Dag för dag

Mina bilder och tankar för dagen

Jag har börjat slarva

Det pågår en diskussion om mobiltelefonen som kamera, en "nästan lika bra som"-diskussion om mobilkamerans fördelar. Några namnkunniga fotografer går i spetsen och tycks mena att det är det är enda kamera man egentligen behöver. Och då talar jag om seriösa fotografer med mångåriga meriter.

Kanske är det att jag influerats av detta när jag inser att jag allt som oftast numera inte ids bära med mig den lilla Fuji-kameran utan nöjer mig med en modern iFåån. Som igår kväll när jag väntade på bussen och tog bilden ovan. Väl hemma lyfte jag in den i Photoshop, Silver efx osv och gjorde som jag brukar, lite fix i all enkelhet.

Men när jag såg resultatet blev jag besviken. Dålig teckning i svärtan, uträtta högdagrar osv. Och särskilt om jag delförstorar så ser det rent uselt ut. Alltså står jag där med en bildfil som inte duger mycket till. Med en "vanlig" kamera hade det sett annorlunda ut. Och särskilt om det varit en törnar raw-fil.

Så nää, jag tror inte seriöst på mobiltelefonen som kamera. Som en del i selfie-kulturen ja, och under optimala ljusförhållanden ja. Men inte under besvärliga ljusförhållanden. Plötsligt insåg jag att det för min del bara handlar om lättja och att inte vilja göra sig besväret att ta med sig en riktiga kamera.

Ja, ja invänder någon, man kan inte begära för mycket av en pytteliten sensor. Nä, det sa man för 50 år sedan också när halvformatet kom. Alltså tittar jag i negativpärmarna, scannar in ett idag 50 år gammalt neg, tri-x, framkallat i D-76. Det var liksom standard på den tiden om man körde svartvitt.

Kameran var en halvformats Canon Dial som jag köpt för 165 spänn i en liten fotoaffär i Sollefteå.  Den hade en enkel plastlins och en frammatningsfjäder som ständigt krånglade. Men den var i princip lika lätt att hantera som dagens mobiltelefonkameror, titta och tryck.

Men nog sjutton gav den ett bättre resultat, tänker jag och bestämmer mig härmed för att sluta slarva och börja hänga på mig en riktig kamera under vandringarna på livets grusvägar.

Postat 2020-02-11 18:44 | Läst 326 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

För femte året i rad

Jag kämpar med mitt bildurval till Fyra Fotografers årligen återkommande utställning. Det blir för femte året den här gången.

För omväxlings skull tänkte jag visa mina bilder tillsammans med texter på temat ”Som jag minns det”. Bilderna (och texterna) blir troligen hängda i en lång rad monterade på svart capa-board. Eller som i små grupper. Vi får se. Det viktiga är att det hänger ihop. Att det funkar att se på.

Och DU får naturligtvis också komma och se.

Notera därför att Vernissagen är fredag 27 mars kl 16.00-20.00 på galleri Konsthallen i Gamla stan i Stockholm (bakom S:t Göran och draken på Österlånggatan). 

Vin bjuder vi på. Det brukar gifta sig bra med salta pinnar och lite bildsurr.

Välkommen.

Postat 2020-02-04 23:13 | Läst 301 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Raoul Wallenbergs torg 2020-01-27

Jag är nyss hemkommen från en varm, värdig och ödmjuk manifestation på Raul Wallenbergs torg. En manifestation eftersom det är 75 år sedan Auschwitz befriades.

De många människorna, den vackra körsången och de många tända ljusen värmer mig i själen. 

Samtidigt kastas tanken obönhörligt tillbaka till väggen i gaskammaren i Auschwitz. Den bild jag tog där förra året. Rummet där hundratusentals människor mördades för bara en mansålder sedan. 


På vägen hem, i tunnelbanan bläddrar jag förstrött i mobilen. Tänker på vardagens många tecken på ett hårdnande klimat, på den oro som sprider sig som långa skuggor i vardagen. Tänker på den växande antisemitismen i Malmö.

Fastnar efter en stund bläddrande i en artikel på Expressens hemsida. Polisen grep några nazister ur Nordiska motståndsrörelsen på Skogskyrkogården i natt, misstänkta för brott mot griftefriden mot judiska gravar.

Tanken på de långa skuggorna vill inte släppa taget.

Postat 2020-01-27 21:19 | Läst 254 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Plockepinn för oss som varit med

Såg med stigande förskräckelse debatten i Aktuellt igår kväll mellan Akil Awad, st-läkare på Södersjukhuset och Anna Starbrink, regionråd, om Sjukvårdsuppropet.
En debatt om patienter som dör i onödan på grund av personal och vårdplatsbrist samtidigt som politikerna beslutar om massvarsel och anställningsstopp.
En debatt om sprickorna som öppnar sig i den vård som politikerna med förbindliga leenden påstår står i världsklass. Medan verkligheten är en helt annan.
Skänker därför idag en tacksamhetens jättekram till den fantastiska personal på Södersjukhuset som trots sakernas tillstånd räddade livet på mig för två år sedan när stroken slog till mitt i natten.
Jag fick ju t o m några leksaker att träna den utslagna högerarmen med.
Ett plockepinn för oss som varit med och vet vad det handlar om.

Postat 2020-01-22 10:46 | Läst 412 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

I väntan på bussen

Och som jag satt där och bläddrade i mobilen i väntan på 4:ans buss på Hornsgatan i Stockholm, kom den vita duvan från en januarigrå himmel och landade vid mina fötter.

PEACE!, var det första ord som dök upp. Sen lyfte duvan och försvann igen.

PEACE!, tänkte jag igen och mindes den tid då det ordet fortfarande betydde något.

Postat 2020-01-19 21:14 | Läst 276 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
1 2 3 ... 59 Nästa