Modern kompaktkamera från 50-talet

Om Vitessa N

Jag är ju förtjust i kameror från 50-talet då man inte fick så mycket hjälp med att ta bilder utan själv måste förstå de tekniska sambanden mellan slutare, bländare och filmkänslighet. Det var vid den här tiden som det började dyka upp exponeringsmätare som var inbyggda i kamerorna. Men de var just bara det, inbyggda. En handhållen exponeringsmätare var betydligt mer användbar. Men utvecklingen tog sina första steg mot enklare fotografering. På 60-talet blev det riktigt enkelt för gemene man att fotografera med alla "Electric Eye" Point-and-shot-kameror. Då försvann det roliga för de som kunde lite mer. Några decennier senare hade analoga kameror nästan allt som vi är vana vid idag. Förutom varierbar ISO för varje bild.

Jag har en, för 50-talet, ganska avancerad kompakt från Voigtländer. En Vitessa N som introducerades 1954. Lite senare kom Vitessa L som hade en inbyggd exponeringsmätare. Ännu lite senare kom Vitessa T med objektivet fast monterat utanpå ladugårdsdörrarna istället för dolt bakom dem. Vitessa N och L hade en pyttekort bälg bakom objektivet som Vitessa T inte längre behövde. Kameran fanns i olika utföranden med olika ljusstarka objektiv. Min har den ljussvagaste Color-Skopar 3,5/50. Jag skulle tro att det är av Tessartyp. De bilder jag hittills tagit har haft mycket bra skärpa så jag räknar med att det blir lika bra när jag nu kör en färgrulle i den. Det återstår att se hur den hanterar färg.

Den långa pinnen drar fram film och spänner slutaren. Den korta tar bilden. Med lite övning kan man ta en bild/sekund. Vad det nu ska vara bra för? Då tar det ju bara dryga halvminuten att ta slut på en rulle =)

Eders Hängivne

PS
Det här är stafettkamera 13 och har en rulle Kodak Color Plus 200 bakom linserna.

More ugly

Mera Eggleston

Jag letade i mitt arkiv efter mer Eggleston-inspirerade bilder. D v s innan jag "upptäckte" Eggleston. Jag har fotograferat fula saker på egen hand också utan yttre influens. Här är några nya från mitt album Ugly.

Det fula äventyret fortsätter

Eders Hängivne

PS
Idag var jag ute med ett likadant ekipage som Eggleston använde i en av sina Youtube-videor. Leica M4-P med en Ultron 28/1,9. Men utan winder. Jag har visserligen två men ingen fungerar.

Copycat William Eggleston

Om att fotografera det fula

Bill: "Här finns inget att fotografera. Allt är så fult"
Vännen: "Fotografera det fula då"

Jag har börjat intressera mig för William Eggleston. Även om jag tycker bäst om hans tidigare svartvita bilder är det hans massiva produktion av färgbilder av det fula som jag nu vill låta influera mina egna färgfotografiska försök. Färg är svårt har jag sagt i många år men skam den som ger sig. Dubbelt svårt blir det när man ska försöka hitta fula motiv där man bor men som ändå kan bli en intressant bild.

Världens första fotoutställning av färgfotografier (Egglestons) skedde på Museum of Modern Art i New York på initiativ från John Szarkowski 1976. Sedan dess är Eggleston en välkänd färgfotograf med en stor produktion av färgbilder, flera böcker och flera utställningar. Det finns några dokumentärer på youtube om honom som är värda att titta på. Hans sätt att fotografera är kanske särskilt intressant. Ibland sveper han bara förbi motivet med kameran och tar bilden i farten (men det blir ändå en stillbild av det), ibland tar han evigheter på sig för att ta en bild. Dessutom säger han sig bara ta en bild på varje motiv för att slippa välja mellan två bilder. Det ni, seriebildsfotografer =)

Nå, sedan förra sommaren har jag försökt kopiera hans bildstil. Det är svårt, ska jag säga. Det fula bjuder motstånd mot att bli fotograferat. Jag har problem med motivationen. Men jag tycker ändå att jag ska försöka. Vad som är fult är f ö högst subjektivt.

Jag fortsätter experimentet den här sommaren också.

Eders Hängivne

PS
Fast den här sommaren kör jag med andra färgfilmer. 

Planer för sommarhalvåret

Om färg och svartvitt, smått och stort

Mörkrumssäsongen går mot sitt slut. Det är snart dags att tömma tankarna och tillreda ny filmframkallning. Jag tänkte testa Ilfords filmframkallare  ID 11 på främst Ilfords filmer för att se om de kan bli snäppet bättre än med Kodaks Xtol som jag ju använt i flera år. Jag ska skaffa ett par av Ilfords 400 ISO-filmer, Delta 400 och HP5+, och så kör jag väl även några Neopan 400 i samma soppa.

Delta 400 

I storformataren tänker jag köra en annan favoritfilm, Ilford FP4+. Det tog ett tag att gilla den filmen men nu är kärleksförhållandet stabilt. Även andra filmer ska testas, t ex Panchro 400 och Rollei 400 IR. Den senare är lite lömsk då den har en oerhört tunn bas och borde läggas i frysen en stund innan man framkallar bladen. Jag har kört den på mellanformat tidigare med mycket gott resultat.

Rollei 400 IR 

Färg då. Jag ger mig inte med färgförsöken och ska köra två filmer i två kameror, Kodak Portra 400 och Color Plus (200). Jag ska använda Nikon F6 och Leica M4-P växelvis, främst för att se om objektiven har någon avgörande betydelse för resultatet. Det är stor chans att det bara blir färgfilm med på semestern till Öland detta år. Kanske jag smyger med lite svartvitt i Zeissen som jag har svårt att lämna hemma. Småbildssemester alltså. Eller turistformat om man säger så.

Portra 400 

Eders Hängivne

PS
När det gäller färg tänker jag fokusera på att ta bilder där färg är en betydande del av kompositionen.

Rosenhill

Om bohemernas högborg

Ett ställe som vi ofta besöker på somrarna är Rosenhill på Ekerö. Inte för att det är så fancy men de har nåt annat också som lockar min fru. Ett bakluckeloppis varje söndag mellan kl 12-16. Frugan går på loppiset och jag går till caféet och deras lilla fasta loppmarknad. Caféet är inte som andra. Här är allt udda. Om man olyckligtvis hittar något som är likadant så blir man nästan irriterad. Hit kommer många unga familjer, antingen för att de trivs  med att det kanske är som hemma eller att de behöver en annan upplevelse än det perfekt designade hemmet med sitt moderna kök med rostfria vitvaror och andra rum i perfekt motsvarande stil. Om hösten mustas här äpplen på löpande band. De unga familjernas bilar står i långan kö med bakluckorna fulla med äpplen från deras villaträdgårdar. Deras barn får handgripligt förstå hur äpplen blir drickbara i ett nafs. Det ser långt ifrån hygieniskt ut där äpplena pressas men lyckan över några flaskor äpplemust grumlas inte av sådana petitesser. Det är upplevelsen som räknas.

(Förstora gärna bilderna)

Rosenhills välkomnande entré

Växthusserveringen

Uteserveringen vid ladan

Ställ disken här, tack

Musteriet var inte öppet sist jag var där

Egenodlade plantor till salu

Samtliga bilder fastnade på film, Agfa Vista 400, i en Nikon F6.

Eders Hängivne

PS
Under de nu drygt åtta år vi bott i Stockholm har jag tagit bilder på Rosenhill varje sommarhalvår och har en diger samling bilder. Jag funderar på att göra en fotobok om detta fascinerande ställe.