Bluefire Police - filmen utan korn

"Bluefire Police är en pankromatisk svart/vit film med ultrahög upplösning som är okänslig för infrarött ljus. Dess korn är så fint att det inte påverkar bilddetaljer ens vid kraftig uppförstoring."

"Bluefire Police är en film vars egenskaper inte kan bestämmas med vanligt standard ISO-tal. Istället specifiseras ett exponeringsindex, EI. I praktiken är ett EI-tal detsamma som ett ISO-tal."

Det där sista är egendomligt. Kan inte bestämmas men är i praktiken detsamma!

I höstas köpte jag ett kit med två 135-24-rullar och en flaska koncentrerad framkallare. Nu i våras körde jag rullarna i min Zeiss Ikon ZM med ZM Biogon 2/35. Dogmakameran fast med fel film.

"Sätt din kamera manuellt på ISO 80 för bildframställning eller ISO 100 för högkontrastig teknisk fotografi"

Jag satte den på ISO 100 då de bildexempel jag sett har dålig kontrast, snarare jämngrått och jolmigt. Likväl var det meningen att man skulle framkalla den utan kompensation för pressningen. Jag framkallade filmen i Bluefire HR. Flera agiteringsmönster och tider kunde väljas. Då mängden framkallare är något mindre/rulle än min Paterson-dosa anger så valde jag metoden med kontinuerlig agitering i 12 minuter (framkallaren tempererad till ca 21°C). Annars kunde man köra med intermittent agitering i 14 minuter och istället för att vända dosan, skaka den vertikalt var 30:e sekund. Ytterligare en variant med kompenserande agitering i 16 minuter var en modifiering av den på 14 minuter. Suck! Varför göra det så krångligt? Vanligt stoppbad och sedan fix i bara 90 sekunder.

Nå, hur blev bilderna? Negativremsorna sa mig att något har gått fel. Glasklart med några mörka fläckar här och där! Borde vara omöjliga att skanna men det gick bra. Döm själv.

Läsaren. Ellens 9 juni 2010. Beskuren.

Vid Huvudstaleden. Observera att inget gulfilter är använt.

Pensionerad Skylarkraket på Rymdbolagets terass.

Detalj.

En negativ sak upptäckte jag dock. Massor med små ljusa prickar. Min teori är att det är mikroskopiska bubblor som bildats vid den kontinuerliga agiteringen. Damm brukar ha skarpa kanter. Dessa var mer diffusa. Vid granskning med lupp ser jag verkligen inte några korn. De tre sista bilderna är skannade på 4800 dpi och ändå är det till sist bara pixlar jag ser vid kraftig förstoring. Det går nog bra att printa bilder för husväggar med den här filmen.

Slutsatsen blir att det här är en intressant film att fortsätta ta bilder med MEN
1) Kör den på ISO 80
2) Fotografera inte kontrastrika motiv
3) Framkalla i rotationstank för att slippa bubblor.

Mellanformataren

Färg vs svart/vitt - 7

Jag fick ett bra tillfälle att ta likadana bilder i sv/v och färg på 6x6-dagen så jag väntar inte på bättre tider utan spammar direkt =)

Färgbild på Kodak Portra 400NC i Bronica S2A

Samma motiv, samma kamera (med gulfilter) men med Kodak Tri-X 400.

Ingen behöver skämmas för sina preferenser. Ordet är fritt. Själv gillar jag färgbilden bäst.

Nationalformataren

6x6 - andra ronden

"Ingenting kunde hindra mig, jag måste ut ikväll..." För att stilla de nervösa ryckningarna i avtryckarfingret tog jag en runda till idag. Gamlingen fick bekänna färg igen (och jag undrar om han tålde det). Rolleiflex Original med Portra 160 NC i Vällingby Centrum. Utan käpp. 79 bast och lite skumögd men det gick bra.

Mellanformataren

Rolleiflex och de praktiska tillbehören - slutord

Som ni har sett och läst är fotografisk prylsjuka ingen ny företeelse. Sedan 50-talet har den grasserat och gjort fotografer tokiga i dessas tekniska finesser och framkallat måste-ha-begär hos alla sina utövare, då som nu =) Även jag, skall jag klädsamt bekänna! Men allt oftare gör jag tvärsom, lämnar det mesta hemma och tar min Rolleiflex och går. Då jag avskyr att bära mycket saker gillar jag att vara minimalistisk när jag ska ut med kameran. Då kan jag fokusera på bilden =)

Fotoglädje för mig är: Rolleiflexen med ljusgult filter, motljusskydd, Tri-X och Sunny 16. Och gott om tid. Kan det vara enklare och roligare att samla på minnen?

Mellanformataren

PS
Jag har samlat många Rolleibilder på min Retrofotografiblogg men numera laddar jag upp nya Rolleibilder på min Rolleipixblogg. Välkommen in att titta.

ZM - De första rullarna

Mellan kamerahuset och Biogonen gick det ett par veckor. Den fick beställas då inte ens generalagenten i Sverige, Molfo, hade den på lager. Jag ville ju ha en i silver. Men nu har jag ju en Leica M3 med några objektiv till så under tiden jag väntade satte jag på en Voigtländer Ultron 1,9/28 mm. Rullarna bara rann igenom kameran och när Biogonen slutligen kom så hade redan tre Tri-X och en Portra passerat ZM:en. Det blev inga medvetet vetenskapliga bilder för att pröva kamerans eller Ultronens gränser utan mer som en inkörningsperiod för att nöta in reflexerna i ryggmärgen. De flesta reflexerna fanns ju redan där (det finns ju inte så mycket grejer att pilla på) men sökaren behövde jag vänja mig vid lite extra. Exponeringslåset var ingen konst att hantera och resten är ju det gamla vanliga. Dubbeldraget från M3 glömdes snabbt bort. Laddning av film var lite trickigare än jag trodde men med tiden går det nog bra utan att ens titta. Mycket lättare än M3:an var det under alla omständigheter då hela bakstycket öppnas på klassiskt vis med ett gångjärn på ena kortsidan.

Nog snackat. Här är några bilder från inkörningsrullarna med Ultronen.

Första rullen - Seminarium på Pampas Marina

Ett grupparbete

Rekreationshörna med friluftsgrejerna redo

Kungar i baren

Andra rullen - På besök i Åmål

Mina föräldrar har flyttat och bytt altanen mot en balkong. Men utsikten är lika händelserik här som där att titta på.

Vågmästargården. Den kan vi tacka drottning Kristina för som valde Åmål framför Säffle som utskeppningshamn för timmer och malm. 1643 grundade hon staden. Säffle fick vänta ända till 1951 och blev Sveriges sista stad.

Jag kan inte låta bli att kolla läget borta vid de gamla lokstallarna vid Åmål Östra.

Tredje rullen - Fortfarande i Åmål

Den innebrända stålbåten

F d föräldrahem. Vi hyllade stället med att kopiera bilder på fiberpapper i pappas gamla mörkrum. Resultatet var över förväntan. Det går att få ur mycket mer ur ett negativ med det gamla tekniken än med skanning. Huset överlämnas slutgiltigt till den nye ägaren den sista maj.

En vy som få Åmålsbor har sett från det här hållet. Från mina barndomskvarter.

Fjärde rullen - Holmens bruk, Braviken

Driftstopp i renseriet och VM-hockey på TV. En dag på jobbet kan vara mycket sämre!

I väntan på en grön lampa.

Här rullas det tonvis med papper

Särskilt tack till Anders Berlin för rundvandringen på Holmens bruk. Jag gillar att fota arbetsmiljöer och människor i arbete.

Summering - ZM + Ultron

Kameran uppför sig exemplariskt genom att ge mig hela rullen jämnt och snyggt exponerad. Utom då jag glömde att ta av objektivskyddet =) Ultronen har tidigare gett mig ett varierat resultat ihop med M3 men det beror nog mest på han som skötte exponeringsmätaren. Med ZM:en är exponeringskontrollen fullständig, vare sig man kör på bländarprioritet eller helt manuellt. Mätningen i ZM är centrumvägd och det tycker jag är bra. Rätt exponering på motivet. Och vill man flytta motivet i utsnittet så är det ju bara att låsa med exponeringslåset. Då har man 20 sek. på sig att ta bilden.

Till de svart/vita bilderna har jag använt Tri-X som är framkallad i Xtol 1+0
Färgbilderna är från ett parti färska Kodak Portra 400NC som jag köpte för drygt halva priset på Tradera. 400NC är i grovkornigaste laget för min smak så jag har köpt hem en laddning 160NC som är finkornigare. Eventuellt köper jag hem Kodak Ektar 100 som är mycket finkornig senare i år.

Nu sitter en Tri-X i ZM:en igen och därefter blir det nog en Bluefire Police.

Så här långt är jag mycket nöjd.

 Nästa gång: ZM med Biogon 2/35 mm, Tri-X och Portra 400NC.