övningsrunda

en av de största fördelarna med att inte fotografera mot betalning är att man slipper undan den där nödvändigheten av prestation och konstant hög kvalitet på det man gör. för mig är det en enorm lättnad att inte behöva känna just den där prestationsångesten och nervositeten för huruvida just den här kunden kommer att bli nöjd eller inte. 

det gör att åtminstone jag kan slappna av på ett helt annat sätt och sänka förväntningarna på att "vara skitbra" varje dag. 

de här bilderna är från i fredags när jag och min hund precis plockat upp hans bästa kompis, en gigantisk tik som brukar hänga med oss när hennes människor är i stan. supermysig hund som smälter in helt obemärkt i vår familj. 

just den här omgången bilder kändes mest som en övningsrunda. jag har ju som sagt var inte fotograferat särskilt mycket på senaste, så ringrostigheten gör sig känd på det mest obekväma vis. 😅

men jag tror att bildseendet sitter där det ska, trots att det känns just ringrostigt. 

det som är intressant just nu - det syns inte i just de här bilderna, men tittar man tillbaka till förra inlägget kan man se vissa skillnader - är vad, och hur, jag fotograferar. det är ingen direkt skillnad i HUR - det blir samma formspråk, men med mer motiv än enbart form.

det jag gjorde i fredags var dock mest att återgå till det som är känt och hemtamt, i fråga om just bild- och formspråk. det här är något jag kan, har lätt att se och plocka upp i bild.

jag har ett motto jag använder mig av när det gäller fotokurser och club passionista - och det är att vi inte måste producera mästerverk. det är faktiskt något jag anammar för egen del också. när man har fotograferat ett tag märker man att det som är intressant INTE är mästerverken, utan huruvida den allmänna nivån är stabil och om man kan höja den i stället för att råka fotografera ett enda mästerverk.

det är rätt skönt att släppa taget om det där med mästerverk, faktiskt. jag ser åtminstone mitt eget fotograferande som mer undersökande och utforskande - vad händer om jag gör såhär? .. än ett ständigt sökande efter nästa "bästa bilden någonsin". det är ju mest bara jobbigt, och jag vet inte om det blir särskilt mycket bättre bilder för den sakens skull.

.. som avslutande skvaller kan jag berätta att jag precis är i tagen att börja skriva min andra bok. det blir en fortsättning/fördjupning på den första boken om Sanning vs Verklighet i fotografi, men med det groteska (art grotesque) som filter. jag håller på och läser diverse filosofer och annat smått och gott, för att dels hitta ett vettigt språk att använda, dels för att ha lite kött på benen. jag tycker ju att det mesta av det jag läser visserligen kan vara väldigt intressant (jag tänker närmast på idéhistorisk/konstvetenskaplig litteratur om det groteska ur lite olika perspektiv), men vissa författare är antingen sjukligt tråkiga eller alldeles för enkelspåriga för min smak. 

så - nu kommer jag att ha sådär vansinnigt kul ett bra tag framöver. alltså, ni ANAR inte vad kul det är att skriva böcker om de här sakerna. min hjärna ligger som en stor, dreglande, svettig pöl innanför pannbenet och sexfantiserar om det groteska in absurdum. 😅

det är tur att jag är lättroad, iaf. 🤷🏻‍♀️

gott och blandat

idag blir det bilder från två fotograferingar. under natten; ebba. sen tog jag med mig min hilda, när jag och hunden gick en promenad på förmiddagen. just nu börjar jag bli rejält trött, så ni får titta och förhoppningsvis njuta, utan kommentarer från mig.

nya, kräsna ögon

av nån anledning känner jag mig lite extra kräsen idag. sitter och funderar på om jag villhöver "up my game", så att säga. jag känner mig förutsägbar i mitt uttryck, vilket är på gott och ont. måste fundera vidare på detta.

därför, tror jag, ska jag iaf under ett tag, vara lite extra kräsen när jag väljer vilka bilder jag visar. jag gör oftast i ordning fler än jag visar, så ett visst mått av kräsenhet har jag redan. men jag tror att jag ska vara ännu mer kräsen, bara för att jag kan.

är inte helt säker på vart det kommer ifrån, men jag har ett behov av att utvecklas på ett eller annat sätt. jag fotograferar ju så väldigt mycket lika, hela tiden. behöver göra något åt det.

därför; inte så många bilder i bloggen idag. idag är jag kräsen.

jag är helt förstörd

jag fick hem mitt nya minneskort för ett par dagar sen. glad i hågen stoppade jag i det i kameran, med förhoppningen om att alla mina problem skulle vara som borttrollade.

ack, så jag bedrog mig.

som synes är det fullt möjligt att fotografera. det är förvisso glädjande. mindre glädjande är att det inte är minneskortets fel att si och så många råfiler från varje fotografering går sönder och är fullständigt oanvändbara. det är inte heller minneskortets fel att det tar en evighet att öppna, sortera och rensa en bildskörd. och när jag säger en evighet, menar jag - en EVIGHET. bara att få alla råfiler att öppna sig, visa sig, visa vilka som har gått sönder, rendera färdigt osv, i bridge, kan ta upp till 60 - 90 minuter.

jag är som bekant inte särskilt tekniskt bevandrad. jag har ingen aning om vad som är fel. nu, när jag har testat att använda ett annat minneskort, har jag typ tre alternativ kvar. tror jag. två eller tre.

• kameran är trasig, eller börjar bli
• råfilerna är inte kompatibla med varken dator eller programvara (bridge/photoshop)

detta är de orsaker jag i nuläget tror ligger bakom det här problemet.

oavsett vad det beror på, är detta ett problem jag inte vet hur jag ska lösa.

den lösning vem som helst säkert tänker på (inklusive jag själv) är - men köp en ny kamera, håll käften och sluta gnäll. 

problemet med den lösningen är; jag lever på sjukersättning. jag har inte möjlighet att köpa en ny kamera, bara sådär spontant, totally out of the blue. jag har inte heller några direkta möjligheter att spara ihop till en, lite snabbt och effektivt. jag har prioriteringslistor som är sjutton miljarder mil långa, och de förändras mer eller mindre dagligen. det har varit en dyr höst, med min freak accident med datorn som krävde att jag investerade i en ny, jag har varit tvungen att investera i nya skor, läkarbesök samt ortopediska inlägg för mina trasiga fötter.. jag har helt enkelt inte resurser för att köpa en ny, eller ens en begagnad kamera.

det här är ett ypperligt bra exempel på stress jag inte kan hantera. i förrgår när jag insåg att det nya minneskortet inte förändrade saken alls, var jag så stressad att jag mådde fysiskt illa (kräk-illa, alltså), satt och skakade, och det pirrade i hela huden. igår när jag kom hem efter besöket på ortopeden, var jag så slut att jag knappt kunde stå upp. idag har jag suttit och grinat för att jag inte vet hur jag ska lösa det här problemet.

eftersom det trots allt GÅR att fotografera, och det uppenbarligen finns råfiler som faktiskt fungerar, så kommer det här att få fortsätta vara ett problem ett tag till. åtminstone tills jag klurat ut hur i helvete jag ska lösa det. troligen kommer jag att starta en crowdfundingkampanj på min hemsida, så får vi se hur det går. jag behöver rätt mycket pengar, eftersom jag också skulle vilja uppdatera min dator. den jag köpte har inte särskilt stor hårddisk, och den är snart full - av enbart programvaror. 

för såhär är det;

jag måste fotografera. så är det bara. jag kan inte vara utan. jag fixar inte det. 

det här får helt enkelt lösa sig. på ett eller annat sätt. i värsta fall får jag råna en bank. men jag måste ha en fungerande, pålitlig kamera. som det är nu, kan jag inte alls lita på att jag får alla exponeringar från en fotografering. vilket just känns skitjobbigt, eftersom en av mina bästa vänner håller på och blir mormor. det kommer snart att finnas en liten bebis som ska fotograferas. 

nu när jag tänker närmare på saken finns en lösning till, men den är också högst opålitlig. att jag vinner på lotto/eurojackpot. jag spelar faktiskt nån gång emellanåt. tror jag har en rad inne i kväll, om jag inte missminner mig. behöver ingen storvinst, bara tillräckligt för att kunna investera i det jag behöver.

nu ska jag försöka koppla bort det här ett tag. i morgon blir det träff med mina passionista-medlemmar. om vädret tillåter ska vi gå en fotopromenad där de titt som tätt (väldigt titt som tätt) kommer få fotouppgifter med superkort tid på sig att utföra dem. om vi riskerar att blåsa bort (troligt), går vi in, hinkar te/kaffe, trycker i oss digestivekex och tzatziki och glor i fotoböcker tills ögonen trillar ur skallen på oss. 

här är resterande bilder jag tyckte dög, från dagens skogspromenad med hunden (och som höll utan att gå sönder).

rytterne kyrkoruiner, västerås

jag och hunden var ju iväg på äventyr ute i rytterne kyrkoruiner igår, för att fotografera cosplay (gårdagens inlägg). medan vi väntade på att mina modeller skulle byta om från mundana kläder till sina socplay outfits, roade jag mig lite på egen hand.

jag har inte så mycket att säga just idag, så ni får titta och njuta av bilderna utan kommentarer från min sida. 🙂