trött seende ger oskärpa

idag tog jag med mig hundarna upp i råbyskogen. ljuset var på många sätt bättre idag än igår, men rätt eländigt på andra sätt. eftersom jag lyckades med konststycket att hålla mig vaken nästan 30 timmar mellan igår och förrgår, var/är jag rätt trött-bakis idag. det är ett under att jag fick nån som helst skärpa, faktiskt. jag har ju märkt att jag har svårare att få skärpa när jag är trött. är det dessutom taskigt ljus blir det ju ännu svårare - som idag. alltså kom jag hem med nästan inga bilder som faktiskt är skarpa.

jag tror iofs att det är en kombination av att jag själv är trött och således ser illa, och mitt objektiv som i perioder är riktigt drygt med att hitta skärpan. det har ALLTID varit det, så länge jag har haft det. jag orkar inte kolla vad det står på det, men det kommer iaf från den kamera som köptes in när jag jobbade en kort period på hjärnskadeförbundet i stockholm för rätt många år sen. det var uppenbarligen också en canon, som var ännu enklare än den jag har, så jag tror inte att objektivet (varken detta eller mitt andra) är några underverk.

men; nu är jag trött och tänker ägna mig åt ingenting alls innan det är dags att ge sig ut med hundarna igen. de är också helt utslagna, som vanligt när vår julgäst är här. 😄 det är ett stående skämt mellan mig och hennes människor, och jag skickar alltid minst en bild när hon ligger i köket eller hallen och trynar. 😂

övriga bilder blir utan kommentarer - ha en fortsatt trevlig kväll, ni som läser det här idag. 🙏

lögarängen, västerås

jag är fortfarande trött på att traska upp i skogen på andra sidan gatan, så just nu väljer jag aktivt att gå andra promenader med hunden. förr eller senare återvänder vi upp i skogen, men jag vill verkligen slippa alla trädrötter, rotvältor, stenblock osv, ett tag. 😅

så. idag traskade jag och hunden ned till lögarängen här i västerås. det blev faktiskt några färgbilder (well, ngt nedsatt färgmättnad är det, men inte fullt lika mycket som jag brukar). det slog mig att jag vid något tillfälle i mitt liv har haft ett samtal om att monokrom inte nödvändigtvis måste betyda svartvitt, bara att det är en och samma färg i nyanserna mellan svart och vitt. typ så. så jag antar att jag kan skryta med att jag är mer eller mindre monokrom hela inlägget igenom (nästan), trots att allt inte är svartvitt.

jag delar upp bilderna i färg och svartvitt.

FÄRG

SVARTVITT

bilden här ovan har jag visat en skarp variant av, för ett tag sen. idag ville jag testa att göra den med icm, och såhär blev det.

lite nytt, lite gammalt, men inte ett endaste blått

det här är, i mitt tycke, en av de absolut bästa, om inte DEN bästa, från dagens bildskörd.

alla bilder från dagens långpromenad med hunden. som vanligt tyckte han att jag var skittråkig som stannade stup i minuten, men han ska faktiskt inte gnälla eftersom han själv gör precis exakt samma sak fast med doftfläckar i stället.

vi gick nästan i råbyskogen idag också, fast på de gång-/cykelbanor som går kors och tvärs. hela skogen är liksom uppdelad i ett antal mindre delar, som av någon märklig anledning inte alls ser likadana ut. men i stället för att gå in i skogen tyckte jag att vi kunde gå på asfalt, så boyo fick slipa ner sina nyklippta klor en aning.

fortsatte testa och experimentera med icm idag. det fanns dock rätt många bilder som inte ville existera med just den tekniken, så dagens inlägg blir lite blandat av allt möjligt.

(och detta skriver jag just när det är två icm-bilder efter varandra 😆)

när man går de här asfaltsvägarna kommer man till ställen där vi sällan är, jag och min hund. bland annat finns en gammal skola nånstans åt det hållet vi gick idag, liksom en stor idrottsplats med fotbollsplan och annat. en av byggnaderna vi passerade hade en kul baksida - som synas ovan, och några bilder härunder. solen låg dessutom på, genom ett gäng träd, så det blev väldigt fina skuggspel på en redan intressant textur. i like it!

för övrigt tror jag att jag ska skriva ett blogginlägg till club passionista, där jag tar upp vikten av att lägga märke till detaljer. i bilden här nedanför finns en lampa som tittar fram mellan löven på vänster sida om det där metall-liknande röret, whatever det nu är för något. jag tänkte på det när jag stod där och makade in mig till rätt ställe för att den skulle hamna just där. hade lampan hamnat någon annanstans hade iaf jag stört mig på det, och tyckt att jag var klantig och slarvig som inte lade märke till det.

det var en trevlig promenad idag. vädret var fantastiskt skönt, om än något kyligt. men det var väldigt trevligt att se iaf lite annat än vi gör på våra vanliga promenadstråk. tror vi ska börja gå åt det här hållet lite oftare, faktiskt.

vi gick också igenom ett villaområde, där vi passerade det här superfina skuggspelet från ett staket. jag kunde faktiskt inte låta bli, så enkelt var det.

här är ett till skuggspel från ett annat staket. det första är dock min egen favorit av de tu.

här är vi hemma på gatan igen. där ligger höstlöven i stora drivor på trottarerna, till min stora glädje. jag har en barnslig förtjusning att gå och sparka i lövhögarna, det prasslar så fantastiskt mysigt. 

och om det är nån som undrar hur det går med kameran, så håller den uppenbarligen fortfarande ihop. den har ett helt eget liv, där den ena dagen förstör råfiler, för att nästa dag fungera som den ska. tittar man noga ser man dammprickar på några av bilderna (den ovan, t ex). jag har gjort mitt bästa för att göra rent sensorn, men jag har tappat bort min blåsbälg-pryl, som dessutom är till för negativ och inte sensorer. jag gissar att det är skillnad på de tu. 

men. jag är glad så länge jag kan använda den. så får vi se vad som händer därefter.

(och alldeles oavsett; jag har bestämt att min nya kamera är en tjej, och kommer att döpa henne till hilda.)

med mycket icm

jag är fortfarande tröttbakis, så det blir ingen direkt text i det här inlägget heller. men jag tänkte jag skulle skrämma slag på er genom att ha två färgbilder (well; låg färgmättnad, men ändock) först i inlägget.

enjoy. 🤗

jag är helt förstörd

jag fick hem mitt nya minneskort för ett par dagar sen. glad i hågen stoppade jag i det i kameran, med förhoppningen om att alla mina problem skulle vara som borttrollade.

ack, så jag bedrog mig.

som synes är det fullt möjligt att fotografera. det är förvisso glädjande. mindre glädjande är att det inte är minneskortets fel att si och så många råfiler från varje fotografering går sönder och är fullständigt oanvändbara. det är inte heller minneskortets fel att det tar en evighet att öppna, sortera och rensa en bildskörd. och när jag säger en evighet, menar jag - en EVIGHET. bara att få alla råfiler att öppna sig, visa sig, visa vilka som har gått sönder, rendera färdigt osv, i bridge, kan ta upp till 60 - 90 minuter.

jag är som bekant inte särskilt tekniskt bevandrad. jag har ingen aning om vad som är fel. nu, när jag har testat att använda ett annat minneskort, har jag typ tre alternativ kvar. tror jag. två eller tre.

• kameran är trasig, eller börjar bli
• råfilerna är inte kompatibla med varken dator eller programvara (bridge/photoshop)

detta är de orsaker jag i nuläget tror ligger bakom det här problemet.

oavsett vad det beror på, är detta ett problem jag inte vet hur jag ska lösa.

den lösning vem som helst säkert tänker på (inklusive jag själv) är - men köp en ny kamera, håll käften och sluta gnäll. 

problemet med den lösningen är; jag lever på sjukersättning. jag har inte möjlighet att köpa en ny kamera, bara sådär spontant, totally out of the blue. jag har inte heller några direkta möjligheter att spara ihop till en, lite snabbt och effektivt. jag har prioriteringslistor som är sjutton miljarder mil långa, och de förändras mer eller mindre dagligen. det har varit en dyr höst, med min freak accident med datorn som krävde att jag investerade i en ny, jag har varit tvungen att investera i nya skor, läkarbesök samt ortopediska inlägg för mina trasiga fötter.. jag har helt enkelt inte resurser för att köpa en ny, eller ens en begagnad kamera.

det här är ett ypperligt bra exempel på stress jag inte kan hantera. i förrgår när jag insåg att det nya minneskortet inte förändrade saken alls, var jag så stressad att jag mådde fysiskt illa (kräk-illa, alltså), satt och skakade, och det pirrade i hela huden. igår när jag kom hem efter besöket på ortopeden, var jag så slut att jag knappt kunde stå upp. idag har jag suttit och grinat för att jag inte vet hur jag ska lösa det här problemet.

eftersom det trots allt GÅR att fotografera, och det uppenbarligen finns råfiler som faktiskt fungerar, så kommer det här att få fortsätta vara ett problem ett tag till. åtminstone tills jag klurat ut hur i helvete jag ska lösa det. troligen kommer jag att starta en crowdfundingkampanj på min hemsida, så får vi se hur det går. jag behöver rätt mycket pengar, eftersom jag också skulle vilja uppdatera min dator. den jag köpte har inte särskilt stor hårddisk, och den är snart full - av enbart programvaror. 

för såhär är det;

jag måste fotografera. så är det bara. jag kan inte vara utan. jag fixar inte det. 

det här får helt enkelt lösa sig. på ett eller annat sätt. i värsta fall får jag råna en bank. men jag måste ha en fungerande, pålitlig kamera. som det är nu, kan jag inte alls lita på att jag får alla exponeringar från en fotografering. vilket just känns skitjobbigt, eftersom en av mina bästa vänner håller på och blir mormor. det kommer snart att finnas en liten bebis som ska fotograferas. 

nu när jag tänker närmare på saken finns en lösning till, men den är också högst opålitlig. att jag vinner på lotto/eurojackpot. jag spelar faktiskt nån gång emellanåt. tror jag har en rad inne i kväll, om jag inte missminner mig. behöver ingen storvinst, bara tillräckligt för att kunna investera i det jag behöver.

nu ska jag försöka koppla bort det här ett tag. i morgon blir det träff med mina passionista-medlemmar. om vädret tillåter ska vi gå en fotopromenad där de titt som tätt (väldigt titt som tätt) kommer få fotouppgifter med superkort tid på sig att utföra dem. om vi riskerar att blåsa bort (troligt), går vi in, hinkar te/kaffe, trycker i oss digestivekex och tzatziki och glor i fotoböcker tills ögonen trillar ur skallen på oss. 

här är resterande bilder jag tyckte dög, från dagens skogspromenad med hunden (och som höll utan att gå sönder).