Operation kameratömning

Om att ta slut på film i kameror

Jag har länge nog haft film i ganska många kameror. Och då blir det gärna så att de aldrig blir sluttagna. När jag planerar att fotografera något tar jag gärna den kamera som passar bäst för tillfället, eller humöret. Så nu i helgen tog jag tag i saken och gjorde slut på film i tre kameror. Även om jag hade ett bättre val för de motiv jag tänkte mig valde jag en av de som snart hade slut på film. Och det gick naturligtvis skitbra. Det hade en positiv effekt på fotolusten också. Nu har jag bara tre kameror kvar med film i. Nikon F6, Zeiss ZM (med svartvit film) och Olympus OM-2n (med färgfilm). Mina favoritkameror just nu. Jag har ställt undan Bronica S2A, Rolleiflexen och Leica M4-P. Det känns lite ovant att inte ha film i en mellanformatare men jag resonerar som så att jag sätter i en film så snart jag har ett projekt det passar för och då blir jag ju inte bunden av att det redan sitter en film i (som kanske inte är det bästa valet).

Några bilder från de senaste rullarna då. Färgfilmen har jag inte fått tillbaka än så det blir bara svartvitt den här gången.

Handelsträdgården Plantaget vid Bergianska. M4-P

Löt kyrka längs Grönsöövägen. Bronica S2A (6x4,5)

Detalj av Ericsson studio i Kista. Rolleiflex 3,5B

Eders Hängivne

Lejonen sover ikväll

Om ett musikaliskt minne

När det gäller musik så finns det bara gamla inspelningar att ta till om man vill minnas. Här kommer ett minne från min tonårstid. Tack vare Youtube så minns jag den.

Den skapades långt innan jag var född men jag hörde den ofta på radio i tonåren. Och texten passar bra till min bild.

Wimoweh med The Weavers

"In the jungle, the mighty jungle, the lion sleeps tonight"

Eders Hängivne

Lost and found

Om att hitta försvunna negativ

Jag håller på med att skanna mina diabilder och det föranleder mig att ta fram dialådorna för att titta igenom dem. Bakom ett par staplar av lådor hittade jag ett par kuvert med negativ. Det ena kuvertet innehöll negativen från min allra första rulle som jag tog på en skolresa i maj 1964. Som jag har letat efter dem! Den gången använde jag pappas Nettar 515/16 som han förärat en rulle svartvit film och gjort de inställningar som han ansåg behövdes. Jag behövde bara spänna slutaren, sikta och trycka på utlösaren. Och förstås inte glömma att dra fram filmen till nästa ruta. Jag lyckades med allt och när pappa framkallat filmen och gjort kopior till mitt album hade jag 12 st unika bilder att titta på. Men nu hittade jag bara halva rullen, så mysteriet kvarstår. Var har de tagit vägen?

Det andra kuvertet har jag inget minne av att ha förlorat alls så det blev en spännande stund med skannern med bilder som jag inte minns att jag tagit överhuvudtaget. Motiven var dock omisskännliga. Jag vet att jag har tagit de bilderna. Förmodligen med min Agfa Isola 1. Här  är några exempel.

Fotoklubben åkte till Tossebergsklätten norr om Sunne. Utsiktstornet ger en fin utsikt över  en fin del av Värmland. Toppen kallas Gurlita klätt av Selma Lagerlöf.

Lego var vår favoritleksak. Här har vi med samlad ansträngning byggt en järnvägsstation med lok, vagnar och perronger.

Vår bil i vintermiljö.

Farbror Rogers Hundkoja.

Eders Hängivne

Utanför mainstream

Om Galleri FS

Det var längesen sist jag försökte få med en bild i Galleri FS men för ett litet tag sen försökte jag i alla fall. Det gick inte den här gången heller. Jag fick ett mail där jag föreslås idka i alla fall något uns av självkritik. Jag undrar om man skulle säga likadant till en konstnär? Nu var min bild analog (förstås) och jag tog ut svängarna ordentligt med filmens egenskaper. Jag tyckte resultatet blev bra. Så bra att jag skickade in den till National Geographics för några år sedan och fick den publicerad bland läsarnas bilder. Men det är ju inte Galleri FS det. Jag säger inte att Galleri FS har dåliga bilder. Absolut inte. Det är många fina bilder där, men inte så många som tar ut svängarna. Nåväl, jag gräver inte ner mig för det.  Anders Berlin och jag har en privat tävling; Den som först får in en bild i Galleri FS har förlorat. Det är väl därför vi så sällan försöker.

Jag har gett den titeln "Sunrise". Bilden är tagen på Örnäs camping i Åmål  tidigt en morgon när solen just har kommit upp ur horisonten. Jag står uppe på en kulle intill husbilscampingen.

Bilden är tagen med min Nikon F6, Nikkor 50/1,4 och med filmen Acros 100. Jag pressar filmen till 1600 ISO (fyra steg). Jag använder t o m ett rödfilter för att få ytterligare effekt ur den. Ja, döm själv. Jag blev nöjd med resultatet även om negativet blev väldigt svårkopierat. Men som digitalbild duger den. Utom i Galleri FS där jag inte hittar många som törs ta ut svängarna i bildredigeringen. Där gäller det nog att hålla sig till mainstream.

Eders Hängivne

911

Om milstenar i världshistorien

Idag minns vi en av värlshistoriens större (och tråkiga) milstenar. Attacken på World Trade Center och Pentagon tisdagen den 11 september 2001. Jag tror vi alla vet vad vi gjorde den dagen. Jag jobbade (förstås). En arbetskamrat kom och skrek i vårt öppna landskap att ett flygplan hade kraschat in i WTC:s ena torn. TV:n i ett konferensrum var påsatt och vi skyndade dit för att se nyheterna i realtid. Medan vi tittade förundrat kom det ett plan till och kraschade in i det andra tornet. Det var overkligt, som en film. Hände det verkligen? När Berlinmuren föll minns jag inte vad jag gjorde men det var likafullt en annan milsten i världshistorien. I båda fallen finns ett tydligt före och efter i vår tideräkning.

En helt annan milsten i historien står min farfar för. Han bodde i Slottsbron, strax söder om Grums i Värmland. Vid något tillfälle hade han ett ärende till Säffle och han passade på att gå till frisören och klippa sig. Denna händelse refererade farmor till när annat skulle ihågkommas. "Det var året före Gösta klippte sig i Säffle". Eller några år efter. En milsten inom familjens tideräkning. Vilket år det var tror jag ingen kommer ihåg längre. Både farmor och farfar är sedan länge döda. Jag tror att farmor klippte honom annars och det var nog därför det var så märkvärdigt, så minnesvärt.

Min pappa tog bilden med sin Rolleicord i slutet av 60-talet

Eders Hängivne