Utefter järnvägen

Läser en faktaspäckad artikel i dagens Dagens Nyheter om den svenska järnvägens förfall under de senaste decennierna.

Det är en förskräcklig läsning om kvartalskapitalismens konsekvens.

Statens järnvägar som borde handla om hundraåriga samhällsinvesteringar och kontinuerligt underhåll.

Inte bolagsresultat per kvartal.

Idag tar heller ingen ett övergripande ansvar för järnvägen, allra minst våra politiker.

Min tanke fladdrar iväg till ett gammalt fantasieggande fotografi av en okänd fotograf, och till de rallare som en gång i sitt anletes svett drog fram järnvägen genom urskogen mot framtiden.

Vem minns t ex ”Svarta Björn” idag?, den norska kockan Anne Rebekka Hofstad som bistod rallarna utefter malmbanan mellan Kiruna och Narvik. Det är hon som står i dörröppningen på bilden.

Hon var den vackraste och starkaste kvinnan på jorden, enligt hennes älskare ”Ådals-Kalle”.

Men Anna blev bara 22 år. Tuberkulosen tog hennes liv.

För att komma ikapp SJ:s underhållsbehov med dagens takt behövs 350 år enligt artikeln idag….

MAKE AMERICA GREAT AGAIN

Jag ser Donald Trumps tal på republikanenas konvent i tv.

Han tycks mena att det var Guds finger som gjorde att han slapp undan med en lättare skråma i höger öra.

Trump är utomordentligt skicklig talare, så till den grad att det inte kan uteslutas att han är den nye Messias, i alla fall ser det ut så i ansiktena hos åhörarna.. ”MAKE AMERICA GREAT AGAIN!”, får en närmast religiös överton när den skanderas.

Bilden av mannen på gatan tog jag annandag jul 2015 alldeles utanför Trump building i New York. När Trump nu talar om att Amerika ska resa sig ur askan, bygga muren mot södra gränsen för att stoppa ”aliens”, skapa handelshinder mot Kina, slopa Ukraina-stödet osv tänker säkert någon att USA är kontrasternas land.

När jag ser på bilden av mannen med sina tillhörigheter i en plastpåse i en barnvagn tänker jag att USA - med så många fattiga och utsatta - först och främst är ojämlikhetens land.

Och att däri ligger det stora problemet, oavsett Trump eller någon annan kniper presidentposten i .november.

I dimman

Livet på landet.

I mitt fall Hemsön, en liten ö belägen där Ångermanälven möter havet.

För mig ett andningshål under sommaren och en känsla av eftertänksamhet när dimman från havet rinner in över åkrar och ängar.

Ljuset jag ser här inspirerar.

Samtidigt följer jag världens gång via internet över en liten burk kopplad till 3G-nätet.

Ser på Trumps tal inför det republikanska konventet i direktsändning. Han talar med stort allvar och menar sig ha haft Guds hand vilande över sig när skottet rispade hans öra.

Åhörarna lyssnar andäktigt, flera med tårar i ögonen.

”Han vinner en jordskredsseger i november”, viskar träden när jag tar mina bilder.

Vart är vi på väg?, tänker jag och minns hur människor betedde i Filadelfiakyrkan på 50-talet dit min farmor brukade släpa med mig.

 Minnet dyker upp samtidigt som jag ser hur dimman sakta suddar ut konturerna på min närmsta grannes hus.

Råd till en nyfödd

På sin mammas mage ligger Zeke, mitt tredje barnbarn, knappt en vecka gammal. Han föddes ovetandes till en värld som lämnar allt övrigt att önska. Samtidigt hade han turen att vara efterlängtad och han slapp komma till denna jord i ett flyktingläger i Gaza eller under bombernas dån i Ukraina.

Han föddes också fullt frisk och hans lilla varelse fyller mig med ödmjukhet och värme. Jag önskar honom ett gott liv, även långt efter mina dagar.
Om jag får skicka med honom några ord på livsresan så får det bli Tage Danielssons reflektion över detta med att vara människa:

Innan du blir kapitalist

kommunist, monetarist

anarkist, marxist, fascist

terrorist, imperialist

socialist, syndikalist

eller rentav folkpartist

måste lilla du förstå

att så snart som du kan gå

bör du stultande gå med

i det världsparti för fred

som går före allting annat.

Alla -ismer där vi stannat

är sekunda, inte störst.

Freden måste komma först.

Gör den inte det, min vän,

kommer inget efter den.

Sommarnatt vid Ångermanälven

Solen går ner sent häruppe.
Svårt att sova.
Går ut.
Dit där dimman viskar.