om bildanalys

idag får min hund, boyo, vara först i inlägget, fast att han egentligen inte har något som helst med innehållet att göra. men han är söt, och ibland räcker det. 🤗

idag tänkte jag skriva lite om bildanalys. om det inte har framgått, så tycker jag att det är ganska viktigt. åtminstone att förstå principen, och att kunna ha ett kritiskt öga när man tittar på ett fotografi.

med "kritiskt" menar jag inte kritiskt såsom i att hitta fel, utan kritiskt som i undersökande och utforskande. att ställa frågor ur - well, vilket perspektiv man nu väljer, och att göra sitt bästa för att svara på dem. 

jag har ju tänkt mig att jag ska skriva ihop ett litet häfte med grundläggande bildanalys, till club passionista. den kommer att rikta in sig på bildanalys av fotografi, för nykläckta fotografer. vill säga; fokus kommer att ligga på de rent fotografiska delarna - teknik samt de bildskapande delarna (komposition, ljus osv). 

varför jag tycker att det är så viktigt?

tja, inte är det för att jag tror att nån av medlemmarna helt plötsligt får för sig att byta bana och bli kulturjournalister i stället för vad de jobbar med nu. 😅 jag tror att de är rätt nöjda som det är, på den fronten.

nej, jag tycker att det är viktigt att ha lite koll på det här, eftersom jag anser att man kan lära sig mycket om fotografi genom att medvetet betrakta andras fotografier (medvetenhet är viktigt för mig överlag, när det gäller fotografi). 

vad ska den här medvetenheten åstadkomma då, undrar du säkert.

well. flera saker, faktiskt. men de allra, allra viktigaste delarna är: det ger ett språk att prata OM fotografi med, och det kommer över tid att göra så att man börjar tänka lite annorlunda omkring sitt eget fotograferande. man blir mer medveten om vad man gör, och kan börja sätta fingret på sånt man vill förändra. 

så jag antar att det allra viktigaste är att lära sig språket. utöver att kunna prata med andra fotografer, så ger det också förmågan att vara konstruktiv i samtal om andras bilder. 

ska man prata om någons fotografi är det trevligt att kunna uttrycka sig lite mer än att bara säga "bilden är fin". det är nämligen en av de mest förolämpande komplimanger man kan ge någon, IMHO. 

jag tycker till exempel att det är trevligt att kunna formulera varför man tycker si eller så om ett fotografi, om de tekniska delarna (färg/sv, korn (iso), ljus, komposition osv) förstärker innehållet och isf hur, om bildbehandlingen får just det här specifika fotografiet att vara på sitt allra bästa, hur färgerna påverkar intrycket - osv. ni fattar.

man behöver absolut inte bli ett proffs på bildanalys. det handlar verkligen inte om det. framför allt inte för mina medlemmar, som trots allt har fotografi som ett intresse, inget annat. 

men eftersom jag nu har startat upp det här konceptet med club passionista, så är det ju kul om jag kan bidra till mina medlemmars utveckling som fotografer. och eftersom det är jag som råkar veta vad jag sitter på för kunskap, så tar jag mig friheten att bestämma vad jag vill dela med mig av. och jag kan inte dela med mig av allt på en gång, utan jag får försöka portionera ut det i lagoma doser. 😄

om jag ska gå till mig själv, så kan jag säga att jag uppskattar som allra mest att kommentera på, och själv få kommentarer, från personer jag vet pratar samma språk som jag. då vet jag vad de pratar om och vad de menar utan att behöva fundera. 

för att säga "den är fin" med en stor, tydlig, fetstilad PUNKT därefter (vill säga; utan förmågan att uttrycka sig mer) är i min värld faktiskt - ganska förolämpande. 😅

nu är det ju dock så att det troligen är YTTERST få förunnat att kunna uttrycka sig om andras fotografier på ett sådant sätt som jag personligen föredrar. framför allt inte när man fortfarande är nybörjare. 

det är därför det är så viktigt att lära sig. och nånstans måste man ju börja.

och om någon undrar hur jag själv lärde mig; först och främst gick jag en fotoutbildning där konstruktiv kritik och ett visst mått av bildanalys ingick. ett par år senare började jag läsa konstvetenskap med fokus på just bildanalys av fotografi. där ingår både (foto)teori och metod, och då lär man sig i väldigt hög utsträckning språket för att prata omkring fotografi.

en av mina största fördelar när jag skrev uppsatser om fotografi, var dock att jag själv fotograferade. jag hade kunskap som en icke-fotograferande konstvetarstudent inte har, vilket givetvis påverkade hur jag analyserade de fotografier jag valt till uppsatserna.

.. och det var också där nånstans som jag började inse att man kan lära sig oerhört mycket om sitt eget fotograferande, genom att (medvetet!) betrakta andras fotografier.

och nu börjar jag äntligen närma mig sista bilden i det här inlägget. 😅 jag hoppas såklart att du inte bara har glott på bilderna, utan också faktiskt läst texten.

men det är ok om du inte gjort det. isf hoppas jag att du har tyckt om bilderna. 🤗

(är det bara jag som ser en zombiearm med skelettliknande fingrar på i den här bilden?)

varför man gör som man gör

idag när jag var ute med hunden traskade vi ner till lögarängen, som inte ligger jättelångt härifrån. eller, EGENTLIGEN gör det inte det - men när man har trasiga fötter på det viset jag har, så kan det vissa gånger kännas jävligt långt. så var det idag, och jag har suttit och vilat fötterna i flera timmar sen vi kom hem.

nog om det.

på promenaden så gick jag och funderade litegrand på varför jag väljer att fotografera vissa saker. minns, från fotokursen för ett år sen, när en deltagare tyckte det kändes tradigt att fotografera löv och annat, för vad skulle hen med det till. typ.

och näh, det kan man ju undra. 

själv tycker jag dock att det finns många svar på den frågan. dels är löv och andra, små detaljer, oerhört behändiga att träna vissa saker på. går man en kurs för mig får man ju t ex lära sig att se geometriska former, riktningar och annat. det är rätt smidigt att träna på små saker, och därefter gå över till större och större prylar/situationer. 

för min egen del.. det tänkte jag också på när jag gick där. faktiskt så är det flera här på fotosidan som kommenterat just att jag väljer rätt trista motiv, men att det blir så fint i vilket fall.

och det är lite av poängen med det, för mig. det finns så många som fotograferar superläckra miljöer, och bilderna blir jättefina. men det är inte så svårt att ta fina bilder på läckra miljöer, det ger sig själv, mer eller mindre. 

jag gillar det där med att hitta det vackra i det alldagliga, ibland till och med fula. det tilltalar mig oerhört. skönheten i det kan bestå av många saker. det kan vara ett väldigt vackert ljus på ett material som de flesta kanske inte tycker är skitsnyggt (typ; betong, rostig plåt eller liknande). det kan vara, som på två bilder härunder, mönster i en bräda eller löv/annat som ligger på backen och i sig skapar en trevlig balans/komposition.

sen finns det ju sånt jag antingen vet redan innan jag går hemifrån att om jag gör si eller så på den specifika platsen, så kommer det att bli en bra bild. så var fallet med bilden nedan - jag visste redan innan att jag ville gå dit och ta en sån här bild. har ett par till alternativ, men det här är den jag gillade bäst.

bilden härunder är väldigt vanlig bland västeråsare. på ungefär samma sätt som att troligtvis varenda kotte som bor i västerås vid ett eller annat tillfälle har tagit en bild av svartån där den går rätt genom stan. ALLA tar den, och ALLA bilder ser mer eller mindre likadana ut. 

men jag kunde inte riktigt låta bli idag, faktiskt. jag brukar undvika det just därför, men idag gick det inte. 😅

ett annat mål med dagens promenad var att fotografera vatten. i brist på elbafärjan som slutade gå för i år, för flera veckor sen, får man nöja sig med att gå längs vattenkanten och försöka få till nåt kul. det blev många bilder, och tror att över hälften av dem åkte raka vägen ner i skräpkorgen när jag gick igenom bildskörden från idag. men några blev helt ok. jag har ju en liten plan med bland annat vattenbilder, så jag försöker ta tillfällena i akt när de dyker upp. tror inte att jag kommer att använda några jag tar just nu, men övning ger färdighet...

och här ska ni få se en kraftigt dämpad FÄRGmättnad - det tillhör ju inte vanligheterna, så passa på och njut om det är så att ni gillar den. 😄 för min del handlade det mest om att jag gillade hur den högra trädtoppen sträcker sig mot den andra på vänsterkanten. 

här har vi ju ett sånt där bra exempel på sånt som många kanske inte ens skulle se, för att det är så vardagligt. det är en kort, liten trappa utanför ett hyreshus, på väg ned mot lögarängen. jag har passerat den förut, många gånger, men idag SÅG jag den - och den var alldeles strålande vacker just idag.

så. jag gillar att se det vackra där det inte är uppenbart. för mig är det betydligt roligare och mer givande, än att leta rätt på det mest slående ställe jag kan hitta och fotografera där. 🙏

bara för att jag kunde och hade lust

idag var en sån där dag när jag inte hade nån särskild plan med hundpromenaden. jag visste bara att jag ville ta med mig kameran, och det gjorde jag. med ett par av mina (två par) nya skor, trotsade jag min nervositet över att få skitont i fötterna på en längre promenad, och så gick vi just en sådan.

bildskörden blev inte så stor idag, men jag tycker ändå att jag fick till nån enstaka bild som faktiskt kändes riktigt bra. vi har säkert olika åsikter, så jag håller för mig själv vilken/vilka min/a favorit/er är. 

enjoy! 🤗

miljöombyte

jag tog med mig hunden och kameran ner på stan idag. vi har alla (inklusive kameran) bara gått runt här hemma hela sommaren, och jag tyckte vi kunde behöva ett miljöombyte. min hund gillar inte att åka buss eller bil, så vi åker framför allt buss lite då och då så att han ska komma ihåg att det är ok. det går sådär. han föddes som stor, häftig schäfer, men det är ingen som har berättat det för honom. han är en stor, smält mjölkchoklad som är skitlöjlig när det gäller vissa saker. #facepalm

jag hade två mål idag, varav jag lyckades med det ena. jag ville fotografera i, på och ifrån ett av parkeringshusen nere på stan. det är rätt ruffig miljö, vilket jag gillar. utöver det ville jag också till vissa delar av stan där jag i princip aldrig har varit. jag är nästan aldrig på stan numer, till skillnad från när jag var tonåring. men den delen av dagens äventyr gick lite sisådär. jag har köpt nya skor, och fötterna är extremt ovana - tror inte jag behöver säga så mycket mer än så. 

ljusförhållandena i parkeringshuset var väldigt varierande, så det blev ett himla fipplande med slutartider - och iso, faktiskt. en viss slutartid blir rejält underexponerad på 200 iso, men funkar bra på 640 iso. 

vi växlade mellan två våningar i p-huset. först åkte vi upp till våning 5, därefter våning 8. det är många år sedan jag fotograferade i och från den här miljön. det var faktiskt himla kul. våningarna är öppna såtillvida att det inte finns fönster, men de lufthål som är, är såpass små och smala att ingen tar sig ut. de är däremot rätt kul att fotografera igenom. det blir en automatisk inramning som jag är rätt förtjust i.

sen är det ju lite kul att fotografera från ett fågelperspektiv, ned på gatan. jag fotograferade faktiskt lite folk i rörelse, men tyckte inte att det var så mycket att spara på så de fick flytta till papperskorgen.

just i p-huset fanns det drösvis med roliga detaljer. ovan och under är varianter på samma grej. har ingen aning om vad du tycker, men jag gillar dem en hel del, faktiskt.

det finns också en del utbyggnader ut mot gatan, på vissa ställen, våningen/arna under. här är taket på en sådan (ovan). jag känner mig lite överdrivet förtjust i plåten, faktiskt.

den här bilden är ett alldeles ypperligt exempel på hur ett fotografi INTE visar verkligheten. verkligheten såg nämligen inte alls ut såhär. den var till exempel mycket större och mer omfattande än den här bilden antyder och visar. 

jag noterar med viss fascination och förtjusning att det inte verkar spela nån särdeles roll VAD det är jag fotograferar. mitt seende verkar fungera på samma vis, oavsett vad som befinner sig framför kameran. 

ytterligare en detaljbild jag blev väldigt förtjust i redan vid exponeringen.

medan vi ändå befann oss på hög höjd, passade jag på att försöka få ihop några vybilder. det gick också sisådär - den här ovan blev helt ok, men det beror nog på att den mer eller mindre bara innehåller tak. miljöbilder eller större utsnitt är verkligen inte min starka sida.

men såhär tycker jag ändå att det kan funka. 

och här kommer några få bilder från marknivå, innan mina fötter gav upp och ville hem. 

bilder från en kort hundpromenad

den här bilden såg jag redan i sökaren att den satt som en smäck.

dagens bildskörd blev inte alls som jag hade tänkt mig. gick ut med hund och kamera med.. inte den tydligaste av planer, men det var iaf tänkt att det skulle bli någon slags promenad. men inte ens 100 meter bort träffade vi på en granne några hus ner på gatan, och så blev vi stående rätt länge. jag och hunden tog sällskap med nämnda granne när han skulle hem, varpå vi sprang på en kompis till mig och hennes syster, och så blev det ytterligare långt prat. 

och när vi väl hade pratat klart för dagen, var jag så otroligt trött i fötterna att det blev en ytterst kort promenad. vi tog oss till skräpet uppe vid skogskanten igen, och där hittade jag de här bilderna. 

jag måste fundera över det här med skärpan. när jag tittar på mina råfiler, både i utforskaren och i bridge, så ser de skarpa ut. så fort jag öppnar dem i camera raw, däremot, så ser skärpan helt annorlunda ut. ni ser ju själva på bilden här ovanför; den är alldeles för oskarp för att ens vara i närheten av att ha någon som helst form av skärpa.

vet inte om det kanske beror på mitt objektiv. det har, som allt annat tekniskt, ett helt eget liv och alldeles egna åsikter om hur saker och ting ska fungera. vi är inte alltid överens.

här saknas det också tillräcklig skärpa för att vara ett digitalt objektiv. så jävla störigt. det vore en sak om slutartiderna var ngt längre så att jag inte kan hålla kameran still, men här pratar vi om minst 1/60, oftare 1/100. man tycker att det inte skulle behöva bli såhär oskarpt.

på den här tycker jag att det finns rätt bra skärpa på det främre blocket, men det är nästan mer ett undantag än skicklighet.

här finns det lite krispig skärpa på grenen bakom det oskarpa blocket i förgrunden.

ännu mer oskärpa. yay! *ljuger mig knallblå i nyllet*

ett annat alternativ, om det inte har med objektivet att göra, är att det är jag som ser illa. jag har ju glasögon, men jag tycker att det är svårare att se MED dem i sökaren, än utan.

på den här bilden ovan ligger skärpan ganska nära, men inte tillräckligt för att jag ska tycka att den faktiskt är skarp. 

alltså, det här är vansinnigt irriterande.

inte är det mycket bättre här heller.

blesh.

jag har en av flera i rad, knepig dag idag. det är inte mycket som fungerar eller blir som det är tänkt. det är oerhört frustrerande. tur att det finns fler dagar, där saker kan funka bättre.