hunden har finbesök

jag är hundvakt över jul, som jag varit de senaste.. tja, iaf tre åren - troligen fyra, jag minns inte längre. 😄 det är min hunds bästa kompis, som var daghund hos oss förut, men efter att hennes människor flyttade till annan ort träffar vi henne bara när de är i stan och inte kan ha henne med sig. det är en otroligt mysig tik som kommer oerhört bra överens med både boyo, mig själv och molly (katten). dessutom gillar jag hennes människor. 

eftersom det är julafton idag, och dessutom var sol tidigare, tog jag med mig kameran ut. jag hade egentligen en annan plan, men när vi gick förbi hundrastgården och den var tom, tänkte jag snabbt om. jag går aldrig dit, eftersom jag dels tycker att min hund inte behöver ha fler kompisar än han har, dels för att det inte alltid är skitsmidigt när det vill komma in folk som är otåliga, när hundar inte funkar ihop osv. 

men de här två fungerar alldeles utmärkt ihop. fast det märks att de är trötta; boyo ville busa och springa mer än sin kompis, och de gick mest runt och luktade på allt spännande. när vi kom in fick de varsin gottis, sen däckade de båda två fullständigt - och då var vi inte där särskilt länge. hundar är ju lätthanterliga på det viset, får man ju lov att säga. 😅

det där solskenet var dock inte skitkul. vi var ute nån gång mellan 13 och 14, så solen stod rätt lågt. från ena sidan av rastgården blev det ett extremt motljus, vilket var svårt att fotografera i, och drygt att redigera, dessutom. jag har också fortfarande problem med damm på sensorn, som ni säkert ser (jag trodde att jag pluttat bort det mesta i photoshop, men icke!). när man har en kamera som inte har ett iso högre än 1600 kan det också bli lite spännande med rörelseoskärpa. på några bilder övergav jag hoppet om skärpa och ägnade mig åt icm i stället. det funkade, det också.

det här (ovan) är min hund, boyo. han är märkbart mindre än sin bästis, och hon är å andra sidan gigantisk. trots det har jag ingen liten hund; han är rätt stor för att vara schäfer. de har känt varandra sedan han var två, och hon ett år (de fyller år med bara några dagars mellanrum - de har precis blivit sex och fem år). de är båda två otroligt trevliga hundar, men trots att han är en schäfer är han rätt blåst. hon är iofs inte jättesmart, hon heller - men det gör inget, för de är alldeles för mysiga för att det ska spela roll. det är mest jag som tycker att det är så stor skillnad jämfört med min förra hund, som var en schäfertik uppfödd av försvarsmakten. skillnaden är rätt extrem, faktiskt.

dagens bilder är ju inte skithäftiga, tycker iaf inte jag själv. men det är roligt att ha dem ändå, för mig personligen - och vår gästs människor, såklart. jag brukar försöka uppdatera dem med bilder och små filmsnuttar varje gång de lämnar sin hund hos oss. 

hoppas att ni alla har en bra jul. jag firar inte jul alls, och vägrar betala massor med pengar för julmat. däremot brukar jag köpa mig själv en eller ett par julklappar, för det tycker jag att jag är värd. i år blev det ett par böcker, och det kanske blir något mer. vi får se.

däremot tänker jag passa på att njuta av de dagar vi har tillsammans med den här supersnygga bruden. det är verkligen jättetrevligt att ha henne här. 🙏 nån gång när jag bor annorlunda och har en större ekonomi vill jag ha två hundar. 

men för tillfället; god jul, på er! alla pälsbollar här hemma hälsar så mycket (näh, det gör de inte, för de är typ medvetslösa hela bunten, iaf hundarna - men vi kan ju låtsas att de gör det). 🤶🏻🐕🐈✨❣

kamerafrågor - råd sökes!

bilden här ovanför är mest för att ni ska ha nåt att titta på (och kanske tjejpipa lite till, det var boyos första dag hemma efter en lååång tågresa från malmö till västerås), medan jag funderar högt över det här med kameror.

så.

jag har bestämt mig för att det får lov att bli en ny kamera, oavsett om min nuvarande beslutar sig för att behandla mina råfiler bättre efter den där lilla omställningen i inställningarna. jag orkar inte riktigt med att få såna här stresspåslag, och det här är andra gången i år (i början av året var det batteriet som strulade, om det är nån som minns). 

jag har de senaste dagarna grubblat fram och tillbaka, upp och ner, i sidled, och tvärtom, på hur jag vill göra det här. jag har också funderat en hel del på vad jag tycker att jag behöver, vs vad mitt ego tycker att jag borde ha. det är rätt stor skillnad däremellan, kan jag säga.

mitt ego tycker att jag givetvis är värd en svindyr kamera för minst 50 tusen, plus ett par svindyra objektiv till det. 

mina behov ser helt annorlunda ut.

till att börja med; jag behöver faktiskt inte ha en svindyr kamera. jag är som förhoppningsvis känt vid det här laget, inte särskilt tekniskt intresserad. jag har t ex aldrig haft en nyare bil än runt -90, och jag vill helst inte ha nån nyare bil heller. det är ju massor med knappar och elände man måste hålla reda på. jag har lite samma inställning till kameror (det mesta i teknik, förutom datorer), faktiskt. 

dock.

det jag VILL ha, är en kamera som kommer att fungera över tid. och jag inser att det kanske innebär att jag behöver köpa en som är lite nyare och fräschare än den jag har (canon eos 5d, utan marks eller siffror). kameran jag kommer att använda behöver ju liksom vara kompatibel med datorer under en längre tid; alltså bör den kanske inte vara jättegammal. 

.. och det är här nånstans det blir kaos i skallen på mig.

till att börja med; jag vill gärna ha en canon. jag har haft canon på de digitalkameror jag använt, och fortsätter gärna med det. men det finns ju många kameror att välja mellan.

och som parentes: jag har efter en hel del funderande kommit fram till att jag faktiskt inte behöver köpa en NY kamera. jag kan faktiskt köpa en bättre begagnad. varför envisas med att köpa nytt, när det finns mängder av kameror därute, vars enda problem är att föregående människa valde bort dem. det finns ju ställen som köper in begagnade kameror, fräschar upp dem och säljer dem till bra priser (åtminstone bättre priser än som nya). 

mitt problem är dock att jag har NOLL koll på vad som är vettigt att köpa just nu. jag förstår mig inte alls på skillnaderna mellan en eos 5d, eos 700d, eos r4 eller r8 (fast r8 är bland det nyaste som finns nu, va?) osv. jag fattar bara att ju dyrare kamera, desto mer flashig och flådig är den. 

ytterligare ett problem jag har är att om jag skulle köpa en spegellös kamera, behöver jag investera i nya objektiv. då blir allt helt plötsligt mycket dyrare. 

...

så.

ni som har följt mig här på fotosidan under det här (snart hela) året, ni har ju lite koll på hur jag fotograferar, VAD jag fotograferar, vad jag är ute efter i bild, osv. 

ni kanske kan tipsa mig om kameror som skulle kunna funka.

.. och då undrar ni säkert hur jag har tänkt finansiera det här.

min plan är att åtminstone delvis finansiera det genom crowdfunding, och om det inte räcker, ta resten på avbetalning. det går egentligen emot precis ALLT jag lovat mig själv om att handla mot just avbetalning, men jag kan inte se nån annan lösning. och en ny kamera är viktigare än faktiskt det allra mesta. hellre en ny kamera än en ny säng (vilket jag också behöver). hellre en ny kamera än en bil (som jag också väldigt gärna vill ha). det enda jag inte kompromissar på, är de kostnader jag redan har (räkningar, mat till mig och djuren osv). jag skulle t o m kunna tänka mig att ta in daghundar igen, för att få ihop pengar till det här. 

men fotografera, det måste jag. 

.. och som slutkläm;

det här kommer inte att hända varken idag, i morgon eller om en vecka. det kommer att ta tid för mig att få ihop pengar, och jag tänker hålla varenda tumme och tå jag har att kameran jag har håller. eller åtminstone att det inte händer nåt mer i den här stilen, eftersom jag reagerar så kraftigt på det. 

tack för alla tankar och tips, på förhand! 🙏

mina hundar

den här bilden är otroligt jobbig att se. det är den bild jag använde för att meddela på facebook, att min hund gått ur tiden. det är ganska precis 5½ år sen, om jag inte räknat fel. jag blir i princip alltid ledsen när jag tittar på den här bilden.

det här är försvarsmaktens ella. jag började som fodervärd åt henne, och när de inte ville ha henne tillbaka pga hennes medfödda, taskiga leder, tog jag över henne. hon var en helt jävla fantastisk hund, men fruktansvärt jobbig att leva med. vi tjafsade ganska konstant, hon och jag, och vi avgudade samtidigt marken den andra gick på. den relation vi hade, var av det slaget man har tur om man får uppleva en gång i livet.

hon var alltid skitlycklig, min ella. sådär så det var jobbigt. älskade alla gjorde hon dessutom - iaf folk. andra hundar, not so much, särskilt inte tikar. hon var en riktig bitch, min knäpplisa. rätt liten för att vara schäfer också, folk frågade ofta om hon var en border collie eller blandras. troligen för den icke-rastypiska vita fläcken hon hade på bröstet.

fotogenisk som få, dessutom. så fort jag riktade kameran åt hennes håll visste hon vad jag ville och slog ner arslet, tippade huvudet på sned och flinade stort. antalet bilder hon INTE blev bra på, är extremt få.

i princip varje gång det dyker upp en bild bland minnena på facebook, eller när jag går igenom gamla bilder, är det som att få ett slag i magen. hon hade en mycket direkt blick, och till och med genom en digital bild är det som att se rätt in i hennes själ, och som att hon ser rätt in i min själ från andra sidan. det är rätt vanligt att jag bryter ihop, fortfarande, fast att det gått flera år.

ungefär åtta månader efter att jag förlorat ella, kom boyo in i mitt liv. han är också en schäfer, men inte fullt lika häftig som ella. han har inga papper, eftersom jag inte bryr mig särdeles om sånt. däremot är han väldigt mycket schäfer - pipig, gnällig, extremt mammig, en drama queen, överdrivet positiv och social... han överensstämmer inte alls med den där bilden man har av schäfrar som stora, vaktiga, farliga osv. plus att han är helsvart. svarta schäfrar är inte så vanliga här där jag bor, men försvaret har en del såna, och det verkar vara vanligare nedåt skåne till.

det här hörnet är ett av mina favoritställen nere i kopparlunden, här i västerås. har fotograferat en del brudpar här, samt såklart, båda mina hundar.

ella och boyo är väldigt lika varandra, samtidigt som de är extremt olika. uppfödd av försvaret hade ella givetvis extremt mycket vilja, driv, hennes energi sträckte sig några varv runt universum och tillbaka innan den började om igen, hon blev extremt sällan trött sådär som hundar blir, och hon satte en standard för mig i hur hundar "ska" vara. både hon och boyo var och är extremt mammiga, sådär så man får skämmas ibland. men det är egentligen inte så konstigt - jag lever ensam med dem, det är bara jag som går ut med dem, ger dem mat, sover med dem osv. klart de blir mammiga.

boyo är en sån kille som tycker att han är rätt häftig. egentligen är han inte det. trygg och stabil är han tillsammans med mig, men han är faktiskt rätt mesig egentligen. ella, däremot, behövde inte bevisa att hon var häftig. när vi var ute på nätterna och mötte yngre killgäng, delade de sig och gick på sidorna om oss med respekt och klämde ibland ur sig "fin hund du har". de viker gärna undan för boyo också, men han har inte alls samma energi som ella. han är heller inte alls lika fotogenisk som hon. att jag någon gång emellanåt lyckas få en och annan bra bild på honom är betydligt mer tur än skicklighet, kan jag säga.

jag önskar så att de här två fått träffa varandra och leva ihop. ella skulle ha dominerat skiten ur stackars boyo, så det kanske är tur att det inte blev så. men de hade älskat varandra, det är jag helt övertygad om.

själv saknar jag ella så hjärtat går i bitar. till vardags funkar det, men såna här gånger när jag envisas med att tänka på henne, titta på gamla bilder, då blir det jobbigt. och det finns ingen som kan fylla hålet efter henne. boyo har ju liksom skaffat sig ett alldeles eget utrymme i mitt hjärta, men han kan inte fylla hennes.

det är priset man får betala för att älska ett djur. förr eller senare lämnar de en.