gotik i västerås

västerås är faktiskt en rätt trist stad, på många sätt. city är överlag urtråkigt. kommunen har en stark tendens att göra sig av med gamla, fina byggnader och bygga nytt, skitfult i stället. ni vet, det vanliga.

men det finns faktiskt ställen som går att göra roliga saker med. jag gillar ju, som bekant, både gotik och det groteska. och jag upphör inte att fascineras över att det är fullt möjligt att fotografera gotiskt här i stan, utan större besvär.

jag tog med mig hund och hilda ner på stan medan tvättmaskinerna gick i morse. det är nog ett par dagar sen jag bestämde mig för att vi skulle ta oss iväg just idag, oavsett väder. det var givetvis stark, äcklig sol idag igen, så mycket har blivit i motljus. himlen var blå, vilket gör att den inte blir kritvit i bild. 

det finns vissa saker jag dras till i just den här miljön. detta är fotograferat utanför/i närheten av västerås slott, och i vasaparken. svartån går där, dessutom. jag attraheras oerhört av gatlyktorna just här, de är bland de vackrare i hela västerås. men också av teglet, där det forsar i svartån, de här tornliknande prylarna på taket av tegelbyggnaden. och när man fotograferar/bildbehandlar som jag gör, blir det lätt gotiskt.

i don't mind.

resten av bilderna får ni titta på utan vidare kommentarer från mig. jag kan dock säga att jag känner mig väldigt nöjd med dagens bildskörd. 🙏

enjoy!

sista gången i kopparlunden!?

när jag skulle ut med hunden andra gången idag tog jag med kameran, men visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen. tänkte att jag bestämmer det när vi kommit ut - och det visade sig bli till kopparlunden - igen. vi var ju där senast igår.

jag är trött och låg idag. det är en vecka sen jag förlorade molly, och det känns i kroppen. så jag hade inte några stora förväntningar på det som skulle bli, idag.

det som blev, är dock varierat. det blev både dubbelexponeringar, icm och helt vanliga, enkelexponeringar. till skillnad från igår, känner jag mig hyfsat nöjd med iaf en del av dagens bilder.

det som känns bra idag är att jag för första gången känner att - kanske det inte behövs fler bilder att välja mellan nu. i mappen jag slänger in de bilder jag tror på, finns det nu 46 stycken. det ÄR rätt många, framför allt om man betänker att det ska bli en serie om 6 bilder. 

jag har ingen aning om hur min serie kommer att se ut i slutänden. det jag vet med säkerhet är att den behöver hålla ihop, och inte bara på ett sätt. den behöver hålla ihop visuellt - jag vill ha en rörelse från bild 1 som går rätt igenom hela serien till bild 6, och den rörelsen består till största delen av komposition. men jag vill också att gråskala, kontrast, tryck, tyngd, riktning osv. 

jag kommer också att behöva fundera på hur många bilder jag vill ha av varje teknik. jag gillar både enkelexponeringar, dubbelexponeringar OCH icm. men jag vill inte att hela serien ska bestå av uteslutande endera. variation förnöjer, har jag hört.

men hörrni, jag märker att jag är rejält trött (och låg). ni får helt enkelt titta på resten av bilderna utan vidare kommentarer från mig.

enjoy!

kopparlunden, dubbelexponeringar och icm

idag på förmiddagen tog jag med hund och hilda ner till kopparlunden igen. det är ett par veckor sen vi var där senast, av goda skäl. våren har hunnit ner dit också vid det här laget, det knoppas så det knakar om det i vildvinsrankorna. 

idag har jag delat fotograferingen i dubbelexponering och icm, som kommer längre ner i inlägget. jag kom hem med drygt 90 exponeringar (fler, eftersom det var ett gäng dubbelexponeringar, men jag struntar i att spara de enskilda filerna), och gjorde i ordning drygt 20. av dessa 20 är det ni ser här inlägget, det jag tycker känns värt att visa.

jag har en mapp där jag slänger ner de bilder från kopparlunden jag av ett eller annat skäl gillar. för tillfället är det 35 bilder däri. jag kommer nog att ta mig ner dit en eller ett par gånger till, beroende lite på. oavsett hur många bilder som hamnar i den där mappen, ska det sen kokas ner till 6 stycken som ska vara med på club passionistas utställning i höst.

det som är intressant med allt det här - well, det är flera saker, för att vara ärlig. men bland annat är det väldigt intressant att se hur jag ser och fotograferar därnere numer, jämfört med hur jag såg och fotograferade där förr. det är skillnad. förr fotograferade jag mer miljö som i motiv, medan jag nu ser helt andra saker.

jag har länge känt att jag varit rätt mätt på kopparlunden, just eftersom jag fotograferat så mycket där genom åren. men nu är det riktigt roligt igen, och det känns bra. 

sen om jag tycker att jag blir så himla mycket bättre på dubbelexponeringarna vette tusan. av nån anledning känner jag mig inte särskilt lyrisk alls över dagens resultat. det finns nog bilder som kan funka i en serie, men jag tror inte att det finns en enda där jag känner att den satt som en smäck, eller att jag är sådär löjligt, euforiskt nöjd med nån av dem.

men det är onekligen en utmaning att dubbelexponera. jag gillar det, särskilt eftersom jag inte ser hur det ser ut live, utan får tjuvkika i kameran när exponeringarna är gjorda. det blir långt ifrån alltid som jag hade hoppats. fast å andra sidan; eftersom jag inte har som mål att det ska bli skitbra, spelar det faktiskt ingen roll. jag testar och ser hur det blir, och bygger erfarenhet utifrån det.

för övrigt kan jag skvallra om att det är åtminstone två personer, helt oberoende av varandra, som vid olika tillfällen har sagt att de tycker bilderna är fina, men också lite obehagliga/otäcka. jag tar mig friheten att ta det som en komplimang, eftersom det ligger helt i linje med det jag siktar på.

.. och här skiftar vi till icm. själva rörelsen under exponeringen skiftar lite från bild till bild, men jag har kommit fram till att jag känner mig lite extra förtjust i att zooma in eller ut under exponeringen. det ger en känsla av att sugas in i bilden, och ger lite yrsel till det. iaf för mig - du kanske upplever nåt helt annat.

resten av icm-bilderna får ni titta på och kanske bli yra i huvudet av, helt på egen hand, utan vidare kommentarer från mig.

enjoy! 🙏

jag har förlorat

jag har förlorat en av mina närmsta relationer. för den som aldrig har haft katt, kanske det låter fånigt. men i tisdags tog jag min katt-tant, nästan 14 år gamla molly, till veterinären för sista (och andra) gången. för mig som är ensamstående med i princip inga familjerelationer kvar i livet, är mina djur de allra närmaste jag har. 

för runt tio dagar sen, precis exakt på dagen lagom när jag hällt upp en helt spritt, sproilans ny 10-kilos säck torrfoder i hennes fodertunna, började hon vägra äta torrfoder. det är inget nytt fenomen - hon har i hela sitt liv haft korta perioder när hon inte vill äta torrfoder, och när hon väl gör det, kräks hon upp det efter en stund.

men det ger sig alltid.

den här gången gav det sig dock inte, och hon började dessutom gå och gömma sig längst ner i sin stora klöstunna för att få vara i fred. när jag hittade en knöl ovanpå hennes huvud började jag få panik. jag bokade tid hos veterinär för undersökning, och pratade sen med två kompisar. båda tyckte att med tanke på ålder osv, så kanske det var dags.

det tog mig hela helgen, med konstant, intensivt fokus på henne, att till slut boka om tiden från undersökning till avslut.

i 22 års tid har jag alltid haft katt. förr hade jag alltid två katter i olika åldrar. när den äldre gick, fanns det alltid en kvar. men när min senaste andra katt lämnade mig, var molly extremt tydlig med att det minsann inte skulle bli nån mer katt här hemma så länge hon fanns, för hon var minsann alldeles tillräcklig.

det hade hon rätt i.

men det gör också att jag för första gången på 22 år, inte har katt. så jag sörjer inte bara molly specifikt, utan frånvaron av KATT. jag är inte en person som "bara" har hund. jag är en person som har hund och katt. det måste vara så, nåt annat går inte.

så jag har börjat titta runt lite. jag har inte bråttom - det ska ju liksom vara rätt katt. jag har mina preferenser, och dem tänker jag hålla på. jag har också lite olika idéer om namn på den här för mig ännu okända katten. det kommer att bli jättebra, och jag tror att boyo kommer att uppskatta en ny kompis - även om det säkert kommer att bli kalabalik den första veckan eller så.

det här är andra dagen jag haft med mig kamera ut, sen nån vecka tillbaka. igår hade jag med mig hilda, men det blev inte en enda bild. idag är dessa bilder det jag tyckte var... låt oss säga att jag inte känner särskilt mycket för de här bilderna, men de är iaf mer än inget alls. 

det blir troligen ett par dagars paus till, eftersom det tydligen ska bli rätt varmt här i västerås under helgen. jag vill och behöver åka ner till kopparlunden iaf ett par gånger till, men det får bli när temperaturen sjunker igen. det kommer att vara alldeles för varmt för både mig och boyo. 

fast på sätt och vis är det rätt skönt att inte behöva åka iväg just nu. då kan jag sitta här hemma och sörja hur mycket jag vill, helt fritt. och det behövs, för min molly var en oerhört speciell katt. hon var inte bara en katt, utan också min familiaris. det är en förlust jag inte kan beskriva i ord, att förlora henne.

men jag är så oerhört, oerhört tacksam att få ha haft henne i mitt liv i nästan 14 år. 🙏

olika miljöer ger olika resultat

jag har haft ett par dagar där dygnet och sömnen har jävlats en hel del, så idag är jag vad jag kallar "trött-bakis"; trött, seg, faktiskt riktigt låg jämfört med hur jag brukar vara. därför hade jag egentligen inte alls lust att gå ut med hunden, men har man en gång skaffat sig hund är det bara att ge sig ut vare sig man vill eller ej.

hilda fick följa med, särskilt eftersom det när vi var ute för en gångs skull var moln och inget direkt solsken.

vi gick en promenadsträcka vi gått många gånger, och ni har sett otaliga bilder därifrån. idag är, tror jag, andra gången jag använder just dubbelexponeringar på den här sträckan. noterade en sak idag som känns både intressant och relevant, åtminstone för mig.

dubbelexponeringar fungerar olika i olika miljöer.

jag tycker  t ex att dubbelexponeringar funkar bättre i den här miljön, än de gör nere i kopparlunden - och är jag ändå väldigt förtjust i just de bilderna därifrån.

skillnaden är, tror jag, att det som finns tillgängligt här är lättare att sortera, att få ordning på i båda exponeringarna. i kopparlunden är det både material, former, riktningar osv, som ska komponeras ihop på nåt vettigt sätt. det blir lättare TUNGT, därnere.

.. och i den här miljön blir det inte lika "tungt", iaf upplever jag det så. 

jag kommer att fortsätta dubbelexponera och troligen använda icm också, nere i kopparlunden tills jag känner mig klar där. jag ger det 1 - 3 fototillfällen till, sen tänker jag nog anse mig färdig där inför det här projektet, iaf.

i bilden ovan, och bilden under, ser ni samma grenformation - jag blev så förtjust i hur den är formad och riktad att jag inte kunde låta att ta två bilder. fördelen är ju att det är dubbelexponeringar, så det blir inte samma bild. har svårt att bestämma mig för vilken jag gillar mest, dock.

men vet ni, jag tror att jag är lite för trött för att ha nåt mer vettigt att säga just nu. därför lämnar jag er med dagens sista exponeringar, utan vidare kommentarer från min sida.

enjoy! 🙂