Svartnäbbad islom i vinterdräkt

Den 4:e November 2013 rapporterades det en Svartnäbbad Islom från hamnen i Lidköping. Det brukar rapporteras någon individ varje år men oftast stannar dom bara någon dag. Många åkte dit men de flesta såg fågeln på flera hundra meters håll så det var inte så bra fotoläge. Därför brydde jag mig inte om att åka dit på helgen. Det var dessutom mulet och gråtrist väder.

Fågeln verkade trivas och visade sig bli en långstannare.Helgen därefter, den 17:e November, såg det bättre ut. Det skulle bli en solig dag så då bestämde jag mig för att åka dit. Det var bara ca en timme med bil. Tidigt på morgonen bar det iväg för att få bra medljus. Jag var inställd på att få kämpa större delen av dagen får att få en någorlunda bild om än på långt håll.

När jag kom fram till hamnen så stod det några skådare på piren. Då jag kom närmare så drog dom sig längre ut på piren. Det visade sig att dom hade sett Islommen och den var på väg mot oss. Jag fick bråttom att fälla ut stativet och plocka fram kameran. Islommen gjorde långa dyk och dök upp igen med säkert hundra meters mellanrum. Den passerade bara ca 60-70 meter från piren och jag fick många fina bilder i perfekt medljus. Därefter tappade jag bort den ganska snabbt. Jag insåg att den knappast skulle passera förbi ännu närmare så jag åkte nöjd och belåten hemåt.

Den Svartnäbbade Islommen gör bara skäl för sitt namn när den är i sommardräkt. I vinterdräkt så är näbben silvergrå. Sista rapporten på fågeln var 19:e November.

Resa till Stockholm med fotografering av Vitnäbbad islom på nära håll

I slutet av Juni 2013 hade vi i familjen bestämt att  åka till Stockholm för att hälsa på min äldsta dotter. En vecka innan vi skulle åka så hittades en Vitnäbbad Islom i Hjälmaren i trakterna av Eskilstuna. Fågeln verkade tycka om platsen, för den stannade hela vecka och många hade fått fina bilder på den. Jag lyckades övertala min yngsta dotter att göra en avstickare på några mil från E20 för att försöka fota fågeln. Den höll till i närheten av en bro så det verkade enkelt att ta sig dit. Det visade sig dock att bron var halvt raserad och det gick knappt att ta sig fram med bil. Efter en lite mer spännande resa än väntat så klev jag ut på broruinen och började spana. Direkt fick jag syn på fågeln när den kom simmandes mot mig.

Fågeln fortsatte att närma sig och jag fick fina bilder på nära håll.

Den födosökte framgångsrikt då den hittade flera kräftor , som den slukade hela, under den korta tid som jag var på platsen.

Fågeln kom riktigt nära. Det var en härlig upplevelse att studera den. Nedanståend bild är helt obeskuren.

Efter en stunds njutning av fågeln så åkte jag mer än nöjd vidare med familjen. Det är väldigt ovanligt att se en Vitnäbbad islom i en sjö i Sverige på sommaren. Man kan få se arten på långt håll utmed våra kuster då den flyttar under vår och höst men att få se fågeln på det sättet är också ganska ovanligt

Planerad fotografering av Storlom

När etablerade naturfotografer ger råd om hur man tar fina naturbilder så skriver dom ofta att det är noggrann planering som ligger bakom de bästa bilderna. Jag tog fasta på det när jag bestämde mig för att ta bilder på storlom. I närheten av där jag bor finns det en sjö där storlom gjort häckningsförsök i stort sett årligen. Det skulle alltså inte bli några problem att hitta fåglarna.

Redan i slutet av mars när det blev några riktigt fina och varma vårdagar åkte jag ut till sjön för att hitta en bra plats att fotografera. Jag ville hitta en plats som gav bra medljus antingen på morgonen eller kvällen. Det skulle också finnas mindre träd eller buskar som jag kunde gömma mig bakom. Efter ett antal timmars letande i snåren runt sjön så hittade jag en perfekt plats på västsidan av sjön.

I april åkte jag ut till sjön och kunde konstatera att där fanns ett storlomspar. Nu var det bara att invänta en kväll med soligt väder och utan andra "måsten". Det visade sig att 1:e Maj skulle bli en bra dag att göra ett försök. När jag kom fram till platsen så såg jag storlomsparet direkt men de var på andra sidan sjön. De hörde först inte när jag försökte locka dom närmare men efter tålmodigt väntande så kom dom så nära att dom hörde. Då blev dom genast nyfikna och kom riktigt nära. Det var en härlig känsla att fotografera dom utan att dom såg mig.

 Storlomsparet höll sig på långt avstånd när jag anlände till sjön

När jag började locka på dom så kom dom närmare...

 närmare...

 och närmare.

 Till slut fick jag bilden som jag ville ha.

Stundtals låg fågeln väldigt lågt i vattnet.