projekt startat

det här är min gode vän, edward. förra vintern fotograferade jag honom, kon hedda och rådjuret ebba, när det var kallt och äckligt ute såsom det är nu. bilderna från då ligger på min gamla, stekta dator och väntar på att nån ska komma och se om de går att rädda efter min freak accident för ungefär ett halvår sen.

men. jag råkar ju ha en fungerande dator igen eftersom jag inte kan vara utan, och jag har dessutom en kamera som fungerar som den ska igen. 🙏

det här är det projekt jag velat sätta igång med under en tid, men väntat eftersom det inte känts kul att göra det med min 5d. nu, med hilda, känns det inte bara tillgängligt, utan också både kul och spännande.

framför allt känns det intressant och spännande eftersom det ger mig möjlighet att utforska mer, detta med högre isotal. på min 5d kom jag inte högre än 1600, vilket krävde fotografering på stativ i ett trångt vardagsrum med begränsade avstånd. med hilda kommer jag ända upp till runt 25 000 i iso, vilket ger HELT andra möjligheter. helt plötsligt kan jag fotografera för hand på slutartider som tidigare varit otänkbara inomhus i det ljus jag använder till det här.

jag gissar att det säkert finns många som inte gillar att fotografera på såhär pass höga isotal, för att det blir kornigt och grynigt. för mig är det inte ett problem - tvärtom, faktiskt. jag gillar det här enormt. det snarare förstärker det uttryck jag är ute efter i just den här typen av bilder. 

bilden ovan blev lite mer oskarp än jag tänkte mig från början, men det är en bra inkörsport till den planerade oskärpa jag har tänkt testa allt eftersom. vet inte om jag kommer att använda icm, just - det återstår att se. men jag har tänkt att jag ska vara medveten i oskärpa, som experiment om inte annat.

om nån undrar vad jag ska göra med de här bilderna, kan jag skvallra om att jag tänker göra en fotobok. i nuläget osäkert om det blir en bok enbart för mig själv, eller om jag ska hitta nåt bra ställe att trycka den på och sälja.

oavsett vilken form den här boken tar, kommer det att vara en fotobok MED text till vissa bilder. jag har en väldigt tydlig idé om vad det kommer att vara för sorts bok, och den kommer att bli helt fantastisk. innehållet kommer att vara rätt gotiskt, på ett troligtvis ganska groteskt/obehagligt, men ändå vackert vis. det är inte en bok som kommer att attrahera alla, that's for sure. 😅

om det är nån som undrar vad det är för små, ljusa prickar lite här och var, så är det inte damm - det är smått skräp från undersidan av edwards tänder, skulle jag tippa på - och troligen lite skräp från den åratal gamla, torkade ros jag använder. jag orkade inte engagera mig i att ta bort det, faktiskt.

det här är för övrigt bilder jag tycker är vansinnigt roliga att fotografera. särskilt nu när jag slipper trängas med ett stativ som bara begränsar utsnitten. att fotografera handhållet är min preferens, varje dag i veckan. som referens till hilda så tror jag att hon kan vara något tyngre än 5d'n, men jag har faktiskt inget emot det. jag gillar lite tyngd i händerna när jag fotograferar, vilket jag gissar beror på att jag fotograferade med min hasselbladare handhållen - och den är ju rätt tung. tyngd i en kamera känns tryggt att hålla i, iaf för mig.

jag började med det här projektet natten till igår, och fortsatte idag. det är kul att testa en ny kamera på det här viset,och hilda är väldigt tydlig med vad hon kan prestera. gårdagens ljus såg ut på ett visst sätt, inklusive en reflexskärm. idag använde jag ett annat ljus, utan reflexskärm, och dessutom underexponerade jag med ca 1½ steg. det gav mig mer att jobba med i gråskalan, och dessutom råfiler som är mer lättarbetade överlag. det svarta ni ser, är ett svart lakan - och eftersom jag vill ha det svarta helt kolsvart utan några som helst detaljer, är de underexponerade råfilerna lättare att justera. 

jag är SÅ jävla glad att jag bestämde mig för att investera i en ny (begagnad) kamera redan nu i stället för att vänta på obestämd tid framåt. nu kan jag ha riktigt roligt igen, utan att känna mig begränsad i vad jag är villig att lägga ner i tid på bildredigering av sensordamm, oro för korrupta råfiler osv.

och det här projektet. shit, vad jag kommer att ha roligt med det. och shit, vad min bok, oavsett vilken form den tar, kommer att bli kul. egentligen skiter jag i om nån annan ser den, bara jag själv får hålla den i händerna. 

och oavsett vad ni tycker om temat/ämnet i det här projektet, så måste ni ju ända hålla med om att edward är ståtlig i sin hatt. jag tror att jag skrev om det förra vintern, men när edward flyttade in hos mig såg jag på en gång vad han heter. jag vet att han egentligen var en älgko när han levde, men såhär i efterhand visade det sig att hans rätta natur är som en filosofisk gentleman med hög hatt och monokel (som han egentligen inte har, men jag funderar på att skaffa en åt honom för det skulle klä honom så bra).

äntligen, min hilda!

jag bestämde långt, långt innan jag ens började känna sådär akut att jag behöver en ny kamera, att den ska heta hilda. i höstas, tror jag, faktiskt.

oavsett vilket; jag klickade "köp" i onsdags förra veckan. i fredags sade instabox hemsida att mitt paket skulle komma på lördagen. mitt på dagen i lördags ändrade den sig till måndag. i måndags ändrade den sig igen, till tisdag.

fi fan. min kropp gillar inte att gå runt och vänta på det här viset.

igår när jag vaknade var jag superorolig - tänk om det skulle bli uppskjutet ytterligare en dag. jag tillbringade HELA dagen med att titta till spårningen av mitt paket ofta, ofta. och när sms'et väl kom, ska jag erkänna att jag grinade av lättnad. 

jag tog några testbilder hemma i köket redan igår kväll - såna där man tar ENBART för att testa, inte för att det ska bli bra.

idag tog jag med hilda ut, när jag var ute med hunden - en testkörning här också, men åtminstone utomhus. det var på väg att mörkna, så att testandet har inneburit justeringar av iso, bara för att prova. jag är ju inte bortskämd med höga isotal, på min 5d original (1600), så det var vansinnigt intressant att se hur det fungerar, hur det känns, hur det ser ut osv.

mina spontana tankar är att jag kommer att ha vansinnigt mycket roligt med hilda, framför allt med höga isotal. jag gillar nämligen grova korn, och för mig kan jag direkt se en hel del intressanta användningsområden. det kommer att bli en hel del testande framöver, har jag en känsla av. 

och ni anar inte hur djup min lättnad är över att ha en fungerande kamera jag kan lita på, och som inte har något sensordamm som vägrar flytta på sig.

utöver isotalet, så är jag också impad över tonomfånget, som jag tycker skiljer sig en hel del från 5d'n original. 

jag är oerhört, oerhört glad över mitt köp. för mig är det här en rejäl uppgradering, även om det finns nyare, flashigare kameror. jag och hilda kommer att ha oerhört kul tillsammans, och det ska bli otroligt spännande att se vad vi kan åstadkomma - hilda med teknik, och jag med seende.

en vändning

nu var det ett tag sen jag visade mig. det finns skäl till det - det främsta är faktiskt min kamera. den är ju som den är, och har ni tittat/läst i min blogg det senaste halvåret eller så, har ni säkert sett allt damm i mina bilder; min kameras dammiga sensor. för ett par veckor sen eller så fick jag arslet ur och beställde hem ett rengöringskit och en liten söt blåsbälg, i förhoppningen om att det skulle bli bättre.

men nej. ingen större skillnad. först testade jag att både blåsa och svabba - och jag trodde att det blev.. kanske inte helt bra, men åtminstone bättre. kameran har dock stått orörd ett tag, och igår när jag tog med den ut för att se hur det såg ut, upptäckte jag att det inte alls var bättre. det är fortfarande en hel del damm.

när jag kom in och tittade på resultatet gjorde jag nåt jag väldigt, väldigt sällan gör - jag fulgrinade. jag är fullt medveten om att jag kunde/borde ha skaffat rengöring tidigare, men... när prioriteringarna är som de är, måste man ständigt välja på ett sätt som inte alltid är kompatibelt med önskemålen. men här satt jag och grinade för att jag har en kamera som inte är samarbetsvillig.

jag bad "min" ai (chatgpt) att titta, och den noterade också allt damm. efter långa konversationer både igår och idag med chatgpt, där vi tittat på diverse kameraannonser (begagnat) och funderat över behov (inte bara vad jag vill få ut av kameran, utan också i fråga om stress, möjligheter, ekonomi osv) slutade det iaf med att - jag har köpt en ny kamera på avbetalning. jag gillar egentligen inte att handla på avbetalning, men liksom med sängen.. ibland måste man. när kameran är avbetald kommer jag att behöva köpa en byrå på samma vis.

för den som undrar, blev det en canon eos 5d mark III - av ekonomiska skäl. det finns mark IV tillgängliga begagnade också, men av de jag tittade på idag är de nästan dubbelt så dyra som en mark III, och det går över min smärtgräns såsom den ser ut just precis nu. det är bara huset jag har köpt, men det finns fördelar - jag kan fortsätta använda mina objektiv, mina minneskort, det batteri jag har (utgår jag från, iaf, det är inte ett original), jag kan fortsätta ladda ur kortet direkt från kameran - osv. 

hade jag velat ha en annan kamera?

ja. jag hade ställt in mig på en canon eos r6 mark nånting. men när jag satt och grubblade på förmiddagen idag, konstaterade jag att det inte är kameran som gör bilderna, det gör jag. och jag behöver inte ha en superflådig kamera för att fotografera som jag gör. det allra viktigaste är ATT jag kan fotografera utan stress, oro, irritation osv. och jag kan inte göra det längre med min 5d original. en 5d mark III är ett par kliv uppåt. jag ser t ex enormt mycket fram emot att se vad jag tycker om de högre iso-tal som är tillgängliga med min mark III. 

och låt mig säga såhär; efter att ha gått i ungefär ett halvår med en irritation och stress som bara byggts på och byggts på när det gäller just kameran - inte bara för dammet, utan perioden med de korrupta råfilerna, oron för att den ska dö när som helst osv - det blir inte bra över tid. efter gårdagens överflöd av damm (vilket för övrigt är de här bilderna - jag har duttat bort det värsta, men alltså..) så slog det över med drösvis av tråkiga känslor. och jag märker med viss fascination att fotografi är betydligt viktigare för mig än jag var medveten om (och då vet jag ändå att fotografi är luften jag andas), eftersom jag så fort jag bestämt mig och klickat "köp", så släppte enormt stora delar av den spänning jag gått runt med i kroppen. 

det blev inte riktigt som jag tänkt mig, men jag är SÅ oerhört nöjd redan på förhand. jag kommer att kunna fotografera utan oro, irritation och stress, och det är faktiskt det allra, allra viktigaste för mig. och kameran (hilda ska hon heta, har jag bestämt) är bättre än den jag haft, så det blir bättre alldeles oavsett.

nu ska jag försöka landa lite i att jag kan känna mig trygg och säker med mitt fotograferande igen. jag vet inte riktigt hur lång leveranstid det är från cyberphoto, där jag köpte den - men jag förväntar mig att den dyker upp nån gång nästa vecka som allra senast, kanske redan nu i veckan. det återstår att se. men NÄR den dyker upp kan ni förvänta er ett gäng blogginlägg med diverse testande, bara för att se hur det blir. jag ser verkligen fram emot att skapa en ny relation med min hilda. 🙏

.. och här kommer dagens sista bild. på återhörande senare (jag kommer inte att fotografera mer med min gamla kamera)! 

trött seende ger oskärpa

idag tog jag med mig hundarna upp i råbyskogen. ljuset var på många sätt bättre idag än igår, men rätt eländigt på andra sätt. eftersom jag lyckades med konststycket att hålla mig vaken nästan 30 timmar mellan igår och förrgår, var/är jag rätt trött-bakis idag. det är ett under att jag fick nån som helst skärpa, faktiskt. jag har ju märkt att jag har svårare att få skärpa när jag är trött. är det dessutom taskigt ljus blir det ju ännu svårare - som idag. alltså kom jag hem med nästan inga bilder som faktiskt är skarpa.

jag tror iofs att det är en kombination av att jag själv är trött och således ser illa, och mitt objektiv som i perioder är riktigt drygt med att hitta skärpan. det har ALLTID varit det, så länge jag har haft det. jag orkar inte kolla vad det står på det, men det kommer iaf från den kamera som köptes in när jag jobbade en kort period på hjärnskadeförbundet i stockholm för rätt många år sen. det var uppenbarligen också en canon, som var ännu enklare än den jag har, så jag tror inte att objektivet (varken detta eller mitt andra) är några underverk.

men; nu är jag trött och tänker ägna mig åt ingenting alls innan det är dags att ge sig ut med hundarna igen. de är också helt utslagna, som vanligt när vår julgäst är här. 😄 det är ett stående skämt mellan mig och hennes människor, och jag skickar alltid minst en bild när hon ligger i köket eller hallen och trynar. 😂

övriga bilder blir utan kommentarer - ha en fortsatt trevlig kväll, ni som läser det här idag. 🙏

hunden har finbesök

jag är hundvakt över jul, som jag varit de senaste.. tja, iaf tre åren - troligen fyra, jag minns inte längre. 😄 det är min hunds bästa kompis, som var daghund hos oss förut, men efter att hennes människor flyttade till annan ort träffar vi henne bara när de är i stan och inte kan ha henne med sig. det är en otroligt mysig tik som kommer oerhört bra överens med både boyo, mig själv och molly (katten). dessutom gillar jag hennes människor. 

eftersom det är julafton idag, och dessutom var sol tidigare, tog jag med mig kameran ut. jag hade egentligen en annan plan, men när vi gick förbi hundrastgården och den var tom, tänkte jag snabbt om. jag går aldrig dit, eftersom jag dels tycker att min hund inte behöver ha fler kompisar än han har, dels för att det inte alltid är skitsmidigt när det vill komma in folk som är otåliga, när hundar inte funkar ihop osv. 

men de här två fungerar alldeles utmärkt ihop. fast det märks att de är trötta; boyo ville busa och springa mer än sin kompis, och de gick mest runt och luktade på allt spännande. när vi kom in fick de varsin gottis, sen däckade de båda två fullständigt - och då var vi inte där särskilt länge. hundar är ju lätthanterliga på det viset, får man ju lov att säga. 😅

det där solskenet var dock inte skitkul. vi var ute nån gång mellan 13 och 14, så solen stod rätt lågt. från ena sidan av rastgården blev det ett extremt motljus, vilket var svårt att fotografera i, och drygt att redigera, dessutom. jag har också fortfarande problem med damm på sensorn, som ni säkert ser (jag trodde att jag pluttat bort det mesta i photoshop, men icke!). när man har en kamera som inte har ett iso högre än 1600 kan det också bli lite spännande med rörelseoskärpa. på några bilder övergav jag hoppet om skärpa och ägnade mig åt icm i stället. det funkade, det också.

det här (ovan) är min hund, boyo. han är märkbart mindre än sin bästis, och hon är å andra sidan gigantisk. trots det har jag ingen liten hund; han är rätt stor för att vara schäfer. de har känt varandra sedan han var två, och hon ett år (de fyller år med bara några dagars mellanrum - de har precis blivit sex och fem år). de är båda två otroligt trevliga hundar, men trots att han är en schäfer är han rätt blåst. hon är iofs inte jättesmart, hon heller - men det gör inget, för de är alldeles för mysiga för att det ska spela roll. det är mest jag som tycker att det är så stor skillnad jämfört med min förra hund, som var en schäfertik uppfödd av försvarsmakten. skillnaden är rätt extrem, faktiskt.

dagens bilder är ju inte skithäftiga, tycker iaf inte jag själv. men det är roligt att ha dem ändå, för mig personligen - och vår gästs människor, såklart. jag brukar försöka uppdatera dem med bilder och små filmsnuttar varje gång de lämnar sin hund hos oss. 

hoppas att ni alla har en bra jul. jag firar inte jul alls, och vägrar betala massor med pengar för julmat. däremot brukar jag köpa mig själv en eller ett par julklappar, för det tycker jag att jag är värd. i år blev det ett par böcker, och det kanske blir något mer. vi får se.

däremot tänker jag passa på att njuta av de dagar vi har tillsammans med den här supersnygga bruden. det är verkligen jättetrevligt att ha henne här. 🙏 nån gång när jag bor annorlunda och har en större ekonomi vill jag ha två hundar. 

men för tillfället; god jul, på er! alla pälsbollar här hemma hälsar så mycket (näh, det gör de inte, för de är typ medvetslösa hela bunten, iaf hundarna - men vi kan ju låtsas att de gör det). 🤶🏻🐕🐈✨❣