Enzo Ferrari Maranello

Provkör innan du köper

Som jag sa i mitt förra inlägg så har jag varit på konferens i helgen. På lördag förmiddag åkte vi söderut från Parma till Modena och besökte först Ferrarimuseet i Maranello. Det är det besöket det här inlägget ska handla om. Vi hade en guidad tur att passa klockan 10 men var där i god tid innan. Medan vi väntade besökte vi en intilliggande bilhandlare som sålde Ferrari. Man fick provköra om man ville men jag är säker på att det fanns en del krav på den som ville. Ingen av oss provkörde i alla fall. Vi hade för lite tid före museibesöket. Här kommer lite att dregla över. Ta fram haklappen.

Röda bilar till salu

Och en grön Lamborghini. Jag funderar på om det var bilhandlarens tjänstebil. Han kom i den och hade en låda med nycklar till alla bilar.

I entrén till museet hängde nuvarande F1-modell. Den här modellen skulle tävla i Belgien på söndagen.

Enzo Ferraris arbetsrum. Inte mycket att skryta med i dagens industriklimat. Men det var ju bilarna han kostade på.

1954. Den första Ferrarin med plastkaross. Jag frågade varför bilen var högerstyrd. Alla tävlingsbilar från den tiden var högerstyrda , dels beroende på arvet från britterna, dels för att tävlingsbanorna var runda.

En sån här byggde jag som plastmodell i tonåren. Fast min var förstås röd. Ferrari Berlinetta.

Designmodell

Superfastmotorn. V12

Superfastbilen. 0-100 km/h på 2,9 sekunder

Gjutgodset till superfastmotorn. Ett komplicerat verktyg och än värre bearbetning.

Min favorit i museet. Ferrari F12 TDF. Tillverkad i 799 exemplar med ett startpris på 310.184€. Även denna med superfastmotorn och gör 0-100 km/h på 2,9 sekunder. TDF står för Tour de France.

Och så till racingavdelningen

Klassisk sportvagn

Och en modernare

Alla F1 fullblodsmodeller i samma rum.

Ferraris Hall of Fame. Alla Ferraris champions genom åren. Det är bara bråkdelen av prissamlingen som syns här.

Den första

Eders Hängivne

PS
Nästa inlägg blir något helt annat. Från superfast till superslow.

Parmaskinka

Om en långsamt hantverk

Jag har varit på konferens i helgen. På mitt företag brukar det innebära intressanta studiebesök. I helgen for vi till Parma. Redan på fredag morgon faktiskt. Förmiddagen gick åt till resan och eftermiddagen ägnades åt att besöka en världens bästa tillverkare av Parmaskinka, Ruliano, uppe i de Appenninska bergen. Här kommer lite bilder från det studiebesöket.

Ankomsthallen. Här kommer färska skinkor in.

Först formas skinkan till sin karaktäristiska form

Saltningsstationen. Tyvärr blev det ingen bild att visa på hur de gjorde.

Men det är ju kul att se andra arbeta.

Här hänger mer än 60.000 skinkor för att mogna. Fönstren är inga vanliga fönster. De är galler som släpper in de salta vindarna från havet och automatiska luckor på insidan reglerar när de är öppna enligt ett visst schema.

Efter 18 eller 24 månader tas de ut och förpackas. Den yngre skinkan är mildare och den äldre har en stark karaktäristisk smak.

Efter insaltningen förseglas skinkan med vax

Vi fick smaka förstås. Både den yngre och den äldre. Gott.

Eders Hängivne

PS
Hela härligheten dokumenterades med min X100

Nästa Vivian Maier

Om att bli upptäckt för sent

Jag har nyligen tagit bort alla mina bilder från Fotosidan utom bilder tagna med retrokameror. Det ska inte bli så många nya heller. Jag ska gömma dem som Vivian Maier gjorde. Men till skillnad från henne tänkte jag ordna så att någon "hittar" dem.

Jag har dessutom lämnat nästan alla grupper jag varit med i. Några f n inaktiva har jag stannat kvar i. Retrokamerapoolen är jag ju en halv poolvärd för så den lämnar jag inte.

Enda möjligheten att få se nya bilder (och gamla) kommer att vara i min blogg.

Norge 1975

Praktica IVB + Meyer 50/3,5 + Ektachrome 200

Jag har just börjat semestern. Men jag tänkte bo på hotell, till skillnad från en del britter.

Eders Hängivne

PS
Som vanligt inte på fullaste allvar.

2018

Om att se framåt

Det är väl naturligt att se tillbaka på det år som gått så här i slutet av det. Jag väljer att se framåt i stället. Vad ska jag fylla de oexponerade rullarna med nästa år? Verktygen är ju redan utsedda för en del av dem och andra projektidéer finns det ganska gott om.

Teman för det kommande året kommer att vara:

Porträtt i miljö
Stadslandskapet
Dokumentärt
Fotoböcker
Små bilder

Avslutar med en bild som inte har med inlägget att göra. Jag kan ju inte publicera en oexponerad bild? Så det får bli en gammal. Men i alla fall en som aldrig förut har publicerats på FS. Den är tagen med årets kamera Contaflex Super BC och med Portra 400.

Eders Hängivne

Nytt projekt i halvt format

Om tystnadsplikt

Så gott som alla uppdrag jag har haft genom åren inom mitt yrke har varit förenade med tystnadsplikt. Jag har ju jobbat med företagshemligheter, dvs på den nivån att konkurrenter till min uppdragsgivare inte ska få reda på vad de håller på med.

Nu ska jag ålägga mig själv tystnadsplikt för mitt eget nya projekt men verktyget kan jag ju avslöja. Förresten ska det nog bli två projekt på samma rulle. Jag har dedikerat en av mina halvformatare att ta bilderna med och kommer inte att ta något annat med den tills filmen tar slut. Det lär ta tid. 72 bilder är väldigt mycket. Det är ju både det bästa och det värsta med halvformat. Filmen tycks ju aldrig ta slut!

Olympus Pen Ft med Zuiko 38/1,8 laddad med Kodak Tmax 400

Jag kommer också att behöva använda mitt stativ och trådutlösare till en del bilder. I kameran är bilderna orienterade i porträttläge när man håller den horisontellt vilket passar bra i det här fallet.

Jag ska väl bjussa på ett par bilder tagna med den här fotoapparaten också. Bilderna har ingenting att göra med projektet utan visar mer att den är fullt duglig att fota med. Båda bilderna ligger intill varandra på negativremsan och är tagna på den italienska terassen på Bergianska.

Jag som trädkramare. Tallen på den italienska terrassen är ett av mina favoritträd.

Den italienska terrassen

Eders Hängivne