kamerafrågor - råd sökes!

bilden här ovanför är mest för att ni ska ha nåt att titta på (och kanske tjejpipa lite till, det var boyos första dag hemma efter en lååång tågresa från malmö till västerås), medan jag funderar högt över det här med kameror.

så.

jag har bestämt mig för att det får lov att bli en ny kamera, oavsett om min nuvarande beslutar sig för att behandla mina råfiler bättre efter den där lilla omställningen i inställningarna. jag orkar inte riktigt med att få såna här stresspåslag, och det här är andra gången i år (i början av året var det batteriet som strulade, om det är nån som minns). 

jag har de senaste dagarna grubblat fram och tillbaka, upp och ner, i sidled, och tvärtom, på hur jag vill göra det här. jag har också funderat en hel del på vad jag tycker att jag behöver, vs vad mitt ego tycker att jag borde ha. det är rätt stor skillnad däremellan, kan jag säga.

mitt ego tycker att jag givetvis är värd en svindyr kamera för minst 50 tusen, plus ett par svindyra objektiv till det. 

mina behov ser helt annorlunda ut.

till att börja med; jag behöver faktiskt inte ha en svindyr kamera. jag är som förhoppningsvis känt vid det här laget, inte särskilt tekniskt intresserad. jag har t ex aldrig haft en nyare bil än runt -90, och jag vill helst inte ha nån nyare bil heller. det är ju massor med knappar och elände man måste hålla reda på. jag har lite samma inställning till kameror (det mesta i teknik, förutom datorer), faktiskt. 

dock.

det jag VILL ha, är en kamera som kommer att fungera över tid. och jag inser att det kanske innebär att jag behöver köpa en som är lite nyare och fräschare än den jag har (canon eos 5d, utan marks eller siffror). kameran jag kommer att använda behöver ju liksom vara kompatibel med datorer under en längre tid; alltså bör den kanske inte vara jättegammal. 

.. och det är här nånstans det blir kaos i skallen på mig.

till att börja med; jag vill gärna ha en canon. jag har haft canon på de digitalkameror jag använt, och fortsätter gärna med det. men det finns ju många kameror att välja mellan.

och som parentes: jag har efter en hel del funderande kommit fram till att jag faktiskt inte behöver köpa en NY kamera. jag kan faktiskt köpa en bättre begagnad. varför envisas med att köpa nytt, när det finns mängder av kameror därute, vars enda problem är att föregående människa valde bort dem. det finns ju ställen som köper in begagnade kameror, fräschar upp dem och säljer dem till bra priser (åtminstone bättre priser än som nya). 

mitt problem är dock att jag har NOLL koll på vad som är vettigt att köpa just nu. jag förstår mig inte alls på skillnaderna mellan en eos 5d, eos 700d, eos r4 eller r8 (fast r8 är bland det nyaste som finns nu, va?) osv. jag fattar bara att ju dyrare kamera, desto mer flashig och flådig är den. 

ytterligare ett problem jag har är att om jag skulle köpa en spegellös kamera, behöver jag investera i nya objektiv. då blir allt helt plötsligt mycket dyrare. 

...

så.

ni som har följt mig här på fotosidan under det här (snart hela) året, ni har ju lite koll på hur jag fotograferar, VAD jag fotograferar, vad jag är ute efter i bild, osv. 

ni kanske kan tipsa mig om kameror som skulle kunna funka.

.. och då undrar ni säkert hur jag har tänkt finansiera det här.

min plan är att åtminstone delvis finansiera det genom crowdfunding, och om det inte räcker, ta resten på avbetalning. det går egentligen emot precis ALLT jag lovat mig själv om att handla mot just avbetalning, men jag kan inte se nån annan lösning. och en ny kamera är viktigare än faktiskt det allra mesta. hellre en ny kamera än en ny säng (vilket jag också behöver). hellre en ny kamera än en bil (som jag också väldigt gärna vill ha). det enda jag inte kompromissar på, är de kostnader jag redan har (räkningar, mat till mig och djuren osv). jag skulle t o m kunna tänka mig att ta in daghundar igen, för att få ihop pengar till det här. 

men fotografera, det måste jag. 

.. och som slutkläm;

det här kommer inte att hända varken idag, i morgon eller om en vecka. det kommer att ta tid för mig att få ihop pengar, och jag tänker hålla varenda tumme och tå jag har att kameran jag har håller. eller åtminstone att det inte händer nåt mer i den här stilen, eftersom jag reagerar så kraftigt på det. 

tack för alla tankar och tips, på förhand! 🙏

mina hundar

den här bilden är otroligt jobbig att se. det är den bild jag använde för att meddela på facebook, att min hund gått ur tiden. det är ganska precis 5½ år sen, om jag inte räknat fel. jag blir i princip alltid ledsen när jag tittar på den här bilden.

det här är försvarsmaktens ella. jag började som fodervärd åt henne, och när de inte ville ha henne tillbaka pga hennes medfödda, taskiga leder, tog jag över henne. hon var en helt jävla fantastisk hund, men fruktansvärt jobbig att leva med. vi tjafsade ganska konstant, hon och jag, och vi avgudade samtidigt marken den andra gick på. den relation vi hade, var av det slaget man har tur om man får uppleva en gång i livet.

hon var alltid skitlycklig, min ella. sådär så det var jobbigt. älskade alla gjorde hon dessutom - iaf folk. andra hundar, not so much, särskilt inte tikar. hon var en riktig bitch, min knäpplisa. rätt liten för att vara schäfer också, folk frågade ofta om hon var en border collie eller blandras. troligen för den icke-rastypiska vita fläcken hon hade på bröstet.

fotogenisk som få, dessutom. så fort jag riktade kameran åt hennes håll visste hon vad jag ville och slog ner arslet, tippade huvudet på sned och flinade stort. antalet bilder hon INTE blev bra på, är extremt få.

i princip varje gång det dyker upp en bild bland minnena på facebook, eller när jag går igenom gamla bilder, är det som att få ett slag i magen. hon hade en mycket direkt blick, och till och med genom en digital bild är det som att se rätt in i hennes själ, och som att hon ser rätt in i min själ från andra sidan. det är rätt vanligt att jag bryter ihop, fortfarande, fast att det gått flera år.

ungefär åtta månader efter att jag förlorat ella, kom boyo in i mitt liv. han är också en schäfer, men inte fullt lika häftig som ella. han har inga papper, eftersom jag inte bryr mig särdeles om sånt. däremot är han väldigt mycket schäfer - pipig, gnällig, extremt mammig, en drama queen, överdrivet positiv och social... han överensstämmer inte alls med den där bilden man har av schäfrar som stora, vaktiga, farliga osv. plus att han är helsvart. svarta schäfrar är inte så vanliga här där jag bor, men försvaret har en del såna, och det verkar vara vanligare nedåt skåne till.

det här hörnet är ett av mina favoritställen nere i kopparlunden, här i västerås. har fotograferat en del brudpar här, samt såklart, båda mina hundar.

ella och boyo är väldigt lika varandra, samtidigt som de är extremt olika. uppfödd av försvaret hade ella givetvis extremt mycket vilja, driv, hennes energi sträckte sig några varv runt universum och tillbaka innan den började om igen, hon blev extremt sällan trött sådär som hundar blir, och hon satte en standard för mig i hur hundar "ska" vara. både hon och boyo var och är extremt mammiga, sådär så man får skämmas ibland. men det är egentligen inte så konstigt - jag lever ensam med dem, det är bara jag som går ut med dem, ger dem mat, sover med dem osv. klart de blir mammiga.

boyo är en sån kille som tycker att han är rätt häftig. egentligen är han inte det. trygg och stabil är han tillsammans med mig, men han är faktiskt rätt mesig egentligen. ella, däremot, behövde inte bevisa att hon var häftig. när vi var ute på nätterna och mötte yngre killgäng, delade de sig och gick på sidorna om oss med respekt och klämde ibland ur sig "fin hund du har". de viker gärna undan för boyo också, men han har inte alls samma energi som ella. han är heller inte alls lika fotogenisk som hon. att jag någon gång emellanåt lyckas få en och annan bra bild på honom är betydligt mer tur än skicklighet, kan jag säga.

jag önskar så att de här två fått träffa varandra och leva ihop. ella skulle ha dominerat skiten ur stackars boyo, så det kanske är tur att det inte blev så. men de hade älskat varandra, det är jag helt övertygad om.

själv saknar jag ella så hjärtat går i bitar. till vardags funkar det, men såna här gånger när jag envisas med att tänka på henne, titta på gamla bilder, då blir det jobbigt. och det finns ingen som kan fylla hålet efter henne. boyo har ju liksom skaffat sig ett alldeles eget utrymme i mitt hjärta, men han kan inte fylla hennes.

det är priset man får betala för att älska ett djur. förr eller senare lämnar de en.