Utbränd?

Kanske är det så att jag tagit på mig för mycket och gjort allt för många projekt på alldeles för kort tid? Men sedan min ångest försvann och jag mått så bra, har jag välkomnat i princip alla förslag som erbjudits mig. Jag har rest, tagit på mig flera fotoprojekt, arbetet med en en fotobok (Från A till Ö med Picasso) haft praktik, haft fotoutställning på Bio Cosmopolite, medverkat på Älvsjö mässan "UnderBARA BARN", köpt en hundvalp, börjat sjunga i kör, hjälpt bland annat min mamma och pappa samt en vän att städa. Utöver det har jag vari hemmafru med allt vad det innebär (damma, dammsuga, torka golv, "diska", vattna, tvätta, bädda, laga mat, ta hand om djuren,  mm. mm.).

I vanliga fall är detta kanske inte så konstigt, utan fullt normalt. Men som i mitt fall, från att ha gjort ingenting (förutom att ta hand om hemmet) och knappt gått utanför dörren är detta en enorm omställning, både för kropp och själ.

Nu verkar det som min kropp säger ifrån, alla möjliga konstiga saker händer. Jag känner mig ständigt matt och yr och sover nästan jämt. Det är totalt omöjligt att hålla mig vaken, jag känner mig nästan "drogad" och somnar både sittandes och när jag är ute och går! Jag glömmer till exempel att stänga av spisen (något som jag aldrig gjort tidigare, då jag är noggrannheten själv). Jag gör helt enkelt bara "det nödvändigaste", det som förväntas av mig, (går ut med hunden, ger djuren mat, äter själv ibland, borstar tänderna morgon och kväll, duschar o.s.v.) men har ingen ork till något utöver detta. Får jag en stund över så sover jag, ibland i flera timmar... Jag har till och med inte svarat på Era inlägg här i bloggen på flera månader!!! Det ber jag om ursäkt för, förlåt.

Men det var inte förrän igår som jag blev orolig på riktigt.

Helt plötsligt tappade jag minnet! Jag kom inte på när och var jag hade varit på semester i slutet av förra året. Att det var på Teneriffa mindes jag, men inte när eller var någon stans på ön. Jag mindes inte vad hotellet hette eller vad jag hade gjort när jag var där. Efter fem minuters funderande blev jag tvungen att leta upp en kartbild på Teneriffa på nätet för att se om jag mindes vart jag varit. Det gjorde jag, tack och lov. Vid det här laget hade tårarna börjat rinna och paniken börjat infinna sig. Sedan tittade jag igenom alla fotografier som jag tagit unders semestern och då först började allt klarna.

Är det normalt att det blir så här eller kan det vara ett tecken på utbrändhet? (Ja, jag vet att jag är arbetslös eller rättare sagt utförsäkrad men bara det är väldig påfrestande). Någon som varit (är) utbränd och känner igen tecknen? Berätta gärna!

Kram Milla

Ps. Till alla Er som tycker att jag borde gå till läkaren istället för att fråga Er på Fotosidan om detta, ja jag skall göra det (om det fortsätter så här).

Men jag har alltid  dragit mig för att gå till läkaren och är en person som "hoppas på det bästa" och "tror att allt skall gå över". Dessutom kan ingen läkare som själv inte varit utbränd veta mer än de som själva har varit det, eller hur? Ds.  

2012-07-29 12:40   Jonas Burman

Jag kan och vill inte ställa någon diagnos, men jag tycker att det framgår med klarhet att du behöver ta hand om dig själv. Inget annat. Landa i dig själv och hitta tillbaka till glädjen i livet igen och då ta det lite försiktigt. Även om det man gör är roligt så måste man alltid ta sig tid för återhämtning också. Det bara är så och det finns inga vägar runt det.

Fråga mig, jag vet hur det är. Jag har tre barn - alla födda inom tre år. Jag jobbar heltid på förskola. Jag driver eget företag som fotograf. Jag är jour en vecka i månaden på brandkåren. Dessutom renoverar jag vårt hus från sjuttiotalet. Min lösning är meditation och att umgås med familjen och bara vara.

Jag brukar vrida lite på det gamla talesättet "behandla andra som du vill bli behandlad själv" och säga:
"Behandla dig själv som du vill bli behandlad!"

Sköt om dig och lycka till!

Med vänlig hälsning,
Jonas

Besvara

2012-07-29 13:52   alf109

Alla dom där symptomen kan man ha vid utbrändhet, liksom vid en depression. Jag har eller snarare är utbränd själv så jag känner igen det mesta. Men jag tycker att du bör gå till läkare och få detta kollat.
-affe

Besvara

2012-07-29 14:19   FotoLindell

Mycket tyder på "akut" utbrändhet av det du beskriver, finns säkert många fler symtom du inte orkar skriva om.... Själv har jag varit/är utbränd till och ifrån i snart 10 år, fn långtidssjukskriven.

Du ska absolut kontakta läkare, men försök hitta en landstingsansluten privatklinik med psykologisk inriktning för dom brukar fatta läget och är inte lika bakbundna av FK som den "allmänna" sjukvården.

Lycka till Milla!

Mvh. Johan

Besvara

2012-07-29 14:23   enanse

Tror att du svarar på det i det första stycket. :) Känner så väl igen mig i det. Perioder då jag mår bra (har en stressrelaterad sjukdom och är sjukskriven) och får energi, gör jag en hel massa, men efteråt blir jag så trött och orkar bara det nödvändigaste. Att ditt minne försvann har ju med (vad jag har fått beskrivet för mig) att hjärnan blir överbelastad med intryck av allt det man gör. Ta det lugnt på den punkten, minnet kommer tillbaka! :) Hjärnan är jätteduktig på att reparera sig själv och komma igen - min stora tröst efter att jag förlorade en hel sommar. :)
Mitt råd: ta långa promenader, det gör under mot tröttheten och du har ju lilla Pepsi att gå ut med. :) Och, naturligtvis, prata med en läkare.

Du kommer att ta dig igenom detta med. :)
Kramar och ta hand om dig!
Anna

Besvara

2012-07-29 16:23   Kenta

Hej Milla!

Tråkigt att se att du inte mår bra. De symtom du beskriver kan naturligtvis mycket väl väl bero på "utbrändhet"/stress, men jag tycker även du skall kolla så att du inte har brist på B12 vitamin eller hypotyreos (sköldkörteln producerar för lite hormon). Båda dessa bristsjukdomar är vanliga och kan ge exakt de symtom du beskriver. Detta kollas med ett enkelt blodprov (B12 och TSH) på närmaste vårdcentral och är oftast lätt åtgärdat...

Ta hand om dig!

Mvh//Kent

Besvara

2012-07-30 12:47   Lena S

Jag håller med de andra... känner igen mkt då jag också har en kronisk sjukdom som påminner mkt om utbrändhet (kroniskt trötthetssyndrom/ME) jag var så när jag insjuknade för snart 10 år sen o blir sådan när jag gör för mkt då o då (för min kropp för mkt, andra tycker inte det är något antagligen). Jag somnar dock inte gående... fast jag antar att du inte heller sover utan går in i ett meditativt tillstånd o vaknar upp o inte riktigt vet hur du kommit dit... Så som vi som kör bil gör då o då (livsfarligt men jag tror alla bilförare hamnar i det tillståndet emellanåt).
Du säger själv du ska gå till läkare, ja gör det! Du har ju en läkare som är bra på din ångest kontakta henne igen då jag antar hon hör hemma inom psykiatrin o fråga vad hon tror. Försök äta bra så du inte blir trött pga näringsbrist o gör inte en massa måste, trots att du är pedant! Är du på väg att bli utbränd är det det första du måste lära dig att leva med, att göra STORA förändringar i normala vardagen saker man MÅSTE lägga på hyllan för att "överleva dagen" utan att bli frustrerad! Tex städa...
Du vet var jag finns om du vill höra av dig privat!

Kramisar!

Besvara

2012-08-01 22:13   Henrik Olsson

Jag känner igen flera av dina symptom. Det kan vara så att du har fått din ångest för att du har en annan problematik i botten. Men mer om den någon annan gång

Besvara