fortsatt testande/utvärderande

jag fortsätter mitt testande och utforskande av det här med medveten rörelseoskärpa (icm), och utvärderande, allt eftersom. den här gången även ett testande av kameran, eftersom jag formaterade minneskortet igår. det gjorde tyvärr ingen skillnad för mina problem med korrupta råfiler, så jag ställde en fråga på FB och fick till snabbt svar att det troligen är just minneskortet som håller på att ge upp.

och med tanke på hur många råfiler som var trasiga idag (ca 40/80), så ligger det nog nånting i det. jag har således beställt ett nytt, för pengar jag tänkt använda till annat. men eftersom jag är i en fotointensiv period, behöver jag ha min dagliga fix av fotograferande, annars blir jag knäpp. nu tänker jag dock försöka låta bli att fotografera tills det nya minneskortet dimper ner i brevlådan. jag blir bara irriterad och frustrerad när jag sitter med bridge för sortering osv, när det tar en evighets evighet att ta bort alla trasiga filer.

när det gäller testandet och utvärderandet av icm, så tycker jag att det går framåt. allt blir verkligen inte skitbra - första bilden är till exempel lite för oskarp för min smak.  den här ovan, däremot, tycker jag är rätt trevlig. det kommer fler bilder längre ner, som jag känner mig oerhört förtjust i. 

det är onekligen intressant att allt eftersom ta sig längre och längre in i träsket med just icm. jag har upptäckt att jag är väldigt förtjust i det, och att jag tycker uttrycket är väldigt användbart till det jag så småningom tänker använda det till.

det blev inte BARA icm idag, om än mycket (även av det som blev kvar av råfilerna). nån enstaka skarp bild smög sig in. de här tistlarna är fotograferade i motljus, där solen var rejält skarp och jävlig. bilden är bättre än verkligheten var, just där och då. 😄

ytterligare en bild som är aningens, aningens för oskarp. tror jag. jag har faktiskt inte riktigt bestämt mig. jag vet ju vad jag är ute efter, men har inte riktigt nått dit än. 

jag tror, eventuellt, att jag INTE tycker att små, tunna grenar såsom på bilden ovan, är det som funkar bäst med icm. det blir mest en oskarp geggamoja att titta på. inte ens en billig fylla, utan bara - oskarpt.

den här, däremot. den här är jag väldigt förtjust i själv, faktiskt. det blev precis lagom rörelseoskärpa, kontrast osv. 

är man stor får man vara snäll. iaf om man har ett tak att erbjuda.

den här ovanför är knepig. jag gillar motivet en hel del. dock kanske jag ska promenera förbi där igen, och ta om den här bilden på ett bättre sätt. det jag retar mig på en aning är att innehållet tar upp bildytan på ett sätt som jag inte helt gillar. jag måste ha blivit distraherad eller nåt, när jag stod där - eller så tänkte jag att det skulle bli på nåt sätt, som jag har glömt nu. 😅

ser ni förresten också alla de här små svarta prickarna, överallt?

jag vet faktiskt inte vad det är. antingen är det fåglar på väldigt långt avstånd, eller så är även de här bilderna trasiga så tillvida att det saknas pixlar. jag är dock inte tillräckligt tekniskt kunnig för att kunna avgöra det.

bortsett från prickarna, är jag väldigt förtjust även i den här (ovan).

den här bilden tillhör en av många, där jag tog minst två varianter - en oskarp, och en skarp. i det här fallet var dess tvilling trasig (som så många av de andra), och den som blev kvar verkar ha hamnat i ett visst mått av rörelseoskärpa. inte tillräckligt mycket för att jag skulle kalla det just rörelseoskärpa, men inte heller skarp nog att vara skarp. dock gillar jag tyngden på vänster sida, och hur bildytan vägs upp på höger sida.

och här har vi dagens sista bilder. det här är fotograferat på ett annat ställe än de järnvägsbilder jag visat förut, men det är på samma sträcka av järnvägen. jag måste ju erkänna att det är himla kul med såna här miljöer. om inte annat, så för att det är så annorlunda mot de detaljbilder jag brukar hitta uppe i skogen.

bilder, planer, samt teknisk fråga

allt detta är fotograferat idag, på promenad med hunden. vi gick en sträcka vi väldigt sällan går numer (pga mina trasiga fötter), vilket var väldigt trevligt. jag känner ett visst behov av nya saker att titta på genom sökaren.

jag börjar lite med planer; hade ett teamsmöte idag med mina passionistamedlemmar, där vi pratade lite löst om fototeori, bildanalys, samt eventuella kurser framöver. jag tog upp detta med en fortsättningskurs i bildskapande (i motsats till bildseende/komposition), och det verkade falla i god jord. jag ska fnula lite mer på det, eftersom jag tror att det kan bli riktigt kul.

jag tog också upp en tanke om att göra en kortare, digital kurs om bildanalys, just. det verkade också tas emot väl, så den ska jag också fundera på - och skriva ihop den text jag funderat på länge, länge. 😅

sen tar jag mig friheten att lite raskt hoppa över till min tekniska fråga - här behöver jag hjälp av er som är mer tekniskt kunniga än jag är.

de senaste veckorna har jag haft en del problem med mina råfiler. inte alla, men från nästan varje fotografering är det ett antal råfiler som är trasiga. de renderar inte alls, och i bridge kan jag inte se dem alls, utan det är bara en massa trasiga ränder i tumnageln. samma sak med den förstorade bilden. photoshop tar en EVIGHET på sig att öppna råfiler när det finns trasiga med i en mapp, och det går inte att göra nånting med dem - ibland ser de sådär randigt trasiga ut, eller så ser de hela ut, bara oanvändbara.

jag har några olika alternativ jag tror att det kan bero på.

det kan vara den externa hårddisken jag sparar ner allt på som av nån anledning håller på att ge upp, och trasar sönder de filer den har lust med. ett annat alternativ är att råfilerna går sönder redan i kameran, och att det är därför de inte går att öppna/använda. ett tredje alternativ är att min kamera är för gammal, och att programvarorna inte hanterar just de råfilerna (jag har en canon eos 5d (utan mark eller annat efteråt)). 

det här gör mig väldigt nervös, av uppenbara skäl. jag har inte någon ekonomisk möjlighet att investera i en ny kamera, framför allt inte en kamera i den prisklass jag skulle vilja (tänk 40 tusen och uppåt, plus ett par rejält bra objektiv till det). jag har inte heller möjlighet att skaffa mig en ny hårddisk IGEN, just nu - det har varit ett par dyra månader, och den här månaden blir inte särskilt mycket bättre. 

nån som har koll på vad det här kan bero på, och om det är något jag kan åtgärda själv? det är sjukligt irriterande att behöva slänga råfiler som från början såg bra ut, men som inte går att använda. plus att det givetvis, dessutom, tar fruktansvärt lång tid att ta hand om råfilerna när man måste brottas med dem på det här viset.

alla de här problemen skulle troligtvis lösa sig om jag vann storkovan på eurolotto. i så fall skulle jag köpa både en spritt sproilans ny kamera (minst!), en superbra dator med diverse tillbehör, en bil - och en massa annat. 

men jag har inte vunnit storkovan på eurolotto - ÄN! 

alltså sitter jag här och tuggar fradga över alla de här sakerna.

i övrigt, nu när jag beklagat mig över allt detta, kan jag säga att jag är väldigt nöjd med dagens bildskörd (vill säga; de råfiler som bestämde sig för att vara samarbetsvilliga).

jag vet att jag kanske lite tjatigt och upprepande skriver det, men alltså.. fotografi är verkligen det bästa jag vet.

tror jag har nämnt detta också, men en gång för många år sen skrev jag ett inlägg på FB om fotografi. där beskrev jag sådant jag verkligen uppskattar, vilket bland annat är hur ljuset smyger sig runt innehållet i ett fotografi. jag har inte hittat det här inlägget i mina FB-minnen, vilket är synd - jag skulle vilja använda det på min hemsida. jaja.. vad är väl ett litet citat från en okänd människa, mitt i hela internet, liksom!? 😅

och på tal om att fotografera idag - detta var ytterligare en dag med ett fullständigt vidrigt ljus. en del bilder funkar det för, andra blir det bara horribelt på. jag ogillar i väldigt hög grad den här typen av solsken. USCH! det blir liksom alldeles för hårt och skarpt. för att inte tala om att jag går och kisar bakom mina supermörka solglasögon. 

jag fick för övrigt en jättehärlig kommentar från en av mina passionistamedlemmar; hon tycker att mina bilder med den här medvetna rörelseoskärpan är rätt obehagliga och jobbiga att titta på, just för att de är så oskarpa. hon menar att det får henne att känna som hon tror att en riktigt, riktigt berusad/hög person gör, eller som en person som är riktigt sjuk i någon psykisk sjukdom.

med tanke på att hennes kommentar ligger HELT i linje med den gotiska delen av de tankespår jag följer i mitt fotograferande, tar jag hennes kommentar som en STOR, stor komplimang! 🙏🤗💖

och nu är vi äntligen framme vid sista bilden från idag. tack för att du tittat, och kanske t o m läst ända hit! 🙏

rytterne kyrkoruiner, västerås

jag och hunden var ju iväg på äventyr ute i rytterne kyrkoruiner igår, för att fotografera cosplay (gårdagens inlägg). medan vi väntade på att mina modeller skulle byta om från mundana kläder till sina socplay outfits, roade jag mig lite på egen hand.

jag har inte så mycket att säga just idag, så ni får titta och njuta av bilderna utan kommentarer från min sida. 🙂

cosplay

cosplay. ett riktigt nördigt intresse, om det inte framgår av bilderna i det här inlägget. 😅 

cosplay är något man ägnar sig åt om/när man är ett superstort fan av något väldigt specifikt, ofta relaterat till rollspel, bordsspel, böcker/filmer/tv-serier med tema fantasy/sci-fi, eller liknande. cosplay innebär att man återskapar en outfit från en favoritkaraktär i.. well, whatever det nu är man fastnat för, i sitt nörderi. 😄

och jag säger nörderi, med the outmost respect. även om jag själv aldrig skulle komma på tanken att ägna mig åt cosplay, så tycker jag att det kan vara väldigt häftigt.

det här är faktiskt mitt ex och hans sambo. vi har pratat om att göra det här i säkert 1½ år, men det är först nu det faktiskt blev av. jag är OTROLIGT glad att vi fick arslet ur, och gjorde det här. det var vansinnigt kul, om än extremt jobbigt med solen. vi höll oss i skuggan hela tiden, men ibland hamnade jag i solen - och jag är så ljuskänslig att jag inte ser ett endaste skit, trots mörkaste solglasögonen. 🤦‍♀️

det som var klurigt med dagens fotografering var framför allt att försöka ha koll på vilken sorts poseringar som funkar med den här karaktären. de berättade lite om den för mig, men med minne som en guldfisk av sånt som inte är intressant för mig personligen, har jag glömt det mesta. jag vet att det handlar om eld och magi, men det är ungefär det enda jag kommer ihåg. 😂

på det stora hela tycker jag ändå att jag lyckades få till det rätt bra. näh, nu ljuger jag. faktum är att jag är vansinnigt nöjd. exets sambo är väldigt ovan vid att bli fotograferad och tycker att det är jättesvårt att veta hur hon "ska se ut". och så kan det ju vara. en del har ju väldigt lätt att modella, medan det är lite svårare för andra. men som det lät på henne så var hon också väldigt nöjd med bilderna, och då blir jag ju såklart ännu mer nöjd.

boyo, hunden, kollapsade nästan på en gång när vi kom hem. han fick såklart följa med, eftersom jag tycker att han förtjänar lite äventyr, han med.

för att återvända och fortsätta kommentera det där med solen; shit, vad.. well, för det första - vad svårt det är att se ordentligt i ett ljus som studsar omkring och gör nåt jätteskumt med allt som är i skugga, och som, om jag behövde stå ute i solen, slog rätt in i objektivet så att exponeringen ser HUR jävla skum ut som helst. det gick att åtärda, men alltså... drygt av bara h*****e. och alldeles, alldeles för skarpt och ljust och äckligt för att ens låtsas fundera på att fotografera i direkt solljus.

USCH!!!

ja, och så det där med att vara ljuskänslig. trots att jag har de mörkaste solglasögonen från optikern, så gick jag ändå runt och kisade rätt rejält bakom dem. jag ser dock inte nåt i sökaren med dem på, så då skjuter jag ned dem på näsan. men då bländas jag av solen i stället, särskilt om den lyser in från sidan. 🤦‍♀️

ja, men ni hör ju hur gnällig jag låter. 😅

bortsett från ljuset, så har jag och boyo (och mina modeller, såklart) haft en riktigt, riktigt bra dag. det är alltid roligt att träffa dem, och jag gillar att fotografera annat än helt vanliga porträtt (även om det är roligt också, ibland).

sen kan jag ju bara konstatera att jag är oerhört tacksam för bra programvara för bildbehandlingen. jag använder uteslutande photoshop, och kan inte tänka mig att använda något annat. jag vet att många använder lightroom, och jag har testat - men jag gillar det inte, av nån skum, okänd anledning. photoshop rockar hårt, så är det. 🤗 älskar att det går att rädda knepiga exponeringar (som några stycken från idag), och att det går att göra så mycket, med så lite. 

.. och här är dagens sista bild!

nu ska jag dela bilder på några andra ställen, sen ska jag ta ut min hund, och sen ska jag.. antingen gå och sova, eller så ska jag göra nåt annat.

den som lever får se.

om bildanalys

idag får min hund, boyo, vara först i inlägget, fast att han egentligen inte har något som helst med innehållet att göra. men han är söt, och ibland räcker det. 🤗

idag tänkte jag skriva lite om bildanalys. om det inte har framgått, så tycker jag att det är ganska viktigt. åtminstone att förstå principen, och att kunna ha ett kritiskt öga när man tittar på ett fotografi.

med "kritiskt" menar jag inte kritiskt såsom i att hitta fel, utan kritiskt som i undersökande och utforskande. att ställa frågor ur - well, vilket perspektiv man nu väljer, och att göra sitt bästa för att svara på dem. 

jag har ju tänkt mig att jag ska skriva ihop ett litet häfte med grundläggande bildanalys, till club passionista. den kommer att rikta in sig på bildanalys av fotografi, för nykläckta fotografer. vill säga; fokus kommer att ligga på de rent fotografiska delarna - teknik samt de bildskapande delarna (komposition, ljus osv). 

varför jag tycker att det är så viktigt?

tja, inte är det för att jag tror att nån av medlemmarna helt plötsligt får för sig att byta bana och bli kulturjournalister i stället för vad de jobbar med nu. 😅 jag tror att de är rätt nöjda som det är, på den fronten.

nej, jag tycker att det är viktigt att ha lite koll på det här, eftersom jag anser att man kan lära sig mycket om fotografi genom att medvetet betrakta andras fotografier (medvetenhet är viktigt för mig överlag, när det gäller fotografi). 

vad ska den här medvetenheten åstadkomma då, undrar du säkert.

well. flera saker, faktiskt. men de allra, allra viktigaste delarna är: det ger ett språk att prata OM fotografi med, och det kommer över tid att göra så att man börjar tänka lite annorlunda omkring sitt eget fotograferande. man blir mer medveten om vad man gör, och kan börja sätta fingret på sånt man vill förändra. 

så jag antar att det allra viktigaste är att lära sig språket. utöver att kunna prata med andra fotografer, så ger det också förmågan att vara konstruktiv i samtal om andras bilder. 

ska man prata om någons fotografi är det trevligt att kunna uttrycka sig lite mer än att bara säga "bilden är fin". det är nämligen en av de mest förolämpande komplimanger man kan ge någon, IMHO. 

jag tycker till exempel att det är trevligt att kunna formulera varför man tycker si eller så om ett fotografi, om de tekniska delarna (färg/sv, korn (iso), ljus, komposition osv) förstärker innehållet och isf hur, om bildbehandlingen får just det här specifika fotografiet att vara på sitt allra bästa, hur färgerna påverkar intrycket - osv. ni fattar.

man behöver absolut inte bli ett proffs på bildanalys. det handlar verkligen inte om det. framför allt inte för mina medlemmar, som trots allt har fotografi som ett intresse, inget annat. 

men eftersom jag nu har startat upp det här konceptet med club passionista, så är det ju kul om jag kan bidra till mina medlemmars utveckling som fotografer. och eftersom det är jag som råkar veta vad jag sitter på för kunskap, så tar jag mig friheten att bestämma vad jag vill dela med mig av. och jag kan inte dela med mig av allt på en gång, utan jag får försöka portionera ut det i lagoma doser. 😄

om jag ska gå till mig själv, så kan jag säga att jag uppskattar som allra mest att kommentera på, och själv få kommentarer, från personer jag vet pratar samma språk som jag. då vet jag vad de pratar om och vad de menar utan att behöva fundera. 

för att säga "den är fin" med en stor, tydlig, fetstilad PUNKT därefter (vill säga; utan förmågan att uttrycka sig mer) är i min värld faktiskt - ganska förolämpande. 😅

nu är det ju dock så att det troligen är YTTERST få förunnat att kunna uttrycka sig om andras fotografier på ett sådant sätt som jag personligen föredrar. framför allt inte när man fortfarande är nybörjare. 

det är därför det är så viktigt att lära sig. och nånstans måste man ju börja.

och om någon undrar hur jag själv lärde mig; först och främst gick jag en fotoutbildning där konstruktiv kritik och ett visst mått av bildanalys ingick. ett par år senare började jag läsa konstvetenskap med fokus på just bildanalys av fotografi. där ingår både (foto)teori och metod, och då lär man sig i väldigt hög utsträckning språket för att prata omkring fotografi.

en av mina största fördelar när jag skrev uppsatser om fotografi, var dock att jag själv fotograferade. jag hade kunskap som en icke-fotograferande konstvetarstudent inte har, vilket givetvis påverkade hur jag analyserade de fotografier jag valt till uppsatserna.

.. och det var också där nånstans som jag började inse att man kan lära sig oerhört mycket om sitt eget fotograferande, genom att (medvetet!) betrakta andras fotografier.

och nu börjar jag äntligen närma mig sista bilden i det här inlägget. 😅 jag hoppas såklart att du inte bara har glott på bilderna, utan också faktiskt läst texten.

men det är ok om du inte gjort det. isf hoppas jag att du har tyckt om bilderna. 🤗

(är det bara jag som ser en zombiearm med skelettliknande fingrar på i den här bilden?)