de tar visst aldrig slut

jag vet inte hur ni andra har det ute i landet, men här i västerås har vi några fruktansvärt varma dagar just nu. huset jag bor i har dåligt rykte för dålig ventilation och för att det blir sjukligt varmt inomhus - och så är det. jag har just nu runt 26 - 28 grader i både kök och sovrum. 

alltså är det för varmt att röra sig mer än absolut nödvändigt. promenaderna med hunden handlar om att ta sig runt några hus - som allra mest. det har alltså inte blivit något fotograferat alls, sen vi var nere på stan för några dagar sen (se förra inlägget).

men idag hade jag tvättstugan tidigt i morse, och passade på att ta med hund och kamera så vi kunde ta ett litet varv runt området. det var vansinnigt kvavt och äckligt redan då, men det blev iaf några bilder. vattendropparna kommer från det regn som föll under småtimmarna.

eftersom jag tillhör gruppen människor som verkligen blir mer eller mindre sjuka av värme, så är det här jättejobbigt. inte känns det skitkul att det ska vara skitvarmt i morgon heller, eftersom jag ska åka till uppsala och hämta hem en 12 veckor gammal kattunge vid namn iza.

hon är mer än efterlängtad, eftersom de senaste två månaderna sen jag förlorade min 14-åriga katt-tant molly har varit extremt märkliga. så jag ser verkligen fram emot izas hemkomst, jag bara önskar att det inte hade skett under så varma förhållanden. den enda fördelen är att smhi har förändrat sin prognos från 30 till 26 grader senast jag tittade.

oavsett hur väder och temperatur blir i morgon, så kan vi väl konstatera att jag inte verkar tröttna på att fotografera just - blommor. fattar verkligen inte varför jag tycker att det är så kul, men av nån anledning gör jag det. vet inte om det kanske beror på att det är ett väldigt effektivt sätt att öva på dubbelexponeringar.

nu ska jag visa er den sista bilden innan jag bommar igen fönster och balkongdörren, innan det blir för varmt. sen ska jag dammsuga och göra i ordning lite smågrejer så jag kan ta det lugnt resten av dagen. 

för i morgon kommer iza hem! 🙏 det är inte omöjligta att det kommer nån taskig mobilbild på henne så småningom, bara för att skryta. 🤗

funderingar om bland annat vatten

det blir många bilder idag. alla berör på ett eller annat sätt en gemensam tanke, som i extremt hög utsträckning ligger bakom enormt stora delar av min världsbild.

natur är inte kuliss till människan.

jag är helt bombsäker på att jag tidigare har nämnt olika saker som är betydelsefulla för mig när det gäller just hur jag ser världen, och ett par av dem är shamanism och animism. det innebär i praktiken att världen är full av icke-mänskligt liv. och när jag säger det, menar jag inte bara biologiskt liv, utan besjälat liv. varje träd har ett medvetande, varje sten har detsamma. vatten är ett väsen, vinden likaså. det finns kraft och liv som inte är mänskligt, men från mitt perspektiv har människan som art glömt bort det här. jag vill betona människan som art, när jag säger att vi har en oerhört narcissistisk självbild. jag har väldigt många och långa åsikter om det här som inte alltid är jättetrevliga när det gäller just människan som art.

men.

eftersom jag nu har valt att inte fotografera kommersiellt, kan jag i stället ägna mig åt det som känns sant för mig. och för mig är det av någon anledning viktigt att visa hur min verklighet ser ut. nu kan man tycka att det är knepigt, för jag ser ju världen i färg som de flesta, och ändå visar jag mina bilder i svartvitt. inte heller fotograferar jag platsbeskrivande som många andra gör.

idag tog jag med mig hund och hilda och gick ner till lögarängen här i västerås. ni kommer inte att se en enda bild som visar vart jag är så att nån eventuellt skulle känna igen sig - om man inte är väldigt bekant med träden därnere, förstås. då kanske man känner igen detaljerna.

det som var riktigt intressant idag, utöver själva fotograferandet, var att umgås med vattnet. inte så att jag badade - oh, hell no. 😅 men vi gick ut och satte oss på en brygga som är till för det ändamålet. vi satt där en lång stund, och jag slogs återigen av min fascination för hur en del saker i naturen är helt jävla fantastiska.

som t ex funderade jag på hur mycket kraft som krävs för att flytta ens små mängder luft - för att inte tala om hur mycket som krävs för att flytta vatten. och då är jag helt ointresserad av det vetenskapliga synsättet. det som är viktigt för mig är det besjälade perspektivet. och om man bara provar att själv blåsa på vattenytan i ett vattenglas, så inser man att det krävs en hel del av just kraft, för att ett hav ska storma, eller för att en tsunami ska uppstå. 

den sortens tankar lever jag med mer eller mindre ständigt, i olika varianter, versioner, gällande lite olika saker. 

och det är utifrån det perspektivet en del av mitt fotograferande uppstår. jag vill hitta det besjälade i sånt de allra flesta människor ser som bakgrund till sina egna liv, och samhället i stort. träd. stenar. vatten. natur överlag.

av det skälet är jag också oftast helt ointresserad av VART jag är. jag har inget som helst behov av att visa att jag varit på specifika ställen, för det är inte det jag vill visa. vilket iofs gäller det mesta, inte bara när det gäller min variant av naturbilder. 

det här kan man ju tycka vad man vill om. och vet ni, jag är faktiskt rätt ointresserad av vad andra möjligtvis kan tycka eller tänka om hur jag väljer att fotografera. det är viktigt för mig, jag har förmågan, tiden, och jag behöver inte tjäna pengar på det jag gör. det gör att jag kan fokusera på just det som är viktigt för mig. och i min värld är det en ren lyx.

en liten parentes mitt i, gällande det här med att fotografera vatten. jag tycker att det faktiskt är rätt svårt, om jag ska vara ärlig. iaf om man vill fotografera på det här sättet, med nån slags skärpa och nån slags normal slutartid/exponering.

stora mängder vatten, på det här viset, ser faktiskt rätt märkligt ut om man tittar noga. ytan ser på ett sätt jämn ut, fast ändå inte. ytan får också stora ringar av ljusreflektioner. om man verkligen, verkligen tittar - som om man tittade på ett fotografi fast i verkligheten, ser man också att vattnet på sätt och vis ser lite ut som ett tyg som rör sig. 

.. men när man fotograferar det, blir vattnet nästan skulpturalt. det blir det ju också om/när man fotograferar på superkorta slutartider, men då är det nåt helt annat man vill åt. fotograferat såhär ser det nästan ut som is, ibland. 

så. vatten är knepigt ibland, iaf när jag ska fotografera. jag tycker visserligen att de här bilderna har sina poänger, men jag föredrar nog att fotografera just vatten med icm.

för att återgå till besjälade ting. när man har det som grundläggande mindset, blir en del saker man ser ute, väldigt beklämmande. det ger en viss människosyn som inte alltid är så smickrande - återigen; för människan som art. det finns vettiga individer, men som art.. jag tänker inte ens be om ursäkt för att jag säger - näh. inte impad.

men för att gå från den ena ytterligheten till den andra, som dessutom är roligare att tänka på och skriva om - det är väldigt roligt att fotografera på det här viset. dels är det njutbart att fotografera på ett sätt som är sant för mig. dels är det oerhört givande att hitta alla dessa små märkliga formationer i träd, stenar osv.

och även om jag erkänner mig mer självkritisk än jag kanske förtjänar, så älskar jag att fotografera såhär. jag skulle inte vilja ha det på nåt annat vis. och det är en sanning som gäller oavsett vad jag har framför kameran. natur, industri, stadsmiljö, whatever det nu är.. this is how i do it. 🙏

.. och här tror jag det får vara slut för idag. 🤗🙏📷✨

oväntade bildskatter

vädret kan vara missvisande, när man tittar på det inifrån. innan jag gick ut med hunden tittade jag ut genom köksfönstret, och såg flera personer med långärmat på sig. givetvis trodde jag att det kanske kunde vara svalt nog att gå en lite längre promenad, så jag tog med mig hilda när vi gick ut.

ack, så jag bedrog mig. först kändes det hyfsat ok, men efter bara några meter märkte jag att det var alldeles för varmt för både mig och hunden. på den korta sträcka vi gick trodde jag inte att jag skulle hitta några bilder som jag inte plockat förut.

men kanske 100 - 150 meter hemifrån gick vi igenom nån pytteliten, rätt gullig liten parkliknande miljö - och där fanns de. bilderna. 

och faktum är att det var länge sen jag kände mig så nöjd med just den här typen av bilder. jag hittade bilder på två träd sammanlagt, och det första av dem hade flest. jag hade säkert kunnat hitta fler om jag ansträngt mig, men det VAR varmt, kvavt och i största allmänhet jävligt äckligt.

det jag hoppas på med just den här serien, från er sida, är att ni kan se rytmen, musiken, viktfördelningen osv. det handlar alltid väldigt lite om motiv för mig, och mer om hur jag kan fördela det jag ser över bildytan på ett sätt som - well, som sitter som en smäck, helt enkelt.

hur jag ser den där rytmen, musiken, viktfördelningen osv?

well. det är ju den där inre bildytan jag kan applicera på verkligheten som är så effektiv. den, och de former jag ser. ofta handlar det ju om hur ytor spelar mot och med varandra, hur former skapar dragningskraft åt endera hållet, hur saker är tunga eller lätta i relation till något annat osv. 

och vet ni, det är så himla roligt när man får till helt oväntade bilder av det här slaget, när hjärnan befinner sig i ett konstant tillstånd av överkokthet. jag blir så glad helt för min egen skull, utan förhoppningar om att nån annan ska gilla det här. JAG gör ju det, och det räcker faktiskt. 🙏

för många, många år sen skrev jag en status på facebook. jag har inte hittat den igen, trots att jag aktivt letar hela tiden (i mina minnen), men poängen med den var iaf att - det jag älskar med svartvitt fotografi är hur ljuset smyger sig runt motivet, hur gråskalan ser ut, hur frånvaron av färg tillåter känslan i fotografiet att framträda på ett helt annat vis. den statusen var sann då, och den är lika sann nu. jag verkligen älskar svartvitt. så är det bara.

för övrigt, om ni orkar hänga med i mina tankesvängar, så kan jag säga att jag är alldeles otroligt nöjd med min canon eos 5d mark III. vilken arbetshäst! 😮 jag tror faktiskt, helt ärligt, att jag skulle vara fullt nöjd med att ha en just sådan i resten av mitt liv. man ska aldrig säga aldrig, men alltså - ÅH, vad jag gillar den!

det finns tre saker specifikt, som jag tycker är så otroligt mycket bättre än i 5d originalet; tonomfånget är otroligt mycket bättre, att jag kan använda så oerhört mycket högre ISO-tal (skillnaden är extrem), och att jag kan dubbelexponera. detta är de tre saker som gör att jag tycker att jag kan ha mycket, mycket roligare i mitt fotograferande med originalet i just 5d-serien.

så ja. jag känner mig sådär lite löjligt nöjd med dagens bildskatter, faktiskt. trots att jag inte använt vare sig extremt högt iso eller dubbelexponering. idag räckte det alldeles utmärkt bra med den här supertjusiga gråskalan, kontrasterna och allt det andra. 🤗✨🙏

hund- och fotopromenad

mitt dygn rullar på i vanlig takt - vill säga; ungefär 4 - 6h/dag. just precis nu ligger det såpass att jag och hunden kunde ge oss iväg på ett litet äventyr i annan miljö än här hemma, på morgonen idag. vi kom iväg runt halv nio eller så, i förhoppningen att vi skulle hinna innan det blev varmt. här hemma kändes det ok, men väl framme var det redan då lite för varmt för oss båda. men vi var ju där, så jag tänkte att.. vi går en kort sväng, så åker vi hem sen.

föga anade jag att vi skulle bli borta betydligt längre än jag trodde. det VAR varmt, särskilt för min hund. men han tog det som den hjälte han är, och vi överlevde båda två.

de här tre bilderna har ni sett varianter på tidigare. minns inte hur gamla föregående bilder är, men det var ett tag sen. dessa är fotograferade på andra sidan de här trappstegen/sätena/vad-det-nu-är-för-nåt. 

de två bilderna här nedanför är plockade vid elbakajen. eller, på vänster sida om elbakajen, om man vill vara kinkig. det oskarpa, suddiga till vänster i första bilden är en stor.. jag skulle gissa att det är tänkt att fungera som sol- och/eller regnskydd. 

och här nedanför har vi en stege på en båt, som hade en så ståtlig skugga. jag kunde faktiskt inte låta bli.

jag hade en plan när vi kom dit. vi skulle stanna vid elbakajen, och sen ta oss tillbaka till bussen närmast möjliga sträcka pga värmen. det blev dock inte så, för på håll såg jag en silo som intresserade mig. inte låg den särskilt långt bort heller, så vi gick ditåt. när vi närmade oss började jag misstänka att det kanske var samma silo vi var på när vi träffade samuel för ett tag sen.

och tro på fan. det VAR samma ställe. nu vet jag exakt vart det ligger, jag vet att det är nära tillhands från tågstationen, och jag kommer garanterat att ta mig dit när det inte är fullt så varmt. 

det är inte alltid lätt att få bra skärpa. dels var det sjukligt drygt ljus, dels är mitt objektiv periodvis lite småknepigt. men det funkar ändå - eller; det får lov att funka, helt enkelt.

jag visste ju redan att jag gillar det här stället eftersom jag redan varit där en gång. nu märkte jag att jag gillar det ännu mer. nedan följer en drös bilder därifrån, utan kommentarer från mig. återkommer vid de sista bilderna.

(ok, jag ljög, jag måste bara kommentera den här supersöta lilla musen. den drack vatten i en vattenpöl när jag och hunden passerade. helt lugn var den, den drack klart, sen kilade den in i ett hål i väggen. min hund märkte den knappt förrän den rörde sig.)

vet inte hur länge vi var just där, men det var en stund. när JAG började bli kissnödig, gav vi oss av. givetvis missade vi precis bussen när vi kom till stationen, och under de ca 25 minuter vi fick vänta på nästa, tog jag ytterligare några bilder. de nedan är vad jag tyckte hade tillräckligt med potential för att visa här.

stiltje, och seende

det är stiltje, mer eller mindre, i mitt fotograferande just nu. iaf med bilder som jag har lust att dela med mig av. mitt dygn rullar och rullar, och det är svårt att hitta vettiga tillfällen att ta med kameran på en längre promenad, när det inte är för varmt, eller något annat som drygar sig. 

bilderna i det här inlägget är sen några dagar tillbaka. jag och hunden traskade en kortare sträcka i elljusspåret, och jag hade med mig hilda. det blev inte så jättemånga bilder, men några. de här tre är de jag känner starkast för, 

bilden här ovanför är den mest romantiskt gulliga av dem alla tre. det är ungefär den här tiden på året som jag fotograferar mest blommor, just - gärna på träd/buskar. annars är jag ju inte så jätteroad av det. fast å andra sidan; jag fotograferar ju även blommor på mitt eget sätt, så nåt får ajg ju uppenbarligen ut av det.

den första bilden, samt denna, är de två jag tycker säger mig mest. här ovanför ser jag t ex en stod, bred mun utan tillhörande ansikte. grenarna som tycks smälta in i stenen, såg ut som en krona när jag fotograferade. för mig blir det här nån slags märklig skogsvarelse som bidar sin tid. 

vad ser ni?