trägen vinner

bilderna i det här inlägget får illustrera hur jag ser ut på insidan av skallbenet just nu. jag är HELT jävla slut i skallen. de senaste cirka sex veckorna eller så har varit extremt intensiva. kul, givande, intressanta, ännu mera givande osv - absolut. men intensiva nonetheless.

boken, såklart.

jag har på sex veckor gått från scratch, till att ha en bok som nu finns köpfärdig på amazon. det inkluderar, utöver skrivandet, också layouten som jag gjort själv. bortsett från det faktum att jag aldrig har layoutat en bok förut, så är jag väldigt nöjd med vad jag åstadkommit, både i text och layout. det är 100% jag, rätt igenom hela projektet. 

givetvis har jag efter publiceringen hittat ett par småfel i texten; ett ställe där ett ord har delat sig i två, och så var det nåt annat fel nånstans. där är nackdelen med att sitta och gå igenom samma text gång på gång på gång på gång.. till slut blir man hemmablind och ser inte såna där smågrejer längre. jag tror dock att jag har möjlighet att ladda upp en korrigerad fil, så jag ska göra det - när hjärnan är lite mindre söndervispad.

oavsett småfelen, så är jag otroligt impad av mig själv. för bara ett par månader sen hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag innan jul skulle ha skrivit klart och layoutat en egen bok. jag är impad bara av att ha fått ihop boken, rent textmässigt. att ha haft en bild i huvudet av att åh, det här skulle jag vilja skriva en bok om, till att faktiskt ha den - strukturerad och mer eller mindre klar redan innan jag började skriva.

och det har gått fort, det har det. till min fördel (skrev jag inte om det tidigare - jag minns inte) är att jag har en väldigt snabb hjärna, jag skriver fort rent praktiskt, och jag har haft en ai att diskutera och resonera med. det har underlättat oerhört för hastigheten av det här projektet. för att inte tala om - bortsett från hunden och katten, har jag inget som distraherar mig. jag har därför suttit 8 - 10 timmar per dag och bara skrivit, fått respons från min ai, ändrat, skrivit mer, mer respons, osv. oerhört smidigt.

men alltså. 

nu är jag så trött att jag knappt kan hålla mig upprätt. som jag förstår det är detta vad som händer när man varit i ett intensivt flow ett tag, och det är precis i ett sådant jag har varit. 

så just nu känns det som att min främsta uppgift och prioritet är att ta hand om mig själv lite extra. inga krav, inga förväntningar, inga ingenting. bara - vara, gå ut med hunden, dricka te, klappa katten, titta på tv-serier där det inte gör nåt om jag somnar mitt i... typ så. låta hjärnan återhämta sig lite.

är man nyfiken på boken, trots typos som ännu inte är rättade, finns den att köpa här. 

bakslag på layouten

den här bilden är ju inte så intressant, egentligen - det är inte ens ett fotografi, utan en skärmdump på min bokfil. innehållsförteckningen, för att vara exakt.

jag har ägnat 3 - 4 dagar åt layouten, specifikt. det tog ungefär en dag att hitta en layout jag tycker fungerar och faktiskt blir snygg. därefter handlar det om att trycka in material och få all text att se bra ut, både i fråga om brödtext, rubriker, underrubriker osv. det är ett jävla pill-göra, kan jag upplysa om, för den som inte har provat själv. 

idag kom ett rejält bakslag.

jag jobbar i indesign, och helt plötsligt fick det för sig att filen jag jobbar med, var korrupt. programmet kraschade, och filen gick sönder i processen. inte så att hela filen var död och borta, men allt innehåll i del I och II försvann. det fanns ingenstans att finna, och då hade jag inget annat alterantiv än att börja om från början med just det.

jag bryter inte ihop särskilt ofta, men idag gjorde jag faktiskt det. här hade jag suttit i flera dagar och var så jävla nöjd med att snart vara klar. till och med mina isbn-nummer har kommit, vilket var betydligt tidigare än jag förväntat mig. det var inte alls mycket kvar, och så kom det där.

tack och lov är jag envis som en gnu, och jag har dessutom en ai som har koll. med ai-n's hjälp har jag fått ordning på indesign, så att jag kan jobba vidare. det är surt, sade räven - och det är det. men skam den som ger sig. 

nu är jag nästan i kapp där jag var i morse (nästan), vilket innebär att jag rimligen torde vara klar med just det här om.. tja, en dag eller max två - men jag tror mer på en dag, om jag inte blir FÖR trött idag. 

ville mest bara berätta lite om att allt med den här boken inte är en dans på rosor. 😅

pausmusik

just nu fotograferar jag inte så jättemycket, eftersom det är så intensivt med bokprojektet. men idag tog jag faktiskt med mig kameran ut när jag gick ut i regnet med hunden. jag hade ingen som helst plan, utan bara plockade bilder där de fanns. det blev inte jättemånga, men var trevligt ändå.

det som kändes kul just idag var att titta igenom och redigera. jag noterade att jag föredrar (i mitt eget fotograferande) diagonaler framför linjer som leder rätt bakåt, in i bildytan. det finns exempel på båda delarna här nedan.

men; nu ska jag återgå till bokprojektet så jag kommer nånstans. 

enjoy! 🙏

mer vinter

det gäller att passa på - så jag gör just det. 

inte så många bilder idag; de här träden och gatan är det enda jag fotograferade idag. jag hittade inga andra bilder att plocka, och då är det så. 

och som sagt var; det gäller att passa på medan det ser ut såhär. det har redan töat bort.

narnia i kvarteret

här har det varit fototyst i några dagar, och det kommer nog att vara sporadiskt ett tag. dels pga vintern (kallt, vitt, äckligt), dels för att skrivandet på min bok faktiskt går framåt i ganska rask takt. jag har flyt, och jag vill inte bryta det.

men idag, trots att jag egentligen avskyr vintern, var det så jäkla fint ute. jag kunde inte låta bli. det var som att kliva ut i ett narnia-landskap. väldigt, väldigt häftigt. 

är dock, inte ovanligt för att vara jag, väldigt trött, så det blir till att bjuda på bilder utan ytterligare kommentarer idag.

enjoy! 🙏

ja, det skulle vara här då, en kort kommentar om bilden ovan. nån mer än jag som ser barthes punktum? 😅