Ännu en -54

Om Voigtländer Vito II

Jag borde väl sluta att skriva om gamla kameror men det är ju så kul. Jag är ju ingenjör och tycker det är extra kul att se hur olika kameratillverkare hittar på konstruktionslösningar på olika funktioner. En fascinerande hobby bara det. Eller bara en yrkesskada =)

Sist jag var hemma i Åmål fick jag en kamera av min mamma. Hon hade ärvt den av sin kusin, ingenjören Gunnar Hansson som arbetade på ASEA i Västerås och mest höll på med bromsarna på loken. Han skaffade troligen den här kameran, Voigtländer Vito II, strax efter att den kommit ut 1954. Tillverkningen upphörde 1955. På 60-talet köpte han en annan Voigtländer med exponeringsmätare. Den har jag också förärats av min mamma för några år sedan.

Att denna modell är en -54:a vet man eftersom det var det året man introducerade blixtskon på den modellen. Först som ett tillbehör som kunde sättas på och tas av. Senare samma år som fast integrerad med toppkåpan. Min är den förra varianten.

Nu har jag laddat den med en egenrullad HP5+ och den får hänga med i någon ficka när jag befinner mig därute i världen. Den är så liten att den verkligen förtjänar att kallas en pocketkamera.

Eders Hängivne

SAAB Sport

Om en röd -63a

Min första bil var en glaciärblå SAAB 96 med tvåtaktsmotor och 4-växlad låda från 1964. Så varje gång jag ser en fin SAAB tvåtaktare slår hjärtat ett extra slag.

Tidstypiska extraljus också

Helröda bakljus

Fast gälarna på motorhuven undrar jag verkligen om det var original

Eders Hängivne

PS
Alla bilderna tagna med Rolleiflexen och HP5+

One Twenty

Om en gammal bil

Som jag skrev i mitt förra blogginlägg for jag till Nifsta gård och bilträffen där. Varje torsdag mellan 16-20 ungefär. Igår var det nog rekord på flera sätt. Rekordfint väder för i år och rekordmånga bilar på utställningsåkern. Min Cheva är för ung och oansenlig så jag ställde mig på "vanlig-bils-parkeringen". Kollegan Peter var där med hustru och sin Ford Mercury -47:a. Det fanns inte en suck att få en bild på den inklämd bland andra och svärmande betraktare. Men jag ska fotografera den stand-alone vid något tillfälle i sommar så den fick vänta.

Jag hade Rolleiflexen med mig med HP5+ i buken och två i reserv. Det tog trekvart, sen var filmen slut. Jag fotade med reservkameran, Olympus Pen F med nyladdad film. Det fina med den kameran är att filmen aldrig tar slut. Nu har jag tänkt att använda den till lite annat så jag tog bara nio bilder med den. Efter en timme och en kvart åkte jag hem för att framkalla. Idag skannade jag bilderna och var väl så där halvnöjd. Bilarna stod så tätt att det var svårt att hitta bra vinklar. Och om man hittade nåt läge så blev det till att vänta in en lucka i folkvimlet. En bil gick det särskilt bra med så den får ni se. Packard Coupé 1941.

Fartsymbol

Jag gillar bulliga bilar. Det var så de såg ut när jag var barn. Europeiska bilar var lite efter amerikanerna med kantigare former. Amerikanerna var bulliga före 50-talet.

Ja, nu har jag i alla fall värmt upp lite. Jag kunde konstatera att Alf Johanssons råd om att köra HP5+ på 640 ISO och sedan framkalla nominellt nog är väl så bra. Samtliga bilder blev något överexponerade. Nästa gång gör jag så.

Eders Hängivne

PS
Ingen frågade om det går att få tag på film!

Bilkamera

Om filmval

Jag har just fått hem 20 svartvita 120-rullar från Macodirect i Tyskland. Det är en förberedelse för säsongens fotografering av klassiska bilar. Jag brukar använda min Rolleiflex årsmodell -54 när jag fotograferar veteranerna i en annan bransch. Ägarna till bilarna har full förståelse för kameravalet och den är en samtalsöppnare lika väl som bilarna. Nu har jag laddat den med Ilford HP5+. Jag har ju sagt tidigare att det blir ett Ilfordår i år. Jag varvar den med Delta 400 och någon gång emellanåt slinker det nog in en Fuji Acros 100 om jag är på det humöret.

Ford coupé 1934 med V8       Norrtälje 2010

T-Ford          Djurgården 2011

Auto Union 1000S coupé 1962       Torggatan, Åmål 2012

Bugatti 1926     Djurgården 2013  Här använde jag pistolgrepp och sportsökaren

Buick Roadmaster Sedan 1948        Nivsta gård 2014

Chevrolet Pickup               Norrtälje 2014

SMV husvagn           Norrtälje 2014

Eders Hängivne

PS
Nikon F6 får nog hänga med också. Laddad med någon Ilford-rulle.

Återuppstånden från de döda - två gånger

Om Olympus 35RD

För ganska många år sedan fick jag mammas Olympus 35RD. En trevlig kompaktkamera med mycket bra objektiv, 1:1,7/f40 mm. Jag satte då genast i ett nytt batteri och laddade med en Tri-X 400 och började plåta bilder. Här är några exempel.

Men så mitt i en rulle började slutaren krångla. Den började långsamt öppna sig medan jag tryckte på avtrycket. Ibland öppnade den fort  med stängde långsamt. Jag vill att mina kameror ska fungera och den här var en mycket trevlig bekantskap så jag lämnade in den till Werner på LP Foto. Det kostade några hundra men det är småpengar för en fungerande kamera. Den höll ett tag, längre än reparationsgarantin, men sen gav slutaren upp igen. Den hamnade på hyllan. Jag hade ingen lust att reparera den igen. Sen föll den i glömska.

Häromveckan pratade jag med en kompis som har en 35RC samt en 35SP (även jag har en 35SP). Han hade reparerat sin 35SP vars bländarlameller fastnat och då fick jag idén att fråga honom om han kunde titta på min 35RD då mina ögon inte räcker till för sådana finmekaniska operationer. Jovisst det kunde han göra. Vi skulle träffas senare i veckan för bildsamtal med några andra vänner så jag skulle ta med den då. Kvällen innan letade jag rätt på den ur förvaringen i garderoben. Jag provade den igen och det såg likadant ut som när den gick sönder. Men efter flera avtryck uppförde den sig, till min förvåning, som den ska så jag meddelade min vän detta men jag tog i alla fall med kameran till bildsamtalet. Väl där provade jag igen. Samma slöa slutare. Men efter bara ett par gånger fungerade den igen. Den måtte ha blivit skrämd av tanken på att utsättas för en reparation. Jag tog med den hem och nu har den ett fräscht batteri och är laddad med en hemrullad Ilford HP5+. Jag får väl se hur det går men jag hoppas innerligt att den håller hela rullen.

Eders Hängivne 
Analogfotografen

PS
Det händer spännande saker i mitt mörkrum alldeles snart. Väntar på en ny pappersframkallare som jag hoppas mycket på. Mer därom i en senare blogg.