Så fort man glömmer

Vi är i Härjedalen - bor nära Bruksvallarna. Idag åkte vi grusvägen över Flatruet. Vägen som går över fjället mellan Funäsdalen och Ljungdalen. Ska visst vara Sveriges högst belägna landsväg. Går stundtals ovan trädgränsen. Vacker väg och troligen en miljövänlig grusväg som är väl trafikerad. Påminns om 60- och 70-talen i Värmland där jag bodde. Det fanns flera vanliga och också hårt trafikerade landsvägar som då inte var asfalterade. Tjällossning och med hålor året runt. Inget fel på underhållet precis men det blir snabbt hålor som växer med mycket trafik. Visst åker man då och då på grusvägar idag också men på marginalen jämfört med då. Kollar på bilen efteråt... och minns hur bilarna såg ut på 60-talet hemmavid. Tog en bra stund med slangen under och innan man kunde ge sig på med svampen. Knappt så man ibland såg vilken färg bilen hade. Satt stenhårt. Känns som mycket länge sedan men det är det ju inte.

Mycket speciellt ljus idag. Det ligger mörka och till och med svarta moln runt om oss. Men just där vi är skiner solen stundtals. Märkligt och speciellt. En liten kortare vandring bestämmer vi oss för. Varför åker man ända hit för att knalla omkring i naturen? Går inte det lika bra att göra hemma? Nja, inte riktigt. Det finns fler dimensioner än bara en stig i skogen. Tystnaden. Perspektivet. Orört.

Trodde inte att jag skulle få användning av D500 och 200-500 telet. Men det var med i bilen i alla fall. En stor fågel följer bilen under flera hundra meter ovanför och bredvid. Ber min fru hålla koll på om den sätter sig i närheten när den viker av. Det gjorde den. Förstod att jag inte har mer än 10-20 sekunder på mig från det att jag går ur bilen. Behövde göra det för att hämta kamera ekipaget. Väljer bort fepplet med stativet. Det får bli handhållet och 1600 ISO idag. Osäker på vad det är för fågel. Tänkte fiskgjuse med de relativt smala vingarna men är osäker. Kanske någon vet bättre? Ris i vägen och bilden vinner inga priser men vilken fin naturupplevelse - tack så mycket.

Gick fram för att få en bild utöver fjällnaturen vid Flatruets högsta punkt. Skrämde två renar. Gick efter bilen och kunde komma någorlunda nära. Helt tillräckligt nära för telet vilande på sidorutan i alla fall

Har varit i fjällnatur flera höstar nu. Vackert men det behövs sol och ljus för att man någorlunda ska kunna återge det på en bild. Tror jag ska åka tidig sommar nästa år. Blomprakten längs vissa leder tar nästan andan ur en. Det kostar i alla fall inget att längta

Danmark - nästan hemma

Vi har varit utomlands... Ja, Bornholm ligger ju i Danmark. En trevlig upplevelse på många sätt. Ön ser så liten ut på kartan men när man är där och åker omkring med bilen så känns den inte alls liten. Finns mycket att se och uppleva. Man har också verkligen ansträngt sig för att göra hela ön cykelvänlig. Även om vi inte valde att cykla av olika skäl tror jag att man har lyckats mycket väl. Imponerande med alla toaletterna som finns utplacerade.

Bilden nedan är på den stora fästningen Hammershus. En fornborg från 1150 eller 1250. Man är lite osäker på året läser jag på en skylt. Lunds stift var inblandat i byggandet en period. Har även tillhört Lubeck. Ägandet av borgen har vandrat mellan kyrkan och danska kungahuset. Läser även om namn på flera konflikter eller krig med Danmark som har med Bornholm att göra  och som jag aldrig förut har hört talas om.

Det tog en tag att förstå vad området Koltippen var för något. Man bröt eller kanske rättare sagt så grävde man upp massor längre bort där stora djupa ytor numer är fyllda med grönfärgat grundvatten. De har även fått "gröna" namn. Smaragdsjön ex. De upptagna massorna körde man på räls ned till stranden och där separerade man och tog tillvara brunkolen. Brunkol är inte stenkol och heller inte torv. Träffade på en äldre kvinna - ett år yngre än jag.... som berättade att under 2:a världskriget eldade man med brunkol. Den har hög vattenhalt och behöver torka men den är mest känd för att den luktar illa när man eldar med den. Antar att hon hade fått det berättat för sig. Apropå industrihistoria så har det även funnits en järnväg på ön. Kvinnan... hade åkt med tåget när hon var barn.

Har badat vid flera stränder över hela världen. De finaste har jag nog tyckt finns i Brasilien. Problemet där... är bränningarna. Får se upp med baksuget och man kan behöva vara god simmare för att kunna ta sig över där 1-3 meter vågor bryts. Här tror jag att det är ett badparadis bl a för barn. Baksuget är nog försumbart här vid fantastiskt vackra Dueddo strand. Hmmm... skulle under en vecka vilja bo här i närheten så man enkelt kan promenera upp och ned till vattnet. Flera gånger per dag. 

Den gula färgen som Sallinge kyrka är målad i återkommer många gånger med lite olika nyanser som husfärg på Bornholm.

Vi var även till Christiansö som ligger nordöst om Bornholm. En timme med snabbgående båt. En fd fästning som användes mellan 1684 och 1856 läser jag på. Finns ett gäng hantverkare som underhåller hus och anläggningar så att inget förändras. Hela 90 bofasta på en ö som inte är större än några fotbollsplaner. Läser att mellan 40.000 - 50.000 personer besöker ön under ett år. Helt otroliga siffror.

Det finns i närområdet så mycket att se och fundera kring.

Hur kan man känna igen sig

... fast man aldrig förut har varit på platsen?

Besökte Stensjö by som ligger i Oskarshamns kommun. Sevärdhet med brun kringla skylt utefter stora vägen. Man åker fram för att kolla. Ett kulturreservat som är skyddat för framtiden. Det första som slår en är gärdsgårdarna längs vägen. Flera km och då en praktiskt åtgärd av flera anledningar - naturligtvis. Men så vackra de är och så vackert det är att titta på dem längs vägen. 

Har medvetet utelämnat bilder på husen i byn därför att jag kände igen mig. För att den känslan ska kunna överföras till en läsare behöver ju bilden på något sätt "bevisa" att jag har rätt. Har ju aldrig varit här förut.... Kollar på hemsidan och läser . "Flera scener i Astrid Lindgrens filmer om Barnen i Bullerbyn och Emil i Lönneberga är inspelade här". OK - det är därför. Märkligt ändå. För att bevisa för någon annan behöver man ju ta ett kort på trappan, vägen etc och helst säga vilken scen eller film den var med i. Kan jag inte men jag känner definitivt igen mig. Skulle nog ha kollat mer noggrant på hemsidan innan. Då kunde jag ha ändrat besök fokus och istället gått omkring och letat scen minnen från filmerna.

I min barndom - tidigt 50-tal har jag minne från brunnar av den här typen. Hinken med kättingen. Hur det lät när mamma slängde ned den och vevade upp. Mjölkflaskan på mjölkbordet ute vid vägen. Slaskhinken. Känns som om det är flera 100 år sedan men det är det ju inte.

Förresten... så befriande enkelt allt blir med min "alltid med" kamera  - Fujifilm X100V

Utan choklad överdrag

Trosa är "hemma" för mig numer. Det är även "min lilla stad" som Gunnar Wiklund ofta sjöng i radion för drygt 100 år sedan.... Känns det i alla fall som. En sommarstad med omfattande båt- och husbilsturism nära de centrala delarna. Ännu mer och fler ute vid den fina campingen. Inte riktigt lika mycket den 17/8 fast det känns allt annat idag än att sommaren skulle vara över. Förutom min fru har jag som sällskap min Fujifilm kompakt hängande i en handlovsrem. 

Denna sommar måste ha varit en helt perfekt båtsommar. Lite sugen blir man ju att skaffa båt igen.... men allt har sin tid. För mig har båten och båtlivet nog haft sin period. En liten vemodig klump i halsen när man tänker tillbaka på halvstora barn och en spegelblank Vänern. På väg hem sent i en ljum sommarkväll. Ena sonen framme i fören som kollar när vattnet viker undan. Den andra i aktern som tittar in i propellervattnet. Vi är helt tysta och bara är....  Det blir aldrig bättre än så. 

Vi är sugna på glass. Bara Tereza och jag. Inte Fujin. Lösglass i kulor blir tyvärr gärna för mycket. Känns som en hel måltid. Kollar efter vanlig pinnglass utan cm tjockt mäktigt - äckligt - choklad överdrag. Svårt... men vi hittar i alla fall en pytte liten SIA glass med bara vanilj. Det får duga

Lite loj men trevlig sensommar promenad i makligt tempo. 

Tillräckligt kompakt mogen?

Pratade här om dagen med en av mina fotokompisar. Han berättade att han gärna skulle vilja ha en "kompakt". Vet om min naturligtvis och vi pratade lite om vilka som finns och vad man behöver betala för nytt. Han verkar också kommit till samma nivå som jag i mitt fotograferande. Lite åt "back to basic" hållet. Som det började en gång. Lite "street", lite rundvandrings bilder, lite situationer med vänner och familj etc. Det var intressant.

Han kollar på nätet när vi pratar och han berättar vad han ser. Jag lyssnar när han mest för sig själv pratar om vad som vore lämpligt och vad han skulle kunna få i inbyte för sin DSLR med tillhörande objektiv. Har en annan fotokompis som också vill ha en kompakt fast jag tror inte just han vill byta bort det han redan har. Samma som jag men "vill ha något smidigare" att ha med när man besöker, reser eller turistar. Inte alltid stora kameraväskan

Bilden nedan är tagen med en allt annat än en kompakt. En Fujifilm GFX100S. Går att ta "street" och spontan bilder med en mellanformatare också men den kameran är fotandet annorlunda. Inte nödvändigtvis bättre men annorlunda. Gillar detta annorlunda mycket

Min fru Tereza vill inte ha fler kameror. Hon är mer än nöjd med sin Nikon Z7 och i detta fall som på bilden nedan det extremt bra Nikon Z makrot. Hon använder hellre mobilen som kompakt eller mer rätt som komplement

Har det med fotomognad att göra att man vill light fota mer eller kanske mer rätt uttryckt - spontan fota? Vet inte men kanske kanske lite. När det var som värst hade jag en stor fotoryggsäck att ha i det jag behövde just då. Det var faktiskt en stor militärryggsäck som jag hade inrett. I bilen fanns förutom den även 2 st special inredda aluminium väskor med objektiv, blixtar, slädar och annat som jag plockade från. Spagat stativ, litet makro stativ och utvecklingsbara reflexskärmar. Hade även ett transparent makrohus som man kunde ställa över blomman etc för att få en speciell ren bakgrund eller för att få lä för vinden. Hål för blixten.. osv osv osv

Idag känner jag mig istället mer kompaktkamera mogen. Inte övermogen men ändå. Vill bara ta bilden jag ser. Nu! Inget feppel och optimerings krångel. Fånga ljuset här och nu eller bara situationen. Sedan är det bra. Inte heller lång tid vid datorn. Har det med åldern att göra? Kan inte låta bli att tänka om det är så. Lathet då...? Nja, tror inte det. Men jag upptäckte att fotoglädjen ökade markant ju mer jag använde min nya kompaktkamera. Det blev igen som det en gång startade. Inte så pretentiöst. Enbart kul

Men jag använder "alla" mina kameror flitigt. Finns inget motsatsförhållande precis. Bilden nedan är en kompaktkamera bild tagen vid ett besök vid Stockholms stadshus som jag valde att inte redigera fast dator programmet både kan räta upp och dra i perspektivet. En Fujifilm X100V. Stora kamera ryggsäcken var inte med. Så klart. Inte ens enbens stativet.

Är inte där än som min fotokompis är som funderar på att sälja av allt och istället bara ha en bra kompakt. Nej, det är fortfarande kul att kunna ta på fåglar och djur. Fjärilar och blommor. Makro och tele fotandet är inte 75% längre. Det har minskat något. Definitivt

Men leta upp det sparsamma ljuset med mellanformataren det gör jag med glädje. Krångelfotograferandet med prylar har kanske ersatts med ett krångelfotande tidigt eller sent ute på en hal sten