Nattskärra i skymningen

Gav mig själv fotoutmaningen att ta bilder på flygande Nattskärra. Eftersom dom är nattaktiva så är det en utmaning att hålla nere slutartiden så att det inte blir för mycket rörelseoskärpa i bilderna och minimera ISO-talet så att det inte blir för mycket brus.

Efter flera misslyckade försök under försommaren så gav jag mig ut strax innan midsommar 2017. Nattskärror är vanliga där jag bor så jag behövde inte åka längre än till ett hygge i närheten. När jag kom fram så skulle solen snart gå ner. Jag ställde mig och väntade medans det blev allt mörkare. Klockan närmade sig halv elva så jag började fundera på att åka hem. Då kommer det en Nattskärra ljudlöst flygande.

Den flyger runt mig, flera varv, på nära håll. Jag försöker följa den, med kameran, så gott det går och hoppas att några bilder sitter. Sedan försvinner den lika plötsligt som den kom.

Jag hinner dock knappt hämta andan innan den återvänder och börjar födosöka aktivt på hygget. Under en halvtimme studerar jag hur den flyger över hygget i tvära kast för att fånga insekter. Ibland stannar den upp i luften och börjar ryttla. Förmodligen när den ska nappa åt sig ett byte. Det var en härlig upplevelse i den ljusa sommarnatten. 

När jag kom hem så var det med spänning jag kollad hur bra bilder jag fick och dom blev riktigt hyfsade. Det underlättade att ha hjälp av en Nikon D500 som klarar höga ISO-tal samt Nikons nya lätta och smidiga 300/4 PF. Jag satte bländare till 4 och slutartid till 1/640 för att minimera rörelseoskärpa, då  hamnade ISO-talet på ca 18000. Trots det så blev det inte så farligt brus i bilderna. Delvis beroende på en bra kamera men också för att jag tog bilderna på nära håll.

Sommarkväll i juni på ett hygge

Åkte ut till ett hygge i början av juni 2015 för att försöka fota Nattskärra. Det var någon timme innan solnedgången. Ville försöka få en bild så tidigt som möjligt för att få bästa möjliga ljus. Det var en solig och vindstilla kväll men tyvärr lite kylig.

Jag ställde mig på hygget och njöt av tystnaden. Plötsligt så hör jag koko:andet av en Gök. Den hade satt sig högst upp i toppen av en gran. Det blev en fin bild i kvällssolen.

Det spelflög också några Morkullor som flög precis över trädtopparna. Dom förvarnade om sin ankomst med sitt "kniiisp"-läte följt av ett knorrande

Ganska snart efter att solen gick ner så kunde jag höra Nattskärrornas knattrande läte som gick upp och ner i tonläge och ljudstyrka. Två stycken kom flygande över hygget och jag kunde också höra ett klatschande ljud när dom slog ihop sina vingar i flykten.

Det såg ut som att en av dom landade i tall i närheten av där jag stod. Jag traskade över dit och hittade den på en grov gren. Där satt den och tittade lite lojt på mig medans jag fotade.

Den började så småningom spana in mig lite mer nyfiket....

...men här hade den sett nog och tog till flykten strax efter att bilden togs.

Därefter åkte jag hem och kände mig riktigt nöjd och tillfreds med min naturupplevelse denna kvällen.