U-bahn

Bara en bild blev kvar

Tio år sedan.

Ett före detta hamnmagasin i Härnösand tjänade som moské för de nyanlända flyktingarna.

Det var fredagsbön och jag hade fått lov av den unge imamen att fotografera.

I strumplästen tassade jag omkring blande de bedjande männen, pekade ordlöst på kameran och mötte nickande ansikten, lyfte försiktigt kameran och tog mina bilder.

Jag såg honom där han satt vid ett litet fönster, stilla försunken i sin bön. Han nickade och jag noterade i sökaren att han saknade struphuvud och mest troligt var stum.

Idag, tio år senare, har jag ingen aning om var han befinner sig eller vart han tagit vägen. Om han ens lever…

Men jag ser hans blick och tänker att han har ett långt liv bakom sig.

En livshistoria som troligen aldrig blev nedtecknad, om ett liv i Syrien och en flykt till vårt land.

Vad kunde han inte ha lärt oss?

Det får jag aldrig veta.

Bara en bild blev kvar.

27 januari

Förintelsens minnesdag.

Det går egentligen inte att fotografera i Auschwitz.

Det som här skedde kan ingen kamera registrera.

Ändå är bilderna där, liksom varje tanke och andetag helt närvarande.

Jag stod vid ingången till dödens rum, riktade kameran mot det skitiga och spruckna golvet.

Tänkte att detta också måste ha varit det sista ljus de såg.

Innan dörrarna obönhörligt slogs igen.

Grattis!

Idag har mannen med vår tids svåraste jobb födelsedag.

Volodymyr Zelenskyy blir 48 år

Tittar på Annie Leibovitz fantastiska bild av Volodymyr och hans husru Olena. Porträttet hon tog för Vouge.

Jag  försöker föreställa mig deras vardag och hoppas att dom hann med en finfrukost på sängen i morse.

Fredagsreflektion