en oväntad bild

det har varit väldigt lite fotograferande för min del den senaste veckan. dels sörjer jag min molly, dels har jag varit kraftigt påverkad av pollen (trötthet), dels har min dygnsrytm börjat rulla i högre hastighet än den gjort på ett par, tre månader.

de här bilderna är från häromdagen, när jag tog med hilda ut på hundpromenad. hunden bajsade, såklart, och väluppfostrad matte som jag är plockade jag upp efter honom.

men vart gör man av bajspåsen om man inte vill hålla den under näsan när man ska hålla i kameran för att fotografera?

man ställer ifrån sig den på nåt passande ställe, och tar med sig den när man fotograferat klart.

jag ställde den såsom ovan, och medan det kan tyckas lite småfånigt att fotografera en bajspåse mot en betongvägg, så tyckte jag dels att gråskalan blev vansinnigt snygg, och att själva bajspåsen har en väldigt snygg båge bakåt, åt vänster.

bilderna nedan är det jag egentligen ägnade mig åt just där. bajspåsen följde sedan med på en längre bit av promenaden pga brist på sopkorgar.

pollenpåverkad idag

av nån anledning har jag en riktigt knepig dag idag. har varit trött, seg, trög, långsam, slö i tanken - vilket är allra värst av allt, eftersom jag är van vid att ha en stor, vid och aktiv tankevärld. allt det här gjorde att jag inte alls hade lust att gå ut med hunden. men - trots att jag inte hade lust med nåt alls, så tog jag med mig hilda.

vi gick inte nån jättelång promenad. däremot var vi ute rätt länge. jag fastnade vid järnvägen igen. det är lite för kul med alla de här ledningarna som bara hänger där och är superläckra. 

jag tycker att jag börjar få bättre koll på det här med dubbelexponeringar. det börjar sätta sig lite, det här med hur jag behöver kombinera komposition och exponering, i båda exponeringarna. framför allt tycker jag att jag börjar få bättre koll på hur ljus/mörker slår ut varandra, hur jag kan få dem att samarbeta, osv.

dessutom har jag börjat bildbehandla lite hårdare. jag tycker nämligen att dubbelexponeringarna, just, tenderar till att bli lite väl grådassiga för min smak. jag, med bakgrund i porträttfotografi, är inte riktigt van vid att dra i spakarna fullt så mycket som jag gör just nu, men trägen vinner över vanan.

det jag personligen tycker är mest intressant med de här bilderna är att många av dem ser ut att vara proppfulla med dimma. detta är INTE med sanningen överensstämmande. nog för att det var molnigt, men det fanns inte en tillstymmelse till dimma. jag har lärt mig av tidigare experimenterande att det kan se ut så när det är stora partier typ tom, ljus himmel. den lägger sig som en dimma över den andra exponeringen, och så KAN det se ut såhär. måste inte, men KAN göra.

men usch, vad trög jag är i skallen, hörrni.

nu får ni titta på resten utan mig.

enjoy!

jag har förlorat

jag har förlorat en av mina närmsta relationer. för den som aldrig har haft katt, kanske det låter fånigt. men i tisdags tog jag min katt-tant, nästan 14 år gamla molly, till veterinären för sista (och andra) gången. för mig som är ensamstående med i princip inga familjerelationer kvar i livet, är mina djur de allra närmaste jag har. 

för runt tio dagar sen, precis exakt på dagen lagom när jag hällt upp en helt spritt, sproilans ny 10-kilos säck torrfoder i hennes fodertunna, började hon vägra äta torrfoder. det är inget nytt fenomen - hon har i hela sitt liv haft korta perioder när hon inte vill äta torrfoder, och när hon väl gör det, kräks hon upp det efter en stund.

men det ger sig alltid.

den här gången gav det sig dock inte, och hon började dessutom gå och gömma sig längst ner i sin stora klöstunna för att få vara i fred. när jag hittade en knöl ovanpå hennes huvud började jag få panik. jag bokade tid hos veterinär för undersökning, och pratade sen med två kompisar. båda tyckte att med tanke på ålder osv, så kanske det var dags.

det tog mig hela helgen, med konstant, intensivt fokus på henne, att till slut boka om tiden från undersökning till avslut.

i 22 års tid har jag alltid haft katt. förr hade jag alltid två katter i olika åldrar. när den äldre gick, fanns det alltid en kvar. men när min senaste andra katt lämnade mig, var molly extremt tydlig med att det minsann inte skulle bli nån mer katt här hemma så länge hon fanns, för hon var minsann alldeles tillräcklig.

det hade hon rätt i.

men det gör också att jag för första gången på 22 år, inte har katt. så jag sörjer inte bara molly specifikt, utan frånvaron av KATT. jag är inte en person som "bara" har hund. jag är en person som har hund och katt. det måste vara så, nåt annat går inte.

så jag har börjat titta runt lite. jag har inte bråttom - det ska ju liksom vara rätt katt. jag har mina preferenser, och dem tänker jag hålla på. jag har också lite olika idéer om namn på den här för mig ännu okända katten. det kommer att bli jättebra, och jag tror att boyo kommer att uppskatta en ny kompis - även om det säkert kommer att bli kalabalik den första veckan eller så.

det här är andra dagen jag haft med mig kamera ut, sen nån vecka tillbaka. igår hade jag med mig hilda, men det blev inte en enda bild. idag är dessa bilder det jag tyckte var... låt oss säga att jag inte känner särskilt mycket för de här bilderna, men de är iaf mer än inget alls. 

det blir troligen ett par dagars paus till, eftersom det tydligen ska bli rätt varmt här i västerås under helgen. jag vill och behöver åka ner till kopparlunden iaf ett par gånger till, men det får bli när temperaturen sjunker igen. det kommer att vara alldeles för varmt för både mig och boyo. 

fast på sätt och vis är det rätt skönt att inte behöva åka iväg just nu. då kan jag sitta här hemma och sörja hur mycket jag vill, helt fritt. och det behövs, för min molly var en oerhört speciell katt. hon var inte bara en katt, utan också min familiaris. det är en förlust jag inte kan beskriva i ord, att förlora henne.

men jag är så oerhört, oerhört tacksam att få ha haft henne i mitt liv i nästan 14 år. 🙏

övning ger färdighet

jag fortsätter med mina dubbelexponeringar ett tag till. idag stannade vi dock kvar på hemmaplan, eftersom jag ville fortsätta att - faktiskt bara TESTA. jag återgick till mitt sätt att svagt underexponera åtminstone den ena exponeringen av två - ibland överexponerade jag. men hela tanken idag var att göra mig mer medveten om vad tusan jag håller på med. som t ex att faktiskt komma ihåg att ljusa partier slår ut mörker. 

jag märker att jag gillar LÖV. det syns kanske inte skitbra i bilden ovan, men det kommer en bild lite längre ner som jag tycker blev jättefin, just med tanke på löven.

blåsippor, malinka-style. det är en stor sten som ligger som undre exponering i den här.

bilden ovan består av två exponeringar från en stor sten-ish-staty-ish-pryl. den vita, utbrända rektangeln är en öppning, och jag ville se hur den skulle te sig i färdig bild. såhär blev det. lite väl kritvit kan jag tycka, men i övrigt tycker jag att bilden blev lite småkul.

här ovanför är bilden med löv jag tyckte blev så fin. den mörka kvadrat-ish-formen är ett högt staket mellan gång-/cykelbana och bilväg. löven fanns på gräsmattan mellan staket och gång-/cykelbana. 

här under kommer dagens två sista bilder, utan vidare kommentarer. på det stora hela känner jag mig rätt nöjd med dagens bildskörd, och kommer förhoppningsvis att kunna fotografera med lite mer självförtroende nästa gång jag tar mig ner till kopparlunden.

trött seende ger oskärpa

idag tog jag med mig hundarna upp i råbyskogen. ljuset var på många sätt bättre idag än igår, men rätt eländigt på andra sätt. eftersom jag lyckades med konststycket att hålla mig vaken nästan 30 timmar mellan igår och förrgår, var/är jag rätt trött-bakis idag. det är ett under att jag fick nån som helst skärpa, faktiskt. jag har ju märkt att jag har svårare att få skärpa när jag är trött. är det dessutom taskigt ljus blir det ju ännu svårare - som idag. alltså kom jag hem med nästan inga bilder som faktiskt är skarpa.

jag tror iofs att det är en kombination av att jag själv är trött och således ser illa, och mitt objektiv som i perioder är riktigt drygt med att hitta skärpan. det har ALLTID varit det, så länge jag har haft det. jag orkar inte kolla vad det står på det, men det kommer iaf från den kamera som köptes in när jag jobbade en kort period på hjärnskadeförbundet i stockholm för rätt många år sen. det var uppenbarligen också en canon, som var ännu enklare än den jag har, så jag tror inte att objektivet (varken detta eller mitt andra) är några underverk.

men; nu är jag trött och tänker ägna mig åt ingenting alls innan det är dags att ge sig ut med hundarna igen. de är också helt utslagna, som vanligt när vår julgäst är här. 😄 det är ett stående skämt mellan mig och hennes människor, och jag skickar alltid minst en bild när hon ligger i köket eller hallen och trynar. 😂

övriga bilder blir utan kommentarer - ha en fortsatt trevlig kväll, ni som läser det här idag. 🙏