västerås city

idag är ett stort misslyckande. jag hade ju tänkt att jag skulle dra ner på mängden fotografier att visa i mina blogginlägg, men det skiter sig rejält idag.

skälet till detta misslyckande beror på att jag och hunden tog oss ner på stan idag. från början skulle vi dit för att träffa en kompis, men det sket sig. eftersom jag tror att både jag och boyo är rätt uttråkade av våra ordinarie promenadstråk tog jag ett enväldigt beslut att vi skulle ta bussen och ge oss ner på stan ändå.

med kameran.

och eftersom det är en helt annan sorts miljö nere på stan än det här häromkring, så blev det givetvis rätt många bilder. kom hem med runt 135 exponeringar, vilket är drygt dubbelt så mycket som jag brukar komma hem med. en del slängde jag på en gång, men det blev ändå rätt många kvar.

så visst. ur det perspektivet har jag ju varit restriktiv. men det är ändå rätt många bilder som får plats i det här inlägget. jag tror att jag mest är så himla nöjd med att INTE ha fotograferat trädrötter, stenblock osv, till förbannelse idag. sen är det också en del typiska västeråsvyer, som jag tror att de flesta som bor i västerås och fotograferar, har fotograferat vid ett eller annat tillfälle. till min fördel vill jag ändå framhålla att jag inte fotograferar vykorts-varianterna av dessa vyer.

jag hade riktigt kul idag, trots att jag har brottats en hel del med damm på sensorn. jag tycker att jag gör rent den så gott det går, men det envisas ändå med att vara mängder med damm som ligger där och trängs. jag har ju inte några direkta verktyg för den här uppgiften, så jag blåser, och jag använder en glasögonduk, ni vet. det hjälper inte tillräckligt, men för mig är det ett alldeles för stort projekt att ta mig med buss till det enda proffslabbet här i stan (lindkvist fotolabb) som ligger på andra sidan stan.

men som sagt var; jag är himla nöjd med dagens äventyr. tror att boyo också är det, för han har däckat på min säng och leker att han är död. tyckte jag hörde honom småskälla i sömnen för ett tag sen.

men nu är jag trött, så ni får roa er med att titta på resten av dagens bildskörd utan vidare kommentarer.

enjoy! 🙏

bilder, planer, samt teknisk fråga

allt detta är fotograferat idag, på promenad med hunden. vi gick en sträcka vi väldigt sällan går numer (pga mina trasiga fötter), vilket var väldigt trevligt. jag känner ett visst behov av nya saker att titta på genom sökaren.

jag börjar lite med planer; hade ett teamsmöte idag med mina passionistamedlemmar, där vi pratade lite löst om fototeori, bildanalys, samt eventuella kurser framöver. jag tog upp detta med en fortsättningskurs i bildskapande (i motsats till bildseende/komposition), och det verkade falla i god jord. jag ska fnula lite mer på det, eftersom jag tror att det kan bli riktigt kul.

jag tog också upp en tanke om att göra en kortare, digital kurs om bildanalys, just. det verkade också tas emot väl, så den ska jag också fundera på - och skriva ihop den text jag funderat på länge, länge. 😅

sen tar jag mig friheten att lite raskt hoppa över till min tekniska fråga - här behöver jag hjälp av er som är mer tekniskt kunniga än jag är.

de senaste veckorna har jag haft en del problem med mina råfiler. inte alla, men från nästan varje fotografering är det ett antal råfiler som är trasiga. de renderar inte alls, och i bridge kan jag inte se dem alls, utan det är bara en massa trasiga ränder i tumnageln. samma sak med den förstorade bilden. photoshop tar en EVIGHET på sig att öppna råfiler när det finns trasiga med i en mapp, och det går inte att göra nånting med dem - ibland ser de sådär randigt trasiga ut, eller så ser de hela ut, bara oanvändbara.

jag har några olika alternativ jag tror att det kan bero på.

det kan vara den externa hårddisken jag sparar ner allt på som av nån anledning håller på att ge upp, och trasar sönder de filer den har lust med. ett annat alternativ är att råfilerna går sönder redan i kameran, och att det är därför de inte går att öppna/använda. ett tredje alternativ är att min kamera är för gammal, och att programvarorna inte hanterar just de råfilerna (jag har en canon eos 5d (utan mark eller annat efteråt)). 

det här gör mig väldigt nervös, av uppenbara skäl. jag har inte någon ekonomisk möjlighet att investera i en ny kamera, framför allt inte en kamera i den prisklass jag skulle vilja (tänk 40 tusen och uppåt, plus ett par rejält bra objektiv till det). jag har inte heller möjlighet att skaffa mig en ny hårddisk IGEN, just nu - det har varit ett par dyra månader, och den här månaden blir inte särskilt mycket bättre. 

nån som har koll på vad det här kan bero på, och om det är något jag kan åtgärda själv? det är sjukligt irriterande att behöva slänga råfiler som från början såg bra ut, men som inte går att använda. plus att det givetvis, dessutom, tar fruktansvärt lång tid att ta hand om råfilerna när man måste brottas med dem på det här viset.

alla de här problemen skulle troligtvis lösa sig om jag vann storkovan på eurolotto. i så fall skulle jag köpa både en spritt sproilans ny kamera (minst!), en superbra dator med diverse tillbehör, en bil - och en massa annat. 

men jag har inte vunnit storkovan på eurolotto - ÄN! 

alltså sitter jag här och tuggar fradga över alla de här sakerna.

i övrigt, nu när jag beklagat mig över allt detta, kan jag säga att jag är väldigt nöjd med dagens bildskörd (vill säga; de råfiler som bestämde sig för att vara samarbetsvilliga).

jag vet att jag kanske lite tjatigt och upprepande skriver det, men alltså.. fotografi är verkligen det bästa jag vet.

tror jag har nämnt detta också, men en gång för många år sen skrev jag ett inlägg på FB om fotografi. där beskrev jag sådant jag verkligen uppskattar, vilket bland annat är hur ljuset smyger sig runt innehållet i ett fotografi. jag har inte hittat det här inlägget i mina FB-minnen, vilket är synd - jag skulle vilja använda det på min hemsida. jaja.. vad är väl ett litet citat från en okänd människa, mitt i hela internet, liksom!? 😅

och på tal om att fotografera idag - detta var ytterligare en dag med ett fullständigt vidrigt ljus. en del bilder funkar det för, andra blir det bara horribelt på. jag ogillar i väldigt hög grad den här typen av solsken. USCH! det blir liksom alldeles för hårt och skarpt. för att inte tala om att jag går och kisar bakom mina supermörka solglasögon. 

jag fick för övrigt en jättehärlig kommentar från en av mina passionistamedlemmar; hon tycker att mina bilder med den här medvetna rörelseoskärpan är rätt obehagliga och jobbiga att titta på, just för att de är så oskarpa. hon menar att det får henne att känna som hon tror att en riktigt, riktigt berusad/hög person gör, eller som en person som är riktigt sjuk i någon psykisk sjukdom.

med tanke på att hennes kommentar ligger HELT i linje med den gotiska delen av de tankespår jag följer i mitt fotograferande, tar jag hennes kommentar som en STOR, stor komplimang! 🙏🤗💖

och nu är vi äntligen framme vid sista bilden från idag. tack för att du tittat, och kanske t o m läst ända hit! 🙏

experimenterande

det här är den enda skarpa bilden i det här inlägget. jag börjar med den, så kan jag koncentrera mig på att skriva om de andra nedanför. svamparna på den här bilden står på en gräsmatta på andra sidan gatan, och är så söta att jag inte kunde låta bli, faktiskt.

men - över till det som är huvudtemat för det här inlägget;

experimenterande.

ni vet, det här jag hållt på och testat ett tag - medveten rörelseoskärpa.. när jag såg att det var lite smådimmigt ute i morse tänkte jag JA - då tar jag med mig kameran en gång till på insidan av ett dygn. det gjorde jag också, men det var inte alls så dimmigt när vi väl kom ut. fast då tänkte jag att; vad fan.. låt oss i så fall testa lite mer med den här oskärpan. 

jag ville testa att inte bara ha längre slutartider, utan att faktiskt också medvetet röra kameran under exponeringen. jag testade lite olika tider, och landade i att ca 1/25 på 400 iso verkar funka ungefär som jag vill. åtminstone just nu. 

man kan med gott samvete sitta hemma och fundera på vad tusan jag ska ha den här oskärpan till. det är ju (obviously) oskarpt!!! 

men. såhär är det; 

jag har ju ett par olika spår som ligger och skvalpar i bakhuvudet när jag fotograferar. dels min barndomsuppfattning om tomtar och troll, magi osv. dels min förkärlek för 1800talets gotiska litterära bildspråk och hur man kan översätta det visuellt i fotografi. sistnämnda tillhör det som kallas art grotesque, även om de flesta nuförtiden troligen skulle kalla det goth (subkultur som inkluderar musik, klädstil, attityd, smycken, litteratur- och filmval osv). 

när det gäller det specifikt gotiska uttrycket, så finns det rätt många aspekter man kan ägna sig åt. romantiserande av döden är en sak. hängiven längtan/saknad efter det förgångna/det som förgåtts är en annan. om man betänker att den groteska konsten är en samhällskommentar/kritik och visar en motsatt spegelbild av rådande samhällsnormer, så är det inte fel att säga att 1800talets gotik vänder sig mot industrialismen och i stället vänder sig inåt. då kan vi, i stället för att lyssna på vetenskap, teknik osv, så gå in i oss själva såpass att vi går vilse och därmed blir galna. vårt inre blir en mardrömsliknande labyrint vi inte kan ta oss ur; det blir som en karusell som aldrig stannar, där vi blir så yra att vi tappar greppet om vad som är upp, ner, framåt, bakåt osv.

och det är här som den medvetna rörelseoskärpan kommer in. med den kan jag få fram känslan av den där frånvaron av kontroll, den där karusellen som bara snurrar snabbare och snabbare, där vi tappar fotfästet och far runt i en virvelvind av allt annat än stabilitet och trygghet.

sen fattar jag också att a) det här inte tilltalar alla, b) det säkert finns de som tycker att det är mer effektsökeri än något annat. och det kan man absolut få tycka. och på sätt och vis är det ju så - jag söker ju en effekt för att påverka betraktaren i en viss riktning. dock lite mindre så för att vara häftig. 😅

sen beror det förmodligen på vad för sorts motiv det blir som hamnar i den här medvetna rörelseoskärpan. nu råkar jag iofs gilla de här fasadbilderna - de blir nästan lite spöklika. jag råkar också gilla bilderna på grenar, och.. well, faktiskt allihop. men jag tror ändå att vissa saker funkar bättre för detta, medan annat kanske inte blir fullt lika kul.

jag skulle också vilja testa att fotografera människor på det här viset.

jag är faktiskt väldigt glad att jag påbörjade det här lilla projektet/experimentet. det öppnar upp för ett nytt uttryck, vilket jag uppskattar. om det gör att jag kan hitta nya sätt att uttrycka vissa delar av min inspiration så blir iaf jag skitglad över det. 

sen råkade jag också ta några bilder på blommor som växer i en av rabatterna vid mitt hus. jag är rätt svag för just rosa/vita blommor, så jag kunde inte riktigt låta bli. njut medan ni kan - det här är en av extremt få gånger jag låter en bild behålla lite färg. 🤗

betong och lite växtlighet

tog med mig kameran när jag var ute med hunden idag. jätteskumt väder var det - när solen var framme; skitvarmt. när solen gick i moln och det kom byvindar - skitkallt. och på min balkong var det verkligen kallt. jag står vid balkongdörren när jag röker, så.. 

äsch. well, vädret är rätt ointressant. :)

det som var kul idag var att jag bestämde mig för att INTE gå upp i skogen. jag känner mig ganska mätt på skogsbilder just nu, så jag försöker hitta lite annat att fotografera i stället. idag bestämde jag mig för att viadukter skulle bli dagens motiv.

det finns tre viadukter close-by, som kändes lagom att ta sig an. de ligger inom lämpligt avstånd, särskilt när man har en hund som är värmekänslig (jag med, och det var varmare än jag trott). nu är det ju ingen större skillnad på viadukter, men jag gillar att fotografera i flera ändå. alltid är det nåt som skiljer, och om jag glömde att fotografera en viss sak i den förra, kan jag göra det i den jag är i nu.

det jag verkligen gillar är att det är så oerhört lätt att hitta geometriska former. de bara ÄR ju där, de ligger verkligen bara och väntar på att nån ska förbarma sig och fotografera dem, så att de kan stoltsera med hur snygga de är.

sen är jag förstås också väldigt förtjust i texturen i betong och liknande material. i ärlighetens namn; jag föredrar hur det ser ut i typ betongsuggor - den här är så oerhört gropig och "prickig". men jag gillar det ändå. det blir fortfarande bra på bild, vilket är vad jag är ute efter.

kuriosa: för nån dag sen kom jag att tänka på den gången jag hade en mindre utställning (en "för"-utställning av bilder som skulle ställas ut senare). det var en besökare där - en äldre man, om jag inte missminner mig.. han tittade på en av bilderna, vände sig till mig och sade "sådär kan man ju inte komponera ett fotografi", varpå jag sade "jo, för jag gjorde ju det där". 

haha, så jäkla underhållande. och han var verkligen upprörd! :o och även om det var länge sen och jag inte minns exakt hur bilden såg ut, så vet jag att jag var väldigt nöjd med den. det var då rakt inget fel på den kompositionen. :D 

den här bilden är jag jätteförtjust i. den var väldigt knepigt exponerad, men jag tycker att jag lyckades hyfsat bra med att få den snygg. det är främst taket jag är förtjust i, jag gillar hur ljuset reflekteras.

den här fågeln såg jag på väg hem. det är sällan (om nånsin, faktiskt) jag har lyckats få en sån här bild, men idag hände det. det är inte nån skithäftig bild, men jag tycker att den är lite gullig, om inte annat.

sen råkade jag hitta lite växtlighet också, på vägen. det här var så fint att jag inte kunde låta bli. det blåste rätt rejält när jag var på just det här stället, så det blev rätt många bilder. var osäker på om jag skulle få något som var någotsånär skarpt, och jag tycker att jag lyckades rätt väl, faktiskt.

de här två sista bilderna har jag väntat på att ta. på kortsidan av huset där jag bor står de. jag är ingen tulpan-älskare, men just de här är rätt coola, faktiskt. den ovan är så mörkt röd att den i vissa ljus ser svart ut. den andra är kritvit. 

när jag redigerade bilderna kom jag på att dessa två bilder är ett exemplariskt tillfälle att höra om mina Passionista-medlemmar (fd kursdeltagare) kan förklara varför den vita tulpanen har fått så mörk bakgrund, medan den mörka tulpanen har en mycket ljusare bakgrund. 

på det stora hela känner jag mig faktiskt rätt nöjd med dagens bildskörd, trots att jag är både trött och groggy. 

jag och dimma

jag har haft en hund på inackordering här över jul. det är en supermysig tik som avgudar mig, min hund och katten - och vi avgudar henne tillbaka. hon har varit daghund hos oss, men så flyttade hon och hennes människor över 50 mil bort. nu kommer hon och hänger med oss när hennes människor hälsar på familj här i stan.

lagom tills vi skulle ut och möta upp hennes husse, såg jag att det var dimma ute. jag älskar dimma (så länge jag slipper köra bil), det är så jäkla vackert. alltså grabbade jag tag i kameran i farten, och lyckades ta några bilder medan vi tog en snabb runda innan husse dök upp.

vi hade inte så mycket tid, och hann bara runt några hus innan vi mötte upp med den här supergoa hundens husse. vi gick runt några hus på området, och eftersom dimman låg mer i takhöjd/trädhöjd, fick det bli fotograferat i den nivån.

medan jag tittade igenom bilderna och gjorde i ordning dem, satt jag och funderade lite på det här med perfektion i fotografier. ju äldre jag blir, desto mer tolerant blir jag mot störande element - iaf i mina egna bilder. den där lilla, lilla detaljen som retar ögat så in i bängen - men måste det nödvändigtvis vara fel, eller ens dåligt?

såna detaljer kan vara horisonter som inte är raka (tydligen väldigt provocerande för en del), grenar som ligger och stör nån linje man annars gillar, något litet längst ut i bildkanten som egentligen inte behöver vara där, men ÄR där - och så vidare.

jag funderade också på den här typen av bilder från mig, och konstaterade att de tenderar till att bli rätt upprepande. inte så mycket fantasi och variation, alltså. :D jag känner mig lite småtråkig när jag riktar kameran mot nästan varenda hustak som har ett träd i närheten (och det är varenda hus i hela området). men. så är det. allt blir ju inte bra.

huset längst bak i bilden här ovanför bor jag i - fast längre åt höger.

.. och det här är ungefär så rolig jag känner mig idag. :D är lagom groggy eftersom jag vred dygnet ett helt varv (24h) mellan onsdag och torsdag, för att få ordning på dygnsrytmen (igen).

till dagens största fördelar hörde iaf att dimman gjorde ljuset helt ok om man tänker slutartider. fick iaf skärpa där jag ville ha den, så man får vara tacksam för det lilla. :)