Dag för dag

Mina bilder och tankar för dagen

Bara ljus

Mycket av mina bilder kretsar kring människor. Nästan uteslutande har det blivit bilder av människor jag träffat, människor som berört och berör mig på olika sätt och ofta har det handlat om människor i en given social  miljö och kontext

Men fotografi är så mycket mer. För mig handlar det också om ljusets spel mot ytan, nån sorts tingens ordning och min eventuella förmåga att omsätta detta till bild. Det är tillfälligheternas spel bakom en sådan bild. Några steg åt sidan för att bättre se speglingar i en vattenpuss, vädret som växlar utefter en skogsväg, skugga, natt och dag, över och underexponering. Det är också bilder som ska tas. Om inte annat för att träna ögat. Här är några sådana bilder jag tagit under det senaste året.

Postat 2018-05-23 10:12 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Födelsedag

Idag fyller min fru Ulrika 53 år. Jag måste ha tagit tusentals bilder av henne, i tid och otid, i glädje och sorg eller bara som här, vid en stunds eftertanke en vardagkväll under kökslampan. Vi har levt tillsammans sedan början av 90-talet, fått barn och kunnat följa de två genom uppväxten och till egna självständiga liv. Kvar i hemmet finns numera bara Ulrika, vår hund och jag.

- Så snabbt det ändå gått, sa jag i morse.

- Vet du, svarade hon eftertänksamt. Du och jag har levt tillsammans i mer än halva mitt liv...

Postat 2018-05-22 16:31 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Dokumentärfotosalongen 2018

Måndag 2018-05-21

Jag har precis skickat in några bilder till Dokumentärfotosalongen 2018 på Arbetets Museum i Norrköping. Vanligtvis har jag ett visst motstånd mot denna typ av "tävlingar" i fotografi. Men det som avgjorde var själva temat - "I väntan på".

Alltså skickade jag in fem bilder av de flyktingar på  flyktingförläggningarna i Härnösand som ingår i min och författaren Doris Dahlins bok "I väntan på besked - flyktingar berättar".

Temat stämmer i alla fall. Vår dokumentation handlar verkligen om människor som väntar, på uppehållstillstånd eller utvisningsbeslut. I många fall en väntan på livsavgörande beslut.

Men säker på om mina bilder kommer med kan jag naturligtvis inte vara... hur som helst så öppnar utställningen på Arbetets Museum i Norrköping den 8 september. 

Postat 2018-05-21 13:40 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Leendet

Söndag 2018-05-20

Det finns vänner man sällan träffar, som lever andra liv än man själv, men som när man ändå träffas bara känns så självklara och fullständigt viktiga och närvarande.
En sådan vän - vi kan kalla henne Amrita, fyller 50 idag. Jag printade ut en enkel A3-bild som present. Bilden tog jag för länge sedan i ett flyktingläger i Bosnien på 90-talet. Ett eländigt ställe med traumatiserade människor på flykt.
Men i en tillfällig skolsal mötte jag ändå det här varma leendet. 
Ett leende som också är Amritas...

Postat 2018-05-20 18:56 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Det dagliga underläget

Vi hade lämnat de bedjande vid Klagomuren, de sammanbitna ansiktena i myllret efter fredagsbönen vid Damakusporten, mattförsäljarna utefter via Dolorosa och grabben som bar sin sovande lillebror på ryggen bakom oss.  Det hade tagit en bra stund i spärrarna men slutligen kom vi fram till Gaza City. Intifadan hade avtagit i styrka men säkerhetskontrollerna var fortfarande rigorösa.

Idag, långt senare, läser jag om de palestinska protesterna mot Israels 70-årsfirande. Jag ser DN:sPaul Hansens dramatiska, gripande och enastående bilder och jag läser siffrorna över döda och skadade. Minst 60 dödsoffer, över tusen skadade. Överfyllda sjukhus och oidentifierade lik. Israeliska prickskyttar och Hamas-dirigerade stenkastande däckbrännare. Nedstigningen i helvetet.

- Det är bara det dagliga underläget vi ser minns jag att läkaren vid al- Aqsasjukhuset uppgivet sa. För så var det då och så är det nu Det våldsvansinne - från båda hålla, vi tvingas se i Gaza måste förstås utifrån några enkla fakta som varken Hamas eller det officiella Israel kan bortse ifrån. På en 40 kilometer och 18 kilometer remsa mot Medelhavet tvingas 2 miljoner palestinier leva med 45% arbetslöshet och där hälften av barnen har psykiska skador, vattenbristen är akut och elektriciteten oftast inskränker sig till ett par timmar per dag. Man kan tycka och tänka vad man vill om den permanentade Israel-Palestiana-konflikten, debattera tvåstatslösningen till förbannelse, skylla på den ena eller andra parten, demonstrera, skriva petitioner i FN osv. Men ingenting har egentligen förbättrats för de människor som lever där.

- Varför kommer ni - omvärlden, alltid hit när det är upplopp och våldsamheter men aldrig i vardagen?, fortsatte läkaren innan han blev akut tillkallad och tackade för sig.

Senare på eftermiddagen irrade jag mig vilse i gränderna i Gaza City tills jag stötte på den 14-årige pojken. Han bjöd in mig till sin farfar och vi satt på golvet och drack thé, vi talade på knapphändig  engelska. På hemväg från skolan hade han kommit i vägen för en gummikula som träffat honom i högra tinningen. Ständiga epileptiska anfall blev konsekvensen och skolan var därför inte längre att tänka på. Dagarna brukade han tillbringa hos sin farfar, han kände sig mest trygg där.

Jag tänker på honom i dessa dagar, undrar om han fortfarande lever och hur han har det.

Där i Gaza. I det dagliga underläget.



Postat 2018-05-17 11:45 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera
1 2 3 ... 44 Nästa