Återstart i mörkrummet

Att få ändan ur vagnen

Äntligen fick jag tummen ur och började köra i mörkrummet igen efter nästan ett års uppehåll. Det kändes skönt att takterna sitter i och ingen ringrost har grott sig fast för hårt. Det var också första gången jag på allvar använde mitt uppgraderade mörkrum. På nyårsafton körde jag första passet men blev inte nöjd med de två kopior jag tog fram då. Jag gjorde bilder från ett lånat negativ (från Finland). Jag använder nu ett tag Ilford MG RC 44M warmtone pearl. Första passet körde jag med Moersch Eco framkallare men varmtonen uteblev. På Nyårsdagen testade jag istället med Tetenals Variobrom WA varmtonsframkallare. Tonen blev lite varmare men inte tillräckligt. Jag gjorde en kopia med samma papper (ur samma kartong) för några år sedan och den blev så tjusigt varmsvart som jag vill ha mina bilder. Men jag minns inte vilken framkallare jag använde! Det kan ha varit Dektol men mest sannolikt var det Compard MC. Jag måste helt enkelt hitta tillbaka till den kombination som gav de fina kopiorna. Jag förmodar att Ilfords varmtonsframkallare borde ge det väntade resultatet på Ilfords papper så jag har beställt ett par liter för att prova. Funkar inte det får jag försöka igen med Compard MC.

Här är några av den senaste veckans alster från mörkrummet. (De första digitala bilderna på flera månader). Samtliga bilder är ännu oretuscherade.

Bakgata i Montreal

Place des Arts i Montreal

Interiör från Aula Medica i Solna

Gatufoto på landet. Café Rosenhill på Ekerö.

Jag har tänkt mig att kopiera mina bästa bilder till en portfolio i storlek 30x40 cm (12x16"). Hittills har jag identifierat ca 150 negativ som jag vill kopiera (av de ca 16.500 jag tagit sedan hösten 2009). Så vintern och våren är bokad, om jag säger så =) 

Eders Hängivne

PS
Det blir inget PS den här gången =) 

2017-01-07 12:29   gorred

Intressant! Det var nog senast på 70-talet som jag höll på med sådant där. Bra att teknikerna lever vidare, även om jag är nöjd m,ed det digitala mörkrummet.
//GöranR

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2017-01-07 14:33

Det är aldrig för sent att starta om, Göran. Du har nog kunskaperna kvar.

Svara

gorred 2017-01-07 14:45

Kommer att tänka på den gamla skrönan om när prästen var hemma hos gamle Albin, en notorisk dagdrivare, lat och svår på flaskan och andra njutningsmedel, och allvarligt tillhöll honom att sluta upp med alla dumheter, på det att han skulle få evigt liv och bli en bättre människa etc etc. Fast Albin var skeptisk och tyckte att det nog var för sent att bättra sig, varvid prästen nästan tröstande sa att det aldrig var för sent. Albin plirade, tänkte efter och sa: "Om goa pastorn säger att det aldrig blir för sent, så kan jag nog vänta lite till".
Men vi får se. Man vet aldrig.
Ha det gott//GöranR

Svara

2017-01-07 13:47   präntare

Snyggt mörkrumsjobb så långt man nu kan se på en datorskärm, fina bilder. Allt pekar på att det är en renässans på gång för den analoga fotografin. Och förresten inte bara den, folk köper tex grammofoner och vinyl igen.
🙂

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2017-01-07 14:38

Renässans är nog ordet för dagen. Vi är strax 90 medlemmar i vår ganska färska fotoklubb, Analogfotograferna Stockholm, och en stor andel är unga fotografer. Inte bara vinyl är på återtåg. Det har alltid funnits veteranbils- och veteranbåtsentusiaster. T o m till vardags finns det folk som klär sig som på 50-talet. Nostalgin flödar.

Svara

2017-01-07 19:59   EGW

Inget blir bättre än bilder på silverpapper. Men jag har sett exempel på att digitala utskrifter I svartvitt kan bli så bra att man inte kan skilja dem från bilder på silverpapper. Det var en fotograf här på ön som visade det på en fotoutställning. Men jag gissar att det är en hel del jobb även med förstklassiga utskrifter av digitalfoton, och jag tror att en tillräckligt bra skrivare är rätt dyr. Sedan tror jag inte att en gammal svartvit-veteran tycker att det är lika roligt som att göra det på det riktiga sättet. Men om jag ska jobba i mörkrum (jag har jobbat I ett professionellt mörkrum för många år sedan) vill jag ha lite bättre svängrum än vad du har. Hur man än gör är fotografering nödvändigt :-)

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2017-01-07 20:10

Bilder på papper är det som räknas. De flesta digitalfotografer missar det roliga och fina med att se sina bilder på papper. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Ta de bästa bilderna du tog under ett år och gör en fotobok. Man slipper att slå på datorn så fort man ska visa sina bilder. Och dessutom ligger de bästa bilderna i samma mapp som alla dåliga =) Det blir som en gammaldags diavisning, hälften av publiken har somnat en bit in i visningen.
Det är naturligtvis en särskild känsla att ta fram bilder i ett mörkrum. Det är mycket hantverk. Ibland jobbigt men oftast en glädje.

Svara

EGW 2017-01-08 02:42

En fotobok är alla tiders! Diavisningar kan vara ytterst stjälsdödande, brr!

Svara

2017-01-07 23:27   Gun-Inger Arvidsson

Det finns en lycka som är stor det är att få vara i ett mörkrum.
Den lyckan får jag aldrig uppleva mer för vi har som gåva gett bort allt vi hade i vårt
fantastiska mörkrum
till Fotografiska Föreningen i Malmö.

Det var både sorgens och glädjens stund när de hämtat allt.
Vi är glada det kom till glädje igen
men det kändes i våra hjärtan att aldrig komma in i ett mörkrum mer.

Jag som tillbringat så många timmar där .........lika så min livskamrat Jonen.
Han inte fotograferat digitalt ...men har sin analoga kameror kvar
men kommer aldrig använda dessa.
Lycka till i fortsättningen ...dina bilder är så vackra som de blir när
man kopierar på detta sätt.

Hälsningar
Gun-Inger som blivit digitalfotograf men arbetar en del med äldre bilder.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2017-01-08 08:07

Det är många som gör sig av med sina mörkrumsutrustningar. Det är förståeligt när det nu finns ett bekvämare sätt att ta fram bilder. Men det är också lite sorgligt att de flesta bilder som tas idag stannar i en dator och aldrig hamnar på papper. Alla digitalfotografer borde printa sina bästa bilder på papper.
Lyckan i mörkrummet infinner sig när bilderna växer fram i framkallaren. Svårt att beskriva för den som aldrig upplevt det.

Svara