon av mina bilder på deras facebooksida. Dagen efter mailade jag nallebudets VD och frågade vad som hade hänt. Hon förklarade då att hon, i all stress inför "Alla Hjärtans Dag" hade glömt bort att publicera mina bilder, men att hon skulle göra det på en gång.

Så nu ligger åtminstone en av mina bilder där. 

Kram Milla

Skärm dumpar från nätet.

www.nallebudet.se www.nallebudet.se/facebook

Änglar finns!

När livet känns tungt och allt går emot en är det ibland svårt att tro att saker och ting skall bli bättre. Men så plötsligt möter man dessa speciella människor (eller skall jag säga änglar) som ger en hoppet tillbaka. Det behöver nödvändigtvis inte vara någon närstående person, utan kan vara vem som helst. Detta hände mig igår...

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag skulle till Arbetsförmedlingen tisdag den 14/2 för att diskutera en eventuell praktikplats på distans. Jag har försökt att att få igenom detta med min förre handläggare, men enligt honom var det ogenomförbart.

Så kommer plötsligt ängeln, personen som gör allt för att försöka ordna saker och ting till det bästa och som bara vill Dig väl. Ängeln, som på något sätt gör det "omöjliga" möjligt. Den ängeln var igår min nuvarande handläggare på Arbetsförmedlingen. Hon ordnade så att jag fick en så kallad arbetsprövnings praktik, istället för en "vanlig praktikplats" och jag börjar redan idag! Som jag skrev tidigare så kommer jag endast få ett par tusen kronor i månaden, (i max sex månader) men det är ju betydligt bättre än ingenting!

Kram Milla

Till min handläggare på AF...Foto: Camilla Thieme