Ingen knytblus för mig igår...

Fredag 2018-04-20

Jag hade tänkt gå till Stortorget i Gamla Stan igår för att visa min solidaritet med alla dem som reagerat på Svenska Akademiens gubbvälde. Nu blev det inte så. Jag fick en avisering från posten och knallade istället iväg till utlämningsställen på Coop vid Zinkensdamm och hämtade ett paket 50x70 cm. Väl hemma öppnade jag paketet och däri låg en fantastisk tavla, inramad och signerad av min vän Moustafa Jano, konstnär och flykting från Syrien.

Moustafa har bott i Sverige sedan ett par år tillbaka, ständigt producerande bilder, fotografiska collage, som berättar om upplevelsen av flykten. Han har ställt ut bl a på Fotografiska och rönt betydande uppskattning för sitt konstnärsskap.

Jag kastade mig på Facebooks meddelandefunktion, ville tacka för den fantastiska gåvan och i iallafall få betala för frakten av bilden.

Jag fick följande svar efter några timmar;

"Hello Per-Erik.. I am very happy that you liked the picture. No pleas my friend this is a gift pleas do not sent any money .. I am now with my kids and my wife .. I just arrived today .. it was very long jurney .. my wife and my kids they are very happy .. Greetings."

Moustafa Jano har alltså lämnat Sverige. Han befinner sig nu i norra Irak tillsammans med sin fru och två barn eftersom Migrationsverket nekat honom familjeåterförening.

Jag hänger upp den fina bilden på väggen och tänker att världen är förbannat orättvis. Tänker också på Wilhelm Moberg, författaren som skrev några av 1900-talets viktigaste svenska romaner. Han satt aldrig i Svenska Akademien, han visade t o m  öppet sin avsky för det självgoda sällskapet. Tänker också på Eyvind Jonsssons "Romanen om Olof", den bok som så enastående berättade om det svenska 30-talets människor och samhälle och som filmatiserades av Jan Troell i  "Här har du ditt liv".

Det är dags, tänker jag, att någon skriver den stora litterära romanen om flyktingarna, om de som kom till Sverige på flykt undan krigets vansinne, om de som hoppades på en framtid här men som möttes av byråkratins kallsinne.

Vem skriver berättelsen om Moustafa? Någon av Svenska Akademiens nuvarande ledamöter lär inte komma i fråga....

2018-04-20 09:39   lersaker

En vacker bild fick du, men så sorgligt att Moustafa inte kunde stanna och återförenas med sin familj här!

Svar från per-erik åström 2018-04-20 09:42

Ja det är sorgligt. Norra Irak är inte världens tryggaste plats...

mvh/per-erik

2018-04-20 16:05   Evacent

Sorgligt med Moustafas situation. Vilken fin gåva du fick av honom!

Hälsar
Eva

2018-04-20 17:52   alfin

När jag läser snyftreportage i bloggar eller media tänker jag ofta på de långt över 100 miljoner gatubarn som finns i världen. Är det någon av Sveriges alla migrantsupportrar som ens tänker på dem? Känner de ens till hur det ser ut på gatorna i São Paulo, Calcutta, New Delhi eller Manila? Har de varit i dessa länder och sett misären? Senast jag var i Manila träffade jag en liten flicka runt fem-sju år vid Smokey Mountain, Manilas största soptipp och slumområde. Hon kom springande mot mig och tiggde pengar. Hon var klädd i en smutsig t-shirt och ett par smutsiga trosor, förmodligen det enda hon äger här i världen. Hennes föräldrar har inga pengar att betala flyktingsmugglare för ett nytt liv i Europas nordligaste utpost, men ingen i Sverige fäller en tår över henne eller alla de andra miljonerna gatubarn i världen. Märkligt, men vi reagerar på det vi ser, allt annat verkar inte finnas. Ungefär som knytblusdemonstrationer.

Svar från per-erik åström 2018-04-20 19:18

Jag har också sett barnen vid Smokey Mountain, ävenså de rumänska barnhemmen i början av 90-talet plus en räcka av flyktingläger i Mellanöstern. Jag har plåtat i de miljöerna, minns stanken och lidandet. Jag har också sett människors kraft, viljan till överlevnad i de mest utsatta situationer. Felet du gör är att du blandar ihop elände i största allmänhet och ställer det ena mot det andra. På det sättet blir världen fullständigt outhärdlig. Du må kalla det snyftreportage, snyftblogg eller vad du vill. Jag skrev om en människa jag lärt känna som nära vän och som råkar vara en mycket begåvad bildmänniska. De faktiska omständigheterna kring hans livssituation har ingenting med knytblusdemonstrationen att göra, det jag skriver råkade bara inträffa samma dag.
Med vänlig hälsning/per-erik

2018-04-21 04:46   alf109

Mycket passande symbolik i den bilden!
/Affe

Svar från per-erik åström 2018-04-21 07:41

Ja, verkligen. Den har också ett speciellt lyster i färgerna som jag gillar.
Hörs/pe

2018-04-21 08:51   ronny vervaart

Tragiskt för Mustafa att han inte ska få hit familjen :(

2018-04-21 20:20   mombasa

Ja, ju fler trådar som skapas världen över är ändå nåt slags små steg mot fred. Hoppas det går bra där i norra Irak.