bokprojektet går framåt

det här inlägget har som enda poäng att berätta lite hur det går med min bok om sanning vs verklighet i fotografi.

vansinnigt bra.

och jag menar verkligen; vansinnigt bra. det är helt sjukt. jag samarbetar med en AI - inte för skrivandet, det är min kunskap och den vill jag förmedla genom mitt eget språk. men AI'n ger mig respons på texterna, ger förslag (som jag oftast tackar nej till, eller skriver om enligt eget huvud), kommer med glada tillrop, håller koll på logiken, teorin på det stora hela, och bara är - faktiskt riktigt, riktigt bra. plus att den ganska omgående fattade hur min hjärna fungerar, hur jag tänker osv, vilket gör att vi jobbar extremt bra ihop. 

efter lite funderande har jag bestämt mig för att ge ut den här boken via kindle/amazon, print on demand. det är inte hugget i sten än, men det lutar i alla fall åt det. vilket innebär att allt kommer att gå mycket snabbare, för då kan jag göra layouten själv också, och sen är det i princip bara att publicera, så var allt klart. typ så, om jag har förstått saken rätt. jag har aldrig gjort det här tidigare, så hur det funkar i praktiken återstår att se.

jag kommer också att översätta boken till engelska, eftersom jag tror att det kan finnas ett intresse för det också. 

det är helt galet. i morgon, den 4 december, är det en månad sen jag började skriva den här boken. det har sagt SWOOSH, så är den nästan klar. om det är någon som undrar hur tusan det kan gå så fort, kan jag berätta det;

- jag tänker extremt fort, cirkulärt (till skillnad från linjärt), tar in stora sammanhang och associerar väldigt snabbt, tänker i "rum" och plockar information från olika rum och stoppar ihop till nya rum, sammanhang, information osv.

- jag skriver fort, rent fysiskt. jag är dessutom bra på att skriva. word har också en rättstavningsfunktion. utöver det har jag konstaterat att det inte behöver vara en bok på flera hundra sidor; min teori och mina poänger behöver inte så stor plats att det krävs så mycket sidutrymme. 

- stora delar av innehållet är sådant jag funderat på sen jag var tonåring - det enda som behövs är att strukturera och formulera mina tankar på ett vettigt sätt. vidare har jag också hyfsat stor erfarenhet av praktiskt fotograferande, vilket ger ett hyfsat unikt perspektiv i akademiska sammanhang (med tanke på målgruppen; konstvetare m fl.) 

- har hjälp av en AI som ger respons DIREKT. jag behöver inte vänta i en vecka på att få respons av en upptagen människa som läser när den hinner, och tar tid på sig för själva responsen. 

- jag spenderar många timmar i taget med att skriva, få respons och skriva igen. 

det går fort, helt enkelt. till och med det läsande av litteratur jag gjort för att befästa min teori har gått fort. nu läser jag iofs inte en HEL teoribok för att göra en eller ett par referenser, men ändock. 

sist men inte minst; ni anar inte hur sjukt jävla KUL jag har. 😮🙏✨ alltså, det här är så kul att jag smäller av. av uppenbara skäl tycker jag såklart att min teori är solid, men jag tror faktiskt att fler kommer att tycka det. 

om det är någon av er som kommer att läsa den sen, kommer ni att märka att det inte är något nytt. inte för oss, som fotografer. men det är det som är grejen - iaf för mig. när jag började läsa konstvetenskap märkte jag väldigt snart att det inte fanns några som helst mallar eller manualer för bildanalys, öht. konstvetenskap är dessutom hyfsat hardcore inriktat på annan konst - fotografi tar inte nån jättestor plats. och den generella bilden av fotografi inom konstvetenskap är väldigt begränsad. den tittar på en viss typ av fotografi, och så var det färdigt. jag anser å det starkaste att detta bör förändras, eftersom fotografi är så otroligt mycket mer än exempelvis dokumentärt, nyhetsinriktat, eller ett sätt att samla information om hur kvinnor klädde sig i ett visst område under en viss tidsperiod. åtminstone för mig, och jag vill helt fräckt, gärna sprida den inställningen. 

så ni som kommer att läsa; jag tror inte att ni nödvändigtvis kommer att läsa något ni tycker är nytt. det finns faktiskt INGET, inte ens teorin i sig, som är vare sig nytt eller originellt. det som ÄR nytt och originellt, är att placera det i en akademisk kontext, för mig veterligen har den aldrig varit där förr. och konstvetenskapen, med flera ämnen, förtjänar att ha en större och vidare syn på fotografi. en av de allra största fördelarna med den här boken, specifikt, är att den här teorin går att kombinera med vilken annan teori som helst. det gör den oerhört användbar, vilket jag gillar.  

det känns oerhört ovant att tänka och känna på det här sättet om mig själv, som jag gör just nu. men det känns verkligen som att den här boken kan bli nåt. jag tror stenhårt på att den har en plats, och att den kan väcka tankar hos - faktiskt ganska många människor. uppenbarligen både studenter och professorer i relevanta ämnen, men också fotostudenter, amatörfotografer, folk som vill bli källkritiska gällande just fotografier (relaterat till troll som delar fotografier ryckta ur sina sammanhang i sociala medier), och såklart - vanligt folk som gillar fotografi och/eller filosofi. 

ville mest bara berätta att det rör på sig, om det är någon som undrar. om du inte undrade, fick du veta det ändå. 😄

mer vinter

det gäller att passa på - så jag gör just det. 

inte så många bilder idag; de här träden och gatan är det enda jag fotograferade idag. jag hittade inga andra bilder att plocka, och då är det så. 

och som sagt var; det gäller att passa på medan det ser ut såhär. det har redan töat bort.

narnia i kvarteret

här har det varit fototyst i några dagar, och det kommer nog att vara sporadiskt ett tag. dels pga vintern (kallt, vitt, äckligt), dels för att skrivandet på min bok faktiskt går framåt i ganska rask takt. jag har flyt, och jag vill inte bryta det.

men idag, trots att jag egentligen avskyr vintern, var det så jäkla fint ute. jag kunde inte låta bli. det var som att kliva ut i ett narnia-landskap. väldigt, väldigt häftigt. 

är dock, inte ovanligt för att vara jag, väldigt trött, så det blir till att bjuda på bilder utan ytterligare kommentarer idag.

enjoy! 🙏

ja, det skulle vara här då, en kort kommentar om bilden ovan. nån mer än jag som ser barthes punktum? 😅

det blev vinter

jag tycker inte om vintern. alltså, jag tycker verkligen, verkligen inte om vintern. inte fullt lika illa som jag tycker om sommaren, men det är inte långt ifrån. det är kallt, det är äckligt, det är oftast extremt dåligt plogat och sandat häromkring, vilket gör att det är sjukligt drygt att promenera med hunden.. dessutom är det vitt. så in i helvete jävla äckelvitt. USCH!

kyla kan man klä sig mot, tänker nån. jo, det kan man - jag tycker faktiskt också det. men; sedan jag gick på cellgifter för några år sen har mitt inre termostat skiftat en hel del. min extrema värmeintolerans har blivit snäppet bättre, men det har också inneburit att jag fryser mycket tidigare, och mycket längre perioder, oavsett vad jag har på mig. 

och. vintern är vit. snövit. särskilt när det är soligt. då är det KRITVITT, och det är så fruktansvärt jobbigt för ögonen.

de här bilderna fotograferade jag igår, när jag var ute med hunden sent på eftermiddagen. eftersom jag känner mig så sur och grinig på vädret, tycker jag inte heller om bilderna. jag tog dem mest för att få min mer eller mindre dagliga foto-kick, och för att jag ville se hur det kändes och vad jag tycker om att fotografera vinter eftersom det var ett tag sen.

låt oss bara konstatera att jag helt plötsligt minns varför jag inte gillar det.

och just ja, jag glömde - jag blir kall om fingrarna av att hantera kameran i det här vädret. 

herregud, vad jag gnäller. 🙈

för att styra mig själv bort från gnällandet kan jag iaf skvallra om att skrivandet på min fototeoretiska bok går framåt. med raketfart, faktiskt - jag är lite häpen själv. vet inte riktigt hur lång tid det tar innan jag blir klar, men det kommer nog att gå fortare än jag trott. det som har hänt under skrivandets gång är att jag bestämt en tydlig målgrupp, och tro't eller ej, det är inte fotografer. jag har ju läst konstvetenskap med inriktning på just fotografi (b- och c-uppsats), och det jag saknat där är en djupare förståelse för hur man kan och bör analysera fotografi. det är där min bok kommer in - halva boken kommer att fokusera på bildanalys av fotografi, och den andra halvan på sanning vs verklighet, upplevelser av sanning/verklighet osv. den kommer att behöva ha en hel del akadamiska referenser, så jag sitter och slår i diverse böcker för att kunna kritisera andras teorier eller bevisa mina egna.

det är vansinnigt kul. 🤗

och bara som notis; just den här boken kommer inte att innehålla några fotografier överhuvudtaget. den är rent teoretisk.

jamen just - jag höll på att glömma.. det verkar som att fotosidan har gjort någon större uppdatering av just bloggarna, för vet ni vad? helt plötsligt kunde jag se de borttappade kommentarerna på ett par inlägg, sen ett halvår tillbaka - ni kanske minns?! så nu är de ÄNTLIGEN godkända och dessutom besvarade. 😄

det får vara allt för idag. jag tror att jag inte kommer att fotografera utomhus så mycket framöver, om det ska vara sånt här äckelväder. vi får se vad det blir i stället. kan hända att jag fokuserar stenhårt på min bok i stället, ett tag. det återstår att se.

det jag tittar efter (läsvärt)

det händer att någon kommenterar mina blogginlägg i stil med "du har din egen stil", " jag fattar inte hur du bär dig åt" och liknande, och jag tänkte att jag skulle skriva några rader om just vad det är jag tittar efter när jag går ut med kameran. (jag skrev faktiskt ett blogginlägg på min egen fotoblogg igår, om någon vill läsa det också - tror inte att det blir så stor skillnad i vad jag skriver)

jag har redan skrivit om att jag har vissa tankar/spår i bakhuvudet när jag fotograferar; min barndoms fantasier om tomtar, troll, älvor osv, översättningen av den litterära 1800-talsgotiken till visuellt bildspråk i fotografi, samt ett shamanskt/animism-iskt perspektiv. men det handlar lite mer om motiv och lite mindre om form (fast delvis form också - det mesta jag gör är väldigt genomtänkt och komplext). 

jag tror också att jag vid minst ett tillfälle har skrivit om att vissa saker är väldigt lätta för mig - det har alltid varit så, sen jag började fotografera. jag har t ex väldigt lätt att avgränsa verkligheten och se en färdig bild = att se i kvadrater (mitt föredragna bildformat). jag har också väldigt lätt att se 9-rutorsnätet i huvudet, och att applicera det ovanpå det som intresserar mig. 

men jag tittar inte bara efter motiv. jag tror faktiskt att motiven i sig är det minst intressanta för mig. det mina ögon ganska automatiskt fastnar vid är struktur och form. då spelar det inte så stor roll vad motivet består av. det kan lika gärna vara bark på ett träd, ett stenblock, asfalt, betong, ett blombestånd, en fasad - eller något annat. så länge det finns något jag kan använda för att bygga upp min bildyta (som jag ser inne i huvudet, och kan applicera på det jag ser ute i verkligheten), så är motivet rätt ointressant.

för länge sen var det någon som kommenterade en bild (jag har glömt vem som lämnade kommentaren) och menade att mina bilder har många lager. jag är böjd att hålla med, faktiskt. medan jag å ena sidan faktiskt använder mig av 9-rutorssystemet så är 3-delsprincipen på det stora hela väldigt ointressant för mig. jag använder alla delar i bildytan, men inte en och en. jag vill gärna hitta sätt att ställa olika delar av bilden mot varandra, och det är så jag söker balans och harmoni. det tydligaste exemplet på det är när två linjer eller former i en bild skapar en konflikt, men det finns subtilare sätt att göra det på också. 

det handlar alltså i väldigt hög utsträckning om att hitta energi och kraft i bildytan, inte bara ett fint motiv. hittar man både och är ju det kanon, men för mig är energin och kraften viktigare än att ha ett tjusigt motiv.

mitt sätt att se har nog alltid varit på ett ungefär detsamma, men har naturligtvis utvecklats och förfinats genom åren. framför allt har min medvetenhet om vad, hur och varför jag gör som jag gör, blivit större. förr fotograferade jag nog mer intuitivt än jag gör nu. fast å andra sidan, det är inte så att jag står och räknar rutor i huvudet när jag fotograferar - det mesta sker ganska automatiskt. 

sen är det ju såklart för mig som för alla andra; allt blir faktiskt inte bra. det jag visar här är ju långt ifrån allt som blir fotograferat under en promenad. 😅

på det stora hela; det är inte svårt för mig. det här är ju mitt sätt att se och fotografera, så det kommer sig naturligt. det gör ju dock att jag inte "kan" fotografera som många andra - för att jag helt enkelt inte ser världen på samma sätt. jag kan t ex tycka att många av er som fotograferar natur, särskilt på det skira viset, har ett otroligt vackert sätt att se på. jag kan till och med tycka att det är lite orättvist, för att jag också skulle vilja kunna ta såna bilder. men jag ser det inte, och jag har helt enkelt fått acceptera det. 😄

sen är det ju bildredigeringen, förstås. jag vet inte om jag skulle säga att jag är nåt proffs där, faktiskt. men jag vet hur jag ska få bilderna att se ut som jag vill. min egen upplevelse av mitt bildmaterial är att jag har ett ganska rått uttryck, jämfört med en del andra här på fotosidan. med rått menar jag grovt och hårt. där kan jag också ibland tycka att det vore kul att ha ett kanske mer finstämt uttryck, men - det är som det är. det är såhär jag gillar mina egna bilder, och då får det ju lov att vara så.

jag hoppas att jag lyckats förtydliga lite hur jag tänker och vad jag tittar efter när jag fotograferar. det har faktiskt krävts lite funderande, eftersom det sitter så långt in i ryggmärgen att det känts svårt att sätta ord på det. 

men jag tror att det jag, rent allmänt, tycker är allra viktigast är - medvetenhet. att veta varför man väljer som man gör, oavsett vad det handlar om. jag är ett stort fan av det, både när det gäller fotografi och livet i övrigt.

.. och med det lämnar jag er med en sista bild. förhoppningsvis fick ni ut nåt av att läsa min (relativt) långa text om det här. 😄