Rosenlundare och andra bildstilar

Om varför svenskar är naturromantiker

Mitt i midsommarens oerhört traditionella väder sitter jag inne och myser med en bok mellan solstänken. Det både regnar och åskar  ute men i  mitt knä ligger solen och gassar. Jag läser Kurt Bergengrens "Tänka med ögonen". På ett lättsamt sätt bogserar han min okunnighet genom den svenska fotografins historia under det senaste seklet.  Jag inser nu varför svenskar och svenska amatörfotografer är naturromantiker. Det är Svenska TuristFöreningens fel! Alltsedan deras första årsbok med fotografier kom ut 1897, med den nya tekniken autotypi för att återge bilder i tryck, har svenskarna matats med bedårande bilder av Sverige och svensk natur på ett sätt som lockade dem alla ut för att själva undersöka hur det verkligen är med den saken. Eftersom amatörfotografin tog fart i samma veva tog man kameran med sig för att föreviga intrycken och njuta av sina fotografiska  landvinningar i vintermörkret.

Till en början skedde detta i den egna bostadens närhet men allteftersom folkhemmet byggdes och lagstadgad semester infördes, välfärden ökades och resandet blev överkomligt  letade sig svensken allt längre ut i Sverige för att upptäcka den överdådiga naturen. För att se det andra hade sett med sina kameror och själva ta sina egna kopior av samma motiv. En tussilago i Norrland är inte likadan som en i Småland! Men dalkullor finns bara i Dalarna. Man anar också att följden blev svenskarnas ivriga lust att campa, först med cykel och tält, senare med bil och tält  för att slutligen dra ut med bil och husvagn. Livet och äventyret utvecklas!

Åskilliga fotografer vidtog fotografiska expeditioner för att ta bilder för STF:s kommande årsbok för att nära de bild- och äventyrstörstande svenskarna. Rosenlundaren föddes. Den första svenska bildstilen med vitstammade björkar i dimma, gyllenbruna furor i kvällssol (och svart/vitt) medan en älg står och dricker vatten vid en sjö. En och annan människa avbildas med colgateleende och sportiga kläder när hon går över daggstänkta berg. Fotografins Hötorgskonst.

Även jag har lyckats med en tvättäkta rosenlundare! Rapsfält på Munsö tagen 2009 med en Rolleiflex. Om jag hade tävlat med den på 50-talet så hade den garanterat hamnat i STF:s årsbok! Även om den hade varit i svart/vitt.

Mätta på rosenlundska bilder väntade förstås så småningom en ungdomlig revolt mot den förhärskande bildstilen. Detta skedde åren kring 1950. Ett gäng unga fotografer, som kallade sig De Unga, ställde ut bilder som var allt annat än rosenlundare. Den nya bildstilen både häcklades och berömdes. Några av de unga for utomlands och fick nya intryck av, i Sverige, okända fotografer. Ett fönster öppnades ut från den svenska fotografins ankdamm när nya namn blev bekanta. Brassai, Cartier-Bresson, Capa m fl.

Mina egna försök till revolterande bildstil kan enklast åskådliggöras med ett par experimentella bilder från pappas mörkrum ca 1969. Den svenska bildstilen hade blivit mer experimentell på 60-talet. Negativen är 6x6 så jag använde antagligen en Nettar eller Agfa Isolette.

    
Stor bländare, tid B, oändligt avstånd och ruska på kameran lite. Bild!

Flitig läsare (läs tittare) av pappas fototidningar var jag förstås. Aktuell fotografi och Foto är de jag minns bäst. Mest tittade jag efter lättklädda flickor. Det var ju den sexuella frigörelsens decennium och det märktes i fotografin! Naket eller lättklätt var 60-talets bildstil. Långt från rosenlundska fotografier även om gubbarna i fotoklubben klamrade sig fast vid denna stil år ut och år in.

Långt senare ägnade jag mig åt att fotografera former (läs vägräcken), brandstationer och makalösa stilleben. Den tiden är lyckligtvis förbi. Men ibland får jag ett återfall och då är den nya digitala tekniken en tillgång. Delete-knappen är en Frälsare i nöden. Eller Återställare, hur man nu ser på saken.

Rosenlundaren är dock seglivad. Svensken och hans kamera är fortfarande fascinerad av naturen och i brist på bättre motiv fortsätter han att fotografera trädstammar, älgar och gråsparvar som om ingenting hade hänt på hundra år. Stillsamt tänker jag nog att det räcker att titta i gamla fotoböcker av Jan Lindbladh eller Sven Gillsäter för att se den exotiska naturen. Uppleva den gör jag med en enkel biltur ut på Ekerö. Utan kamera.

Mellanformataren

PS
Det här är ett kåseri och jag är inte petnoga med fakta. Verkligheten brukar vara mer komplicerad och jag tjusas av att göra förenklingar. Men i huvudsak är det som jag skrivit hur jag uppfattat K. Bergengrens förnämliga bok. Och jag har inte läst färdigt...

Rolf jansson 2011-06-26 09:51

Hej Thomas!Tack Thomas,läsvärt,gult och blåt är sverige.

Må alla dagar vara sig lika och morgondagen
lik en fågel susa ned i denna aftons rede.
_ Poppelkronor som ljusa bländverk
lyfter gyllene midsommarstänger
upp i skyar,skuggiga och flammigt blå.

mvh Rolf

Besvara

Nisse Larsson 2011-06-26 10:28

Ibland blir det svartvita naturbilder med sjö och träd med digitalern för mig också. Tänker jävla STF-are om dem. Det är bara stofilerna i fotoklubben som fortfarande älskar sånt. När jag sist fotade natur var det stridsvagnar i dom i alla fall. Men ditt rapsfält ser ju fint ut med molnens i skyn, gult och blått. Hade säkert vart en omslagsbild på STF årsbok. - Nilserik

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-06-26 10:50

Det är underligt hur lättpåverkad man är! Idag skäms jag lite för mina rosenlundare och numera laddar jag inte upp de få återfallen på FS =) Men det kan nog dyka upp en och annan i bloggen.

Svara

Tomasz 2011-06-26 10:37

I mitt knä ligger din blogg och gassar (fast det är nog datorn som är varm.)
Läs mer för guds skull ! Och blogga om det, det här var ju skön läsning!

Ha det gott! /Thomas

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-06-26 10:52

Läsa mer ska jag göra och det finns redan stoff till fler blogginlägg. Men jag ska inte ta nöjet ifrån dig. Köp boken och läs själv =) Helt säkert blir det en vanlig svensk sommar med många timmars regn.

Svara

Kurt Nord 2011-06-26 10:51

Har läst ett antal artiklar av Kurt Bergengren i Fotografisk Årsbok från början av 60-talet och jag förundras av hur aktuella de fortfarande känns efter 50 år. Måste säga att många av artiklarna i Fotografisk Årsbok är riktigt läsvärda idag då vi verkar sitta fast i samma frågor nu som då :)
Har införskaffat åren 60-71 och håller så sakteliga på att ta mig igenom dem. Förutom texterna tycker jag böckerna innehåller fantastiskt roliga/intressanta bilder och det är ett rent nöje att plocka en bok från bokhyllan och bläddra i till fikat.

Jag tror vi alla har en Rosenlundare inom oss och det kan nog vara bra att släppa ut honom ibland i lagom doser för att inte bli nedtyngda av ett oförlöst primärbehov ;)

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-06-26 11:16

Fotografisk årsbok är bra litteratur! Jag har samlat på mig en näranog komplett uppsättning från 46-68. det käftas flitigt om olika ämnen som fortfarande känns aktuella. Låt vara att framkallningsrecepten inte längre känns befogade =) Och det är utmärkt fikalitteratur. Också för läsfåtöljen när TV inte har något särskilt intressant att erbjuda.
Jag ska dessutom villigt erkänna att det bor en rosenlundare i mina gener också. Men återfallen blir färre och färre. Månne kan jag bli botad en vacker dag.

Svara

Arianna 2011-06-26 11:13

Tack för ett namn på symtom som ibland dyker upp. I synnerhet i denna årstid händer det att jag drabbas av Rosenlundiasis inför en rågåker eller en blank sjö med svanar. Formen är dock mild och under kontroll. Men boktipset tar jag raskt till mig, och så tackar jag och bugar för ännu ett inspirerande kåseri. Jag tror jag har sagt det förr men: du är BÄST, Thomas!

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-06-26 11:23

Jag är ytterst tveksam till betyget BÄST. Men låt gå =) Det är vårt natur- och kulturhistoriska arv som får oss att producera bilder i den rosenlundianska stilen. Människans utveckling går fort numera. Det behövs bara några generationer så har vi ändrat våra gener för bildsmak. Det lär dröja några generationer till innan rosenlundsgenerna förvandlas till något annat... Macrogenernas bildstil är på stark frammarsch, t ex. De har utvecklats från rosenlundarnas närbilder med den tidens klena närbildslinser.
Du är stark om du kan hålla emot även en mild form av sjukdomen. Berömligt.

Svara

Joakim K E Johansson 2011-06-26 13:19

Bra och intressant inlägg.

Jag läste boken om Tio Fotografer för några månader sedan och det är märkligt hur vissa diskussioner och även bilder bara går runt i cirklar.

Egentligen diskuterar vi samma saker nu som då. Och egentligen tar vi bara samma bilder om och om igen.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-06-26 15:29

Tio fotografer står på min inköpslista även om jag redan bekantat mig med den en del. Tore Jonsson bilder från Hallarna i Paris är en höjdare. När jag läste Auréns text fick jag en brinnande lust att åka dit och fotografera. Men boken beskrev ju redan 1967 något som var på väg att försvinna!
Bilddiskussioner har en tendens att upprepa sig med någon outgrundlig årscykel men det är nog egentligen bra. Det är lite synd bara att bilden och bildstilen inte utvecklas särskilt mycket genom åren. Som om vi aldrig lyckas tränga oss ut ur puppan.

Svara

EGW 2011-06-27 01:31

Ett sådant trevligt kåseri! Rosenlundare är ett begrepp jag missat. Däremot minns jag fototidningarna från den tiden. Och så fanns ju Se! Stundom illustrerad med bilder av Kary Lash, vars glamourfoton i belysning av senare tiders brutala sexvåg framstår som söta och oskyldiga :-) Nu förstår jag i alla fall något bättre din aversion mot naturfoto :-)

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-06-27 05:33

Tidningen SE hade vi inte hemma. Det var decennier sedan jag hörde något om Kary Lash. Undrar vad det blev av honom?
Behöver jag nämna att jag inte gillar camping heller =)

Svara

Evacent 2018-02-18 13:01

Så äntligen fick jag svar på vad en Rosenlundare är! Tack! :-)

Hälsar
Eva

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2018-02-18 14:55

Vad bra! Du kan ju läsa boken också. Den finns säkert på biblioteket.

Svara

Måns H 2018-02-18 21:33

Boken kan fortfarande (feb 2018) köpas ny på Adlibris! 134:- är ett fynd.

Svara

ylva_h 2022-01-20 22:55

Så trevligt att Bengan länkade åter till din blogg. Jag tycker nog den håller fortfarande efter 10 år (!). Och kan vara bra som varning inför den kommande växtsäsongen. Fast i år har barkborrarna tagit skogen så det får bli älg på hygge...

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2022-01-21 07:00

Ja, jag tycker också det var kul. Den är långtifrån mitt mest lästa blogginlägg men ändå. Flera andra är mer lästa.

Svara