Hobbyverkstad

Det var nära att jag glömde att månaden augusti går till historien. Det gjorde den 1990 också. I mina yngre dagar hade jag plenty med hobbies. Jag ska inte här räkna upp alla men konstatera att det gick åt mycket tid att fixa och dona med dem. Så mycket att jag vinterbonade förrådet som var en förlängning av garaget. Månadens profilbild är tagen i min nyinredda hobbyverkstad. Verktygstavlan är nyss uppsatt men inga verktyg har hängts upp ännu. Och jag tar en välförtjänt paus. Vem som tog bilden kommer jag inte ihåg. Förmodligen en av mina söner eftersom jag inte har några döttrar. De hade förstås som familjetraditionen bjöd fått kameror i tidig ålder. Och där rann rullarna snabbt igenom. Knäppglada barn är både roande och ett stort finansiellt bekymmer. Man måste ju framkalla snapshotsen! Nå, lite av den fotografiska ådran har de nu alla. Den äldste kör en DSLR, mellansonen har långlånat en av mina Rolleiflexar och minstingen har även han en kamera för film. Som är laddad även om filmen har suttit i i drygt ett år. Häpp!

Mörkrets gärningar

Om vad som sker i det röda ljuset

Nu äntligen är jag redo för att visa lite mörkrumskopior för allmänheten. I själva verket tjuvstartade jag för ett par veckor sedan med en bild i en klubbtävling. Den vann inte =) Fotografiskt silverarbete värderas inte på samma sätt som om det vore smycken. Trots att det är nästan lika mycket arbete och resultatet liknar ett smycke (i alla fall för fotografen). En silversmed har säkert en annan uppfattning. Men när jag svettats mig igenom ett pass i mitt trånga och varma mörkrum känns det verkligen som att komma ut ur en smedja när jag är färdig. Men nu är ju inte bekräftelsen poängen med det hela. Tillfredsställelsen med att ha gjort det själv är belöning nog för mig. Än så länge =) Hantverket har absolut en tjusning som jag unnar flera att upptäcka.

Rosenhills café. Rolleiflex,  Tmax400, Ilford Multigrade IV glossy plastpapper. Skannad kopia.

Sydamerikansk flöjtmusik på Sergels torg. Samma data som tidigare bild.

Stockholm cruising. Zeiss ZM, Tmax400, Ilford Multigrade IV fiberpapper warmtone sidenmatt. Skannad kopia

Pianot. Zeiss ZM, Tmax400, Ilford Multigrade IV glossy plastpapper. Skannad kopia.

Bröder. Zeiss ZM, Tmax400, Kodak Polymax II RC plastpapper. Skannad kopia. Här har jag medvetet låtit bli att efterlysa bakgrunden.

Samtliga  bilder är framkallade i Dektol 1+3 och Tetenal Rapid Fixer 1+9

De visade bilderna har en helt annan lyster in real life. Jag valde att inte efterarbeta dem i PS utan visa dem som de kommer direkt ur skannern. Jag tycker de ser sämre ut på skärmen men det är inte mycket att göra åt om man inte vill fuska digitalt.

Innan jag kör igång med enstaka negativ har jag "värmt upp" med några blad kontaktkopior. Jag har också kört "löpande band" med bilder från samma tillfälle på små papper 10x15 cm. Har man väl ställt in allt för den första bilden är det som regel bara att köra på med fler negativ från samma rulle. Zeissen exponerar mycket jämnt och fint. Jag har t o  m funderat på att göra en fotobok i mycket liten upplaga bestående bara av mörkrumskopior. Men jag måste hitta ett bra sätt att binda in dem på först. Snyggt ska det vara!

Svartjobbarn

Grå vardag

Här hade jag skrivit en längre text för att tala om att jag upptäckt och laddat upp ett kvarts tusende vardagsbilder i min Portfolio. Men så försvann inlägget plötsligt och jag ids inte skriva det igen. Ni vet, såna där bilder som man aldrig annars bryr sig om att visa. Kanske inte ens för sina närmaste. De bara ligger där och skräpar på en hårddisk. Nå, nu är det sagt och gjort i alla fall. Välkommen in att koppla av med lite "skitbilder". Det bästa som kan hända är att du tycker att dina bilder är bättre. Det här är mitt sätt att uppmuntra dig =)

Mellanformataren

PS
Alla bilder är gråa. Även de som är tagna på röda dagar. Albumet hade länge bara fem bilder men sedan jag gick med i poolen "Vem älskar Curt Larsson" så undrade jag om jag hade några fler. Och det hade jag. 

Abbe och jag i Kungsträdgården

Barnbarnet Siri (th) och kusin Josefin (tv) twistar och sjunger

Tjänsteresa. Köpenhamn, tror jag. Med en Kiev 4AM

Alla bilder är tagna under min vakna tid och skildrar således allt jag är inblandad i. Jag har alltid en kamera med mig. Utan den blir det inga vardagsbilder.

1000 meter böcker

Om törsten efter kunskap

Det gick åt  mycket bananer...

En del dansade fågeldansen...

Promenaden blev nog dubbelt så lång. Många rundningsmärken...

Analogsprut

Om en mästares yield

Lika bra att säga det med en gång: Jag beundrar Henri Cartier-Bresson. För hans fina bilder och enorma livsverk. Men hans yield (användbara bilder ur hela produktionen) verkar inget vidare.

Det är lätt att ta tusentals bilder digitalt. Särskilt om man inte tänker så mycket utan bara trycker av. Under hela sitt liv tog HCB 14.572 rullar film*. Om vi antar att dessa var 36-bildersrullar tog han alltså 

524.592 bilder

Han hade ingen motor på kameran och den tog heller inte flera bilder/sekund. Varje bild är tagen med en konstnärs säkra blick för komposition. Säkerligen utan alternativa exponeringar eftersom de flesta av hans bilder är ögonblicksbilder.

Mera statistik. Publicerade bilder i tidskrifter.

30-talet: 151 bilder

40-talet: 984 bilder

50-talet: 3097 bilder

60-talet: 944 bilder

70-talet: 237 bilder

80-talet: 50 bilder

90-talet: 86 bilder

00-talet: 4 bilder (fram t o m 2002)

Totalt 5553 publicerade bilder

Jag gör dessutom det antagandet att varje publicerad bild är unik i dessa fall eftersom det handlar om tidskrifter. Och jag räknar inte de många utställningar han deltagit i därför att jag tror att de till största delen bestått i redan publicerade bilder. Ett tänkbart scenario  men en approximation som ändå leder mig fram till poängen.

HCB:s yield var alltså ca 1%! Han satte förvisso sin egen ribba högt vid granskning och godkännande av bilder. Men även om han hade varit mindre kräsen så hade procenten inte ökat nämnvärt, kanske till 3%. Han var således en bildsprutande analogfotograf av nära nog digitala proportioner =)

Intressant att notera är att han hade sin storhetstid på 50-talet, trots två allvarliga dippar i produktionen 1954 och 1956. Det var de åren hans kompanjoner i Magnum, Capa och Chims dog.

Över en halv miljon bilder! Hur många har du sett?

Och handen på hjärtat. Hur många bilder ratar du efter en halv miljon exponeringar om du är riktigt kräsen med resultatet. Kommer du upp i en yield på 1% publicerade bilder om du har obegränsat utrymme på internet?

Mellanformataren

*Boken jag hämtat alla data från heter The Modern Century av Peter Galassi.

PS
Man har missat att det finns tre bilder av HCB i den fina boken Arbetets värld, utgiven av Arbetets museum i Norrköping 1991. 

PPS
För att inte få bildombudsmannen på mig för olovligt utnyttjande av HCB:s bilder har jag valt att sätta in några av mina istället. Det får du stå ut med =)