Oss hästhandlare emellan

Jag är uppe med tuppen denna måndag morgon.
Det är bara lite drygt tre veckor kvar till vår vernissage för Fyra Fotografer på Galleri Fotografi i Stockholm
Jag bläddrar i bilderna på skärmen och tankarna drar iväg längs minnets grusväg.
Och mitt i denna splittrade hågkomst dyker den här bilden upp.

Det var sen kväll och cirkushästen var nervös, närmast skogstokig, Hovslagaren backade bestämt inför jobbet att byta fålens järnskor.
Men den klurige hästskötaren visste hur han skulle hantera situationen, tog hästen bakom husvagnen och återkom efter någon minut med en pålle som var lugn som en ko. Hovslagaren kunde göra sitt jobb i lugn och ro.
OBS - ingen kemi var inblandad! Inget våld eller djurplågeri över huvud taget.

Bara ett suveränt trick i konsten att tala med hästar.
En hemlighet som stannar oss hästhandlare emellan…

Kom till vernissagen på Galleri Fotografi på Hornsgatspuckeln i Stockholm lördag 22 april 12.00-16.00 så berättar jag mera!

Nouruz!

Bilden av mig och en liten iransk prinsessa - tillika mitt barnbarn Noor - tog jag för snart två år sedan med hjälp av en självutlösare.

Ingen märkvärdig bild - men för mig och Noor och hennes iranska släkt spridd över världen - en liten påminnelse om att det idag firas Nouruz, det persiska nyåret.

Inte minst i Iran varifrån hennes pappa, min svärson, kom som treårig flykting med sin familj i början av 80-talet.

Iran - ett  som lämnar så mycket i övrigt att önska.

Allt går

Såja, då var ögonoperationen avklarad.

Hinnorna över gula fläcken avlägsnades i sökarögat med mikrokirurgisk precision igår uppe på nya Karolinska och nu ser jag knappt någonting på det ögat.

Men om ett par veckor ska det tydligen ha läkt och synskärpan vara återställd. Tills dess gäller piratlappen och ögondroppar fyra gånger om dagen.

Vilket får mig att tänka på tre ”vänsterögda” fotografer.

Den första heter Anette Åberg, fotograf nere på Österlen och gammal kompis från Strömholms fotoskola. Hon plåtade med Leica M-kamerans sökare framför vänsterögat och hade en filmframdragning på undersidan så hon slapp ta kameran från ögat stup i kvarten. Funkade utmärkt för henne.

Den andra är DN:s Paul Hansen som också använder vänster öga i sökaren. Och hans bilder är som bekant i absolut världsklass.

Den tredje fotografen jag tänker på hette Josef Sudek. Han plåtade storformat i Prag trots att han förlorade sin högra arm i första världskriget. Har du missat hans mästerverk så är det hög tid att du kollar in honom.

Med detta sagt så är jag inte ett dugg orolig för mitt ”sökaröga”. Skulle det inte läka bra så är det bara att fortsätta jobba med vänsterögat.

Allt går bara man inte ger upp.

Trädgården i Teheran