experiment, samt lite annat

av nån anledning blev jag så fascinerad av vattenbilderna från tidigare i veckan, att för en stund sen när det blåste rejält utanför balkongen när jag stod och rökte, kunde jag inte låta bli att ta fram kameran som var i stort behov av laddning. 

tack och lov var jag inte ute efter mästerverk - jag ville bara se hur det känns, och hur det blir, när jag medvetet fotograferar med längre slutartider. för mig är det mesta under 1/60 långt, och idag landade det rent generellt på runt 1/20 (tror jag).

och även om jag inte tycker att det här är några mästerverk alls, så måste jag ändå säga att jag gillar grejen. faktiskt gillar jag det så mycket att jag tror att jag ska ägna lite tid åt att fotografera medvetet oskarpt. 

ett annat skäl till att jag vill testa är att det regelbundet dyker upp diverse (för mig) okända fotografer i mitt facebookflöde. senaste veckan har jag ett par, tre gånger sett en fotograf från.. nånstans, minns inte vart (inte sverige), vars verk verkar handla väldigt mycket om just oskärpa. jag vet inte varför jag aldrig har engagerat mig i det tidigare, men nu känner jag mig supernyfiken på det.

för övrigt kan jag skvallra om att jag för tillfället läser en bok av john berger. det är en av de böcker jag köpt på mig under året, och jag har en till sedan mina konstvetenskapliga studier för många år sen.

det jag kan säga om john berger är att han är BETYDLIGT roligare att läsa, än roland barthes. boken jag läser består (som så många andra teoretiska böcker) av ett antal essäer/artiklar/kortare texter som han skrivit över lång tid. allt är inte jättespännande, men kapitlet jag läser just nu handlar om utseende (inte nödvändigtvis människor, utan hur vi ser/uppfattar vår verklighet), och det är SÅ intressant. det kommer att ta en stund innan det sjunker in, men det gör inget. jag behöver och vill ha mental stimulans, och det får jag här.

den andra boken har jag redan delvis läst, men jag ska läsa om den. den handlar inte nödvändigtvis om fotografi, utan om olika sätt att se. för mig är den relevant enbart ur det perspektivet.

vatten i olika former

om ungefär en månad har jag en inbokad tur med elbafärjan tillsammans med de passionista-medlemmar som vill följa med och öva på det här med att fotografera vatten. 

av det skälet, eftersom jag är för lat för att sätta mig och leta efter gamla bilder, tog jag med mig hunden och kameran och åkte på en helt egen tur, utan annat sällskap.

det är extremt sällan jag fotograferar vatten. jag åker en, max två turer med elbafärjan, per år. oftast har jag sällskap med mig (utöver hunden), och då blir det mer prat än fotograferat. och jag ville testa att fotografera med längre slutartider för att se vad jag tycker om den saken. det blev lite blandat resultat, vilket ni kommer att märka. 

jag är i och för sig rätt nöjd, faktiskt. det blev helt annat än jag kanske tänkt mig från början, men det betyder ju inte att det är dåligt - bara annorlunda.

jag fotograferade på mer lätthanterliga slutartider också. jag är ju som ni vet, väldigt förtjust i detaljer, och har svårt att låta bli när de bara väntar på att bli fotograferade. och vattnet ÄR ju faktiskt där, fast bakom. 

det blev vansinnigt många bilder, dock. det tog en evighet att tömma kameran på över 200 råfiler. uppenbarligen gick det en hel del tid åt bildredigeringen också, men det var det värt.

för övrigt har det här varit en oerhört skum dag. jag har varit vaken sen astidigt i morse, och nån gång på förmiddagen bestämde jag mig för att vi skulle iväg - tills jag kom på att jag väntade på ett paket som skulle dyka upp under dagen. tack och lov kom det ganska tidigt, så vi kunde komma iväg.

när vi gick hemifrån, jag och min hund, var det skitvarmt. jag höll på att smälla av, men tänkte att - tja, ok.. då är det så. det var varmt ända vägen dit, och under turen (fast då blåste det ju när vi var ute på vattnet). när vi kom i hamn igen och klev av, var det kallt - och några minuter senare kom ett skyfall utan dess like. åskade gjorde det också. supermysigt, men jävligt blött.

det var riktigt kallt i regnet ett tag, faktiskt. när vi väl klev på bussen, fick vi snart kliva av den igen eftersom chauffören körde fel. hen glömde bort att det är västerås cityfestival i helgen, och att bussarna inte kör genom stan - men det gjorde hen ändå. så det var bara att traska tillbaka och ta nästa buss.

trots missöden med temperaturer, skyfall och bussar, så är jag ändå väldigt nöjd med dagen. jag är trött i fötterna som tusan, men det var trevligt att komma iväg en sväng. vi går ju mest runt här hemma och lallar, jag och hunden, så det är skönt med miljöombyte lite då och då.

det är också väldigt trevligt att ha fotograferat något annat än skog. ett flertal av detaljbilderna från idag kommer jag att kunna använda som exempel i höstens kurs i bildseende/bildskapande. hur bra som helst!

vet ni, ju mer jag tittar på bilderna, desto mer gillar jag dem. de är kanske inte typiska när det gäller vad man tänker på när någon säger "vatten". men det ÄR vatten, det ÄR mörkt och smådramatiskt, och jag råkar ju gilla sånt. ^^

men nu är jag hungrig, så jag tror jag visar de bilder som är kvar, och lagar mat i stället för att skriva mer!

enjoy! :)

ett enda träd (rookie mistakes)

bilderna i det här inlägget är fotograferade av samma träd. ett endaste träd, och nedhugget är det inte särskilt högt (kanske 1,5 meter över backen). jag måste erkänna att jag känner mig lite fånigt nöjd med dagens bildskörd, som skedde på en alldeles för varm, kort hundpromenad för några timmar sedan. det hade dock redan hunnit bli rejält varmt, och både jag och hunden är värmeintoleranta, såååå... 

det här trädet står längs en av våra promenadsträckor, och jag har med all största sannolikhet fotograferat det tidigare. men det stod där och var fint, så både trädet och hunden fick leva med att vi stod där en stund.

jag tänker på det ibland, det här med hur man fotograferar som newbie, och när man fotograferat under en längre tid. nu är det ju länge sen, men jag vill minnas att min fotolärare när jag gick min grundläggande fotoutbildning, gav oss uppgiften att fotografera EN sak, men från olika håll, olika perspektiv osv. om inte annat är det en uppgift jag själv gärna använder mig av, om jag ska lära ut.

jag tycker att det är en uppgift som har rätt många fördelar. dels får man träna på att gå nära, så att man fotograferar det som är intressant utan att ta med halva världen runtomkring. dels hjälper det en att lära sig att man ibland kan tjäna på att ta ett steg åt ena eller andra hållet, kanske backa ett halvt steg - eller kliva fram ett par centimeter. 

i min erfarenhet är det ett vanligt rookie mistake, just detta. man tar antingen EN bild på sitt motiv, från ett håll, eller så tar man många, fortfarande från samma håll. man tänker inte på att det går att röra sig runtomkring, och man har inte tränat ögat på att SE. 

för att inte tala om att man får träna sig på att SE. att hitta olika bilder i ett och samma motiv kan vara lite klurigt, men det kan också vara väldigt spännande. ibland, om jag hittar något jag vill fotografera, kan jag få stå en stund innan jag hittar rätt. vissa gånger kan det till och med bli så att jag går därifrån utan, bara för att jag just den gången inte hittade rätt. det känns i hela kroppen när bilden sitter som en smäck i sökaren. jag ser det redan innan jag lyft kameran, och då känns det som att jag "satt mig" i bilden.

så även om det blev en kort promenad med hunden på tidiga förmiddagen, så är jag ändå rätt nöjd. trodde inte det skulle bli något idag, trots att jag tog med kameran. men - där stod det och väntade, och jag fick en hel rad kul bilder på en och samma plats. 

nästa promenad blir ännu kortare, för då kommer det att vara skitvarmt ute, sådär på riktigt. jag erkänner glatt och villigt att jag är glad att värmen inte håller i sig så länge. det är mest bara plågsamt, både för mig och mina djur.

men; det här inlägget är inte till för att gnälla på sommarvärme, utan för att berätta att jag hittade några bilder trots att jag inte trodde att jag skulle. :)

om roland barthes

jag tog med mig kameran när jag gick ut med hunden för ett par timmar sen. hade nån slags plan, som genast ändrades när vi kom ut. det slutade med att vi gick en sväng runt kvarteret, och jag tänkte att ser jag nån bild som vill bli plockad, så gör jag det. annars låter jag bli.

det föll sig så att jag valde att till största delen fotografera sådant som är likadant. alltså; typ, mönster. på ett eller annat vis, iaf. 

men - jag tänkte att jag skulle skriva om roland barthes, så ni får se bilderna som orelaterad illustration till det. :D

nu har jag läst ut de två böcker jag har av barthes - camera lucida, och bildens retorik. jag har läst camera lucida förut, men det är så orimligt länge sen att det var läge att friska upp minnet lite.

min spontana tanke är - herregud, vad tråkig han är. 

jag tycker att camera lucida är bättre än bildens retorik, men det spelar ingen roll - båda böckerna är tråkiga i vilket fall. det märks oerhört tydligt att han egentligen är lingvist. min kopia av camera lucida är på engelska. jag har ett rätt stort och bra ordförråd på engelska (jag läser mycket på engelska, ser serier och filmer på engelska, lyssnar nästan uteslutande på musik med engelsk text osv), men SHIT pommes frites, vilka ord det finns med. och bildens retorik ska vi inte ens prata om - min bok är på svenska, och det är vansinnigt många ord jag ALDRIG har hört, i hela mitt liv. 

med tanke på hur vi bombarderas av fotografi numer, framför allt i media och sociala medier, är det lätt (även för oss som fotograferar, tror jag) att tänka att fotografi är lika gammalt som alla andra konstformer, men så är det ju faktiskt inte. det är inte ens 200 år sedan det första fotografiet någonsin, skapades. mycket vatten har visserligen runnit under broarna sedan dess, men som konstform är fotografi fortfarande rätt ung.

och jag tänker att även om roland barthes levde, verkade och skrev under ett århundrade som de flesta som finns här på fotosidan har upplevt, så har fotografiet som fenomen, som uttryck osv, ändå förändrats en hel del.

från mitt perspektiv, som är född bara några år innan barthes dog. känns hans grepp om bildanalys ganska naivt. jag tror inte att det var det - då, men nu, nästan 50 år senare, känns hans grepp om bildanalysen rätt tom. åtminstone för mig. man behöver inte göra en psykoanalys på ett fotografi, men för mig är det viktigt med annat, än det som barthes skriver om. 

en del saker köper jag - men endast som ett första steg in i en analys. och jag tycker att det åtminstone på vissa sätt kan jämföras med panofskys tankar om ikonologi (igenkänning i ett konstverk man betraktar), men likt panofsky verkar det inte komma så jättemycket längre än så. hans studium känns mest som att svara på frågan "gillar jag det här eller ej", och punktum verkar inte vara mer än något i det fotografi man betraktar som sticker ut och retar ögat på den person som tittar. (studium och punktum). 

sen tycker jag också att barthes är alldeles otroligt omständig i sina texter. han tar enormt lång tid på sig att nå nån slags poäng, vilket gör att jag har svårt att ta mig vidare i texten - jag tröttnar, helt enkelt.

nu läser jag ju vidare ändå, men det skall erkännas att delar av texterna har jag mest skummat igenom.

det finns lite andra olika saker jag reagerar på, men min misstanke är att det beror på just det faktum att roland barthes levde under en annan tid än jag, och fotografiet då var inte samma sak som det är nu.

barthes verkar, rent generellt, vara av åsikten att ett fotografi på något sätt skulle vara.. well, diskussionerna han för är långrandiga, men han verkar söka efter någon slags sanning i fotografiet, och ha åsikten att alla fotografier på något sätt är samma sak (fast ändå inte, eftersom han tar upp hur han söker essensen av sin döda mamma i gamla fotografier, men även pornografiskt fotografi). 

jag tror inte att barthes och hans metoder är någonting jag kommer att använda mig av själv, och inte heller något jag kommer att anstränga mig särdeles för att föra vidare. jag är visserligen glad att jag har böckerna, och nu dessutom har läst dem - men eftersom jag själv har ett annat förhållningssätt till, och närmar mig fotografi - både som fotograf och teoretiker, så känner jag inte nödvändigtvis att barthes har så mycket att tillföra, rent praktiskt.

jag valde att läsa de här böckerna nu (jag har andra böcker att läsa också), eftersom jag planerar att skriva ihop nån slags skrift till mina passionista-medlemmar om just bildanalys. jag har åtminstone 3 - 4 böcker till att trycka i mig. john berger är med på den listan, liksom james elkins. jag har också ett par till nya böcker, där jag inte kommer ihåg vad författarna heter (och är för lat för att vända mig om och kolla), som ska läsas. 

dock; eftersom mina medlemmar är rätt så novis inom fotografi rent generellt, så kommer det inte att bli en skrift som behandlar fototeori ur något akademiskt perspektiv. jag funderar på om jag ska ta upp några författare (glömde att jag kanske måste läsa om ett par böcker av susan sontag också), men sedan lämna det för att ägna mig åt hur en fotograf analyserar andra fotografers bilder, för att lära sig språket, och framför allt, utveckla sitt eget fotograferande.

och då handlar det ju mer om fototeknik, val man gör som fotograf när man står där med kameran, komposition, ljus, korn, färg vs svartvitt, osv.

jag vet inte om medlemmarna kommer att vara intresserade av det här. :D jag menar; bildanalys låter ju lite småtråkigt. men jag hoppas att de intresserar sig för det, iaf litegrand. jag tror att de flesta av dem skulle tjäna på att lära sig åtminstone nån slags grundläggande kunskap om det. språket, framför allt - det är ju alltid kul att kunna prata om fotografi med andra intresserade, och förstå vad de menar när de kläcker ur sig diverse fototermer på löpande band.

och med det sagt har jag inte så mycket mer att säga om roland barthes eller bildanalys just för ögonblicket. de här sista bilderna tog jag på väg upp genom trapphuset, när vi kom in. solen ligger på den sidan, från soluppgång och några timmar framåt. jag tänker ibland att jag ska fotografera där, men glömmer det alltid.

och här kommer dagens sista. mycket nytta och nöje - hoppas du inte dog av tristess, av att läsa om roland barthes. :)

testinlägg

det här inlägget har två syften.

a) jag har tagit bort moderera-kommentarer-funktionen, och igår fick jag en kommentar på förra inlägget som faktiskt syntes i inlägget. tills jag fått respons från fotosidan om vad som hänt med de kommentarer jag vill kunna godkänna, får det vara såhär. jag blir galen om det försvinner fler kommentarer.

b) i morse spöregnade det innan jag skulle gå och sova, så jag drog på sista kissen för hunden. i stället ställde jag mig vid balkongen och roade mig med att försöka fånga vattendroppar i fall. en av kursträffarna på porträttkursen var nämligen timing, så jag tänkte att jag skulle öva mig lite på just det. lättare sagt än gjort - fick inte en enda fallande vattendroppe, trots att det regnade rejält. (och med fallande vattendroppar menar jag de som hänger och dinglar såhär tjusigt, lite här och där)

så dagens inlägg - även om de här bilderna inte är särskilt kul eller spännande blir jag ändå glad om någon kommenterar, bara för att se att det fungerar. tack på förhand.

utsikt från balkongen, mitt i regnet. 

utsikt över taken, på andra sidan gatan.

dagens lärdom: det är betydligt svårare att fånga fallande vattendroppar än man (jag) tror.