Strömstedt & Freud

Du borde gå och prata med någon

Jag fick ett telefonsamtal från min andre son, Philip, på tisdagen i förra veckan. Han var i stan. Vi bestämde genast att träffas på "stan" och käka lite tillsammans. Vi träffas inte så ofta så man får ta de tillfällen som bjuds. Vi tog var sin plankstek på Drottninghof och pratade om livet, jobb och framtidsplaner. Han var i Stan för att jobba med showen Strömstedt & Freud och skulle turnera runt med dem ett tag. Premiären skulle vara på onsdag kväll på Intiman. Eftersom jag är mellan uppdrag frågade jag om jag kunde komma dit på genrepet onsdag förmiddag och fota lite. Baktanken var förstås att få språka med sonen lite till innan premiären på kvällen. Dagen efter skulle de åka till Karlstad.

På Intimans hemsida kan man läsa:

"Niklas Strömstedt och Per Naroskin har gjort en självutlämnande scenshow som växlar mellan vansinnigt allvar och brutal humor. De har skapat en föreställning där poptönten och den tondöve terapeuten brottas med sig själva och varandra för att förstå lite mer av livet. Niklas Strömstedts texter och musik är ryggraden i föreställningen, som kompletteras med Per Naroskins terapiperspektiv. Det handlar om kärlekens förhoppningar och besvikelser, om att få ihop sin längtan efter både närhet och frihet och om lindansen det innebär att anpassa sig till andra människor utan att tappa bort sig själv. Det handlar om relationen till sina egna barn och gamla föräldrar. Och lite om döden förstås…"

Jag tog två rullar Tmax 400 pressade till 1600 och körde bländare 4 i ett par timmar. Det blev förstås en massa skitbilder. Missad fokus, skott i fel läge, rörelseoskärpa, plötslig ljusförändring mm mm. Allt kan hända när man är oförberedd. Men det är också tjusningen med det här sättet att fotografera.

Lite bilder från genrepet då:

Högläsning ur gamla journaler

Till sist tyckte jag det blev lite av ett rollbyte

Freud showade loss och Strömstedt tog på sig psykoterapeutens analysbrillor.

Eders Hängivne

PS
Jag använde Zeiss ZM och korta telet Sonnar f1,5/50 men ångrade lite att jag inte tog med 90 mm också. Men det man har, det har man...

PPS
Nästa gång på Intiman är 16 oktober. Tips, alltså =) 

Ålder som ädelförfarande med bilder

Om Vivian Maiereffekten

Så här kan det gå när man dammar av en gammal diabild från 1978. Jag laddade upp bilden nedan på Tumblr igår och idag när jag kollade var det drygt 60 gilla och återbloggningar på den och stigande medan jag skriver. Det visar på att bilder förädlas med åldern.

Praktica IVB + Tele-Takumar f3,5/135. Ektachrome 200 var min standardfilm vid denna tid. Och som synes använde jag kameran flitigt även i vått väder. Östtyska kameror är robusta.

Eders hängivne

PS
 Så ser den ut 

Stafettväxling igen

Min Nettar 515/2 var snabbt avklarad fast de åtta bilderna spände över tre tillfällen. Ängsö slott, Rosenhill på Ekerö och Äppelfabriken på Färingsö. Nu har stafetten gått vidare till min Agfa Silette som fått en 24-bilders Fuji Superia 200 i sig. En högst ordinär amatörkamera med ett f3,5/45 mm objektiv och snabbaste tiden 1/200 s. Det borde funka fint en solig sensommardag, eller vad tror du? Kameran är en 50-talare så alla bilder passar i Retrokamerapoolen om de bara blir bra nog =)

Agfa Silette

Den har inga öron att fästa en rem i så jag blir tvungen att använda den bruna kameraväskan av never-ready-typ. Det lär ta lite extra tid att ta en bild, alltså. Tänkte fuska lite med att sätta på en gammal avståndsmätare i blixtskon. Ju mer manuellt desto härligare känsla när bilden är tagen (om inte motivet hann försvinna, förstås)

Eders hängivne

PS
Här kommer en bild från Nettaren bara för att visa att den klarade sin distans =)

Växthuskaféet på Rosenhill i Nyckelby på Ekerö.

Gengasmacken i Tösse

Om återanvändning av en gammal bensinmack

Krigets dagar är sedan länge förbi men någon kanske anar en otäck framtid? En gammal bensinmack stängde för många år sedan i Tösse. Macken bytte också ägare. Ägaren fick ett ultimatum beträffande sanering mm. Jag tror t o m att rivning ingick. Det hotades med vite, sånt som myndigheter använder som vapen för att få sin vilja fram. Jag har inte följt ärendet men kan konstatera att macken står kvar och används för framställning av björkved i säck för alla som gillar en brasa i öppna spisen under mysiga, mörka vinterkvällar. Om kriget kommer igen och bensinransonering återuppstår kommer den att göra sig goda inkomster på vedförsäljning till bilars gengasaggregat. Jag har förstås inget men tyckte det var lite kul att använda bilen som motiv vid "gengasmacken" i Tösse. Nu blir det lite bilder på det förutseende företaget.

Ingen idé att stjäla veden. Larmat.

Sedelautomat har de också. Direkt intill bränsleförrådet.

Arla har en reserverad parkering för mjölkbilen. Jag förstår inte vitsen. Tydligen förstår inte Arla heller. Den verkar oanvänd.

Ur funktion

Timmerslipen

Banan in till vedfabriken.

Och ut genom porten kommer den färdiga veden med kvalitetsmärkning.

Men det är lögn att svalka strupen efter lastningen.

Men medhavd matsäck är tillåtet att förtära.

En mack som har det nödvändigaste.

Eders hängivne

PS
Macken ligger ca 10 km söder om Åmål på höger sida om du kommer norrifrån. Det finns gott om plats att parkera bilen. 

Daisy's

Om en minirestaurang

Daisy's ligger intill Vällingbyrondellen och jag har haft ögonen på den många gånger. Tagit några svartvita bilder också vid olika årstider och ljus. Ovetandes om dess öde fotograferade jag den i somras med F3, Zeissen och Fujican med Portra som minneskort vid olika tillfällen. Här är några av bilderna.

Nikon F3 + 24-85 en sommardag i flödande solsken

Denna och de två följande med Zeiss ZM + 35 mm en molnig sommarkväll. Jag ville ha neonrören lysande så därför blev det under mörkare förhållanden.

Så här såg gatuköket ut från Bergslagsvägen

Ännu senare en kväll. Fujica GW690 II, stativ  och en exponering på 1/4 sekund. Gäller även nästa.

Neonet lyser för fullt. Men det är stängt.

Nå, har det hänt nåt, eller? Ja, de har målat gatuköket rött med vita knutar! Den amerikanska looken har blivit svensk. Jag tycker att det är hemskt. Jag undrar om Coca Cola betalade för färgen...

Eders hängivne