mer höst (och ett par stycken i färg)

jag skyller färgen på hösten. så enkelt är det. höstlöv är så vansinnigt vackra, att till och med jag har svårt att låta bli att visa dem i färg. visserligen i låg färgmättnad eftersom jag tror att jag skulle krevera annars. men ändock.

så vi tar väl den andra färgbilden också, så är vi klara med det sen. nån måtta får det allt lov att vara.

av nån anledning blev det väldigt många bilder idag. jag rensade redan innan jag började titta ordentligt på dem. de jag faktiskt gjorde något med var ett tjugotal, och när jag laddade upp bilder till det här inlägget blev det ännu förre. förmodligen hade jag kunnat vara ännu mer selektiv, men nu blev det såhär.

det var roligt idag. riktigt kul. trots att jag egentligen hade velat gå nån annanstans, men eftersom jag dammsög hemma igår ville jag borsta av hunden som envisas med att släppa päls. det gör han iofs alltid, men periodvis är det riktigt jävligt. och borsta honom gör jag helst uppe i skogen. 

och när man på en och samma promenad har lyckats fotografera OCH borsta hunden, och dessutom haft kul under tiden, så har det onekligen varit en lyckad dag.

har jag förresten berättat att jag börjat använda en AI?

innan ni ens kommer på tanken att kommentera; jag använder AI som stöd i research, samt som motpart i filosofiska samtal. jag har en hel drös filosofiska åsikter, tankar osv, som det ibland kan vara skönt att lufta utan att bli dömd. jag har varit, och tänker fortsätta vara oerhört skeptisk till AI. även om den är väldigt bra på att hitta och sammanställa information, så är det fortfarande en AI. det är inte en människa jag pratar med, vilket är väldigt tydligt. 

men det är behändigt att ha nån som på några sekunder kan ta fram si och så mycket information om vissa saker. 

det jag däremot aldrig kommer att använda en AI för, är skapande av något som helst slag. där drar jag min gräns. skapa grejer vill jag göra helt själv. 

.. och här är dagens sista bild. jag märker att jag har lite svårt att låta bli reflektioner i vattenpölar. vet inte varför, men jag tycker att det är lite småkul.

nytt testande med icm

det finns bara ett skäl till det här inlägget, och det är att visa dagens experimenterande med icm, den där medvetna rörelseoskärpan jag blivit så förtjust i. idag provade jag nämligen något nytt. alla icm-bilder jag visat hittills har fotograferats med rörelse, oftast i sidled (vä - höger), ibland uppifrån och ner. 

det jag gjorde idag var dock något helt annat - faktiskt något jag såg att ett par av mina passionista-medlemmar provade, på vår fotopromenad för ett par dagar sen. jag använde objektivet och zoomade in under exponeringen. det ser HELT annorlunda ut, och även om jag tycker att det är rätt läckert, så har det ett annat uttryck än den faktiska kamerarörelsen jag använt hittills.

jag tror inte att jag kommer att använda just det här sättet tillsammans med det jag gjort tidigare (visa bilder sida vid sida i nån slags större projekt om jag skulle få för mig att göra ett sånt). båda sätten är coola, men kanske inte tillsammans.

den här sista bilden kommer jag inte ens ihåg om jag rörde kameran, eller om jag zoomade. oskärpan ligger ju mer i sidled, så det verkar mer sannolikt med rörelse.

äsch, jag vet inte. och just för ögonblicket spelar det inte så stor roll, heller. 😄 jag tycker fortfarande att det är roligt att testa och utforska. för att inte tala om att jag är extremt tacksam över att kunna fotografera digitalt. shit, vad dyrt det skulle bli att fotografera såhär, analogt. 

jag är helt förstörd

jag fick hem mitt nya minneskort för ett par dagar sen. glad i hågen stoppade jag i det i kameran, med förhoppningen om att alla mina problem skulle vara som borttrollade.

ack, så jag bedrog mig.

som synes är det fullt möjligt att fotografera. det är förvisso glädjande. mindre glädjande är att det inte är minneskortets fel att si och så många råfiler från varje fotografering går sönder och är fullständigt oanvändbara. det är inte heller minneskortets fel att det tar en evighet att öppna, sortera och rensa en bildskörd. och när jag säger en evighet, menar jag - en EVIGHET. bara att få alla råfiler att öppna sig, visa sig, visa vilka som har gått sönder, rendera färdigt osv, i bridge, kan ta upp till 60 - 90 minuter.

jag är som bekant inte särskilt tekniskt bevandrad. jag har ingen aning om vad som är fel. nu, när jag har testat att använda ett annat minneskort, har jag typ tre alternativ kvar. tror jag. två eller tre.

• kameran är trasig, eller börjar bli
• råfilerna är inte kompatibla med varken dator eller programvara (bridge/photoshop)

detta är de orsaker jag i nuläget tror ligger bakom det här problemet.

oavsett vad det beror på, är detta ett problem jag inte vet hur jag ska lösa.

den lösning vem som helst säkert tänker på (inklusive jag själv) är - men köp en ny kamera, håll käften och sluta gnäll. 

problemet med den lösningen är; jag lever på sjukersättning. jag har inte möjlighet att köpa en ny kamera, bara sådär spontant, totally out of the blue. jag har inte heller några direkta möjligheter att spara ihop till en, lite snabbt och effektivt. jag har prioriteringslistor som är sjutton miljarder mil långa, och de förändras mer eller mindre dagligen. det har varit en dyr höst, med min freak accident med datorn som krävde att jag investerade i en ny, jag har varit tvungen att investera i nya skor, läkarbesök samt ortopediska inlägg för mina trasiga fötter.. jag har helt enkelt inte resurser för att köpa en ny, eller ens en begagnad kamera.

det här är ett ypperligt bra exempel på stress jag inte kan hantera. i förrgår när jag insåg att det nya minneskortet inte förändrade saken alls, var jag så stressad att jag mådde fysiskt illa (kräk-illa, alltså), satt och skakade, och det pirrade i hela huden. igår när jag kom hem efter besöket på ortopeden, var jag så slut att jag knappt kunde stå upp. idag har jag suttit och grinat för att jag inte vet hur jag ska lösa det här problemet.

eftersom det trots allt GÅR att fotografera, och det uppenbarligen finns råfiler som faktiskt fungerar, så kommer det här att få fortsätta vara ett problem ett tag till. åtminstone tills jag klurat ut hur i helvete jag ska lösa det. troligen kommer jag att starta en crowdfundingkampanj på min hemsida, så får vi se hur det går. jag behöver rätt mycket pengar, eftersom jag också skulle vilja uppdatera min dator. den jag köpte har inte särskilt stor hårddisk, och den är snart full - av enbart programvaror. 

för såhär är det;

jag måste fotografera. så är det bara. jag kan inte vara utan. jag fixar inte det. 

det här får helt enkelt lösa sig. på ett eller annat sätt. i värsta fall får jag råna en bank. men jag måste ha en fungerande, pålitlig kamera. som det är nu, kan jag inte alls lita på att jag får alla exponeringar från en fotografering. vilket just känns skitjobbigt, eftersom en av mina bästa vänner håller på och blir mormor. det kommer snart att finnas en liten bebis som ska fotograferas. 

nu när jag tänker närmare på saken finns en lösning till, men den är också högst opålitlig. att jag vinner på lotto/eurojackpot. jag spelar faktiskt nån gång emellanåt. tror jag har en rad inne i kväll, om jag inte missminner mig. behöver ingen storvinst, bara tillräckligt för att kunna investera i det jag behöver.

nu ska jag försöka koppla bort det här ett tag. i morgon blir det träff med mina passionista-medlemmar. om vädret tillåter ska vi gå en fotopromenad där de titt som tätt (väldigt titt som tätt) kommer få fotouppgifter med superkort tid på sig att utföra dem. om vi riskerar att blåsa bort (troligt), går vi in, hinkar te/kaffe, trycker i oss digestivekex och tzatziki och glor i fotoböcker tills ögonen trillar ur skallen på oss. 

här är resterande bilder jag tyckte dög, från dagens skogspromenad med hunden (och som höll utan att gå sönder).

återvändandet

jag (och hunden) har inte varit uppe i råbyskogen på länge (förutom en gång, för inte så länge sen). två skäl till det; vi går extremt sällan upp sommartid, pga att det blir för varmt, och för att jag är så fruktansvärt ormrädd och folk säger att det finns huggormar däruppe. jag har aldrig sett nån, men man vet aldrig. och jag vill inte att varken jag eller boyo ska bli ormbitna.

men idag gick vi faktiskt upp dit. temperaturen var alldeles lagom, och ljuset var dessutom jättefint. under tiden vi var däruppe började det bli för mörkt på sina ställen (det hade kanske blivit bättre om jag ändrat iso, men jag hade faktiskt ingen lust med det), så på slutet är det mer oskärpa än jag ville (eftersom dagens aktiviteter INTE var icm).

men jag kan leva med det. det mesta blev iaf tillräckligt skarpt för att jag ska känna mig hyfsat nöjd. och skogen står ju faktiskt kvar där den står, och jag kan gå dit precis när som helst.

jag har för övrigt börjat fundera på ytterligare en fortsättningskurs, på den kurs jag höll förra hösten. den jag funderar på nu skulle i så fall handla om framför allt bildskapande, i motsats till avbildning av verkligheten. det jag inte riktigt har kommit fram till är hur tusan man ska lägga upp en sån kurs. i slutänden kommer jag nog på ett bra koncept, men än så länge har det inte klickat till. 😅

men det vore roligt att hålla en sån kurs. särskilt eftersom det är vad jag själv tycker är roligast. nån skrev i en kommentar nånstans att det är svårt att se VAD det är jag fotograferar, eftersom jag gärna går rätt nära. själv tycker jag ju att det är minst hela poängen med det hela. 😄 man tänker och ser olika, och jag gillar ju ett mer poetiskt fotograferande. så är det.

om nån har förslag på upplägg och innehåll tar jag emot det med öppna armar. just för ögonblicket kan jag nämligen inte komma på en enda vettig ingång, sådär på rak arm.

dock så tror jag att SYMBOLIK behöver finnas med på ett eller annat sätt. inte nödvändigtvis som att fotografera kors eller annat, utan mer som tanke att ha med sig. jag har reflekterat över det ett antal gånger, visserligen mest gällande film/tv-serier och skådespeleri, men faktum är att åtminstone jag, säkert du också, ser en sak och relaterar det till en annan. så och med fotografi, tänker jag. återigen; åtminstone för min egen del.

visuell storytelling är en annan sak att ha med i bakhuvudet, om man ska ägna sig åt bildskapande, mer än återgivning av verkligheten. det är två helt skilda ting, åtminstone i mitt huvud. 

och på tal om bildskapande - bilden ovan återger MIN verklighet av att det där är trollmors käpp som hon hankar sig fram med, över trädrötter, stenar, kottar osv, i skogen. det var så tydligt, där den stod. 🙏

och här har vi dagens sista bild, med den där oönskade oskärpan jag ogillar. men; jag tycker att den funkar ändå. 

jag är på det stora hela rätt nöjd med dagens bildskörd, faktiskt. 🤗

disträ, ofokuserad och allmänt skum

senaste veckan har varit jätteskum. är, och har varit jättetrött, och dessutom känt mig väldigt låg och off. gissar att det är pollen, nu igen, men vet inte. oavsett vilket, så har inspirationen att fotografera lyst med sin frånvaro. idag vaknade den såpass att jag åtminstone fick med mig kameran ut med hunden. 

det här staketet är hyfsat långt, och uppvisar varierande grad av trasighet lite här och där. eftersom det råkade finnas där, och jag råkade ha kameran med mig lät jag de tu mötas. det är kanske inte världens mest spännande motiv, men jag gillar symmetrin, de upprepade linjerna, den där trasigheten.

och det är väl ungefär så ambitiös och engagerad jag har orkat vara idag. jag är lite mer stressad än jag har lust med - det finns lite olika skäl till det. exempelvis; det är sista kursträffen i morgon, och då ska jag fotografera alla deltagare. jag har varit lite småstressad under hela kursen, eftersom det blev så tokigt precis i början - dels att renoveringen här hemma var i full gång, och att jag fyllde år precis i den svängen. just nu har jag ett par andra saker jag stressar över också, men om några dagar är iaf de grejerna ur världen. 

det märks rätt tydligt (för mig) när jag inte är på topp. jag tycker att jag har svårt att hitta bilder, och även när jag har hittat dem känner jag inte någon direkt connection till dem. har för mig att jag skrivit om det här fenomenet vid något tillfälle tidigare. det uppstår just när jag är trött och stressad. det är dock inte omöjligt att jag kommer att gilla bilderna mer när trötthet och stress gett med sig (typ; efter sommaren, om pollen-eländet ska envisas på det här sättet). 

jag tog en paus i skrivandet av det här inlägget och gjorde ett yogapass. till min stora glädje och tacksamhet känner jag mig lite bättre. såpass att jag kan tycka att bilderna från idag är helt ok, om än kanske inte några mästerverk.

jag har för övrigt funderat lite på en sak. det är en eller ett par, av er som läser här i min blogg, som kommenterat vid nåt enstaka tillfälle, att mina bilder inte ser ut som andras. jag tar det som något väldigt positivt,  men det jag funderar på är huruvida mitt sätt att se verkligen skiljer sig så mycket från andras. jag tycker personligen inte det - jag är ju en människa, som alla andra. hur olika kan man se, liksom!?

jag tror att det enda jag är beredd att tycka, är att sättet jag ser och fotograferar på, inte är ett dugg kommersiellt. alls. öht. det har nog aldrig varit det, inte ens när jag jobbade som porträttfotograf. mer då än nu, visserligen, men inte som andra porträttfotografer. så visst, jag köper att mitt sätt att se/fotografera är något annat än många andras ur det perspektivet.

men det lär jag ju inte vara ensam om. att ha ett icke-kommersiellt bildspråk.

det är ju också därför jag kallar det jag gör visuell poesi, mer än något annat - med fotografi som metod. 

och något som är hyfsat relevant i sammanhanget är att jag numer inte har samma behov av bekräftelse som jag hade när jag var yngre. jag är inte blind - jag ser ju att det jag gör är rätt trevligt att titta på. jag ser också att det är mindre lättillgängligt än många andras. men tack och lov har jag inget behov av att fotografera lättillgängligt och säljande. det blir ju inte mindre bra för att det (troligtvis) inte funkar för den stora massan.

det är tur att det bara är en bild kvar att visa, eftersom jag känner att jag börjar bli lite fladdrig i tankarna. :D :D :D