Femte dagen i Härjedalen: Upp på Mittåkläppen igen

Midsommarveckan 2013 åkte jag och en kompis upp till fjällen i Härjedalen. Den femte och sista dagen åkte vi återigen till Mittåkläppen för att vandra upp till toppen. Tanken var att försöka få syn på både Dalripa och Fjällripa. På vägen upp mot toppen så hördes en Ringtrast locka. Jag fick en hyfsad bild även om den var ganska skygg och håll sig på ganska långt avstånd.

Uppe på toppen gick vi runt överallt och letade Fjällripa utan att lyckas hitta någon men jag fick en bra bild på en Ljungpipare.

Vi skrämde också upp en Fjällhare.

Utsikten och det fina vädret kunde vi inte klaga på.

När vi satte oss ned för att rasta så kom det förbi en renflock i dalen.

Vi mötte dom sedan på vägen ned.

Det blev varken någon Dalripa eller Fjällripa men en härlig dag ute i naturen med andra upplevelser.

Resan avslutades på kvällen med att åka till Fjällkällans stugby vid Funäsdalen för att försöka hitta Lavskrika. Den här gången hade vi bättre tur. Vi valde att gå utmed en stig som används som skidspår på vintern och ganska snart såg vi något mörkt som flög över stigen. Vi gick dit och kollade oss omkring och plötsligt såg jag en Lavskrika sittandes på en grangren alldeles intill oss.

Fjärde dagen i Härjedalen: Pärluggla i dagsljus

Midsommarveckan 2013 åkte jag och en kompis upp till fjällen i Härjedalen. Fjärde dagen var planen att åka till Rogens naturreservat för att försöka se och fota Lappmes. På vägen dit körde min kompis bilen. Plötsligt så bromsade han tvärt. Han hade sett en intressant hålighet i en tall alldeles vid vägen. Vi backade tillbaka för att titta närmare. När vi stannade till så såg vi att det var något i hålet. Det såg ut som en uggla men vi var osäkra på arten.

Vi klev genast ur bilen för att kunna identifiera vilken art det var och för att kunna ta bättre bilder. Ugglan tänkte nog ungefär samma sak för den klev fram i hålet och spanade in oss. Det visade sig att det var en Pärluggla. Den ugglan är normalt nattaktiv så det var riktigt kul att få bilder på den arten i dagsljus.

Nöjda åkte vi vidare mot Käringsjön för att försöka få bilder på Lappmes. Första stoppet gjordes vid Mossatjärnen. Det var väldigt lugnt och fridfullt där. Några Svärtor simmade i tjärnen.

Några Lappmesar såg vi dock inte men en Talltita fick pulsen att gå upp en stund innan vi såg vad det var för art.

Färden gick vidare och vi parkerade vid Kärringsjövallen och betalade vägavgiften. Vi frågade om Lappmesar setts och fick svaret att det hade varit en häckning utmed en vandringsled. Risken var dock stor att ungarna blivit flygga och lämnat boet. På vägen ut mot häckningsplatsen så var det en Sjöorre som simmade ganska nära i en sjö.

Vi hittade trädet där Lappmesarna förmodligen hade häckat. Det var en torraka som det var en hel del små hål i. Tyvärr så var det övergivet. Vi fortsatte sedan, i stort sett hela dagen, med att leta Lappmes utmed olika vandringsleder utan att hitta någon. Såg däremot endel Bergfink som lockade i träden. Har inte sett den arten i sommardräkt förut.

Vi var ändå ganska nöjda när vi åkte tillbaka till Funäsdalen tack vare mötet med Pärlugglan.

Tredje dagen i Härjedalen: Vandring till Gaske Mieskentjakke

Midsommarveckan 2013 åkte jag och en kompis upp till fjällen i Härjedalen. Hela tredje dagen spenderade vi på Flatruet. Vi hoppades att få bilder på fjällets fåglar såsom Fjällripa, Fjällpipare, Fjällabb och Lappsparv. Vi inledde dagen med en vandring från parkeringen till Gaske Mieskentjakke. En lätt vandring på drygt 6 kilometer fram och tillbaka. Det var mer surt i marken än vad jag trodde så man fick hoppa över en del vattenpölar och gå runt en del större vattensamlingar. Det går stadigt uppför mot toppen men det blir aldrig särskilt brant. När vi kommit ungefär halvvägs så hör vi ett svagt läte. Jag hörde inte på lätet vad det var för en art men jag gissade på Fjällpipare eftersom vi hörde att det kom från marken.  Det visade sig dock att det var en utfärgad Lappsparvs hane som jag fick fina bilder på.

Vi fortsätter sedan dagen med att gå och åka till olika platser på Flatruet. När vi stannar till vid en å i dom norra delarna så hör vi ett läte som vi lätt identifierar som en blåhake. Det var dock svårare att få den på bild då den skulkade en hel del i snåren. Till slut så fick jag ändå en hyfsad bild.

Andra dagen i Härjedalen med mycket regn

Midsommarveckan 2013 åkte jag och en kompis upp till fjällen i Härjedalen. Andra dagen så var det ihållande regn i stort sett hela dagen. Framåt kvällen blev det lite bättre väder. Vi åkte då över Flatruet till Storsjö och tog bilder på Dvärgmåsar som födosökte på nära håll i Kyrktjärn. Fick också bild på en Svarthakedopping som ruvade.

Första dagen i Härjedalen med Dubbelbeckasinspel vid Mittåkläppen

Midsommarveckan 2013 åkte jag och en kompis upp till fjällen i Härjedalen. Första dagen var en resdag med 9 timmar i bilen men dagarna är långa i juni så det fanns gott om tid för fågelskådning efter att vi installerat oss i en stuga i Funäsdalen. Enligt våran plan så skulle vi åka till en spelplats för dubbelbeckasin vid Mittåkläppens sluttning.

Utsiktsplats vid vägen till Mittåkläppen, som syns i bakgrunden

När vi kom fram så gick vi direkt upp på sluttningen för att leta efter spelplatsen. Vi blev dock lite osäkra vart den låg och vi stötte inte på några andra skådare som kanske kunde ha hjälpt oss. Plötsligt så hörde vi ändå ett läte som var likt dubbelbeckasinens spel. Klockan var bara 8 på kvällen och det var alldeles för tidigt tyckte vi. När vi kollat på tidigare obsar i området så brukar inte spelet starta förrän senare på kvällen och under natten.

Bild på spelplatsen tagen från Mittåkläppen

Det visade sig vara spelet som startade så tidigt. Det innebar att det var bra ljus på platsen. Solen hade inte ens gått ner bakom Mittåkläppens topp. Även om det hördes ca 5-6 fåglar spela så var det en rejäl utmaning att få se dom och få en bild. Under lång tid så hördes flera individer på mindre än 10 meters håll utan att se skymten av dom. Ibland så flög någon upp och bytte plats men även om man såg vart den gick ned så försvann den direkt i snåren.

Efter en stund, som kändes ganska lång, visade sig en av dubbelbeckasinerna någorlunda öppet och jag fick chansen till att ta en bildserie när den spelade.

Efter att vi hade avnjutit spelet och tagit en hel del bilder så knallade vi upp på Mittåkläppens topp och njöt av utsikten. Ganska snart såg vi en dimmbank som rörde sig i hög hastighet mot oss. Det var en mäktig syn. För säkerhets skull så lämnade vi toppen innan dimman kom fram.