Pro Memoria
Gäst i ungdomskulturen
Om en resa till Göteborg
Varning. Bildfrossa.
06:45 lämnade jag hemmet i lördags med den lilla ryggsäcken på ryggen och X100 i handen. Jag hade bjudit hem mig till sonen i Göteborg och hans födelsedagskalas som annonserats på Facebook. Bilderna berättar om dagen.
Sonen mötte upp på Göteborg Central. Han ville ha frukost så jag gjorde honom sällskap. Men jag åt inget. Hade redan ätit två frukostar. En hemma och en på tåget. Det ingick tydligen i biljetten.
Alla gäster var inte färdiga för festen så vi gick ner till hamnen.
Jo, du ser rätt. Det är en Rolleiflex. Han har smak för riktiga kameror.
Efter en osedvanligt god pastamiddag var jag tvungen att bryta upp. Kram och hejdå och ut till taxin. Bussarna hade en märkvärdig paus i tidtabellen just då.
Det finns för många förbud i Sverige.
Kvällsmat på tåget. Det här hade jag beställt när jag köpte biljetten. Men pastan var godare...
Tåget gick.... som tåget. Både dit och hem. Klev genom dörren hemma 22.45 mer än redo för bingen. Den riktiga festen skulle just börja i Göteborg...
Och jag sov gott efter en helskön dag.
Mellanformataren
PS
Alla bilder tagna med X100. Jag tog några bilder med Zeissen också men de får vara kvar på filmen så länge.
Storytelling
Om att berätta med bilder
Den här sommaren stötte jag på några händelser som jag kunde följa under en längre stund. Jag tog flera bilder under händelseförloppet och har använt dessa bilder t ex på street- och X100-bloggen. I den förra på lördagar och den senare mer sporadiskt. Två av händelserna ställer jag ut på Midsommargårdens fotoklubbs utställning nu i dagarna. Men de som inte kan komma dit och se dem live får nu här en liten aning om vad jag pratar om. Bäst är, som alltid, att se det live på pränt. Så om du kan, åk gärna till Midsommargården och titta på klubbens utställning. Vernissage idag 12-16. Många fina bilder visas av en mycket framgångsrik klubb i tävlingssammanhang.
I somras var jag på ett seminarium med Mary Ellen Mark. Hon sa att något av det svåraste som finns är att berätta en historia i EN bild. Så då börjar jag väl med flera =)
Mellanformataren
PS
Det spelar ju ingen roll men för den vetgirige är alla bilder är tagna med Zeiss Ikon ZM, 35 mm objektiv på Kodak Tmax 400.
PPS
Så här blev det "på väggen"
Hobbyverkstad
Det var nära att jag glömde att månaden augusti går till historien. Det gjorde den 1990 också. I mina yngre dagar hade jag plenty med hobbies. Jag ska inte här räkna upp alla men konstatera att det gick åt mycket tid att fixa och dona med dem. Så mycket att jag vinterbonade förrådet som var en förlängning av garaget. Månadens profilbild är tagen i min nyinredda hobbyverkstad. Verktygstavlan är nyss uppsatt men inga verktyg har hängts upp ännu. Och jag tar en välförtjänt paus. Vem som tog bilden kommer jag inte ihåg. Förmodligen en av mina söner eftersom jag inte har några döttrar. De hade förstås som familjetraditionen bjöd fått kameror i tidig ålder. Och där rann rullarna snabbt igenom. Knäppglada barn är både roande och ett stort finansiellt bekymmer. Man måste ju framkalla snapshotsen! Nå, lite av den fotografiska ådran har de nu alla. Den äldste kör en DSLR, mellansonen har långlånat en av mina Rolleiflexar och minstingen har även han en kamera för film. Som är laddad även om filmen har suttit i i drygt ett år. Häpp!
Mörkrets gärningar
Om vad som sker i det röda ljuset
Nu äntligen är jag redo för att visa lite mörkrumskopior för allmänheten. I själva verket tjuvstartade jag för ett par veckor sedan med en bild i en klubbtävling. Den vann inte =) Fotografiskt silverarbete värderas inte på samma sätt som om det vore smycken. Trots att det är nästan lika mycket arbete och resultatet liknar ett smycke (i alla fall för fotografen). En silversmed har säkert en annan uppfattning. Men när jag svettats mig igenom ett pass i mitt trånga och varma mörkrum känns det verkligen som att komma ut ur en smedja när jag är färdig. Men nu är ju inte bekräftelsen poängen med det hela. Tillfredsställelsen med att ha gjort det själv är belöning nog för mig. Än så länge =) Hantverket har absolut en tjusning som jag unnar flera att upptäcka.

Rosenhills café. Rolleiflex, Tmax400, Ilford Multigrade IV glossy plastpapper. Skannad kopia.
Sydamerikansk flöjtmusik på Sergels torg. Samma data som tidigare bild.
Stockholm cruising. Zeiss ZM, Tmax400, Ilford Multigrade IV fiberpapper warmtone sidenmatt. Skannad kopia
Pianot. Zeiss ZM, Tmax400, Ilford Multigrade IV glossy plastpapper. Skannad kopia.
Bröder. Zeiss ZM, Tmax400, Kodak Polymax II RC plastpapper. Skannad kopia. Här har jag medvetet låtit bli att efterlysa bakgrunden.
Samtliga bilder är framkallade i Dektol 1+3 och Tetenal Rapid Fixer 1+9
De visade bilderna har en helt annan lyster in real life. Jag valde att inte efterarbeta dem i PS utan visa dem som de kommer direkt ur skannern. Jag tycker de ser sämre ut på skärmen men det är inte mycket att göra åt om man inte vill fuska digitalt.
Innan jag kör igång med enstaka negativ har jag "värmt upp" med några blad kontaktkopior. Jag har också kört "löpande band" med bilder från samma tillfälle på små papper 10x15 cm. Har man väl ställt in allt för den första bilden är det som regel bara att köra på med fler negativ från samma rulle. Zeissen exponerar mycket jämnt och fint. Jag har t o m funderat på att göra en fotobok i mycket liten upplaga bestående bara av mörkrumskopior. Men jag måste hitta ett bra sätt att binda in dem på först. Snyggt ska det vara!
Svartjobbarn
1000 meter böcker
Om törsten efter kunskap
Promenaden blev nog dubbelt så lång. Många rundningsmärken...
















































