Yngve Baum bor inte längre här

Fotografen Yngve Baum är död.

Jag minns när han plåtade på Eriksbergs varv i Göteborg. Han labbade hemma hos Jens S Jensen i Haga i Göteborg, där jag också hängde ibland -74/75. Långsamt och metodiskt växte materialet från varvet fram, det som kom att resultera i boken Skeppsvarv, en av de mest fullödiga fotografiska verken om svenskt arbetsliv någonsin.

Eriksbergs varv låg mitt i Göteborg med tusentals anställda. Nu är det borta sedan länge.

Jag minns Yngve som lite blyg och aningen tillbakadragen. Lite som en kille från landet som om han stannat kvar i Bjärnum, där han föddes 1945, nog hade betraktats som något av en särling. Men han var verkligen ingen särling. Han var  otroligt energisk och målmedveten, jag minns att bilderna på hans kontaktkartor var "injobbande" och metodiska. Dessutom var han noga med tekniken, perfekt exponering och kristallklara kopior. Mästerverk i alla avseenden.

Yngve var en av de yngsta eleverna på Christer Strömholms fotoskola åren 1963-65 och han började sin fotografiska bana med en fin liten bok med titeln "Kiki- en liten man", som publicerades på Nordisk Rotogravyr 1967. Förordet skrev av Stig "Slas" Claesson. Den kom att följas av en lång räcka böcker, från Lofoten till Tanzania.

Yngve Baum blev visserligen bara 71 år gammal, men han hann med så mycket.

Som dokumentärfotograf är hans livsverk imponerande och enastående.

Nu bor inte Yngve längre här.

Minns hans bilder.

Och Fridolin brer ut sig

Söndag morgon 16-03-13

Jag ligger kvar i sängen, lyssnar på gårdagens lördagsintervju i P1 med Gustav Fridolin.

"Regeringens ändrade flyktingpolitik kan få fruktansvärda konsekvenser".... "Det finns anledning att ångra en del av miljöpartiets hårda retorik i valrörelsen", osv.

Det är en märklig intervju med en minister som  både försvarar och samtidigt vänder sig emot regeringens nya hårda flyktingpolitik.

Tre saker jag skulle vilja säga till minister Fridolin:

1) Du sitter i en regering som fattar kollektiva beslut och du är därmed ansvarig för de eventuella "fruktansvärda konsekvenser" den får. Försök inte slingra dig från det ansvaret!
2) Den relativa framgång du och ditt parti hade i valet berodde på tydliga budskap till valmanskåren. Att nu ändra hållning 180 grader kan bara bädda för en intern svekdebatt och ett minskat förtroende hos dem som röstade på mp i valet.
3) Sammantaget handlar det om en hållning där maktens vidmaktshållande tydligen är viktigare för dig än de sakfrågor ni  lovade väljarna. Att vädja till nån sorts allmän förståelse för detta är patetiskt och närmast skamligt. I bästa fall lika genomskinligt som Åsa Romsons tårar vid presskonferensen när den nya restriktiva föyktingpolitiken först presenterades.

Så, nu fick jag detta sagt. Kaffebryggaren jobbar och sprider sin väldoft. Jag försöker skaka av mig det nyss hörda hyckleriet.

Hon har åkt till Florens

torsdag 09.03.

Just nu sitter hon, min fru, på planet till Florens, huvudstaden i Toscana i Italien.

Renässansens och humanismens europeiska vagga.

För att inte tala om operan, arkitekturen, barerna och maten....

Själv blir jag kvar i Stockholm, det sägs ju vara vårväder även här ;-)

Tänker pilla lite med nya hemsidan, umgås med hunden  och tvätta fönstren så att hon blir glatt överraskad när hon kommer hem....

Nä, nä. Aldrig färg...

Fotokompisen Göran Tonström har börjat plåta i färg!

På riktigt.

Han säger att han vill "tillföra" färgen i sina bilder.

Som gammal Strömholm-elev ryste det först till i mig. Färg tillhörde mode och reklam-världen på den tiden jag gick omkring med en Nikon F, en 35:a och framkallade Trio-X efter 1600 asa i High Sensitive från Scanfors. Det var "a la mode" då bland oss som skulle ut i - och förändra, världen med våra bilder. I någon mån kanske också några av oss lyckades i denna strävan, men kornigt blev det, hårda kontraster likaså. men nä nä. Aldrig färg...

Nu är det så att Göran Tonström är en utsökt fotograf även i svartvitt, en fotograf av det klassiska snittet. Gatan, människorna och en inkännande humanism präglar hans bilder och arbetssätt. Han är också formsäker till tusen. En riktig hejare som vi säger i Norrland.

Hur som helst så är ju alltid digitalbilden i färg i tagningsögonblicket (undantaget lyxvarianter på kameror typ Leica M, men den har få råd med...). Min ryggmärgsreflex har alltid varit att snabbt som tusan sopa undan varje uns av färg i efterarbetet i Lightroom och Photoshop. Möjligen lägga till en svag toning, eller handkolorera för att "styra" färgen som jag vill ha den. Men i grunden är jag en svartvit fotograf.

Men Görans nya färgpassion intresserar mig... sagt och gjort... på köksbordet stod en bukett halvfräscha tulpaner under kökslampan när jag vaknade mitt i natten och gick upp för att dricka ett glas vatten..... tog fram Fuji-kameran och exponerade... kollade färgerna... för grälla. Möjligen en sotad svartvit bild med sepiatoning...

Men att efter en stund ha dragit lite i spakarna blev bilden genast mer behaglig, mer som den färg jag såg inatt....

Hur som helst ska det bli spännande att se vad Göran kommer fram till. Vem vet, kanske är färg nåt att försöka sig på trots allt?,  även om gamla hundar sägs ha svårt att lära sig sitta vackert.