Nikon S
Om känslomässiga svagheter
Det är lika bra att erkänna det. Jag har en last som jag inte utan vidare befriar mig ifrån. Ty jag vill inte.
Kameror som är tillverkade samma år som jag såg dagens klara ljus är numera flera av mina vänner. Lika barn, leka bäst och det där, ni vet. Och ska man ha någon last så ska det i alla fall inte vara någon som är otrevlig mot min omgivning. Här är underbarnet, född i Japan. Kopieringens föregångsland. Nu för tiden verkar det vara tvärsom.
Nikon S. Tillverkad mellan 1951-1955. Här med Nikkor-S 1,4/5 cm. Bildformat 24x34 mm
Serienumret är bland de senare så jag känner mig hyfsat säker på tillverkningsåret.
Ett Traderafynd med dålig slutare. Direkt efter hemkomsten lämnades den in till Schönherrs Foto för vidare befordran till Nikonreparatören. Idag hämtade jag den och blev genast erbjuden att sälja den. Inte så konstigt. Efter hjärttransplantationen är den som ny. Jag nekade förstås. Jag är inte i juvelerarbranchen. Den här ska användas till det den är avsedd för.
Nikons mätsökarkameror är kopior av Zeiss Ikons berömda Contax. Ryssarna tog Zeiss i Jena som krigsbyte och startade kameratillverkning med Contaxprylar men döpte sedermera om sina kameror till Kiev med Contax-kopierade detaljer. Nikon gjorde det troligtvis mer korrekt. Skaffade en kamera, dissikerade den och kopierade konceptet men ändrade säkert en del. Ingenjörer vill gärna bidra med nåt eget i konstruktionerna. Jag gissar naturligtvis då jag just för tillfället är för lat för att kolla upp fakta i ämnet. Känner mig bara lycklig över att ha en Nikon-klassiker i min ägo.
Mellanformataren
PS
Den var hungrig på att få jobba lite så nu sitter det en Tri-X i buken.



Den tidiga japanska kopieringsvågen grundade sig på att segrarmakterna efter kriget förklarade alla tyska patent för fria. Japanerna kom alltså till dukat bord, och tog för sig med den äran. Trots samtidens hojtande om japanskt skräp, var produkter som denna helt i klass med de tyska originalen.
Nikons tidiga S-kameror får väl närmast ses som Contaxinspirerade kamerahus med Leicaridå och spegelavståndsmätare som Leica.
För övrigt kan det vara intressant att veta att den ryska Kievproduktionen (Contax) var minst sagt korrekt. Det handlade om formellt krigsskadestånd och skrivna kontrakt med Zeiss. Tidiga Kiev är in i minsta detalj Contaxrepliker - och i och med det faktiskt lite mer påkostade produkter än Nikons tidiga mätsökarkameror. I själva verket kostade Kievproduktionen sådana gigantiska summor att bara en diktatur med planekonomi skulle kunna ge sig in på något sådant.
Visst var den sovjetiska Kievproduktionen korrekt, om man nu anser det korrekt att ta krigsbyte. De producerade de första Kievarna med Contax originalprylar. Nikon fick börja i en annan ände. Hur det än är så är mätsökarnas historia fylld med intressanta händelser. Nikon S var ju den tredje i raden efter 1 och M och sannolikt hade alla tidigare fel rättats till på S. Det är ju den modell som det tillverkades flest av. S2, S3 och SP som kom senare hade det svårt med konkurrensen från den nya spegelreflexkameran och tillverkades inte i lika många exemplar. De är därför svårare och dyrare att få tag i. S är fortfarande förhållandevis billig.
Det är klart att det aldrig är frivilligt att betala krigsskadestånd - men förlorar man ett krig, så förlorar man. Tysklands krigsskadetåndsskyldigheter slogs fast av de allierade i Jalta. Sovjetunionen krävde ut allt - ner på skruvnivå, medan de andra allierade inte gjorde det. Och jodå - mätsökarkamerornas historia är fylld av häpnadsväckande händelser. Det känns säkert i händerna när du greppar din Nikon S.
"Mellanformataren", innebär det normalviktig eller vältränad? =)
Visst är den vacker! Och Dag Hammarsköld var en av mina tidiga minnen av FN då jag började bli medveten om världen utanför Åmål, den som inte bestod av popidoler. Hans bok "Vägmärken" står fortfarande i föräldrahemmets bokhylla och den har jag läst i många gånger, särskilt på tråkiga söndagar =)
Lite svårare för oss som föddes under andra världskriget. :-(
Det går an för alla som är födda på 40-talet också att ha en motsvarande last. Har han hört talas om Rolleiflex och Leica?
Jo men under krigsåren var väl kameraproduktionen rätt begränsad. Dessutom, ju äldre kamerorna blir desto svårare är det att få tag i dom. Min Rolleiflex är från 1989 och min Rolleicord från 1959. Ganska långt ifrån mitt födelseår.
Apropå laster hittade jag två citat:
"Herre, hjälp mig att bli ren, men inte ännu" - Aurelius Agustinus
"Lasten är sin egen belöning" - Quentin Crisp
Att denna kamera dessutom lockar fram sådan kunskap bland kommentarerna måste ju vara ett bevis på dess förträfflighet, inte bara som fotoapparat utan också som socialt smörjmedel.
Ha det gott! /Thomas
Ja, det var lätt att sätta etiketten Fröjder på detta inlägg =) Och i rätt sällskap finns det mycket kunskap att hämta.Socialt smörjmedel för de kunniga i ämnet, förvisso! Peter Hennnig har i synnerhet bidragit till mitt intresse för Zeiss Ikon med sina utmärkta kunskaper som historiker och många ansedda artiklar i Zeiss Historical Society. Jag är glad att räkna en sådan herre bland mina bekantskaper. En förträfflig fotoapparat är det förvisso och den senaste rundsmörjningen lär den överleva vilken digitalkamera som helst som tillverkas idag.
Thomas! Det var vackra ord. Jag frestas utbrista i en lätt parafrasering av Tage Danielsson:
"Det bästa ibland skrivaröden, är att bli hyllad före döden. Man hör så dåligt i sin grav, när öronen har ramlat av."
Rättade fel, om man vill kalla dem så, gällde t ex filmformatet, som från början var 24x32 (3:4), men det funkade inte i amerikanska labbs skärmaskiner och man kunde inte exportera, så man ökade till 24x34, vilket var det största som fick plats i huset, och såg till att filmen matades fram 8 perforeringar, som till 24x36. Med S tillkom blixtsynken.
http://www.fotosidan.se/blogs/olles/slaktforskning-bland-gamla-kameror.htm
Ett riktigt fint exemplar ser det ut att vara. Grattis! :-)
Så Nikon tog det bästa russinen ur den tyska kamerakakan och gjorde ett nytt recept på framgång. Typiskt japansk, skulle jag vilja säga. Det känns lite synd att de övergav de här kamerorna för spegelreflexerna, kan jag tycka nu. Även om de tog upp SP igen i en kort nostalgisk serie i modernare tid. Och du har rätt Olle. Det är ett fantastiskt fint exemplar. Det blir nog någhra bilder i Retrokamerapoolen vad det lider =)
Det handlade väl helt enkelt om ekonomi. Spegelreflexerna blev snabbt mycket populärare. De fungerade ju mycket bättre som universalkamera. Mätsökaren blev ett specialfall, om än mycket smidig till det den är bäst på. T o m Leica M höll ju på att lägga ned M-serien, men räddades av den billigare M4-2.
Ja, nu gäller det bara att hitta en lika snygg rem till den =) Du har sannolikt rätt i att många skönheter bara står och lyser i ett vitrinskåp. Det står många i fotohandlarnas hyllor också vilket jag inte begriper. Prydnad? Reklam? Bevis på kunnighet?
Ett drömkit =)
// S-O
Spänningen stor även i Vällingby =)
Vacker är bara förnamnet =9 Men fy skäms på dig att ha en Leica som står oanvänd. Du borde åtminstone pröva en rulle. Fast då är risken att du blir fast =) Vilken modell har du förresten. Jag kan vara intresserad av att låta den jobba, menar jag =)
Tyvärr är det ju inte MIN, utan makens. Jag får knappt titta på den, precis som med Batmobilen och annat. Gissa om det svider! (Inte precis Batmobilen...) Men jag återkommer med modell!
Om ni nu är gifta på det gamla vanliga sättet så är ju du och han samma person. Ladda den bara och säg "Jag går ut med Leican ett tag".