Skagen - Danmark

Har nyligen besökt Skagen, Norra Jylland i Danmark. Har varit här förut men ville besöka en gång till innan turistsäsongen börjar. Läser att det kommer 1 miljon turister hit varje år. Helt otroliga siffror. Fanns några nu också men bara i 10-tal. Det är något med ljuset här... Som tyvärr inte låter sig fångas så lätt.

Läser på en strandskylt om krigshistoria. Udden har mycket länge varit en viktig utpost att skydda och ha kontroll över. Blev konfunderad över texten på en av skyltarna. Danmark krigade mot England för att behålla kontrollen över fyren som syns på bilden. De släckte den och det gjorde att engelsmännen körde på grund. Konstigt... trodde danskarna inte ville ha tysk närvaro utan stod på de allierades sida. Men blandade ihop förstod jag när jag läste årtalet. Under 1807 pågick inte 2:a världskriget

Ville helst fånga morgonljuset men nja gick så där. Lättare med kvällsljuset. Man har lite mer tid på sig. Gillar detta med de tomma stränderna. Inget gap och skrik. Inget tjatter och flams. Helt tyst

Det är helt tyst förutom vågorna och vinden då naturligtvis. Njutbart att få gå här

Ja, man får köra bil på stränderna. I alla fall här. Åkte 100-200 meter bara för att ha gjort det. Lite lurigt är det ju. Står man bara en liten stund sjunker bilen ned i sanden lite. Får gasa lite extra för att komma loss. Åka kontinuerligt rakt fram är enkelt. Problemet blir när man vill stanna och vända utan att bli sittandes fast.
Bra med 4 -hjulsdrift. Finns någon form av vägnummer på en skylt längs strandvägen. Idag är nog nyttovärdet lågt men en gång skulle jag tro var det ett lätt och snabbt sätt att ta sig mellan orterna längs kusten.

Det finns många lämningar efter 2:a världskriget. Läser på att de flesta befästningar etc spränges bort med hjälp av alla de minor som lämnades kvar i vattnet runt Skagen. Inte alla dock och man funderar lite på varför man valde att behålla vissa. De är ju inte vackra precis men de bär på en betydelsefull historia.

Det är många som bor mycket vackert. De flesta hus ligger dock innanför sanddynorna

Vackra och gemytliga Danmark ligger nära.... men naturen är på många ställen väldigt annorlunda mot vårt lands.

För mig eller... för andra

Var till naturreservatet Femöre idag. Ligger i Oxelösund. Egentligen var jag mestadels vid det sk Femörefortet. En fd kustartillerianläggning som är nedsprängd i berget. Sedan 2003 är det ett museum och under sommarhalvåret är det öppet för besök.

Hade hoppats att det skulle slå upp höga vågor mot klipporna. Det blåser ju kraftigt men lite från fel håll visade det sig. Det blev som vanligt.... inte riktigt som man hade tänkt sig att det skulle bli

Har varit här förut och tagit bilder. Tror inte det gör något. Naturen verkar inte ha tagit skada eller tappat färger för det. Ett välbesökt utflyktsmål. Många fotar men jag såg ingen annan som gjorde det med något som ser ut som en kamera. Varför fotar man igen då? När man redan sedan tidigare har bilder där vissa tom är bättre. Det kan man ju gå och tänka på. Men tar mina bilder mer och mer för bara mig själv. Det är minnes krokar att hänga upp känslan och minnet på. Ingen annan ambition. Har släppt mer och mer på att min bild ska sticka ut och få många likes. Genom jobbad och maxad....

Nja, är inte ens med i Facebook eller liknande längre. Nej, bilderna är som sagt nästan bara för mig numer men gillar ju att skriva till dem. Inte för att läsa nu men om 1, 2, 5 eller 10 år längre fram. Märker att det ger mig ofantligt mycket. Nästan som om jag var på samma plats igen fast det kan vara många år sedan när jag skrev ned mina minnesanteckningar.

Det finns några fler kustartillerianläggningar längs vår östkust. Har besökt flera. Har tidigare känt det som om anledningen till att de byggdes inte var helt relevant. Men det är nog fler än jag som senaste året har blivit ordentligt omruskade i den villfarelsen. Det pågår faktiskt ett krig i vårt närområde.... Ryssland har delvis ockuperat ett annat land.

Sverige har tom ansökt om att få vara med i Nato. Vem trodde det? Tror att det efter kriget fanns både hot och realistisk oro som man behövde gardera sig för. På riktigt. De flesta visste nog inget eller fick inte ens reda på hur allvarliga dessa hotbilder upplevdes. Idag är dock informationsflödet helt annorlunda.

7,5 cm m/57, Räckvidd max 13 km. Räckvidd min 3 km. Eldhastighet max 25 skott / min.

Sitter en bra stund på en bänk under denna torr tall. Kisar ut mot havet och solen. Skulle ha haft min hatt eller mössa med skärm. Solen är skarp och den värmer. Behöver få koll på vart solglasögonen ligger. De behöver vara med numer.

Om 4 veckor ung är det mitten av mars. Om bara 8 veckor är det mitten av april. Tycker vintrarna numer är väldigt korta.

Kulturhistoria

Är intresserad av kulturhistoria och industrihistoria. Perioden med det småskaliga och vattendrivna. Har bl a kartlagt och besökt i stort sett alla hyttor och hammare i landskapet Värmland. Helt otroliga 250 st ungefär. Sammanställt på en site som har ca 100.000 sid nedladdningar per år.... Helt otroligt men tror att många som släktforskar får träff på någon anfader från något bruk. Inte minst i samband med den stora bruksdöden av det småskaliga från mitten av och fram till slutet av 1800-talet samt i samband med utvandringen till USA. Många utländska besökare som jag förmodar är svenskar i förskingringen

Det finns minnen av hyttor och hammare även i Sörmland men idag var jag till en gammal vattendriven kvarn. Grindviks kvarn. Har funnits vattendriven såg här också som drevs med samma vattenhjul.

Vattnet kommer från en sjö några hundra meter uppströms via en grävd kanal. Vet sedan mina tidigare besök vid vattendrivna industrier i Värmland att hjulen snurrade inte speciellt fort. Ca 10 varv... plus i minuten men vridmomentet var extremt när man väl hade fått igång det.

Om du är intresserad av texten nedan och inte kan läsa den bra kan du istället läsa den på min egen privata blogg där jag ordagrant har skrivit av den.

Bägge kvarnstenarna låg utanför kvarnen på marken. Träffade på en man och kvinna en gång vid en gammal kvarn i Arvika trakten. De hade stor kunskap och insikt kring malning förr och nu och framför allt kring mjöl från moderna höghastighetskvarnar. Tog till mig kunskapen men det finns inte så många som mal säden långsamt längre....

Följde kanalen upp till sjön. Fanns en damm där också för att kunna hushålla med vattenkraften. Hela sjön var därmed en damm

Kollade på en äldre karta och körvägen som fortfarande syns och följer sjön så vackert går fram till ett torp någon km längre bort längs sjön. Torpet finns inte längre kvar dock

Hade tur och träffade på ägaren till fd mjölnarbostaden. Det var hans morfar berättade han som var sista mjölnaren. Personen som finns med på informationstavlans bild. Bor här året runt. En vacker plats att bo på och få växa upp vid 

Mannen som bor i huset berättar att järn bruket som en period fanns strax bredvid tillverkade på sin tid kanonkulor. Ett annat bruk som finns längre bort har tillverkat kanonerna. Skulle tro att vi pratar om 1700-tal.... typ. Det ska finnas en kanon kvar än idag i Tyskland och två lär finnas i Österrike berättar han. Kanonkulorna får man förmoda var förbrukningsvara... Letade lite försiktigt efter lämningar till bruket men förstod att jag behövde gå för nära ett hus samt även över en privat gräsmatta för att kolla. Det fick anstå... Hemfridszonen ska man alltid respektera

Skära ut en bit

Ja, det känns så. Fotografera landskap. Man försöker skära ut en bit av det man ser för att kunna ta med sig hem. Så nära som man uppfattade det när man stod där. Aldrig lika bra men för mig som var där ser jag och känner mer. Minns mer kring platsen. Det är i alla fall tyst och lugnt. I kvadrat. Undrar om det kommer att bli hårdvaluta i framtiden? Att kunna få vara i en helt tyst miljö. Utan tjatter och flams. Minns skidåkningen med egna skidspåret i skogen under min barndom i Värmland. Mycket snö på marken och i träden -  som tog bort allt ljud.  Har även legat i tält i fjällen där det är så tyst så man hör sin egen puls.

Reflekterar lite kring tid.... Det är 27/1, slutet av januari och sommaren känns avlägsen. Men är den det? Om 4 veckor är det redan slutet av februari, nästan mars. Om 8 veckor är den i slutet av mars, nästan april. Redan en månad sedan man åt skinka. Gick tiden så här fort när man var yngre? Känns som om den accelererar ju äldre man blir

Har tänkt så många gånger att jag skulle vilja ha båt igen. Eller rättare sagt kanot eller kajak. Skulle vilja kunna glida fram här i detta ljudlösa. Men vart ska jag ha den när den inte används. Vinterförvaringen går nog alltid att lösa. Kanske jag köper mig en uppblåsbar kanot. Som får plats på vinden typ under vintern och i bilen när jag vill använda den.

Tänker på när vi stod med fina husbilen på en campingplats i Norge. Högt upp och lite off men förvånande många ändå som hade letat sig hit. Vi sitter och njuter med diesel värmaren på. Regnar och blåser. En kille kommer gående längs leden som passerar. Han slår upp sitt lilla blåa tält vilket bara det var en bedrift. Ser att han går iväg till duscharna. Antar att det spritköket som sedan lyser igenom duken när han senare lagar mat liggande framstupa.  Fast det finns kök att använda inkl bord och stolar. När vi vaknar nästa morgon är tältet och mannen redan borta. Pratar lite med kvinnan i receptionen om att mannen drog iväg väldigt tidigt. Åh... säger hon. Vi har så många sådana som kommer gående. De vill vara själva och drar iväg så fort som möjligt för att få vara just det. Ensamma

Ok - man är inte ensam om det då. Att få njuta av att man är ensam i en tyst miljö

Nästan inget alls....

Har gjort ganska lite med mina raw bilder hemma. Rätat upp horisont, lite skärpa och mer micro kontrast gjorde jag vanemässigt. Ungefär samma på alla bilder. Har några inställningar som gör det automatiskt i mitt DXO Photolab. Smidigt och enkelt. Programmet är också väldigt bra på höga ISO tal och brus som man vill få bort. Finns det brus blir det lite mer finlir på enskild bildnivå. Naturligtvis eller om färgtemperaturen behöver justeras. Har dock inte något vitt papper med mig för kalibrering vid utomhus foto

Har två kameror. En Fujifilm GFX 100S och en Nikon Z7. Använder numer inte samma template i dator programmet för båda typerna raw. Anpassar allt eftersom och de två mallarna glider isär mer och mer. Har successivt märkt att bilderna från mellanformataren för mig ser nästan helt bra ut som de är. Utan nämnvärd korrigering. Direkt ur kameran förutsatt att jag lugnade mig lite och fick till det med exponeringen och Kelvin grader. Kollar också ganska noggrant i diagrammet innan så det inte "klipper" någonstans. Tidigare gjorde jag mig inte så noga. Det lilla som behövs korrigeras kan jag ju göra hemma

Men men... har som sagt börja tänka om. DXO programmet är verkligen bra men det kan ibland ta bort det där speciella skira och de "mjuka" övergångarna från mellanformatarens bildinfo som finns där utan korrigering. Så jag anstränger mig som sagt lite extra numer för att jag från början ska få en helt rätt exponerad bild. Tog tidigare 2 bilder extra automatiskt. En ett halvt bländarsteg plus och en bild ett halvt bländarsteg minus. Har bantat ned till att automatiskt ta bara en minus bild ytterligare.

Raw bilderna från Nikon kameran tycker jag nog fortfarande vinner på att processas något mer. Inte mycket men den "poppar" då ut lite. Det har jag inte längre någon önskan av att mellanformatarens bilder gör. De bilder jag skriver ut tycker jag vinner på att inte vara så kontrastrika. Det var kanske så det började... ? Men ändrar hela tiden på sättet jag fotar.

Fuji kameran har flera mallar för att få en färdig jpg direkt från kameran. Funkar mycket bra och använder det någon gång. Men det slutar alltid med att jag tar bort funktionen att också få en färdigprocessad jpg bredvid raw bilden

Alla bilderna ovan är tagna med en Fujifilm GFX 100S med en Fujifilm GF 45 mm. Objektivet motsvarar ganska väl en 35:a på fullformats språk.

Det blir också en viss skillnad i bildupplevelse med en fullskalig bild på en 4K skärm hemma jämfört med en som är nedskalad till 2048 på längsta sidan.