kopparlunden, inför utställning

för ett tag sen hade vi ett litet möte om vår första, kommande utställning, i club passionista. jag hade tänkt att jag skulle vara schysst och ge plats så att de medlemmar som vill, kan ställa ut - men där fick jag minsann på moppo. tydligen ska jag också vara med och ställa ut, och därmed basta. 😄

så jag är väl det, dåh. 

och det är rätt många år sen jag ställde ut, så det blir kul.

för den som känner till västerås - vi ska ställa ut i culturen, på den långa väggen. som alla andra har jag såklart funderat på vad jag ska ställa ut för något - men så kom jag på att.. för tusan, culturen ligger ju i kopparlunden, där jag fotograferat HUR mycket som helst under ganska precis exakt 25 års tid. 

men.

alla bilder jag har därifrån är mer eller mindre gamla. alltså kunde det kanske vara kul att ta lite nya bilder. och det TROTS att jag egentligen känner mig proppmätt på just kopparlunden. det är ett av de vackraste industriområden jag vet, med sitt gamla brukstegel, järngrindar osv. men just eftersom jag fotograferat så mycket där, känns det något uttjatat.

dock. 

jag har förändrats väldigt mycket som person under de senaste tio, femton åren eller så. och när jag säger väldigt mycket, så menar jag väldigt mycket. och bara därför, för att både mitt seende och fotograferande har följt med i mina personliga förändringar, så tänkte jag att det kan vara kul att se om det märks i hur jag fotograferar just kopparlunden.

nu är det här jag gjorde idag, tidigt i morse när tvättmaskinerna gick, det första mer seriösa jag fotograferat därnere på rätt många år. men jag tycker nog att det ser iaf lite annorlunda ut än det gjorde förr. 

förr fotograferade jag mer motiv, än jag gör numer. nu är jag mer intresserad av form än av motiv. och jag tror att det är den största skillnaden mellan då och nu. 

såsom jag ser kopparlunden just nu, är som besjälad. det finns en själ i området som är ensam i sitt stillastående - på ungefär samma sätt som träd i en skog, där de är stående i många, många år - ser allt, men har ingen att prata med om det. ungefär så upplever jag kopparlunden; industribyggnader som sett mycket, men där ingen levande människa lyssnar på deras viskande.

just idag har jag hittat tre olika spår i bildskörden. dels det som är typiskt när jag fotograferar i kopparlunden - tegelfasaderna, järngrindarna osv, sedan bilder som de ovan - trasiga grejer på moderniserade fasader, spår av människor som nyttjat och använt en byggnad, och så sist men inte minst, icm (fast jag valde att inte ta med några såna i det här inlägget).

jag har inte bestämt om jag ska fokusera på ett av dessa spår, eller om jag ska blanda hejvilt. varje person som ställer ut, ska visa sex fotografier. det är inte jättemånga, vilket gör att iaf jag vill vara noga med VAD jag visar. det är också superviktigt att de bilder jag visar, hör ihop och har nån slags berättelse.

min plan just nu är att vänta ett tag tills jag och hunden åker ner dit igen. vildvinsrankorna som ockuperar de flesta byggnaderna får gärna knoppa sig och få lite löv och bli lite fina igen. ljuset idag var dessutom fullständigt vidrigt - det där hårda, skarpa ljuset som bara är skitdrygt. usch!

jag tänker inte ha någon som helst plan på vad jag kommer att fokusera på. när jag är där tänker jag fotografera de bilder jag hittar. eventuellt ta om någon som jag kanske inte gillade jättemycket från idag (eller iaf gången innan). och jag tror dessutom att oavsett vad som händer, så kommer jag att hitta sex bilder jag är ok med att visa. bara från idag finns det ett flertal bilder jag är väldigt nöjd med.

däremot är det inte säkert att bilderna jag är nöjd med från idag, automatiskt funkar ihop. det är därför jag vill ner dit igen, så att jag kan fylla på förrådet med råmaterial, så att jag förhoppningsvis hittar sex bilder att inte bara vara ok med, utan faktiskt kunna stå för helt och fullt,och dessutom vara riktigt nöjd med.

.. och nu när jag tittar på bilderna samtidigt som jag stoppar in dem i inlägget, så märker jag att - fan, alltså.. det ÄR otroligt vackert därnere.

nackdelen med det är ett fenomen jag ofta noterar när jag tittar på fotografi; hur vanligt det är att fotografera häftiga miljöer och förvänta sig att själva fotografiet ska vara bra enbart på grund av motivet. det är ju delvis därför jag fotograferar som jag gör; jag försöker undvika såna miljöer för att inte ansluta mig till den klubben som fotograferar på just det viset. 😅

förhoppningsvis fotograferar jag kopparlunden på ett sätt som är lite roligare än så. framför allt VET jag att jag fotograferar på ett annat sätt än man vanligtvis gör härnere. tittar man t ex på marknadsföringsmaterial av kopparlunden, så är det rent dokumentärt i stilen; prydliga bilder på hur byggnaderna ser ut, men that's it.

jag vill ju mer än så. för mig är kopparlunden besjälad och förtjänar att bli fotograferad på ett sätt som speglar det.

men som sagt var.. vi får se vad det blir i slutänden. just nu är jag mest bara glad att jag (och hunden) kom iväg på ett litet äventyr i morse. jag har varit trög i starten med att fotografera ute, eftersom jag dessutom är PROPPMÄTT på att fotografera här runtom där vi bor. jag är så trött på att fotografera samma grejer hela tiden att jag för tillfället helst tar mig iväg på fotoäventyr det finns en poäng med.

därför är det ju himla behändigt att kopparlunden finns, så att jag kan ta med mig min knäpphund och fotografera där, när jag har tröttnat på allt på hemmaplan.

flera flugor i en smäll

den första flugan är att gårdagens porträttkursträff var den näst sista. helt jävla otroligt. den här kursen har liksom rusat förbi i tusentals km/sekund. och samtidigt känns det som en livstid sen första träffen. fattar inte hur det är möjligt, men så är det.

gårdagens kursträff handlade efter önskemål om lite mer formella porträtt - alltså, såna man tar när man är på lite finare fester där folk är finklädda, typ bröllop, dop osv. personligen tycker jag att såna bilder är sjukligt tråkiga, men jag kan också förstå viljan att ta bättre sådana. för vissa är det ju viktiga bilder att ha kvar - alla måste ju inte (som jag) tycka att det är skittråkigt. :D

fluga nummer två handlar om lyktor som hänger på väggar. vi var nere vid västerås slott igår, inne på slottsgården där det är väldigt gula väggar. jag gillar inte det (har fotograferat många brudpar där), men deltagarna ville vara där, så då var vi det. ^^

om man bortser från att bilden här ovan är mer oskarp än jag tycker är ok, så är den del av fluga nummer tre. jag är rätt förtjust i diverse olika gatulyktor och andra just lyktor. dessa hängde lite här och var inne på slottsgården och jag kunde inte låta bli att fotografera dem. de hänger ofta relativt nära fönster, vilket ger en del intressanta möjligheter att skapa kul motsättningar i en bild.

det var väldigt mycket skarp sol, och vissa delar av slottsgården var kraftigt belysta. det blev väldigt fina skuggor på väggarna från de här lyktorna. jag gillar skuggspelen som uppstår, och lykta + skugga i kombination ger intressanta former som förtjänar att bli fotograferade. och är det så att man tycker att man vill öva på bildkomposition så är det också ett alldeles ypperligt tillfälle att göra det. jag gillar ju att göra vad åtminstone jag tycker är rätt enkla bilder när det gäller motiv/innehåll, men där kompositionen, formspråket, bildspråket osv, är det intressanta. 

det åtminstone jag tycker är intressant i den här serien på vad man kan se som rätt prosaiskt innehåll, är kompositionen. du behöver inte alls se/uppleva samma sak som jag, men för mig handlar det jättemycket om tyngdpunkter, balans, stretande linjer, konflikt i tyngd osv. det torde vara uppenbart att jag är rätt förtjust i det. :D

en sak jag tycker är skitdrygt med de här gula väggarna är att jag tycker det är svårt att bildredigera så att det blir snyggt i svartvitt. i färg är det mest bara en stor, gul sörja av lite olika nyanser, och det färgar av sig på ALLT. ställ en människa mot en gul vägg så ser människan sjuk och döende ut - gulsticket är liksom inte att leka med. om nån har nåt bra tips gällande att göra bilder med starka gulstick till svartvitt utan att det ser knepigt - enlighten me. :) 

för att återgå till porträttkursen; nästa söndag är sista tillfället. det är jätteskumt. den gången är det min tur att jobba arslet av mig - jag ska nämligen fotografera alla kursdeltagare en och en, så att de får stå modell för nån som fotograferat mycket porträtt. det ska bli vansinnigt kul, faktiskt. särskilt som vi har ett gift par med i gruppen - dem har jag tänkt fotografera tillsammans. en annan deltagare (äldre man) har sin dotter på besök från usa, och det kan nog tänkas bli ett par bilder på dem tillsammans också, om dottern följer med.

oh, och jag kan ju också passa på att berätta lite om vad JAG har lärt mig på den här porträttkursen. när jag skrev ihop den förutsatte jag att deltagarna hade förmågan att tänka själva och ta ett eller flera steg utifrån instruktioner. det visade sig inte riktigt vara så, utan genom kursens gång har jag märkt att de behöver väldigt tydliga, ingående och detaljerade instruktioner för vad jag vill att de ska göra. jag menar inte det här på ett dumförklarande sätt, utan bara - alla är vi individer och behöver olika saker för att lära oss.

men trots det, tycker jag ändå att de har tagit sig väldigt långt under kursen. jag märker ju att tio veckor inte ens är i närheten av att täcka allt som skulle behöva täckas. därför kommer det nog att bli en kortare helgkurs i höst, där vi försöker knyta ihop så mycket vi kan. vi får se hur det går med det. 

tror att jag har fått med de flesta smällda flugorna i det här inlägget. :D om inte, får jag skriva mer en annan dag.