Ramséns Naturfoto

Kommer främst att handla om naturfotografering, fågelskådning samt fototeknik

Lappuggla någonstans i Västmanland

På Fotosidan.se spenderar jag en hel del tid (speciellt på vintern) med att kolla andra fotografers bilder.  Under vintern 2010/2011 märkte jag att det fanns väldigt många fina bilder på Lappuggla.  Många av dessa bilder visade sig vara tagna ”Någonstans i Västmanland”. För att få reda på var denna platsen låg tog jag kontakt med en av fotograferna och han var vänlig nog att ge mig en vägbeskrivning. Jag fick också tips att ugglan sågs oftast i gryning och skymning samt att i Maj månad var det störst chans att få se den.

Första besöket

Första gången jag åkte till platsen var på Valborgsmässoafton.  Det var en solig men blåsig och lite kylig kväll. När jag kom fram vid 6-tiden på kvällen var det redan några andra fotografer på plats bla ett gäng som kommit ända från England. Platsen var en långsmal äng där gräset fick växa fritt. Det gick också en liten bäck/dike genom ängen  På endel platser fanns det luckor i vegetationen så att man kunde spana in mot ängen.Tiden gick och det strömmade till fler personer men ugglan dök inte upp. Vid ca 10-tiden på kvällen gav jag upp och åkte hem.

Andra besöket

Vid andra besöket tog jag med en kompis. Det var en varm och lugn kväll i Maj. När vi kom fram så var det mycket folk på plats. Det var givande att stå där och prata med fotografer som fotat ugglan sedan tidigare. De sade bla att ugglan oftast kom flygandes så att den hade medljus. Antalet personer på platsen ökade under kvällens lopp bla dök det upp en grupp med en guide. Det dök också upp en person som hade sett och fotat ett Lodjur på en äng i närheten så vi började även spana efter Lo. Till min stora överraskning så dyker det upp ett Lodjur på ängen. Visserligen på ganska långt håll men jag fick några bilder på den. Någon Lappuggla dök tyvärr inte upp men Lodjuret kompenserade detta mer än väl.

Som sagt långt avstånd. Lodjuret är precis under den stora vita björkstammen mitt i bilden

Nedan ses Lodjuret uppförstorat. Pga att det var skymning så syns det inte så tydligt men man ser åtminstonde att det är ett Lodjur

 

Tredje gången gillt

Gjorde ett tredje resa för att fota Lappuggla i början av Juni på skolavslutningsdagen. Vädret hemma var mulet, regnigt och kallt men när jag passerat Örebro så klarnade det upp och blev soligt och varmt. Till min förvåning så var jag själv när jag kom fram till ängen vi 6-tiden på kvällen. Den här gången valde jag att gå upp utmed vägen till ängens västra del med förhoppningen att möta ugglan så tidigt som möjligt.  Jag står i en öppning till ca 8-tiden då plötligt något grått flyger upp och sätter sig i en gran på andra sidan ängen. Pulsen går upp rejält. Jag försöker se om det är Lappugglan men fågeln sitter skymd. Jag förflyttar mig snabbt till en ny plats och därifrån ser jag att det är Lappugglan och säkrar några bilder på långt håll.

Jag hoppas på att ugglan flyger över till min sida och det gör den men sätter sig på en skymd plats och jag får dessutom motljus. Jag är bara ca 10 meter från ugglan men jag kan ändå inte ta någon bild. Frustrerande.  Då flyger den och sätter sig nära i en liten gran på ängen men med ryggen mot mig. Frustrerande igen. Jag harklar mig lite för att få ugglan att titta åt mitt håll men den bryr sig inte alls.

Efter ca 5 minuter väntan vilket känns som en evighet vänder sig ugglan och tittar lite förstrött åt mitt håll. Jag hinner ta några bilder och sedan flyger den men för mig är lyckan gjord.

Därefter så flyger ugglan fram och tillbaka över ängen och sätter sig på olika platser där den lyssnar och spanar efter byte.  Jag får många olika bilder på ugglan sittandes och flygandes både i solen och i skuggan.

Så småning om så har ugglan flugit till platsen där jag ställde bilen. Där finns det några andra fotografer. Ugglan sätter sig perfekt i ett dött träd och jag får riktigt bra bilder. Därefter flyger den vidare och jag tappar den ur siktet. Vad jag kunde se så lyckades den inte fånga något byte.

Efter denna härliga upplevelse som varade i nästan 2 timmar kör jag hem med ett stort leende på läpparna.

Postat 2012-01-29 19:54 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Fågelskådning på Öland våren 2011

I Maj 2011 var det dags igen för en fågelskådarhelg på Öland. Det hade under en längre tid rapporterats Citronärla samt Svartbent Strandpipare vid Ottenby så dessa arter var jag naturligtvis ute eftar att fota. Första skådardagen åkte vi ned till Ottenby för att fota dessa arter. Citronärlan hade oftast setts vid Pölen så jag begav mig genast till pölen som ligger intill Långe Jan för att spana. Ingen Citronärla visar sig så jag ställer mig och spanar vid Bertils trädgård istället. Då dyker min fru upp och undrar varför jag inte svarar i mobilen. Hon har redan sett Citronärlan många gånger vid en pöl (som visar sig vara den riktiga Pölen) öster om Fågelstationen. Snabbt förflyttade jag mig dit och fick en hel del bilder. Tyvärr så var det motljus.

Citronärlan häckade med en Gulärla så det kanske dyker upp hybrider vid Ottenby under 2012

Andra skådardagen startade återigen vid Ottenby. Allt fokus låg på att hitta den Svartbenta Strandpiparen. Jag stog åtskilliga timmar och spanade ut med fyrvägen men utan resultat. Framåt eftermiddagen kom det ett larm om att en Rödhuvad Törnskata hade setts vid Sandviks camping. Jag hade fotat den sedan tidigare men det var en ungfågel utan färg. Denna individ var vuxen och var därmed röd på huvudet.


Den satte sig öppet efter ett tag men tyvärr på lite väl långt avstånd för att få en riktigt bra bild 

Innan hemresan på söndagen så åkte vi ner till Ottenby och fyrvägen för att göra ett sista försök att fota Svartbent Strandpipare. Den här gången dröjde det inte så länge innan den dök upp. Tyvärr så höll den sig på ganska långt avstånd.

En liten bild på en liten fågel tagen på långt avstånd 

Nytt för i år är att vi skaffat en liten hund  som givetvis också får följa med på fågelskådning.

Fågelskådning ur hundperspektiv vid Sebybadet

Postat 2012-01-23 21:51 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

6 Megapixel vs 12 Megapixel

Jag har i tidigare inlägg skrivit att man vid fågelfotografering inte alltid kan komma så nära motivet som man vill tex vid en havsstrand eller ett nysått fält. Man kan då satsa på objektiv med rejäl brännvidd tex 500mm eller kanske ännu mer. Man kan också satsa på extendrar. Ytterligare en väg kan vara ett kamerahus med många megapixlar för att öka möjligheten att beskära bilden.

Men hur mycket gör megapixlarna egentligen ?

Jag bestämde mig för att testa skillnaden mellan mina två kamerahus. Det ena huset är en Nikon D50 med 6 Megapixlar och det andra är en Nikon D300 med 12 Megapixlar alltså det dubbla. Kamerorna har samma sensorstorlek.(DX)

Testet gjorde jag genom att fota samma motiv från samma avstånd med samma objektiv med dom två olika kamerahusen. Jag tog också en bild med Nikon D50 + 1.4x extender som jämförelse.

Bilden är tagen med Nikon D50 (6 Megapixel). Ursprungsbilden har 3008 x 2000 pixlar

Bilden är tagen med Nikon D300 (12 Megapixel). Ursprungsbilden har 4288 x 2848 pixlar


Detta är samma bild som den ovan tagen med Nikon D300 (12 Megapixlar), Bilden är sedan beskuren till 3008 x 2000 pixlar så att storleken motsvarar 6 Megapixel sensorn i Nikon D50

Bilden är tagen med Nikon D50 (6 Megapixlar) + 1.4x extender. Ursprungsbilden har 3008 x 2000 pixlar

Slutsats:

En fördubbling av megapixlar verkar ungefär motsvara att fota med en 1.4x extender. För mig innebär det att ett nytt kamerahus ska ha betydligt mer megapixlar än mitt befintliga för att jag ska bli intresserad att köpa nytt. Givetvis finns det många andra faktorer som påverkar köp av nytt kamerhus såsom ISO-egenskaper, seriebildstagning, Autofokus mm

Postat 2012-01-21 17:51 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Fågelskådning på Öland hösten 2010

Oktober 2010 åkte vi på ännu en skåderhelg till Öland. Denna helg var det vackert väder. Ett högtryck hade en tid dominerat vädret öster om Öland. Det fanns goda förutsättningar att det skulle dyka upp östliga rariteter på Öland. Första skådardagen startade vid Ottenby. Det var många skådare på plats. Det dröjde inte så länge innan fågelstationspersonalen visade upp en Brandkronad kungsfågel. Jag tog ingen bild på den för jag hade sedan tidigare tagit en bra bild på den arten.

Efter denna visning gick vi till "Bertils trädgård" och då har någon sett en Kungsfågelsångare. Vi ställde oss förstås och spanade. Vi såg den när den hoppade runt i buskarna men det blev inget bra fotoläge. Till slut så visade den sig öppet och jag fick några fina bilder.

Kungsfågelsångare flög likt en kolibri när den födosökte

På eftermiddagen åker vi ut till Västerstadsviken för det har rapporterats en Tuvsnäppa där.  Vi hittar fågeln ganska snabbt mellan parkeringen och själva viken. Den var väldigt orädd så jag får bilder på nära håll.

Tuvsnäppan lät sig fotograferas på nära håll

Vi stannade kvar och fortsatte skåda. Efter en stund så dyker det upp en  Blåhake. Vi blev ganska förvånade att en Blåhake är kvar på Öland så pass sent på hösten men vi passade förstås på och fotade den.

Blåhaken färger på bröstet var lite bleka men ändå tydliga

Första skådardagen gick mot sitt slut. Eftersom vi var på Ölands västra sida så kunde vi avsluta dagen med att avnjuta en vacker solnedgång.

 

Andra skådardagen åkte vi som vanligt ner till Ottenby. Det hände inte så mycket så vi åkte vägen upp på östra Öland till Stenåsabadet. Där åt vi mat ute i det för årstiden vackra och varma vädret. Vi var också inne en sväng på Naturbokhandeln och kollade på tubkikare. Vi åkte sedan tillbaka till Ottenby och när vi kom tillbaka så kom det ett larm om Taigasångare i norra lunden.

Jag och min skådarkompis vandrade iväg till platsen där fågeln hade synts till. När vi kom fram så var det några andra skådare på plats men ingen hade sett fågeln. Vi stannade kvar och spanade. Efter hand så droppade de andra skådarna av och vi blev själva.  Vi bestämde då att vi skulle försöka locka fram fågeln med ett inspelat läte i mobilen. Ganska snart efter att vi lockat så dök det upp skådare från alla möjliga håll som undrade om vi hade sett fågeln. Jag erkände då att jag hade lockat.  En skådare blev då lite sur och sa att det brukar locka fram skådare snarare än fågeln. Som tur var så dök faktiskt fågeln upp också. Den var inte helt lätt att fota då den ofta satt skymd i högt gräs men till slut fick alla se och fota den och då var stämningen på topp.

Ser ni Taigasångaren som gömmer sig i gräset mitt i bilden ? 

Till slut satte sig Taigasångaren helt öppet och jag fick en bra bild

 

Strax efter att vi kom tillbaka till bilen så kom det ett larm om Videsångare i Södra lunden så vi åkte genast dit. När vi kom fram så stog det säkert ett hundratal personer runt ett buskage där fågeln hade synts. Vi anslöt till ringen och väntade. Några personer intill beskrev vart de hade sett fågeln senast. Jag ställde in fokus mot den platsen, en liten björk. Efter ca en halvtimmes väntan dyker fågeln upp och jag hinner ta 2 bilder på den, sedan är den borta. Det blir lite halvkaos i leden när personer som inte såg fågeln försökte byta plats för att få bättre sikt. Vi stog kvar en stund till men fågeln dök inte upp igen. Ungefär 2 timmar senare passerade vi platsen igen och då stog det fortfarande många skådare kvar.

Fick en hygglig bild med tanke på att fågeln bara visade sig några sekunder

 

Sammanfattningsvis blev helgen mer än lyckad. Soligt och varmt väder. Jag fick bilder på 3 tunga rariteter.

Postat 2012-01-15 17:37 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Tretåig mås på Nidingen

Gjorde en resa till ön Nidingen, som ligger i norra Halland, i juli 2010. Det huvudsakliga motivet för resan var att fota Tretåig mås som häckar på ön. Det är det enda stället i Sverige där den arten häckar.

För att ta sig ut till ön så kan man åka RIB-båt från Gottskär. När jag och min kompis åkte ner mot  Göteborg så var det normalt svenskt sommarväder dvs en hel del regnskurar. Som tur var så bättrade sig vädret och det var uppehåll när vi kom till hamnen. Att åka ut till Nidingen i RIB-båten var ett äventyr i sig. Man satt grensle (som på en häst) i båtens färdriktning och man fick hela tiden parera med benen när båten slog emot vågorna. För att klara av fartvinden så fick man skyddsglasögon som liknade dom som används i slalom.

När vi närmade oss ön så sänktes farten och vi kunde njuta av de karakteristiska fyrarna. Vi gick direkt till de gamla fyrarna när vi klev iland och fick kanonbilder på de Tretåiga måsarna.

Tretåiga mås som hade bo på en av de gamla fyrarnas fönsternischer

 Man kunde gå in i fyrarna och fota måsarna från insidan men rutorna var i smutsigaste laget

Det gick också bra att gå upp på fyrarna och fota måsarna ovanifrån, vilket man sällan får möjlighet till

Måsarna häckade även på ett sjömärke

 

Postat 2012-01-11 21:26 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 Nästa